Månad: november 2009

God höst på er alla vänner.

Vill inledningsvis bara meddela att jag tänker bokföra varje antydan från var och en av er om att det är eller har varit för varmt, för att plocka fram dessa noteringar i slutet på november eller varför inte i mars, och då konfrontera just dig med ditt tidigare uttalande i detta ämne.

Det är och har varit bra väder under sommarsäsongen! Tag tacksamt emot det bonusväder som eventuellt spiller på er en bit in på hösten.

Och nu är det en ny höstsäsong. Glatt ger sig alla i kast med nya utmaningar, nya arbetsuppgifter och gamla surdegar. Våra ungdomar hoppar upp ett snäpp i sina skolkarriärer och några i gänget ger sig i kast med både nya arbetsgivare och nya karriärer.

Vi andra låtsas som om vi tar nya tag, efter att som det heter ”Laddat batterierna” under semestern. Men hur går det egentligen för oss nuförtiden? Man är ju inte 40 längre och han som myntade detta uttryck är förvisso ännu 50, men snubblande nära att inte ens vara det längre. (Grattis föresten)

Idrottsmän och kvinnor som kommer uppåt i karriären talar alltid om att säsongstarten blir tyngre för varje år och hur är det då med oss?

Själv visade jag en hyfsat bedrövlig festkondition vid den säsongstarten i lördags. Eftersom jag skulle spela senare på kvällen, drack jag bara vatten under sittningen. Det gjorde ingenting egentligen, för Styggen satt mitt emot mig och kunde hålla den totala konsumtionen på en anständig nivå. Men att komma i säng kl 04.00 och sedan gå upp 08.00 gav efterverkningar som varade fram till lunch på måndag! Skulle kanske tagit ett par pilsner till?

Det är nog med säsongstarter som med allting annat, det beror på hur gamla vi är, i alla fall enligt Douglas Adams definitioner. (Douglas Adams skrev Liftarens guide till galaxen. En bok som jag läste men inte till fullo uppskattade förrän jag hörde den inläst av Johan Rabeus. Lyssna på den om ni får chansen)

Alltså:
Allt som finns i världen när du föds är normalt, vardagligt och en naturlig del av världen!

Allt som tillkommer mellan det att du är 15 och 35 är nytt och spännande och revolutionerande och går antagligen att göra karriär på!

Allt som dyker upp efter det att du fyllt 35 strider mot hur saker skall fungera!

Det är alltså därför vi stagnerar i vår musiksmak, hävdar att idrotten var bättre tidigare och talar med saknad om Olof Palmes dagar.

Vi orkar helt enkelt inte lära oss några nya namn!

Alltså träffas vi ”Hos Pelle” för fredagspilsner från kl 17.00 på fredag!

Det finns så många nya och riktigt bra grejor som Du kanske inte riktigt behöver. Å andra sidan har vi ett näringsliv som behöver att Du köper det som de erbjuder, annars slutar de berömda hjulen att snurra. För att vi skall få goda tillfällen att köpa det som erbjuds skaffar sig näringslivet goda vänner bland dem som har ett visst avgörande inflytande över dig och som befinner sig längre ut i kedjan från producent till konsument.

Dessa goda vänner försöker påverka dig i större eller mindre grad rörande dina inköp. Förutom dina barn kan detta vara reklammakare och andra informatörer, men det kan också vara läkare som skriver ut medicin till dig och butikschefer på Systembolaget som skriver ut vin till dig.

Skriver ut vin? Ja vet ni inte att läkarkongresser för hjärtspecialister numer har större likheter med en vinmässa än med Läkarstämman. Och bäst för hjärtat är ett glas Cabernet Sauvignon om dagen. Det gäller alltså bara att skaffa stora glas!

När vi rör oss på mogna marknader kan vi nog förutsäga att korruptionsnivån är högre där än på nyare sådana. Jag säger bara Byggsektorn! Anitras Handel ligger i lä.

Det är lite svårare att muta sig fram på marknader som de flesta inte vet att de finns med produkter som vi ännu inte kan stava till. I alla fall inte jag, som till mina barns stora förtret inte ingår i kategorin ”Early adopter”.

