Man blir äldre. Man åker skidor med ungdomarna i alperna. Man blir äldre, typ. Och den som inte vill bli gammal får hänga sig ung! Eller som Lars Winnerbäck uttrycker det:
”Ja man får välja själv och ta saker som dom är, är det jobbigt att tiden går och man blir äldre eller kul att va med.”
Så vi får antingen se framåt eller skåda livet i backspegeln. Men är backspegeln så trist ändå? Titta i reklamhögen hemma eller gräv i pappersåtervinningen och med lite fantasi skall du finna ”Livet som en bokreakatalog”, upplaga 2007.
Okey, Martin Bircks ungdom är ju inte den roligaste man läst om, men var din så mycket bättre? Fast Nils Holgersson han fick sig en ordentlig resa som läxa. De resor vi själva gjort i geografin och livet och de läxor vi lärt oss skulle säkert tillsammans rymma en bok av något slag, men vi står oss trots allt ganska slätt mot Traci Lords och hennes egen historia i ”Nattens barn”. Och jag skall inte genera ett par av herrarna i vår krets med att yppa detaljer om deras kommentarer av och förhållande till sagda flickas företräden och kunnande.
Så fann vi då varandra. Det blir ju så mycket trevligare med lyckliga slut även om resan dit blir snirklig. Jane Austens ”Stolthet och fördom” är ett exempel på historier som kan handla om några av oss och på svårigheten att översätta boktitlar till svenska. Alliterationen i ”Pride and Predjudice” flyger all världens väg, ett öde som också drabbar samma författares ”Sense and Sensibility” (Förnuft och känsla), även om den senare inte står att finna i årets reakatalog. Det blir dock trots allt svårt att få till ett lyckligt slut på Robert Harris ”Pompeji”. Livet slutar nu en gång för alla, lika för alla, även om vägen genom livet, för Karin Boye liksom ”Anna Karenina”, slutade med ett sista vägval som var frivilligt.
Livets resa snurrar fortare för oss och ännu fortare för vissa böcker. Så finns till exempel Dan Browns ”Da Vinci-koden” på reaborden och det med den illustrerade versionen. Den som mest liknar en resehandbok till Paris och Londons kyrkor och konstmuseer. Personligen föredrar jag att resa i Arns fotspår, även om vi svenskar med stor iver ger denne romanfigur ett allt större inflytande i vår faktiska historia. Hur pass denna mytbildning förstärks när filmen dyker upp på en bioduk nära dig, skall vi nog inte ens drömma om. Riktiga historiker som Peter Englund och Dick Harrison uppskattar vårt intresse för historia eftersom vi därför köper även deras böcker, men de ser nog helst att Arn förblir fiction. Men Harrison är allt representerad med ”Gud vill det” om svenska korsfarare och därmed utnyttjar han hypen till det yttersta.
Roligast på vår vandring genom livets bokreakatalog är att finna Hillary Rodham Clinton på samma sida och i samma storlek som Carolina Gynning. Syftningsfascisterna bör förstå att jag inte hänvisar till damernas bystmått eller intellektuella företräden, utan endast till bildstorleken på damernas böcker ”Levande historia” och ”Ego girl” i katalogen. Tänk vilka tillfälligheter som styr livets tillfälliga möten.
Katalogen tar sig vidare via ”En värld av vin” till Lasse Kronérs ”Åttio väldigt goda mackor”. Ett möte jag inte vill delta i. Martin Timell vill att man snickrar ihop. Jag vill också snickra ihop saker men tillåter mig att tvivla på att jag och den långe killen med gröna hatten kan följa Timells uppmaning att ”Snickra ihop”, på avsett sätt.
Raderna av böcker avslutas som vanligt med lite sex och samlevnad innan barnböckerna tar vid. Denna placering, som kanske är logisk för yngre personer och stringenta matematiker, får från det något äldre perspektivet en gammaldags synvinkel. Varför inte säga som det är och köpa talboken av Sven Nordqvist som effektivt sammanfattar allt, ”Kackel i grönsakslandet”!
Fredagskackel med pilsner blir det på Lorens Bar från kl 17.00