Ibland är vi inte så smarta som vi tror, ibland är vi lika dumma som vi vet att vi är och understundom sliter ekonomerna och marknadsförarna sitt hår, över att vi gör något på fel sätt. Det vill säga, att vi inte gör på det sätt som de har bestämt att de tror, att vi skall bete oss.
Sålunda visar det sig att vi värderar liknande företeelser på helt olika sätt, som när vi köper något. Mest bekanta är vi alla med moraliska förpliktelser som vi gladeligen struntar i. När man inhandlar ett par bakelser istället för några buntar broccoli. Det bara blev så! Och för alla nikotinister som köper på sig en limpa skattelindriga cigarretter på resan, går det bra att lägga forskningen om hjärt-kärlsjukdomar och lungcancer år sidan. Du bara tjatar!
Våra vänner nationalekonomerna skapar modeller för att förutse hur det skall gå med konjunkturerna, konsumtionen och konsekvenserna av de förutspådda beteenden som vi förväntas följa i god ordning. Så fel det blir bara för att vi betraktar skatteåterbäringen som en vinst på lotto och inte som våra egna intjänade medel.
Otur också, att vi inte är särskilt rationella och dessutom utrustade med en påtagligt bristande självkontroll, som visar sig i till exempel köpbeteenden. Varför köper man annars en bil för 500 000 kronor som man egentligen inte har råd med, istället för att lägga slantarna på pensionsförsäkringen?
(För de av er som tror att mina exempel styrs av min övertygelse, så går det bra att byta ut bil mot gitarr, eller kanske gitarrer.)
Att man numer även kan mäta påverkan från patos och rättviseattityder i såväl våra ekonomiska överväganden, som företags prissättning, gör inte ekvationen mindre besvärlig att ställa upp för de stackars ekonomerna och marknadsförarna.
Och så har vi våra preferenser för vad pengarna på kontot skall användas till. Enligt ekonomisk teori är pengar alltid pengar. Alltså borde vi inte värdera den ena kronan på ett annat sätt än den andra. Men nu är det så att vi sparar våra pengar i påsar med olika namn. Det vi benämner påsarna har sedan en alltför stor inverkan på hur tillgångarna spenderas, enligt forskningen. Mitt och Catharinas favoritkonto heter ”Kul och skoj-kontot”. Vi visar tydligt med vårt beteende och vår omsorg, att attraktionsvärde i det kontot är mycket högre än det i Investeringssparkontot.
Sedan tror de där ekonomerna att vi tycker mer om och värderar saker vi redan äger lite högre, bara för att de finns där i våra skåp och hyllor. Även ganska värdelösa och meningslösa saker omfattas av denna omtanke. Detta skall inte förväxlas med affektionsvärde, för enligt enkäter och analyser så ökar det upplevda värdet påtagligt bara för att vi ruvar på något. Tänk på det nästa gång ni får ett erbjudande om att prova på någonting till endast portokostnad eller köper med en grej hem på öppet köp, bara för att testa lite! Hur stor är då risken att vi vänjer oss vid att den finns hemma och förblir där.
Numer skiljer ekonomerna på den som ”tänker” och den som ”gör”. Den som ”tänker” ser mot horisonten och det som komma skall, medan den som ”gör” snabbt fixar det som behövs nu. Vill man generalisera och hårddra det kan man istället benämna dem; den som har tråkigt och den som har roligt. Fast allt är inte roligt. Den som ”gör” förväntas trycka på snooze-knappen ett par gånger och sedan mot sin vilja stressa ihjäl sig på morgonen för att hinna. Den som ”tänker”, placerar väckarklockan utom räckhåll.
Precis, ni fattar, jag är vederbörligen imponerad!