Månad: november 2009

Funderar ni på er egen historieskrivning, det vill säga er självbiografi? En självbiografi skriver man för att man vet att om någon annan skriver den så blir resultatet inte lika vackert. Det blir liksom inte lika snyggt. Och framförallt blir det inte lika sant.

Vissa personer avstod från sådant trams som självbiografier. Hitler, Stalin och Slobodan Milosevic, vilket kan bero på att de antingen begrep att vad de än skrev så skulle det bli utskrattat eller så trodde de på sin egen historias kraft att överleva. Så fel man kan ha. Och gubben Slobo som var så smart att han medvetet felmedicinerade för att bli skeppad till Moskva för vård. Krigsförbrytartribunalen i Haag skulle inte ens skicka Slobo till Moskva för kremering, än mindre någon annanstans, med annat än fötterna först.

Vissa personers biografier skrivs ibland av en nära anhöriga eller medarbetare. Det är i en anmärkningsvärd hög grad riktigt goa berättelser och allt annat än smickrande för huvudpersonerna. Fast allra roligast blev det när PG Gyllenhammars dotter skrev en bok om sin mor! Den trovärdiga berättelsen om PG, vars enda reella kompetens var att han var chefens dotters man, återstår att skriva.

Vissa sanningsenliga biografier saknas och det gäller ett remarkabelt stort antal före detta amerikanska presidenter. Att ingen skrivits om Ronald Reagan beror givetvis på att det inte finns något att skriva om honom. Dock skulle världen och framförallt amerikanerna behöva höra fler sanningar om John F Kennedy. Men om honom sprids bara konspirationsteorierna kring hans död. Att han drog igång Vietnamkriget, skapade grunden för den militär-industriella struktur som fortfarande styr USA samt satte på helt fel fruntimmer i tid och otid passerar obemärkt. Säg inte att ni missat Marlene Dietrich beskrivning av när hon kallades till Kennedys sovrum!

Så har vi då några gubbar som är på väg ut ur historien och som behöver tänka på vad vi skall tänka om dem? Vad skall de göra för att påverka sitt eftermäle? Kan de göra något år historieskrivningen? Vilken historia vill vi egentligen höra?

Göran Persson! Har man suttit högst på maktens piedestaler tillräckligt länge så har man garanterat trampat på tillräckligt många tår för att bli rejält hudflängd oberoende av vad man åstadkommit. Om man dessutom är en socialt inkompetent buffel, maktfullkomlig samt saknar självinsikt, blir den sanna sagan en riktig såpa. Går det helt enkelt för en skribent att göra Göran Perssons historia rättvisa?

En person som fortfarande kan vandra ut med olika stuk på svansföringen är Sven-Göran Eriksson. Delar av svansföringen har redan diskuterats i de brittiska tabloiderna och Svennis står inte lika högt i kurs längre, han är ju inte engelsman! Att han är den mest framgångsrike engelske förbundskaptenen genom historien oavsett hur det går i VM till sommaren, tycks inte påverka den brittiska pressen. De vill bara sälja lösnummer. Ungefär precis som Svennis och hans egna lösnummer. Dock undrar undertecknad vad det engelska folket säger om England vinner VM och har sparkat sin förbundskapten, inte för att pressen tycker att han tagit ut fel lag, utan för att pressen tyckte att han hamnat i fel lag eller i alla fall i fel säng.

Hamna därför inte fel utan på fredagspilsner på Lorens Bar på fredag från 17.00

Jo säg mig, har du tagit några risker idag? Jasså inte det! Konstigt, du har ju stigit ur sängen, kanske duschat i badkaret eller åkt bil. Är du sedan dessutom av manligt kön är risknivån högre av bara farten. Och då menar jag inte bara för att det går fort.

Så om ni inte är rädda för det som är farligt, vad är ni då rädda för? Att bli överfallna? Det blir yngre män mellan 16 och 24 samt yrkeskategorierna poliser, väktare och kollektivtrafikchaufförer. Inte många rätt där inte!

