Riksbanken sänkte styrräntan för första gången på åtta år! Och hur roligt är det?
Vad hände egentligen då, 2016!
Jag och C dansade framför TVn när Tottenham slog Chelsea vilket gjorde Leicester till mästare i Premier League. Livet fanns ånyo och framtiden var inte cementerad i förtecken bestämda av den internationella handelns valutor.
Vid fotbollens horisont syns nu endast hyperkapitalismen och dess antikverade ledstjärnor. Kylian Mbappé går till Real Madrid.
Ropen skallar från ekonomernas piedestaler.
”Vi har besegrat inflationen.”
Bullshit! Specialisterna på banker, institut och regeringskanslier ser räntan gå ner och de fattar inte varför. Vad händer? Vann vi?
Under 1800talet hade Europas generaler ett oöverstigligt problem. Det de aldrig kunde lösa på ett trovärdigt sätt. Resultat från segrar som inte kunde redovisas när strategin skulle återanvändas vid nästa drabbning.
Hur vann vi?
Generalerna hade inte en enda aning om hur det gått till. Militära fältslag bara hände i en dimma av krutrök, damm och död. Många kanoner var säkert en bidragande orsak till seger och kavalleri som oväntat dök upp en annan. Artilleri som sköt åt fel håll och hästar som sprang vilse var andra orsaker.
Ekonomerna har haft fel om det mesta de gångna åren. Inledningsvis var inflationen tillfällig. Sedan var prisökningarna övergående. Och förra året spåddes det att våra stora ekonomier skulle falla ner i djupa hål av lågkonjunktur.
Så blev det inte.
Först berodde nedgången på pandemin och dess alltomfamnande nya och obekanta orsaker som algoritmerna inte tog hänsyn till. Priset på energi och problemen i leveranskedjorna (vem av er hade den termen i standardbiblioteket) kom därnäst i symptombilden.
Min återuppståndna favorit är Christine Lagarde (chef för europeiska centralbanken). Hon fick härförleden utstå kritik från sina kollegor ekonomerna, när hon sa att hon och andra i branschen borde ta råd av geologer för att få koll på jordartsmetallerna. Tillgången på dessa i jordskorpan och hur det påverkar saker som möjligheten att tillverka batterier.
En annan fråga ingen ställer är hur mycket lättillgängligt uran det finns på planeten för att elda kommande kärnmilor.
Ytterligare en påtaglig brist i problembilden, när vi ska beskriva dagens tillstånd och vägen framåt, är antalet européer. Så bra vi är, men så få för att visa det. Vid sekelskiftet 1900 var vi 25% av jordens innevånare. Mot slutet av detta sekel kommer vi att vara cirka 4%.
Vi förlorar vaggornas krig. Och vad gör vi åt det?
Vi tar en öl, en fredagspilsner.