Jag har alltid ogillat kombimaskiner. Ni vet kopiatorn som dessutom är fax, skrivare och som kan koka kaffe! Sålunda vill jag ha en bärbar telefon med vilken jag kan nå folk och kan bli nådd av andra. Den får gärna fungera överallt och ha en avstängningsknapp. Jag vill alltså inte prata från en spelkonsol och jag har inga som helst behov av att se dem jag pratar med.

Kameror i mobiltelefoner, ett sånt trams! Hos en större biltillverkare på Hisingen har man på grund av dessa tvingats att införa fotograferingsförbud istället för kameraförbud. Och hur länge dröjer det innan porrindustrin erbjuder dyra kortnummer till betaldamer som snabbt stoppar upp telefonen under kjolen och trycker av? Räddningen för 3G?

Men kanske kan dina barn eller din partner (ständigt denna fördomsfria benämning) muta dig till att köpa ytterligare en ny elektronikpryl åt dem. ” Köp den till mig, den innehåller bland annat en liten GSM-grunka så att Du kan pejla in var jag är”.

Aha, en sån bra idé. Då kan jag i alla fall pejla in var elektronikgrunkan är, alltid något.

Så vad behöver Du egentligen?

Du behöver en pilsner!

Fredagspilsner intages ”Hos Pelle” från kl 17.00 på fredag

Tänk att behöva stå framför mikrofoner och journalister och hela tiden vara tvingad att säga någonting helt annat än det man vill.

Ta Ylva Thörn till exempel. Vadå Ylva, vem är det? Jo ursäkta, hon är ordförande i Kommunal och hon strejkar just nu. Det vill säga det gör hon inte, fast det hade nog varit bra om hon strejkat, eftersom hon valt en tidpunkt för strejk som i konjunkturhänseende är mindre lyckligt vald. Men det var inte detta det skulle handla om.

Ylva säger hela tiden att hennes aktioner inte skall slå mer än nödvändigt mot tredje part. Tredje part det är du och jag. Hur i he…te skall hennes medlemmar strejka utan att skada oss. Hon kan ju bara skada oss eftersom de kommunala arbetsgivarna tjänar mer och mer pengar på hennes strejk. Det är oss hon kan jaga tills vi blir förbannade på henne. Självfallet vill Ylva säga att hennes medlemmar strejkar till sista åldring på hemmet och sista unge på fritids. Revolutioner handlar som sagt om att spilla andras blod.

George W han skulle jaga en skäggig man i Afghanistan och en med mustasch i Irak. Han gjorde det för demokrati och säkerhet. För allas demokrati och säkerhet, inte Allahs. Och han sa att han inte skulle skada några oskyldiga med sina snygga bomber. Sedan försökte han bomba Afghanistan tillbaka till medeltiden med sina stygga bomber. Synd bara att de redan var där! Fast det är klart George W sa en massa sanningar om både korståg och hur man avrättar folk redan innan han drog ut i fält. Och han hade säkert velat säga ännu mer men hans bakåtsträvande PR-konsulter och talskrivare förbjöd honom.

Vad Vijay Singh egentligen skulle vilja säga om Annika Sörenstam förbjuder mitt manschauvinistiska sanna jag mig att offentliggöra i text.

Själv får jag nöja mig med att säga att jag inte mått så bra efter ett Göteborgsvarv sedan 1986, mest beroende på att jag inte sprang i år. Men vänta bara tills nästa år, då ni.
Men vänta inte på fredag. Då ses vi för säsongens kanske sista fredagspilsner ”Hos Pelle”. Slink in från kl 17.00 och diskutera semesterväder och midsommarfirande och andra tunga realiteter.

Så ja, inget gnäll nu! Jag vet att det inte riktigt är rätt fredag för fredagspilsner, men vilken fredag är egentligen fel? Man måste våga sticka ut lite grand och stå på sig även om man riskerar att bli besviken om det råkar gå åt skogen lite grand.

Det är lite säsong för det nu, att våga nu och riskera att bli besviken sedan. Att våga satsa på Beach 2003 eller köpa en halv hyllmeter Jackie Collins/Jan Guillou och stänga dörren och säga ”Vänta bara tills nästa år, då ni”. Eller så ställer man sig på en stol och säger att IFK Göteborg blir svenska mästare i fotboll, i år!