Rädda för farliga djur? Ja, björnar äter upp en svensk per hundra år och vargar har ännu inte dödat någon här. Getingar är visst farligast i Sverige. Men hajar, de är farliga! Nja, många av er tycker om att prata om hajar och om att det är farligt att dyka med sådana djur. Men hur många människor dödas då varje år av hajar. Jo, det går åt cirka 10 stycken. Kan jämföras med att flodhästar har ihjäl 600 afrikaner per år, och då är flodhästar ändå vegetarianer.

Fast man bör erkänna att det är hyfsat OK att vara rädd för ormar jämfört med att vara rädd för hajar. Detta eftersom runt 40000 personer dödas av ormar per år. Dessa dödsfall inträffar dock till övervägande del i Asien, men ganska sällan i Thailand skyndar man sig att tillägga.

Så farligheten hos djur varierar geografiskt. Hästar har till exempel ihjäl fler människor än alla andra djur tillsammans i USA. Borde hända mer sådana olyckor här i Sverige. Personligen blev jag rätt förvånad när jag satt på sjukhuset i Åre och väntade på sonen som brutit armen och bland alla snowboardåkarna dök det upp en tjej som blivit sparkad av en häst. Den skadan hörde liksom inte till vintersporter.

Men nu skall vi vara rädda för fåglar som hostar. Miljönissarna i Tyskland vill ställa in fotbolls VM av rädsla för fågelinfluensan. Jag fattat inte riktigt sambandet där men det gör jag å andra sidan inte vad det gäller något som de häver ur sig. Människor som insjuknar i fågelinfluensan är de som äter fågelbajs och det gör inte jag. OK de äter kanske inte avföringen men de får den i sig genom att slicka på fingrar och allt sådant där som era mödrar tjatade om att ni inte skulle göra när ni var små. Detta gäller fortfarande hälsar dessa mödrar!

Alltså gäller vardagen fortfarande. Skall du vara rädd för något så se till att det är något du kan påverka eller som är synnerligen allvarligt, som att det skulle bli ölstrejk i Sverige.

Det är inte ölstrejk i Sverige på fredag, så det blir fredagspilsner på Lorens bar från kl 17.00.

Nu börjar slaget att bli tydligare i konturerna. Kombattanterna formerar sig och allianserna är etablerade. Vapenarsenalen gås igenom och de senaste och mest verksamma argumenten specificeras. Svaren som vi kommer att överösas med under den kommande tidsperioden fram till september är nu paketerade. Som vanligt kommer dessa svar att avges oberoende av vilka frågor som ställs!

Persons svar är ”Varför skall de utsatta betala?” Han kommer inte att lägga huvudet på sned, torka glasögonen och säga VårdSkolaOmsorg, vart han sig i världen vänder. Det gjorde han sist det begav sig. Den här gången skärper han tonen och anklagar. Då som nu styrs han av amerikanska valstrateger. Det är de som bestämmer offensiv och defensiv.

Vid förra valet fick oppositionen skottläge på regeringen i en fråga. Då gick budskapet från de amerikanska valstrategerna som en löpeld genom socialdemokratin; Ducka! Det betyder; Svara inte på någon fråga, undvik att ställas till svars. Det funkade den gången och det kommer att funka igen. Valstrategerna avgör det svenska valet. Och de gubbarna är inte valda av oss, bara betalda av oss.

Den rödgröna röran snubblar fram vid sidan av det socialdemokratiska malmtåget. Till dem ställs inga tunga frågor om ansvar. Det tunga tåget gör jobbet och fåntrattarna bredvid blir mest utsmyckning och distraktion från verkligheten. Miljöpartiet vill dra fram tåg där inga människor bor och vänsternissarna skall snyta fram 60 miljarder ur rockärmen för att utöka den ofantliga sektorn med 200000 nya jobb.

