Det finns en del personliga tillhörigheter som det förefaller mer besvärligt att hålla ordning på jämfört med andra, beroende på tryck från omvärlden att också använda dessa. Det vill säga använda just mina sådana saker.
En speciell tillhörighet som jag upplevt problem med är kammar. Den övriga familjen letade alltid efter speciella verktyg för att snygga till sig i håret. Deras långa respektive lockiga hår behövde tydligen fixas till. Till detta dög inte vilken kam eller borste som helst och visst konfrontatoriskt uppträdande kunde skönjas i familjekretsen vad det gällde kontrollen över dessa redskap. Under denna epok hade jag för att säkra min egen tillgång till en kam införskaffat en packe speciellt åtråvärda sådana, som jag placerade utom räckhåll för allmänt användande. Dock bar jag alltid en i innerfickan på min kavaj. Det tog inte lång tid för övriga familjemedlemmar att upptäcka detta varvid mitt förråd av kammar stadigt blev mindre.
Situationen löste sig med tiden på ett naturligt sätt och idag får de leta efter kammar och borstar på andra ställen, då jag vuxit ifrån detta problem. Jag har som ni säkert uppmärksammat vuxit upp genom håret!
Nu har jag istället ett liknande problem med läsglasögon. Jag känner mig faktiskt lite utnyttjad av omvärlden. Bara för att jag håller ordning på vissa saker så utnyttjas jag skrupellöst av gamar vid min sida som profiterar på mitt beteende och ständigt brukar mina glasögon varvid jag tvingas att tulla på mitt hemliga förråd.
Problemet med att hitta sakerna där man senast placerade dem sträcker sig även utanför familjekretsen. Den normalfördelade normala spridningen av prylar som tre barn och en hustru medför räknar jag inte in i detta fenomen.
Jag har delad vårdnad om en kompostkvarn med en granne. Denna relation har utökats på så sätt att han även adopterat min högtryckstvätt. Eftersom han har nyckel till garaget finns det inga hinder i hans umgängesrätt med dessa utensilier. Hans sneglar även på min motorsåg och min häcksax. Dock skall det framhållas att det genom åren inte finns något exempel på att denna umgängesrätt missbrukats i nämnvärd omfattning.
Men!
En relation som denna kan misstolkas av personer som endast perifert berörs av den. Sålunda misstolkas den av min grannes hustru rörande vad som ingår i det gemensamma. Hon far då och då fram som ett jehu i trädgården, deras trädgård. Och ibland finner hon inte de redskap som hon behöver för sin just då uppblossade ambition att gräva eller klippa eller vad man nu gör i sin trädgård när andan faller på.
Det är därför som vi numer traskar över till grannens redskapsskjul och hämtar våra saker när vi behöver klippa eller gräva. Ett fascinerande kortsiktigt beteende som nu varat i några år. Detta ställdes på sin spets här för leden när jag nästan blev utskälld för att den stora orangea trädgårdssaxen inte fanns på sin vanliga plats. Den hade nämligen gått sönder och någon ny hade inte införskaffats. Jag har sedan dess rättat till denna brist i vårt förråd.
Så tänk på det när ni brukar våra gemensamma tillgångar. Och det känns på något sätt tryggt att veta att ingen bär iväg med Fredriks öltappar.
Därför blir det fredagspilsner på restaurang Ritz från kl 17.00