Tänk bara på en sådan sak som att resa. Att planera och fixa innan man far iväg är halva nöjet. Det vill säga att bygga upp förväntningar. Allt man skall få vara med om, allt man skall få se, allt man skall få uppleva och allt som alla andra ivrigt påpekar att man kan råka ut för men som man helst vill slippa. Men tänk om allt skiter sig då. Vågar du inte riskera det så får du nöja dig med fyrans spårvagn till Mölndal.

Eller så köper man en pizzaugn till garaget och hoppas på att elpriset skall gå upp ännu mer så att man ”tjänar” stora summor på energiskatten. Det är vågat, för tänk om det börjar regna och vattenkraftsmagasinen fylls då kan man bli besviken. Man måste våga.

Många av oss har ju vågat skaffa barn och vilka förväntningar har vi inte på dem!

Nej men så du pratar, inte har vi några förväntningar på de små. Det får bli som det blir med det och jag är så lycklig bara för att de finns. Sånt trams! Vi har alla skyhöga förväntningar på ätteläggen men vågar inte torgföra dessa för då vet ju alla andra om man skulle råka bli besviken. Resultatet kan ju visa sig ganska tydligt i barnbranschen. Och dessutom är den sociala statusen hos till exempel ivriga idrottsföräldrar inte så hög just nu.

Men den som inte vågar ta risken att bli besviken, får heller inte njuta av förväntan. Den som inte vågar får finna sig i att leva som en dörrmatta, ett formpressat, maskinansat underlag av kokosfiber eller modern plast. Alltid tryckt mot golvet under de andras fötter som är på väg någonstans.

Till ”Hos Pelle” från kl 17.00 på fredag

En dag som denna, fast solen skiner, har jag svårt att hålla mina tankar borta från ämnet döden. Det är enligt hjärnskrynklare bra att man inte skärmar sig från trauman utan pratar om dem och funderar över dem. Fan trot! Inte mår jag bättre just nu i alla fall.

Då denna bekantskapskrets varit ganska förskonad från annat än dödsfall bland föräldrar, har vi givetvis en brist på erfarenhet runt företeelsen ”död bland jämnåriga”. Karin Öhrmans bortgång för tre veckor sedan gav en snabb återkoppling och vi fick känna på tankar kring vår egen förgänglighet. Jag vill påstå att de flesta darrade till, för kraftiga sinnesrörelser skakar om oss, vare sig vi är förberedda på dem eller ej.

Det är enklare att hantera dödsfall bland människor man inte känner men när döden får ett ansikte blir man oftast berörd. Hans Alfredsson visade en gång på hur vårt engagemang för antalet döda stiger från noll och upp till 100 för att därefter klinga av och åter vara noll när cirka fem miljarder dött.

Eftersom vi i vår kultur lagt döden åt sidan så undrar jag hur det är på andra ställen. Just nu vandrar mina tankar till trakten kring Eufrat och Tigris. Där skall en massa människor dö för att de haft den dåliga smaken att födas i ett geografiskt område med två förbannelser, olja och en gubbe med mustasch. Det är minst en förbannelse för mycket. Jag känner personligen inga irakier så jag har ingen att fråga hur det känns att stå mellan två djävlar och vänta. Och när ni läser detta kan helvetet redan ha brakat löst.

Det berättas om ett samtal mellan Alexander den Store och en tillfångatagen pirat.
”Hur understår du dig att ofreda haven?” frågar Alexander.
”Hur understår du dig att ofreda världen?” svarar piraten. ”Eftersom jag gör det med bara ett litet skepp så kallas jag för tjuv. Du, som gör det med en stor flotta, kallas kejsare.”

Rachel Corrie, vet ni vem det var? Hon är också död och hon blev 23 år gammal innan en av den israeliska arméns schaktmaskin körde över henne häromdagen då hon försökte skydda ett palestinskt bostadshus i Gaza. Rachel var amerikansk medborgare. Jag när en from förhoppning att den amerikanska opinionen skall se vad den israeliska staten gör med palestinierna, när döden där får ett ansikte, ett amerikanskt ansikte.

