Månad: november 2009

Hej och välkomna till 2008, ett år som alla andra.

OK, det blir Olympiska spel i Peking (Beijing för alla som gillar nymodigheter). Spel som inte kommer att leda till några förbättringar för det kinesiska folket vad det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Dock kommer många multinationella företag att förbättra sina positioner och sina möjligheter att tjäna pengar, bland annat genom att foga sig i Kinas krav på uppförande. Vet ni förresten att det före nyår antogs en lag i Kina om äganderätt, den första lagen i sitt slag i Mittens rike. Lagen ger ägare till mark, fastigheter och andra saker rätt att behålla sina ägodelar och även viss rätt att gå till domstol om någon tar det ifrån dem. Vilket framsteg! Lagen gäller dock inte om staten tar din egendom.

Saker och ting bör benämnas vid sina rätta namn, det blir så mycket enklare då.

Sålunda är Kina en vidrig diktatur, den Olympiska kommittén en samling fega ynkryggar och de stora företagen som är verksamma där representerar kommersialismens värsta avigsidor.

På något sätt tror jag inte att Österrike och Schweiz som varande värdar för EM i fotboll i juni, passar in i ovanstående resonemang om nationellt uppträdande. Detta uttalande gör mig sannolikt till rasist. Precis som GP sägs vara en rasistisk tidning efter redogörelsen för klansamhällets avigsidor för somalier i Sverige.

Svårt det där med rätt benämning!

Svårast i västvärlden är som ni vet att kritisera staten Israel. Då tar det alltid hus i helvete, oavsett hur man benämner problem, incidenter eller processer.

Det kommer att pratas en hel del om vädret under 2008. En meteorolog med långt lockigt hår som älskar publicitet och som tycker att han är skitsnygg och heter Pär i förnamn kommer att snacka mycket om detta. Vi kommer under året att visas förändringar i väderleken som inte stämmer överens med vädret vid samma tid förra året. Dessa skillnader kommer att benämnas klimatförändringar. Törs jag påpeka att det trots allt råder en klar skillnad mellan klimat och väder!

Redan idag detta år pratas det om äktenskap kontra partnerskap. ”Same, same, different namn”, skulle min dotter sagt. Det är i varje fall kul att lyssna på debatterna med kristdemokraterna. De hittar på en stor mängd ursäkter för att de inte vill att homosexuella skall få gifta sig. Men deras enda riktiga skäl, nämligen deras övertygelse om att det står i bibeln att detta är synd, vågar de inte framföra. De vågar sålunda inte stå för sin övertygelse, för det vore katastrofalt för siffrorna från Sifo. Benämns man inte som skrymtare då enligt böckernas bok?

Undrar om man kan få KD att förneka sin övertygelse fler gånger. Skall göras tre gånger eller hur?

Dock återstår att på rätt sätt benämna fredagens evenemang på Ritz, öl eller pilsner. För förvirringens skull döpte jag min bok till ”Skall vi ta en öl? En samling pilsnerkåserier”. Med sedvanlig burdus framtoning ställer jag mig på barrikaderna och hävdar:

Fredagspilsner på restaurang Ritz från kl 17.00 på fredag!

Stundtals handlar det om att prioritera och att prioritera rätt. Det första leder inte med automatik till det andra.

De annalkande helgerna inbjuder till prioriteringar av olika slag såsom ekonomiska, administrativa och inte minst kulturella. De ekonomiska realiteterna handlar i år om huruvida man skall köpa en 42-tums TV eller köpa en ny lägenhet till den allt för stora nya TVn. Mäklarna jublar säkert åt ett sista skutt uppåt på fastighetsmarknaden även om skälet mer liknar tulpangalenskap. (Ni som inte är insatta i begreppet tulpangalenskap hänvisas till Peter Englunds hemsida)

Bland de administrativa prioriteringarna kan nämnas att jag och dottern genomför två spelningar mitt i julhysterin. Ett experiment som heter duga. Man negligerar helt enkelt det faktum att det är jul fram till den 23 december och repeterar istället. Jag menar jul har vi varit med om förr så det behöver vi inte repetera så mycket på. Jag ber att få återkomma med en utvärdering tillsammans med hustrun efter helgerna, om jag fortfarande är gift då!

