Med tanke på den gångna helgens överdos, måste man en dag som denna självfallet tala om nostalgi. Nostalgi, denna sockervadd som alltid lurar i oss att sakernas tillstånd inte är så bra som de en gång var. Nostalgi, denna åkomma som ständigt måste bekämpas och som aldrig tycks kunna utrotas. Vem vet, snart kanske det till och med finns ett nostalgiskt skimmer kring ”Förintelsen” och att man får höra historiskt ekande jämförelser mellan olika folkmords ackuratess och innebörd.
Det blir aldrig som det var förr och det blev det inte då heller!
För den som med en aldrig sinande entusiasm håller fast vid det gamla finns det ingen framtid. Och det är alltid bra att ha lite halvkoll framåt när man färdas. Att i nostalgins anda köra framåt i full fart med svart vindruta och endast en backspegel som hjälpmedel, har visat sig vara en svag strategi. Det svåra är nämligen inte att lära nytt utan att glömma det gamla.
Sålunda skall man följa de gamla siouxernas valspråk. Då är det viktigt att öppna ögonen och ta lite del av den tid man lever och verkar i och inte förblindas av sin egen förträfflighet. Vår gamla storhet på industrihimlen Facit är ju ett favoritexempel på isbolagen som trodde sig osårbara och som glömde vad de höll på med. Svenska posten och Ericsson är två senare isbolag. Isbolagen slogs ut av kylskåpen. De fattade inte att de var som vilket transportbolag som helst. De hade fordonen och kontaktnätet, men nej, de skulle köra is.
Siouxernas valspråk? Om du sitter på en död häst är den bästa strategin att kliva av!
Nostalgin ger oss också skeva bilder av vår vardag. Tänk på alla miljöpartister som värnar om landsbygden. Men glesbygden är ur energisynpunkt kostsammare än städerna. Många stadsbor kan leva bättre miljömässigt jämfört med de flesta på landet. Och ändå omhöljdas landsbygden av alla präktiga miljövänner. Precis som de gärna sätter upp en lapp på brevlådan med texten ”Ingen reklam” när de istället ur miljösynpunkt borde sätta upp ”Ingen återvinning”.
Det bästa miljöskyddet blir då en stor och välutbildad medelklass som värnar om sina barn och barnbarns uppväxt och framtida möjligheter. Den tanken är ungefär lika svår som att nedgången i brottslighet i USA för några år sedan inte berodde på polisens nolltolerans utan på liberaliseringen av abortlagstiftningen ett antal år tidigare. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med ungar att rekrytera nytt bus ur. Försök förmedla den till George W.
Så hur skall vi då ta oss vidare? En väg kan vara att sluta lyssna på enfrågenissarnas och nej-sägarnas förenklade världsbilder och istället leta efter tankar och ideologier som leder någonstans, helst framåt. För glöm inte att när en rorsman styr efter stjärnorna så är det inte för att komma dit utanför att hamna rätt!
Så styr efter valfri stjärna så länge som den leder dig till fredagspilsner ”Hos Pelle” på fredag från kl 17.00.