Så står vi åter där inför en säsong med hederligt arbete, nya utmaningar, nytt hopp och laddade batterier! Vad skall förgylla vår tillvaro under det kommande året, vad skall vi bli förbannade på och vad skall vi främst spendera vår kraft och vårt kapital på?
Och detta gör vi med ett lass uppbyggliga minnen i bagaget från den sommar som rann förbi.
La ni märke till ett sting av missnöje i den formuleringen?
Missnöje med väder är kanske inte den största av drivkrafter, men som generell företeelse så står sig missnöjet väl. Inför höstens kommande arbetsmässiga prestationer kan vi dra oss till minnes arbetsgivarnas missnöje med arbetarnas ovilja att jobba under 1400-talet. Trots stigande löner så jobbade folk inte mer. När de fått ihop pengar som räckte ett år så gick de hem. Sanningen att säga så fanns det inget att köpa så deras reaktion är i ett perspektiv fullt normal. Det tog kapitalisterna cirka 300 år att bryta ner motståndet mot shopping och få oss att samla på sig lite mer än vad man behöver. Numer är vi därför missnöjda över det som vi inte har och det elaka begäret styr vårt handlande.
Österuropa och Sovjetunionen föll bland annat samman på grund av det folkliga missnöjet med bristen på konsumtionsvaror. Och miljörörelsen steg fram ut missnöjet med att Vietnamkriget tog slut och att man inte längre hade något enkelt och tydligt att protestera mot.
Tidens tand nöter dock ner oss, vi blir missnöjda och till slut blir Fan religiös, fast Per Garthon blir istället alkoholist och kräver med traditionell stursk uppsyn rätten att köra bil utan inblandning från förtryckarsamhällets förtryckarapparat, den så kallade alkometern. Ett sådant missnöje möter man alltför sällan.
Så missnöjet varierar över tid och beror till inte ringa del på modenycker. Globaliseringen väver samman världens ekonomier och de rika blir allt rikare och antimänniskorna allt mer missnöjda. Att denna väv skyddar oss mot krig mellan de sammanvävda ekonomierna är något som de gröna talar tyst om. Vilket också gäller för deras tidigare engagemang för globala lösningar och missnöje med lokala företeelser som till exempel EU!
Sommarens främsta prestation kommer väl ändå från paret i Kinda som var missnöjda med att inte få socialbidrag trots att de är fullt arbetsföra. Mannen menar att han är omotiverad till aktivt deltagande i samhällets statushierarki. De tyckte också att ”Ett jobb skulle skapa en outhärdlig smärta och nedstämdhet”. Wow!
Nedbrytningen av vårt Lutherska arv pågår. Våra politikers antydningar om att vi nog borde arbeta lite längre upp i åren för att säkra samhällets fortbestånd möts med, just det, missnöje. Andra kan få jobba men jag har inte tid, skall hinna med och ta en pilsner bland annat. Eller som Peter Englund uttrycker det ”Utmaningen kommer inte från dem om vill tjäna mer utan från dem som vill arbeta mindre”
Låt oss utmana etablissemanget och gå lite tidigare från jobbet på fredag för att samlas under de skyddande parasollerna på Linneterrassen och avnjuta säsongens första Fredagspilsner.
Fredagspilsner från 16.45 på Linneterrassen! Revolution!!