Kul kulturprioriteringar representeras av att Mona Sahlin gick på Bruce Springsteen i Globen i måndags istället för att gå på Nobel-festen i Stadshuset. På hemväg från samma konsert gick jag, dottern och den lille sonen förbi sagda Stadshus varvid Alexandra genast ville kasta sig genom säkerhetsvakterna för att kolla in resterna av kalaset. Jag övertygade henne om att sömn var en viktigare bristvara än resterna av ett kalas, eftersom vi strax skulle gå upp för att ta tåget hem. Så vi fortsatte mot Kungsholmen.

Två prioriteringar som slog väl ut. Mona fick träffa Bruce och Alexandra slapp slåss med redan adrenalinstinna säkerhetsvakter som tidigare på kvällen hudflängts för att de släppt in en gosse i frack utan biljett. Även om Alexandra inte precis hade frack på sig så hade hon trots allt en orange handväska och en sådan gör sig kanske inte i Blå hallen!

De stackare som köpt riktigt dyra biljetter till en julkonsert med Liza Minelli och som valt bort något annat, har gjort ett nerköp av förutsägbart slag baserat på en felaktig prioritering. Jag har personligen lite svårt för till fullo greppa markanden för hypade julkonserter. Annonserna i pressen tyder på överetablering och stor potential för felprioriteringar. Arrangörerna blir ju inte snälla och ordnar bra konserter bara för att det är jul. Arrangörerna utnyttjar julhysterin och företagens möjligheter att slänga ut en massa pengar på personalen som annars skulle gå till skattmasen! Eller?

Vi arrangerar istället julfredagspilsner, ett säkert kort i vintermörkret.

Julfredagspilsner på restaurang Ritz från kl 17.00 på fredag!

Man hittar olika saker hemma hos olika människor. På golvet alltså. Och tittar man noga, sett ur ett historiskt perspektiv, så byts prylarna på golvet ut. Att se på ett golv ur olika perspektiv skall inte blandas ihop med Styggens granskande öga rörande resultatet av slipning och huruvida man har andra problem än ett ojämnt golv om man står på huvudet för att inspektera det utförda jobbet. (Svårt internt skämt)

Nåväl, ni har säkert klivit på Legoklossar vilka har en påtaglig påverkan på gångarten hos folk, speciellt när de träffar mitt i hålfoten. Dessutom vill jag minnas att Legobitarna var värre än de dubbelt så stora Duploklossarna. Tänk vilken fantastisk kunskap som ärvs upp genom generationerna istället för ner! Det vill säga föräldrarna får kunskapen av sina barn.

Plastbitarna försvann och ersattes med diverse leksaksgubbar, spelkonsoler och kläder. Det är mjukare att kliva på kläder så länge inget lömskt göms i eller under dem. Man lär sig med åren att kliva på säkert golv.

Det mest speciella hemma hos oss är att man inte kliver i klaveret utan i gitarrer. Om du sätter ner foten i vårt hem och något går sönder under din fot är sannolikheten lite väl stor i min smak för att du just klivit i en gitarr. Detta trots ungdomarnas vältaliga utsagor om sina respektive favoritinstrument och hur varsam man skall vara med dessa. Min gitarr står snyggt i sitt gitarrställ bredvid klaveret. Man får trampa rejält fel för att nå den med foten.