Politiskt sakkunniga, smaka på den titeln. Politiska broilers som från vaggan formats och skolats för sin framtida roll. Att satsa på att bli vald politiker är ett alltför osäkert alternativ. Alltför många av dem har en mor eller far i etablissemanget. Dessa de osynliga männen, för de är nästan uteslutande män, i maktens korridorer blir allt fler och allt osynligare och därmed svårare att få skott på. Eller som Jackson Browne skrev:

I want to know who the men in the shadow are
I want to hear somebody asking them why

Om ett maktskifte på riksnivå kommer till stånd efter nästa val kommer cirka 200 personer att bytas ut i Maktsverige. 200! Det känns inte som något avgörande för landet. Den politiska adeln tar ett allt starkare grepp om Sverige. Person går i spetsen genom att från sitt kansli detaljstyra utnämningen av landshövdingar och andra tjänster. Då blir alla dessa satta i tacksamhetsskuld till honom. Vem kan då vräka honom från Harpsund eller Sagerska Palatset? Ja, inte vi i alla fall.

Jag tröstar mig med några tröstens ord från en högt placerad och erfaren tjänsteman i Göteborgs kommun: Det är avsevärt värre att byta chef än att byta politisk majoritet!

Så låt oss därför som vanligt ta en fredagspilsner på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag.

Så var vi då där igen, vid tiden då agnar skräms från vettet. Enligt dagens forskning är julstressen på en ordinär man lika hög som stressen hos en stridspilot vid skarpt uppdrag. Jag har ju alltid hävdat att dessa uppdrag varit av banal karaktär, men jag får väl vika mig för vetenskapen och medge att en livshotande situation troligen kan jämställas med vistelse i julhandeln.

Personligen minns jag nästan en film med Robert de Niro och Maryl Streep. Det var en bagatell av relationskaraktär. Inledningsscenen med alla förtexter och annat utspelades under julhandel där man ser de två huvudpersonerna oberoende av varandra vandra fram bland potentiella presenter. Jag har aldrig mått så dåligt på en film som då. Men jag överlevde vilket visar, om inget annat, att jag klarar av stressen från stridsuppdrag i flygplan.

Men ni effektiva och välutbildade individer har givetvis kontroll över era agendor och har inga problem att avsätta tid för lite fryntligt samkväm. Förutom era respektive grundutbildningar har ni en avsevärd yrkeserfarenhet av skilda slag. Utöver detta har många av er kostat avsevärda summor för era arbetsgivare i utebliven intäkt och dryga kursavgifter i samband med kurser i projektmetodik, styrning av processer samt ”Hur jag håller ordning på mitt skrivbord”. Allt detta ger förutsättningarna för ett förväntansfullt julsammanträde.

Våra förväntningar inför julen är dock olika. Medan jag förväntar mig en lugn och stilla period med möjlighet att tillbringa lite tid i favoritstolen med en eller kanske till och med flera goda böcker så har andra personer andra saker i sikte. Dottern skall plugga ikapp efter sejouren med körtelfeber, hustrun skall bjuda sin mor, min svärmor, på middag, äldste sonen skall utöka riskerna i den svenska trafikmiljön genom att addera sig själv till denna miljö och den yngste, som ännu är förutsägbar, han skall leka med sina nya julklappar, vilka bara skall fås att funka. Det enda problemet med alla detta är att det på ett eller annat sätt förutsätter insatser från mig! Var är julefriden?

Nu under upploppet mot helgerna befinner familjen sig i konsertsäsongen. Det innebär att man är uppbokad morgon och kväll. Sex uppträdanden på två veckor ger viss mättnad i konserttarmen. Årets konserter har bjudit på lite av varje. Mest iögonfallande var jämförelsen mellan ett stycke operasångare i Vasakyrkan som klämde ur sig O helga natt och en ung gymnasist i Luciakrona som åstadkom samma stycke i Partillebo-hallen. Snacka om att hon sjöng skjortan av operasångare Zetterström.

Vid konserten i Vasakyrkan fick sig också emancipationen en liten knuff, dock osäkert åt vilket håll. Dottern hyrdes in tillsammans med några tjejkompisar för att vara Luciatåg under en julkonsert. Det var bara det att det rörde sig om Göteborgs Gosskörs Julkonsert! Om detta kvinnliga inbrott i en manlig bastion är ett steg framåt eller bakåt för könsmaktsordningen låter jag vara osagt.

Så låt oss då samlas på Lorens Bar för en julfredagspilsner från 17.00, om inget annat så för att visa att vi kan.