På väg till månadens fredagspilsner Hos Pelle, från 17.00 på fredag, får du en text att tänka på. Den hjälpte mig när Karin dog, kanske hjälper den dig.

På den andra sidan
Här slutar jag min resa på gränsen till ett annat land
Jag känner mig så trött, så sliten och så nött
men jag ser ljus på flodens andra strand

Där får jag vila, där får jag frid, där får jag glömma min trötta kropp
Dagen syns ej mer, snart går solen ner
men på andra sidan floden går den opp

Kära kamrater; spara era tårar, Ingen gråt, min vän
Det är inte nåt adjö, Det finns inget som kan dö
det är farväl, vi ses snart igen

Så drick ett glas för mig, höj en skål för all vår kärlek
Låt mitt minne så sorglöst förbli
Det är intet ont som sker, Låt livet trösta er
Här på andra sidan floden blir jag fri

Framför mig slutar vägen, Över mörkret går en lysande bro
Jag har varit här förut, jag har kommit hem till slut
här på andra sidan floden får jag ro

Lars Demian från CDn ”Pank” (1990)

Det känns lite tråkigt just nu, det händer liksom inget. Stiltje alltså.

Jag skulle gärna vilja se något nytt, en smärre revolution, i alla fall i den svenska ankdammen. Men det finns en bristvara i Sverige som förhindrar en revolution. Sverige saknar revolutionärer. Enligt Frank Gunnarsson försvann alla revolutionärerna upp längs Viktor Rydbergsgatan och Engelbrektsgatan via Vasaparken när polisen visade sig vid Götaplatsen och han blev ensam kvar. Och Franken är ju numer pensionerad revolutionär.

Men Gudrun då, säger ni. Nja, hon försöker sig i så fall på en annorlunda väg till revolutionen. Hon vill kasta omkull det svenska systemet genom att erodera skattebasen för staten. För varenda människa kan väl få ihop till minst 100000:- i avdrag, eller hur?

Och de yngre förmågorna med gatsten och rånarhuva diskvalificeras som revolutionärer på grund av sin brist på ihärdighet. Lenin höll på ett bra tag och misslyckades några gånger innan han fick till sitt race 1917, si så där 20 år. Alla sanningar hinner svänga fulla varv många gånger i skallarna på stenkastarna under så lång tid.

Men man kan ju göra revolution åt andra fast de inte vill. På den gamla goda tiden ville errarna (svårt att skriva det, undrar vad Fredrik Lindström tycker om fonetisk skrift med konventionella bokstäver, gör jag kanske revolution?) göra gemensam sak med arbetarna på Volvo mot kapitalet. Men det ville inte Volvoarbetarna. Denna smärre motgång rubbade inte dåtidens virrhjärnor. ”Vi gör revolution åt dem ändå eftersom de inte begriper sitt eget bästa. Revolutionens pris har alltid varit någon annans blod”

Visst finns det några amatörrevolutionärer, som de som vägrar betala avgiften på Göteborgs Spårvägar. Eller de medelålders män i kostym som vågar resa sig upp från bordet på McDonalds utan att ta med sig brickan.

Men i säkerhetskontrollen på Bromma flygplats såg jag ljuset i tunneln. Den sanne revolutionären. Han som uthärdar samhällets repressiva åtgärder med ett småleende. Givetvis hade han en klubbnål på sin jacka och det lilla (r):et sken i ljuset från lysrören. Att skina i ljuset från till exempel stearinljus hade varit alltför borgerligt.

Han steg stadigt genom metalldetektorn med väska och allt. Piip! Gestapodrängarna ledde honom tillbaka och körde hans väska genom spionmaskinen. Sedan klev han med samma högburna huvud genom bågen igen. Piip! Nu plockar statens inhyrda hantlangare fram de handhållna elektroniska spionredskapen och tvingar av honom den revolutionära skinnjackan (eller hur är det med det revolutionära modet, har jag missat något?) Det piper konstant. Med en ängels tålamod plockar han sina metallföremål från fickorna. Ett och ett och lägger dem sakta på disken.