Men, i samband med lite städning och underhållsarbete fann jag ytterligare en pryl som kanske inte är så osannolik i vårt hem men som jag inte tror fyller vrårna hemma hos dig. Och då talar jag inte om de långa hårstrån som så prydligt samlar ihop sig till dammråttor under de 14 dagarna som går mellan städtillfällena. Fantastiskt att ingen har kommit på affärsidén att sprida ut långa mycket tunna trådar som på något elektroniskt sätt kan samlas ihop med en knapptryckning och få med sig allt damm. Jag bjuder på detta uppslag för den uppfinningsrike pilsnermailläsaren.

Nåväl vad fann jag? Tandpetare! Två tvättställ behövde rensas på grund av allt för liten vattenavrinning. Döm om min förvåning när bägge var igensatta av gojs armerat med tandstickor i plast och i och för sig en hel del långa hårstrån också. Jag satte på min sökarblick och fann vita plaststickor lite överallt. Inte sedan jag städade undan era snuspåsar efter mitt 50-årskalas har jag upplevt något liknade. Och just nu kan man skylla tandstickorna på den precis avverkade tandläkarstämman vilken fyllt vårt hem men gratisprover som förefaller räcka till ett helt regemente. Och då snackar vi regementen som sköter sina tänder!

Vad hittar man för kul eller udda grejer hemma hos dig?

På Ritz hittar man pilsner, god mat och gôtt folk.

Fredagspilsner på Ritz från klockan 17.00

En helt vanlig onsdag. Vad gör vi med den och vad gör den med oss?

Själv kastades jag ur sängen av den plötsliga vetskapen om att det är varannan onsdag och tömning av soporna. Ett sprintlopp värdigt båda systrarna Kallur genom huset för att passera lagom med bråte samtidigt som jag samlar ihop diverse sopor från badrum, sovrum och kök. Hustrun skall dessutom ha patienter tidigt. Hela morgonen störs därför ut genom att hon gör två mackor till mig, samtidigt som jag jagar systrarna Kallur eller hur det nu var. Äta andras mackor på morgonen? Sicken start!

På andra sidan planeten jobbade sig Christoffer igenom ett fixande av middag för sina nya korridorkompisar på studenthemmet i Peking. Som vanligt är hans framförhållning obefintlig och ingredienserna som han behöver visar sig vara svåråtkomliga. Han och kompisarna får göra ett utökat svep genom olika närbutiker i grannskapet vilket genererar en samling substitut. Grädde finns till exempel inte att köpa. Det är inte så konstigt eftersom vuxna asiater inte äter mjölkprodukter. En av anledningarna är att man luktar illa (som lik) om man äter sådant. Kanske är det dags att omvärdera vårt intag av laktos samt hur vi tycker att människor från långt bort luktar och vad det kan bero på. Men Christoffers middag avlöpte utan kulinariska dikeskörningar.

Carl-Henrik, Svanberg ni vet, steg upp och tyckte att han borde ha förstått konsekvenserna av marknadsmixen(?). Jag tycker att han skall förstå att Ericsson behöver bättre rapporteringsrutiner. De bör bland annat ha bättre koll på mig. När jag agerar på marknaden då händer det saker. Båda gångerna jag gjort det, så hände det saker. För sisådär 14 år sedan stödköpte jag svenska kronor när jag avvecklade vårt norska liv. Det vände den svenska kronans fall. För två veckor sedan sålde jag ut hela mitt innehav i Ericsson för lite drygt 26 kronor per aktie och sedan dök den. Minns var ni hörde det först! Var valutavinsten från Norge spenderades minns jag inte men Ericsson betalade CCC 77’s turné till Serbien där vi brände brännvin baserat på plommon. Inte en onsdag i sikte!

Min annars välplanerade onsdag havererade runt lunchtid och sedan satt jag resten av dagen på barnakuten på Östra. Sittandes där får man ta sig an torsdag eller fredag lite grann på spekulation.

På torsdag fyller hustrun år (grattis) och på fredag är det fredagspilsner. Mycket för damer denna fredag. En skock medelålders pilsnerdrickare befinner sig nämligen i det yttre havsbandet jagandes höstens svarta guld, vilket kan ge damerna mer spelrum än vanligt. Detta medan Fredrik Lundberg själv rattar skivtallrikarna på Ritz. Vad kan det bli förutom succé?