Finns det gränser? Ja, svarar de flesta av er. Det finns gränser mellan länder som olika generaler byggt upp för att de skall veta var och vad de skall försvara. (Hur, är en helt annan fråga). De flesta handelsmän tycker gränser är en kostnad som bokförs under kontot försäljningskostnader. Den handlare som gillar gränser har ofta sin affär vid Svinesund, på den svenska sidan. Dock kan personer med långt minne, minnas tider då affärerna låg på den norska sidan. Det krävs dock ett mycket långt minne för att minnas det.

Det finns också gränser för vad vi kan prestera. Forskarna på Fysik brukar med jämna mellanrum bli populärvetenskapliga genom att räkna ut vad idrottsmän och kvinnor maximalt kan prestera. Så näpet det kan vara med fysiker ibland och så bra det är att få reda på vad man skall ha fysiker till.

Andra som presterar är löneslavar i vårt kapitalistiska Ymnighetens samhälle. Det finns numer gränser även för vad dessa individer kan prestera. Dessa gränser anses som nya men personer med gott minne, till skillnad från långt, kommer ihåg att symptomen från överpresterande löneslavar på intet sätt är nya, utan beskrivs med jämna mellanrum genom historien.

Vidare har vi gränser för vad vi kan tolerera. Dessa gränser uppvisar ett starkt varierande mönster baserat på dagsformen hos vårt vardagliga demokratiska sinne, utrymmet på kvällstidningarnas förstasidor samt Miljöpartiets behov av uppmärksamhet. Dessa egenskaper kan sedan appliceras på vad som helst mellan flyktingbarn i psykotisk epidemi till diskriminering av minoritetsspråken i Sverige via nakna rumpor i dokusåpor.

Det hävdas också att det finns gränser för mitt uppträdande, vilket min kära hustru hävdar och tror med emfas.

Men!

Det finns också gränser och jag tror mig ställd inför en sådan.

Kan det verkligen vara så här, det vill säga har en viktig gräns överskridits?

Hunddagis! Det får gärna finnas hunddagis. Så länge som de inte finansieras av mig och mina skattekronor. För det är inte billigt att utnyttja tjänsterna på dessa etablissemang.

Föräldramöte på hunddagis! Man närmar sig något som känns som en gräns inför en avgrund. Men OK, kanske behövs det lite gemensamt prat om jyckarna, koppel och löpande tikar.

Men, och detta är sant, tänk er följande incident. En ”matte” kräver av sin make (blir det hundens husse?) att han skall gå med på föräldramöte på hunddagis för att de andra doggarna skall få chansen att lära känna honom. Som den man han är vägrar han givetvis. Efter att ha träffat paret för en vecka sedan kan jag meddela att denna incident fortfarande är ett djupt och öppet sår i deras relation.

Fler relationer som behöver testa sina gränser? Det görs i så fall bäst på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag. Glöm gärna hunden hemma!

Har varit på en liten tur, en liten tur till London. Skulle fira hjärtat, ni vet!

Va’ då ”fira hjärtat”?

Nej, jag skulle inte hissa hjärtat upp eller ner. Jag skulle inte ens lyfta något.

Lyfta?

Vi gjorde inget som hade med kroppsliga attribut att göra. Det närmaste vi kom det var en vandring i Jack the Rippers fotspår och några ingående beskrivningar av hur han hanterade kniven och kvinnokroppar.

Skära?

Hallå! Jag var i London och inte i Thailand med Health Angels. Och jag var på nöjesresa inte för att bygga om, byta ut eller renovera några som helst delar.

ROT-avdrag! I England!? Vad säger facket om det?

Fuckit! Att ni inte skäms? Ungarna var ju med och det var så trevligt. Vi var på British Museum tillsammans och sedan gick vi två på Mama Mia och medan barnen gick på Les Miserables.

Skandal, släppa tonåringar vind för våg i en farlig storstad.