Stark och leende står han emot statens medlöpare som med stigande irritation väntar i den kö som han så revolutionärt skapat i denna kapitalets högborg. Den stora gula stjärnan mitt på hans röda stickade tröja, som bär vittnesmål om hans kamp och hans väg genom livet, står i bjärt kontrast till den skränande tysta mobbens kostymer och dräkter.

Tänk att få lyssna till hans beskrivning av detta!

Jag tror tyvärr inte att han dyker upp för en fredagspilsner ”Hos Pelle” på fredag från 17.00, men det gör jag och det gör ni. Välkomna önskar

Jo, säg så här!

Den som varit ute på en resa har alltid något att berätta. Således kan jag försöka berätta hur det är att sitta ena kvällen på en lönnkrog i en svart kåkstad i Sydafrika, för att nästa kväll sitta omgiven av sant vita på en pub i en muromgärdad semesteranläggning i samma land. Snacka om kontraster i regnbågens land. Maggie kan å sin sida berätta hur stor man känner sig när man sitter omringad av noshörningar i två timmar mitt i ingenstans och dessutom ganska långt bort, innan dessa bastanta bestar behagar masa sig iväg och käka gräs någon annanstans.

Men olika människor verkar fara på olika resor.

Det amerikanska folket är till exempel ute på sin resa. En resa i det blå. När George W sänker skatten för den procent av det amerikanska folket som har högst inkomst, så tror man att han skall få mothugg av de andra 99%. Men nej då! När man frågar det amerikanska folket så säger de att detta är riktigt bra för alla och rättvist. Det visar sig nämligen att 10% av amerikanarna tror att de tillhör den där enda procenten medan ytterligare 20% anser att de inom ett år kommer att tillhöra sagda procent. Och dessa blåögda individer sätter vi tilltro till att de skall opponera mot George Ws ambition att visa pappa att han minsann också kan. Kan skjuta arabiska kvinnor och barn.

Alla konspirationsteoretiker är också ute och far. Gemensamt för alla ledande konspirationsteoretiker är att de tjänar pengar på att sälja sina sagor till de mer amatörmässiga efterföljarna som utan urskiljning sväljer det ena värre än det andra. Jutta Rabe säljer Estonia-sagor medan Palme-spanarna hittar nya mördare bakom snart sagt varje hörn och skriver böcker därom. Varför tar ingen av dem upp den enda möjliga konspirationen? Vem bestämde att Olof Palme skulle skicka iväg sina livvakter? Vem bestämde att Olof Palme skulle gå på bio? Just det, Lisbeth Palme! Undrar hur mycket pengar jag kan tjäna på den konspirationen?

Per Ahlmark, vem minns honom? Men han förefaller ha rest klart. Enkel biljett till den fasta paviljongen på Säter är att rekommendera. De av er som inte förstår, eftersom ni missat den före detta folkpartiledarens utfall mot allt och alla som kan tänkas rubba ett hårstrå på en israel. Hav förtröstan, ni har inte missat något väsentligt. Glöm heller inte att Per Garthon också var folkpartist en gång? Och att Marit Paulsson är folkpartist nu. Vilka resor!
Själva reser vi till ”Hos Pelle” på fredag och tager oss en pilsner från kl 17.00. Även de som anammar det utvidgade konceptet och tar en tallrik ostron och ett glas champagne är välkomna.

Ibland undrar man, fast handen på mitt hjärta, jag undrar nog jämt.

Just nu undrar jag bland annat om vad som är farligast på bensinstationer, bilar med motorn igång eller bilister med mobiltelefonen påslagen. Senast av alla idiotpåfund är ett förbud att prata i mobiltelefon på bensinstationer på grund av explosionsrisken. Hur många bilar kör in på bensinstationer med motorn igång dagligen och hur många lämnar tändningen påslagen för att radio och stereo skall spela för dem eller för passagerare? Jag tror personligen inte att någon bil kör in på en bensinstation med motorn avslagen. (Fast jag gjorde det en gång i Jönköping för cirka 10 år sedan när jag fick bensinstopp i en lång nerförsbacke och kunde rulla in på stationen med soppatorsk, de’ ni!)

Och bilar med explosionsmotorer och bristfälligt underhållna elsystem som det slår gnistor om har kört in på bensinstationer i nästan hundra år utan att explodera!

