Funderar ni på er egen historieskrivning, det vill säga er självbiografi? En självbiografi skriver man för att man vet att om någon annan skriver den så blir resultatet inte lika vackert. Det blir liksom inte lika snyggt. Och framförallt blir det inte lika sant.
Vissa personer avstod från sådant trams som självbiografier. Hitler, Stalin och Slobodan Milosevic, vilket kan bero på att de antingen begrep att vad de än skrev så skulle det bli utskrattat eller så trodde de på sin egen historias kraft att överleva. Så fel man kan ha. Och gubben Slobo som var så smart att han medvetet felmedicinerade för att bli skeppad till Moskva för vård. Krigsförbrytartribunalen i Haag skulle inte ens skicka Slobo till Moskva för kremering, än mindre någon annanstans, med annat än fötterna först.
Vissa personers biografier skrivs ibland av en nära anhöriga eller medarbetare. Det är i en anmärkningsvärd hög grad riktigt goa berättelser och allt annat än smickrande för huvudpersonerna. Fast allra roligast blev det när PG Gyllenhammars dotter skrev en bok om sin mor! Den trovärdiga berättelsen om PG, vars enda reella kompetens var att han var chefens dotters man, återstår att skriva.
Vissa sanningsenliga biografier saknas och det gäller ett remarkabelt stort antal före detta amerikanska presidenter. Att ingen skrivits om Ronald Reagan beror givetvis på att det inte finns något att skriva om honom. Dock skulle världen och framförallt amerikanerna behöva höra fler sanningar om John F Kennedy. Men om honom sprids bara konspirationsteorierna kring hans död. Att han drog igång Vietnamkriget, skapade grunden för den militär-industriella struktur som fortfarande styr USA samt satte på helt fel fruntimmer i tid och otid passerar obemärkt. Säg inte att ni missat Marlene Dietrich beskrivning av när hon kallades till Kennedys sovrum!
Så har vi då några gubbar som är på väg ut ur historien och som behöver tänka på vad vi skall tänka om dem? Vad skall de göra för att påverka sitt eftermäle? Kan de göra något år historieskrivningen? Vilken historia vill vi egentligen höra?
Göran Persson! Har man suttit högst på maktens piedestaler tillräckligt länge så har man garanterat trampat på tillräckligt många tår för att bli rejält hudflängd oberoende av vad man åstadkommit. Om man dessutom är en socialt inkompetent buffel, maktfullkomlig samt saknar självinsikt, blir den sanna sagan en riktig såpa. Går det helt enkelt för en skribent att göra Göran Perssons historia rättvisa?
En person som fortfarande kan vandra ut med olika stuk på svansföringen är Sven-Göran Eriksson. Delar av svansföringen har redan diskuterats i de brittiska tabloiderna och Svennis står inte lika högt i kurs längre, han är ju inte engelsman! Att han är den mest framgångsrike engelske förbundskaptenen genom historien oavsett hur det går i VM till sommaren, tycks inte påverka den brittiska pressen. De vill bara sälja lösnummer. Ungefär precis som Svennis och hans egna lösnummer. Dock undrar undertecknad vad det engelska folket säger om England vinner VM och har sparkat sin förbundskapten, inte för att pressen tycker att han tagit ut fel lag, utan för att pressen tyckte att han hamnat i fel lag eller i alla fall i fel säng.
Hamna därför inte fel utan på fredagspilsner på Lorens Bar på fredag från 17.00