Månad: oktober 2021

Jag stod i Brunnsparken och såg mig omkring. I GP hade det stått en allvarlig artikel om att man kunde se fyra klockor därifrån jag placerat mig. Det vill säga om man vände sig om ett helt varv och tittade. Inga av de fyra klockorna visade samma tid.

Detta var mycket länge sedan. Då när papper var en stark informationsbärare. Man hörde nyheter i radio och såg Aktuellt på TV. (Rapport var alldeles för revolutionärt.) Visarna på saken du hade runt din vänstra arm angav tiden. Det fanns klockor som även visade dagens datum. Men där var det stopp på informationsflödet från mitt armbandsur.

Min ingivelse att kontrollera journalistens iakttagelse ledde till en insikt redan då, som vuxit sig allt starkare genom åren. Vid dags dato är medvetenheten om detta plågsam och vårt kollektiva beteende leder kanske till begynnelsen av vår civilisations undergång.

Tre av klockorna som jag såg var av typen med visare. En angav tiden med siffror. Det var vid den tiden så att ett stort antal glödlampor hade monterats i en rektangulär ram placerade i ortogonala rader och kolumner. Genom att tända rätt lampor visades tiden. Sanningen gick upp för mig.

Då hade jag en fix idé om att det var viktigt att komma i tid. På grund av det ställde jag min klocka ofta. Med hjälp av Fröken Ur (minns ni henne?), hade jag skapat mig en rutin att ställa min klocka på sekunden när. Med ett lätt överseende kunde jag konstatera att siffrorna i Brunnsparken visade fel tid.

Dock kände jag den nya tidens gissel komma krypande, redan då och där.

När ni på den tiden såg på en klocka översatte hjärnan bilden av visarnas position till ett klockslag. Detta skedde momentant. Det enda ni behövde ha koll på var om det var natt eller dag. Siffrorna på displayen måste tolkas och översättas. Jag tror att det är denna process som gjort oss till siffrornas lydiga följeslagare. Vi litar helt enkel för mycket på siffror. Man kan sträcka sig så långt som till att vi har förslavats av siffrorna.

Häromdagen ringde jag till en support i något ärende. Det var snabbt och enkelt avklarat. Det plingade i min telefon efteråt. ”Vill du vara snäll och bedöma tjänsten du just utnyttjat. Välj en siffra mellan ett och fem.” Det gjorde jag inte.

Många av er har stegräknare i era multifunktionella telefoner som berättar hur duktiga ni varit. Ett tag hade C en funktion i sin telefon som berättade hur bra hon sovit på natten. På löpbandet på gymmet anges hur många kalorier jag förbränt genom att springa fyra kilometer.

Bara för att man kan mäta något betyder inte att det är värt att göra det och att resultatet är något vi behöver bry oss om. Det sägs att vi idag anger fler siffror per dag än vad mänskligheten totalt plitade ner från de första lertavlorna fram till år 2000. Kilskriften, ursprunget till våra skriftspråk, antas från början uppstått för att hålla ordning på mängder av varor och varornas priser.

En ny yrkeskategori dyker snart upp runt hörnet och växer sig snabbt allt starkare. Den personlige tränaren kommer att ersättas av en personlig revisor, som hjälper att analysera alla siffrorna i den uppdaterade statusen av vår position i den sociala hierarkin.

I väntan på det tar vi en pilsner, en fredagspilsner, och tänker mera sedan på saken.

Fredagspilsner på John Scott’s på Linnégatan 38, från 16.30. 

(Pilsnermejl skickat den 15 sept 2021)

Jag känner att proportionerna på världen håller på att förändras, både upp och ner, fram och tillbaka. Och då pratar jag inte i första hand om snabbare resor runt på en krympande planet.

Främst har jag iakttagit hur avståndet till golvet ökat. Det förefaller som om det tilltar, mest på morgonen. Sålunda är det allt längre ner till fötterna när jag ska ta på mig strumpor.

Men jag flög till Pisa över helgen på två och en halv timme. En fartgalning kan köra från Stockholm till Göteborg på tre timmar numer. Vem vet, vägarna har kanske blivit kortare nu för tiden. Och ni känner ju sedan en tid tillbaka till att det finns hastighet i mig, men då främst runt Gelleråsens 2350 meter långa bana. Det innebär 207 varv innan jag befinner mig i Stockholm vid start i Göteborg. Eftersom jag hittills bara kört drygt hundra varv på Gelleråsen Raceway, så har jag en bit kvar till den kungliga huvudstaden.

Jag besökte NK för en tid sedan och inhandlade kläder. Det besöket utökade storleken på mitt årliga ordinarie klädkonto med 100% i ett slag. Den unga damen som assisterade mig sa att jag var lätt att klä. Hon menade nog att jag krympt och därmed slank ner i plaggen som hon bar fram.

Även intervallen ökar också och då snackar vi inte tonsteg. Det betyder att tillvaron innehåller mer paus. (Hur det ordet uttalas har vi pratat tillräckligt om). Som om det ur intet framstiger mer mellanrum. Det har definitivt varit ett för långt uppehåll mellan fotbollsmatcherna. Helt enkelt så har det klivit in fler irriterande avbrott i vardagen.