Nu tar vi det riktigt lugnt. Sluta att vända på allt man säger för att avsiktligt missförstå. Ni är ju värre än kitsliga politiker och journalister på Expressen. Eller som Saddam uppträdde under inledningen av rättegången mot honom. När domaren frågade efter hans namn svarade Saddam med att fråga efter vem domaren var och med vilken rätt han ställde frågor till honom. Det blev en månads ajournering av den rättegången.

Efter några dagar med CNN och deras mer än lovligt korkade intervjuare, där allt skall vändas till något som en uppenbart ännu mera korkad publik skall ta till sig i de förutfattade meningarnas väl upplöjda fåror, ställer man sig frågor om journalismens framtid.

Och i ert sällskap måste man ständigt tänka sig för innan man säger något och oftast hjälper inte ens det. För om inte ni tolkar fel så säger jag fel och en ny Zetterlundare hörs eka i den del av universum där dessa samlas.

”Tredje vagnen under hjulet”

Men låt oss försöka med detta budskap.

Fredagspilsner på Lorens Bar på fredag från kl 17.00

Så hamnade man då mitt i händelsernas centrum igen. Den erfarna Göteborgspolisen sprang i vänstervarv runt Försäkringskassan vid Krokslättsfabriker och spärrade av med blåa plastband. Det var ett bombhot sa polismannen till mig. Jag fick inte köra in genom stora porten. Då körde jag runt till entrén på baksidan och där fanns inga poliser. Sålunda kunde jag parkera direkt på andra sidan det blåa plastbandet efter en rundtur på 100 meter. Heja polisen.

Polisen kom med både bombvagn och bombpolis. Bombpolisen var klädd i en heltäckande grön vadderad dräkt som nog motstår en liten smäll. Han såg mest ut som klippt ur Bollibompa. Jag satt och jobbade ca 10 meter ifrån detta och såg allt genom mitt fönster. Polisen utrymde Försäkringskassan men inte vårt hus som ligger mitt emot. Var vi privatanställda inte tillräckligt viktiga?

Nåväl efter en dryg timmes yrande och virrande upptäckte polisen att vårt hus fanns samt att det fanns folk inuti det och vi fick gå ut på gården. Det mest spännande som hände var när en polisman kom gående mot avspärrningen och alla rusade dit för att höra någon stor nyhet. Men han bad bara chefen för lunchrestaurangen om lite vatten till bombpolisen som nu var ganska törstig. Det finns tydligen vissa brister i den tekniska rotelns utrustning.

Och så gick ryktena. Röntgen visade att det var en bomb, den skulle sprängas på plats, etc, etc.

Det var trots allt ganska kul att sitta på gården och följa utvecklingen via webben. Inte många rätt där inte, det var faktisk inte en siffra rätt. Och inte många bokstäver heller.

Rätt var det var fick vi gå in igen.

Sant är till exempel att det inte var något bombhot. En anställd på F-kassan hade hittat ett paket utan avsändare och hon tyckte att hon hörde att det tickade från paketet. Så uppstod bombhotet. När skall folk lära sig att moderna bomber inte tickar! De bygger på digitala ur och när man öppnar lådan börjar en timer att räkna ner på en röd display. Har ni aldrig varit på bio!

I bombpaketet på F-kassan låg deras egna blanketter. Vi funderar på att skicka en faktura på förlorad arbetstid.

Nåväl, på något sätt tickar alla klockor framåt. Äldste sonen fyller 18, frun fyller 50 och jag fyller säckar med trädgårdsavfall som dessutom sticks.

Man borde bli sjuk och låta sig fraktas till Thailand av lille Leif.
Eller så gör man det bästa möjliga av situationen och tar en fredagspilsner på Lorens Bar från kl 17.00.

Livet återvänder så sakta till konungariket Sverige efter en tids svacka. Sommarens inledning med tropisk värme glömdes snabbt till fördel för den senare delens traditionella fukt, temperatur och vind. I landet lagom blir det en genomsnittligt bra sommar.

Tempot här är fortfarande påtagligt lågt på alla plan, från idrott och politik till affärs- och nöjesvärld. Jo det är klart att Kajsa och Carolina försökte fixa till en kickstart på hösten, men sanning att säga så ger förväntade framgångar inte samma utväxling som de som överraskar.

