På fredag sitter jag och tar en öl i Kapstaden medan Vispen tar sig ett glas i Paris. Traditionen bjuder dock att det är julfredagspilsner för dem som har koll på agendan på fredag. ”Hos Pelle” slår upp sina portar från kl 17.00 och hälsar er alla välkomna. Och traditioner skall man hålla på, eller?
Religionen sägs vara ett opium för folket, men jag tror att traditionen är ett ännu lömskare och mer beroendeframkallande medel, av det enkla skälet att det sällan verkar särskilt lömskt. Om religionen är en åtdragen rem runt en arm och en kanyl i en blodåder, då är traditionen betydligt hemtrevligare, vallmofrö som mals ner i teet eller en söt kakaodryck spetsad med kokain, sådant som ens mormor kunde ha gjort. För oss liksom för de sydostasiatiska vallmoodlarna är traditionen kultur och kulturen leder till rötterna och rötterna är bra. De är obefläckade principer, sådant som ” skall” vara. Det betyder inte att man alltid kan leva efter dem, hålla sig till dem eller utvecklas på det sätt som de kräver, men rötter är rötter och rötter är bra. Leve traditionerna!
Man kommer ingen vart om man säger att även ogräs har rottrådar, eller att det första tecknet på tandlossning är att det finns något ruttet, något degenererat, djupt inne i tandköttet. Rötterna och traditionerna är det som frälser, repen man slänger ut för att rädda folk som håller på att drunkna, för att frälsa deras själar, för att få dem att samlas i oroliga tider.
Och nu skall ni fira jul, en äktsvensk traditionsfylld jul med djupa rötter i traditionerna? Nja, så djupa är de nog inte. Det räcker med att granska mor- och farföräldrarnas första jular för att finna påtagliga skillnader.
Jag tar ledigt!
Men traditionerna är ju viktiga för oss och rötterna ger oss en gemensam plattform att stå på, så att vi vet vilka vi är. Men vem säger att traditionerna och rötterna är bra? Till exempel kvinnlig omskärelse eller att odla opium.
En engelsk god vän sa en gång som svar på traditionernas kvalitet. ”Jag kommer från ett land där det är tradition att koka grönsakerna tills de faller sönder. Det betyder inte att det är en bra idé!”
Så medan jag skall försöka att bocka av och fotografera ”The Big Five” (en bättre och utvecklad tradition jämfört med att skjuta dem) så dväljs ni bland Arne Weise, Tjuren Ferdinand och andra djupa svenska jultraditioner, som får det svenska folket att resa sig som en man inför hotet om deras avskaffande.
Lycka till!
Och likväl är ni välkomna till ”Hos Pelle” från kl 17.00, Julfredagspilsner!