Sedan undrar jag givetvis vilket som har störst inverkan på folkhälsan i Europa, att förbjuda lakritspipor eller att avveckla jordbruksstödet till tobaksodlarna i Medelhavsområdet. Men det undrar ni också över, hoppas jag.

Däremot undrar jag inte över löner och ersättningar till politiker och fackpampar. Och jag undrar inte heller över Göran Persons illa dolda dolkstöt i ryggen på sina vedersakare. Snyggt stucket Göran! Och trots detta kommer de att hålla sams i framtiden. Tror ni att det kan bero på att de skapat ett gemensamt system som håller dem vid makten och som genast faller samman om de vänder varandra ryggen, trots knivar i denna kroppsdel? Kanske lite ”Turkish revenge” vore roligare, någon som kommer ihåg det hysset?

En annan undran rör Margareta Winbergs förstånd och mitt eget förstånd, fast inte riktigt samtidigt och inte riktigt på samma plan. Det vill säga vi flyger inte ihop, vi ryker inte ens ihop, men hon är trots allt politiker och en offentlig person som det låter om. Och då hör jag, eller snarare läser, vad hon säger. Samtidigt har jag fått lyssna på de mest fantastiska uttalanden från en Göteborgspolitiker som jag gärna vill delge er.

Margareta Winberg har alltså definitivt förlorat förståndet och visar det genom grodorna som flyger ur en av hennes kroppsöppningar. (Lägg märke till att jag här inte insinuerar vad Evert Taube, August Strindberg och Carl Mikael Bellman skulle dikta ihop om valfria kroppsöppningar på Margareta Winberg) Och nu håller jag själv på att förlora förståndet, för att jag av snäva personliga skäl inte kan berätta vad den där Göteborgspolitikern sa till mig. Janne Josefsson hade fått ”Det ännu större journalistpriset” om han hade haft det samtalet på band. Och jag som dessutom har tre vittnen till samtalet.

Judaspenningar är bara förnamnet till hur man mår.
Möt mig på ”Hos Pelle” på Djupedalsgatan, tvärgata till Linnégatan från 17.00 på fredag så kanske jag lossar tungans band.

Det är onda tider som råder, både i stort och i smått, både när och fjärran. Men var vaksamma när ni tar till er informationen om detta, för sambanden som beskrivs i pressen är inte alltid väl grundade.

På grund av överutbudet av informationskanaler har som ni märkt nyhetsförmedlingen fördummats en hel del. Ambitionen att i 12-sekundersinslag förklara komplexa samband leder till vissa generaliseringar. Dessutom tycks det vara viktigt att ha en tydlig fiende att skylla på och en fiende som helst inte skall kunna försvara sig.

Så uppträder till exempel vår vän Georg W och hans vapendragare Ariel Sharon. Att dessa mäns riken skulle falla sönder av inre splittring utan en tydlig yttre fiende, kan ha något att göra med deras retorik.

Men även våra sla(r)vande journalister skaffar sig gärna liknade fiender att ta till i sina resonemang och detta har en tendens till att sprida sig bland folk. På sjuttio och åttiotalen var Knark den goda fienden, som man kunde ta till lite när som helst.

Men nu är det annat som gäller. En finsk nittonåring sprängde sig själv och sex andra till döds i ett varuhus. Vad var då orsaken till detta? Vad lyfter journalisterna fram som källan till denna onda händelse?

Svar: Internet!(?)

Jag dånar!

Bomben var en ”Internetbomb”. Jag vet vad en mailbomb är, men Internetbomb är något nytt för mig. Dessutom kommunicerade Petri Gerdt (bombgrabben alltså, han är död så då får man skriva vad han heter) via chat på diverse hemsidor.

Alltså, orsaken till sju människor våldsamma död i Finland är Internet.

Och vad var orsaken till att fyra femtonåriga AIK-spelare förgripit sig sexuellt på tre fjortonåriga AIK-spelare på ett träningsläger med hjälp av tomflaskor?