Nu höjer bolåneinstituten räntan, Person vill sänka spritskatten och jag blir klar med renoveringen hemma. Det är oväntade grejer det!

Det är också kul att kommunisterna fortsätter att vittra sönder på grund av invändigt mögel som de vägrar att sanera. Själv undrar jag när miljönissarna skall gå samma öde till mötes, de miljömässiga förutsättningarna finns ju även där. De lider inte av historiska belastningar utan av brist på framsynta idéer och sitt ivriga sökande efter något som de kan hänga upp det desperata suktandet efter makten på. Det senare leder till splittring om man har gemensamma grundläggande värden som man står för. Nu har ju miljönissarna inga sådana, förutom möjligheten att sitta vid Persons bord som för dem är det allena saliggörande.

Det är inte lika kul att mördarsniglarna fortsätter sitt erövringståg i vårt land. Sist slutade jag att räkna när jag dödat 100 stycken i vår lilla trädgård. Och de riktigt bra gifterna får vi inte använda här i Sverige. Vidare stiger elpriset hos oss på grund av koldioxidavgifter i Danmark. De miljöbaserade idiotierna lägger sig som en fuktig trasa över oss.

Hösten ser sålunda redan ganska höstlik ut. Det är inte bara vädret som går i nedan utan också vi och vår omgivning. Det är väl symptomatiskt att folk fyller 50, får allt krassligare föräldrar samt barn som flyttar hemifrån. Om det senare är bra eller dåligt får framtiden utvisa. Vårt allt ivrigare intresse för våra respektive sjukjournaler, symptom och diagnoser blir bara lök på laxen i årstidernas gång. Dessutom är det höjt över alla tvivel att klagan är ett säkert hösttecken!
Ett ännu säkrare tecken på att tiden är den rätta är säsongens första fredagspilsner. Denna intages på Linnéterrassen, före detta Plus (+) från klockan 17.00 på fredag.

Jag känner för att vara i centrum igen och vara det något kretsar kring. Det var ett tag sedan sist. Om man inte står på sig och tar plats så blir man glömd och förpassad till kulisserna. Oavsett vad man presterat så är det den senaste insatsen som räknas. Och allmänhetens och även den trängre kretsens minne är kort, mycket kort.

Därför känner jag en stor lust att bli radikalfeminist. Bara det ordet är suveränt. Inte ens ”könsmaktsordning” kommer upp på ordlistan bredvid detta begrepp. ”Könsmaktsordning” godkänns inte ens av mitt rättstavningsprogram!

Mitt främsta skäl för att bli radikalfeminist är att jag tycker om att befinna mig i genuint humoristiska situationer. Ni vet de situationer där Hans Alfredsson och Robert Gustavsson bara behöver skriva ner precis vad som sagts och återge det, för att få oss att skratta så tårarna sprutar.

Tänk att få stå mitt i smeten där allt man säger bara kan bli fel och företrädarna ändå fortsätter med att prata. Priset tas av ordföranden i ROX som högtidligt lovade att inte tala med svensk press eftersom den konstant missförstod hennes inställning till män, varefter hon tog till orda i radion för att säga att hon minsann inte hade för avsikt att uttala sig i pressen. Wow!

Urskuldandet och förnekandet är kul processer. Tänk att vi fick höra Michael Jackson säga att han inte tänker sova mer med småpojkar eftersom pressen och allmänheten missförstår det. Är den gubben på rätt spår?

Gamle Wallenberg sa att om du kliver i klaveret, stå still. Det låter så illa när man kliver runt i det. Ett råd så gott som något.

Råd måste man också ge till personer och institutioner som är i behov av dem. Även det blir ofta komiskt. Sysselsättningsgraden i Sverige varierar mellan 95% och 75% om du frågar Göran Person respektive Fredrik Reinfeldt. Med den skillnaden kan man konstatera att minst en måste ha fel.

Sysselsättningsgraden var det inget fel hos den amerikanske presidenten Dwight Eisenhower. Mer känd som Ike och chef för ”Operation Overlord” 1944. Vad var det frågar ni? Det måste vara därför vi firar den svenska nationaldagen den 6 juni, säger jag. I brist på annat.