Detta har även en inverkan på frekvensen. Hur mycket svänger det egentligen om livet? När det händer något, händer det rejält, men inte så ofta. Förekomsten av händelser att skriva hem om är inte tillräckligt hög. Men omloppstiden för solen, månen och aftonstjärnan har inte påverkats annat än marginellt och inom avvikelsen i normalskalan. Då blir cykel ett riktigt kul ord, känn på det. Och det gäller att ligga i fas med allt som händer så att man inte hamnar utanför eller bredvid.

Veckans aktiviteter mellan måndag och fredag avtar. Kort sagt reduceras chanserna att skämma ut sig och de kompenseras inte längre av aktiviteterna under helgerna. Betydelsen av att saker och ting drar ihop sig, får en ny innebörd. Banta och reducera är illa smakande ord i detta sammanhang.

Några gör den felaktiga analysen att kvantitet kan ersättas av kvalitet. Att vi har lärt oss, ökat på vår erfarenhet och nu inte gör mer än nödvändigt, men ändå har lika roligt. Inom ramen för det pågående vaccinationsracet dyker här även begreppet dos upp. Men summan av alla laster, tunga som lätta, lär vara konstant.

Men vart tar golvet vägen?

Tiden krymper och till och med corona-år går fort. Nu är det strax över. Passa på och häng med medan restriktionerna fortfarande gäller. Tänk, vi sitter ner, vi byter platser under kontrollerade former och är max åtta runt varje bord.

Sedan blir det tillbaka till det gamla, det beprövade, tiden utan överraskningar, så som det var, (nästan).

Fredagspilsner på John Scott’s på Linnégatan 38, från 16.00. 

För drygt tio år sedan sålde vi villan och flyttade till lägenheten i Masthugget. Istället för att flanera i den skyddade trädgårdsstaden och dess gröna granne, Änggårdsbergen, promenerade vi i Linnéstaden. En av de första iakttagelserna vi gjorde då, 2011, var att nästan alla yngre människor var på väg till eller ifrån gymmet. Träningsboomen hade tagit fart igen och personligen var jag fortfarande i färd med att förbereda mig för ytterligare 21 kilometer genom stadens gator, ivrigt följande ett blått streck.

Det tog flera år innan jag förstod att det vi iakttog var ett nytt mode. Jag hann vid ett tillfälle, innan jag fick omständigheterna förklarade för mig, ondgöra mig över att en del individer rörde sig i stadsmiljön i plagg som absolut inte passade deras kroppsformer. Jag hoppas att ni glömt detta snedsteg och förpassat det till någon av era digitala papperskorgar.

Nu har jag uppfattat ett nytt ord, eller kanske snarare ett nytt begrepp: athleisure.

Athleisure som har konkurrerat ut denimbyxorna som vardagsplagget. Som två motsatser i en och samma företeelse. Dels de ytterst slimmade trikåerna som avslöjar allt inunder och så de säckiga mjukisbrallorna som lämnar allt i övrigt att önska.

Mjukisbrallornas genombrott kom med Sylvester Stallones ikoniska löpning uppför trapporna i filmen Rocky. Men Seinfeld skämtade tidigt om att bära sweatpants var det samma som att ge upp. Det var innan dessa kläder blev Hiphop-generationens uniform. Därifrån var steget inte långt till medlemmarna i förorternas kriminella gäng. Den kopplingen ledde till att en privatskola i vår stad uppmanade sina elever att inte klä sig på ett sätt som associerade till kriminalitet.

Susanne Lanefelt blev aldrig sammankopplad med kriminella, men hon ledde leende en samling damer i tights, och någon enstaka man. Min personliga erfarenhet av sådana träningspass är att man kollar lite på vad deltagarna har på sig när man samlas och fem minuter in i uppvärmningen är hela uppmärksamheten inriktad på att överleva.

Covid-19 och hemmasittandet gav fart åt en ny våg där man ville klä sig bekvämt. Nu fortsätter processen med snyggare, välsittande och dyrare plagg. Varför inte som Paris Hilton visa upp sin rumpa iklädd rosa velour och med en logga över baken som jag inte har en aning om vad den står för. Men brallorna kostade visst 10000 spänn.

Athleisure avgudas av cheferna på modehusen, kanske inte av dess designers. Kläderna är lätta att tillverka och andelen design i dem är låg. Kanske skapar de en byxa i vitt skinn eller varför inte en i vikunjaull. Ett exklusivt material och en udda logga och sedan är det bara att ta betalt, i femsiffriga belopp, för ett par mjukisbrallor.

Men hur länge vill de modemedvetna kopplas samman med pandemi, isolering och död. Alla stora kriser har lämnat efter sig en förnyad syn på oss själva och våra liv. Första världskriget och spanska sjukan ledde oss in i det glada tjugotalet. Andra världskriget, sjuttiotalets oljekris, finanskrisen 2007, gjorde alla sina avtryck i kultur- och modevärlden där man vände sig från det som varit, till någonting nytt.

Vi ska alltså inte vara förvånade över budskapet från modelanseringarna för säsongen. Nu ska vi vara sexiga, snygga och visa att vi ansträngt oss att ta på oss kläder och har en stor garderob att välja ur. (Glöm inte Richard Geres ikoniska påklädningsscen i American Gigolo).

Lösningen på detta blir givetvis vi tar en pilsner nästa gång vi möts.