Vilka intressanta tider vi lever i. Fantastiskt oerhörda nyheter strömmar till oss genom alla upptänkliga kanaler.
Den största nyheten har givetvis varit att Vladimir Putin tagit bondpermis och schappat i två veckor utan att lämna vare sig adress eller namn på personen han umgicks med till världspressen eller sina medarbetare. Den förre franske presidenten Valéry Giscard d’Estaing hade i alla fall för vana att lämna ett förslutet kuvert på sitt skrivbord med numret till den dam han spenderade natten med, om världen skulle råka gå under i hans frånvaro. (Detta var innan mobiltelefonerna gjorde världen tråkigare). Nu vet vi ju att Putin dejtar en rysk OS-medaljör i gymnastik så det är väl tur att han är i såpass form som han ser ut att vara. Annars skulle han nog kunna bryta ett och annat ben i kroppen efter ett rejält pass med en sådan dam.
Från Ryssland meddelas också att vårt vänsterpartis sovjetnostalgiska ådra frodas ännu. De har gladeligen skeppat iväg nästan 300000 kronor till en organisation som står på Putins sida i kriget i Ukraina. Att man skall behöva kontrollera vad som sägs från en rysk organisation om deras egen verksamhet. Inte ljuger väl ryssar! Nej det hade vänsterpartiet ingen aning om. Till på köpet visade det sig att hälften av pengarna satts in på organisationen ledares flickväns bankkonto. Undrar hur det rimmar med vinster i välfärden?
Vår samtida konstnär Lars Vilks vandrar runt i Sverige med sina livvakter i släptåg och säger sig studera konsten och yttrandefriheten. Det hade varit trevligt att tro på honom och hans intentioner, att med konsten som verktyg driva vårt samhälle framåt, som andra konstnärer gjort tidigare. Men tyvärr måste jag be om ursäkt och säga att jag inte tror på ett ord karln säger. Han tycker om att stå i centrum och han utnyttjar uppståndelsen för att marknadsföra sig.
Dessutom har Vilks för vana att omge sig med genuint islamofobiska organisationer och personer, till exempel Trykkefrihedsselskabet som dessutom gav honom ett tryckfrihetspris i förra veckan. Det ger honom ingen ökad trovärdighet.
Forskningsfronten har nu hunnit ifatt mig och konstaterar att man inte lär sig något när man läser ifrån skärmen, men läser man från papper då händer det grejer i huvudet. Det har troligen med beröring, understrykningar, noteringar och överblick att göra säger jag och lägger fyra papper på bordet så att jag kan se alla samtidigt. Samtidigt visar det sig att mina kollegor också kan se flera sidor samtidigt, men det ser lite jobbigt ut när de omger sig med tre datorskärmar.
Det är vidare lika beroendeframkallande att snutta med sin smart phone som att missbruka kokain. Det betyder inte mycket för mig som använder en mobiltelefon från tiden strax innan Luther dog. Men det är kul att höra era olika historier om andras överdrivna användande av mobiler, och sedan ser er själva i aktion med paddor, iPhones och allt vad det heter där ni begraver er i mail, facebook, twitter samt söker svaren på diverse triviala frågor.
Priset till veckans idiot som uttalade sig innan han tänkte på vad han sa, går till Australiens premiärminister Tony Abbott. Han hävdade att Australiens urbefolkning, aboriginernas sätt att leva, är ett livsstilsval, som han och de förhållandevis nyanlända ättlingarna till alla bovar och banditer som britterna skeppade dit, inte kan tänka sig att betala för. Med tanke på att aboriginerna bott där i cirka 40000 år och Abbott och hans ättlingar vistats där i 250 år, så undrar man vem som har tolkningsföreträde.
Till dessa besked tar vi en pilsner, en fredagspilsner.
Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.