Nåväl, sagde Eisenhower är den amerikanske president som betytt mest för golfsporten. Det var nämligen det han sysslade med. Under 8 års tid som president spelade han över 800 golfrundor. Det motsvarar cirka två års heltidsarbete. Och han blev inte ens särskilt bra, trots idogt umgänge men Ben Hogan. Och när det gått riktigt dåligt skyddade hans anställda honom från världen eller om det var tvärt om.

Nixon fuskade och Reagan drev med sina medspelare, är inte detta ett spel för Göran Persson?

Men när makten spelar golf dricker vi pilsner. Fredagspilsner från kl 17.00, och denna fredag blir det på Restaurang Linnéterrassen Kör och bar. (Gamla Restaurang Plus)

Det skall vi fira! Så hette ett radioprogram i vår ungdom eller för de lite yngre av oss var det kanske i barndomen. En svensk artist eller kulturpersonlighet satt i en timme varje dag och läste upp firarbrev rörande bemärkelsedagar. Karin Juel hette en av de mest berömda firarvärdarna. Men vem minns henne för detta nu? Programidéen förefaller ganska meningslös idag, men då var det en stor ära att bli omnämnd i media. Det är det som bekant inte idag, då det istället är en livsnödvändighet eller livets absoluta bottenmärke. Personligen tappade jag respekten för att bli omnämnd i radio den veckan 1980 då jag fick fyra önskningar upplästa i Nattönskningen. Att jag hörde på programmet berodde givetvis på att det var tentaperiod vilket man då gärna firade. I alla fall att de tog slut.

Det hamnade lite smolk i firarbägaren härom veckan. Gossen Putin i Moskva bjöd in en hel hoper honoratiores för att celebrera 60-årsdagen av slutet på Andra världskriget. Alla var inte helt nöjda med detta utan påtalade att de bara hoppat ur askan och i elden och ersatt en fem- till sexårig tysk ockupation med en 45-årig rysk dito. Då blev Putin skitsur och det är inte bra när man skall fira. Bland annat nämnde han inte ens Polen i sitt tal. Och då kan det vara på sin plats att påtala att Polen satte upp den fjärde största armén under kriget på de allierades sida, bland annat avsevärt större än den franska. Det kanske man skall fira?

Det gäller också att göra rätt sak på rätt dag. Om man vill fira bör man inte hamna i skuggan av något och på samma sätt så bör man hamna i skuggan av något om man gör något som inte är så bra. För oss är raset av Sandöbron det mest iögonfallande. Arton man dog när den rasade den 31 augusti 1939, men det gjorde inget för Adolf invaderade Polen dagen efter. Vem bryr sig då om 18 byggnadsarbetare?

Vietnameserna har lite koll på detta. De besegrade fransmännen vid Dien Bien Phu den 7 maj, alltså dagen innan årsdagen av krigsslutet i Europa. Sedan intog de Saigon den 30 april 1975. Hade de väntat en dag hade de för evigt hamnat i skuggan av 1 maj. Nu nöjer de sig med skuggan av cortegen.

Själv hade jag det tvivelaktiga nöjet att för några veckor sedan fira ettårsjubileum såsom stående till arbetsmarknadens förfogande. Jag tror personligen inte att Karin Juel tagit med det firarbrevet i sitt program. Man kan inte påstå att champagnen kom fram den dagen. Det gjorde den istället för ett par dagar sedan tack vare ett nytt jobb och tack vara goda vänner som levererade Moeten. (Se detaljer nedan om min nya arbetsgivare)

När detta skrivs har jag arbetat i tre hela dagar såsom anställd. Det är jobbigt. Inte att jobba, utan att ta sig ur alla åtaganden som man lättvindigt iklätt sig under ett år, för att inte tala om hustruns ”Att göra-lista” som löper amok. Finns det någon som har en polsk armé till övers?
Om inte, så dricker vi fredagspilsner på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag. Och skulle någon mot förmodan ha ett gäng polacker redo, så dricker vi fredagspilsner på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag lik förbannat!