Det händer hemska och avskyvärda saker i vår samtid. Och då talar jag till er förvåning inte om uttråkade överklassyngel med stenkastning och självförhärligande som högsta nöjen.
För historieskrivningens skull kan jag berätta om mitt första möte med den skjutne amatörmartyren Hannes Westberg. Gossen var då cirka åtta år och hade ännu inte tagit till våld för att markera sitt missnöje med rådande omständigheter och befintliga institutioner, men hans förakt för allt som han själv inte bestämt var redan då mycket tydligt. Hannes hade för vana att gena över vår gräsmatta och jag påtalade det olämpliga i detta med tanke på de buskar som han forcerade på vägen. På det gutturala uttryckssätt som är mera vanligt bland tonåringar meddelande Hannes att han på något sätt uppfattat något av det som jag sagt. Det är dock oklart vad han valt att uppfatta och på vilket sätt.
Gossens fader sökte upp mig och frågade på största allvar om detta var ett ärende som jag och Hannes kunde avhandla själva och komma till någon form av uppgörelse kring eller om jag föredrog att han skulle ta en aktiv del i processen. Till Gunnars påtagliga lättnad förklarade jag att Hannes och jag nog skulle fixa detta själva. Att fadern inte själv påtalat det olämpliga i sonens beteende, vilket han var helt införstådd i, är väl i historiens ljus något helt självklart. Måhända hade världen sett annorlunda ut idag om jag valt att tydligare förklara vikten av efterlydnad av lagar för att skydda andras egendom från infantila bärsärkar.
Det är sålunda inte detta som min indignation gäller, inte heller gäller den Hannes och hans kamraters klädsel och utseende i tonåren som stundtals var omöjligt att skilja från det vardagliga utseendet hos den skarpa eliten på den extrema högra kanten, om man inte kom dem väldigt nära och kunde läsa de käcka tillrop som textats lite här och var på de plagg som deras mödrar förgäves vädjade om att få rå om en stund i tvättstugan. Men skrämde tanterna det gjorde de genom sin blotta existens och det förutsätter jag att de uppskattade till fullo.
Allt detta är givetvis petitesser i jämförelse med de kulturmord som, den av marknadsekonomin anfrätta ledningen för Systembolaget, numer genomför i parti såväl som i minut.
Nästa kulturbärare som orättfärdigt offras på försäljningskravens altare är ”Beyas”. Och detta givetvis på helt orättfärdiga grunder. Efter en smärre dipp i försäljningen under våren som helt enkelt berodde på att det inte fanns någon Beyas att sälja, vilket i sin tur berodde på en smärre jäsning i stora Beyastanken i Sundsvall, har Systembolaget lyft bilan över vår ungdoms drömska fluidum.
Upp på barrikaderna! Vi kan inte stillatigande åse detta. Vad skall vi göra? Vad skall vi kasta?
Jo, släng en blick längs Linnégatan och slut upp och ta en fredagspilsner i morgon på restaurang 1252.