Precis, Internet

Jag hör ingen som pratar om säkringar i huvudet på folk och om att ge barn och ungdomar referensramar som räcker utanför den egna domänen. (obs! Internet-skämt). Men jag hör heller ingen som kräver att våra bibliotek skall begränsa tillgängligheten till sina böcker och till sin information. Detta är mycket konstigt, då där finns samma information som på nätet, både vad det gäller bomber och analsex.

Information om fredagens fredagspilsner sprids via det världsomspännande datornätet Internet. Huruvida detta påverkar farlighetsgraden hos evenemanget måste jag låta vara osagt. Du får gå dit och kolla!

Som särskild attraktion skall vi denna fredag försöka erbjuda närvaro av en 150.5 centimeter lång varelse från Helsingborg med holländskt ursprung.

Pilsner dricker vi på restaurang 1252 på Linnégatan från kl 17.00

(OBS! Ny lokal. Utomhus i oktober var lite väl mannligt. Bejaka din kvinnlighet och smit in på 1252 på fredag.)

Så har vi då valt en ny framtid. Den gamla framtiden hade orange fleese-tröja och snackade om bredband. Den nya framtiden har en annan stylist och är mer intresserad av asfalt. Ett steg om inte framåt så i alla fall på en väg, dock inte en ny.

Nytt är i alla fall Ericssons styrelseordförandes Michael Treschows reaktion på företagets Teloptis 10-årsljubileum: ”Vad jag tycker är intressant var det där med att intäkterna är större än kostnaderna”. Vändningen i industrin kan skådas som ett ljus i tunneln, dock inte i tunneln genom Hallandsåsen.

Vad ser vi då i vår felvända backspegel. Jag är helt övertygad om att jag inte kommer att få se Janne Josefsson smyga omkring i Vänsterpartiets lokaler i Sverige med dold kamera registrerandes vänsterpartisternas ohämmade stöd för Lenin, pittoreskt kryddat med en inte negligerbar mängd Stalindyrkan.

Dock kommer den ljumma soppan vård-skola-omsorg att översvämma oss och att för överskådlig framtid placeras oss i världens bakvatten, vilket bland annat kommer att resultera i att det blir mindre resurser till vård-skola-omsorg. Att sedan vård-skola-omsorg inte behöver mer stålar, utan ett vettig sätt att använda de stora och felfördelade resurser som de redan har, är ett ämne för en senare debatt.

Vidare kommer vi inte att få se några löpsedlar från Aftonbladet och Expressen som basunerar ut ”MOBILTELFONER GER EJ CANCER”. Denna gårdagens nyhet blev en mycket liten notis, vilket för övrigt gäller för alla större svenska tidningar. Annat var det när traditionell rädsla för ny teknik gav oss rubriken ”Risk för cancer av strålning från mobiltelefoner”.

Dock kommer vår framtid, som vi kanske inte valt helt själva, att ge oss hangarfartyg och kryssningsmissiler som jagar terrorister. Wow, så skoj George W har, nu får han leka John Wayne och komma ridande i spetsen för det räddande kavalleriet. Att antalet oskyldigt dödade personer kan bli astronomsikt bekymrar inte George W, han är ju från Texas, där vet man hur man har ihjäl oskyldiga.

Men vilka är de farliga terroristerna? De heter Mohammed eller Ahmed och de har skägg och när de visas i amerikansk TV så skriker och hoppar de som vansinniga. Men Theodore Kacynski, mer känd som Umabombaren, skickade 16 brevbomber under några år och dödade 3 och skadade 29, alla amerikaner i akademiska kretsar. Och Tim McVeigh dödade med sin bilbomb 168 amerikaner, många av dem barn, i Oklahoma City 1995. En annan amerikan skickad mjältbandsbakterier lite slumpmässigt hit och dit förra året.

Tim McVeigh laddade sin bil med konstgödsel och diesel medan Al-Quida-kaparna använde mattknivar för att ta över flygplanen. Svårt att stoppa de gubbarna med hangarfartyg. FBI och CIA hade flera tips om att flygplan skulle användas i stora attentat men trodde inte på de uppgifterna.

Hur vore det att tänka efter bara lite grand, som omväxling?
Eller så tar man sig en pilsner. Den tar man på restaurang Plus på Linnégatan från kl 17.00 på fredag.