Onsdag?!
Fredagspilsner på restaurang Ritz på fredag från kl 17.00

Fredrik Reinfeldt firade ett år som chef häromdagen. Han skyller fortfarande segern på sina egna förtjänster när det i själva verket var hans företrädares företräden som folket tröttnat på. Frågan är om Mona är införstådd i detta och är tillräckligt mån om sina egna företräden för att utvecklas till Fredriks efterträdare. Men man kan fira andra saker och man kan välja vilka orsakssamband man vill tro på.

Skräpposten i våra datorer fyller 30 år eller 15 år beroende på definitionen. Salted Pork And Meat förorenar system och servrar och jag förutsätter att hela Monty Python-gänget njuter av den absurda situationen och deras roll i namngivningen av fenomenet. För det är väl ingen som tror att John Cleese hittills största skämt är???

Världen firar att det snart bara är ett år kvar till det amerikanska presidentvalet. Pest eller kolera, det är bara att välja, för allt är ju bättre än det Ebola-virus som sitter där just nu. Den största orättvisan är ju faktiskt att vi inte får rösta i det amerikanska presidentvalet, ett val som påverkar oss mer än det svenska riksdagsvalet.

Den amerikanska administrationen och det så kallade ”Militär-industriella komplexet” håller på att permanenta ett lågskaligt krig i Mellanöstern för att säkerställa tillgången på olja för amerikanska intressen. Nästa grej blir att trycka ner Kinas och Indiens växande ekonomier. Hur gör man då? Inga problem, de har ett nytt vapen i lådan som vi alla mangrant kommer att ställa oss bakom. De bygger just nu upp anfallet genom att göra oss till menlösa medlöpare med stora hjärtan som vill försvara vår värld, så kallade nyttiga idioter. Vad heter vapnet? Jo, det heter koldioxid. Kina och Indien är snart världens största producenter av koldioxid. Det öppnas ett kolkraftverk i månaden i Kina. Dessa ekonomier växer och kommer mycket snart att dominera världen och hota USAs ledande ställning. Vad kan få västvärldens befolkning att ställa upp på ett korståg mot asiaterna? You are way ahead of me!

För känn efter lite, hur känns det att idag stå upp i en samling människor och säga att koldioxidhotet är ett påhitt. Lyckas de igen?

Just nu firas Ramadan, muslimernas fastemånad. En plikttrogen muslim äter och dricker inget medan solen är uppe. Ett kul påhitt som visar att guden och profeten inte var allvetande. Traditionen bygger på den geografiska situationen i Mellanöstern. Guden och profeten visste alltså inget om områden på planeten där det är ljust respektive mörkt i 6 månader i taget. Ramadan flyter runt i kalendern och jag vill inte vara muslim i Sverige när den hamnar i juni!

Chalmers Studentkårs Cortège Committé 1977 firar 30 årsjubileum med att ge sig ut på turné igen. Grabbarna väljer detta beprövade koncept för att celebrera sina egna bravader. Ett underbart sätt att framhäva sitt eget självförhärligande. Därför är det lämpligt att förlägga detta firande utanför er räckvidd på så kallad hemlig ort.

Fredrik Lundberg har snart varit chef på restaurang Ritz vid Bastionsplatsen i ett halvår. Det skall vi fira!

Fredagspilsner på restaurang Ritz, Bastionplatsen 2, från kl 17.00

Så står vi åter där inför en säsong med hederligt arbete, nya utmaningar, nytt hopp och laddade batterier! Vad skall förgylla vår tillvaro under det kommande året, vad skall vi bli förbannade på och vad skall vi främst spendera vår kraft och vårt kapital på?

Och detta gör vi med ett lass uppbyggliga minnen i bagaget från den sommar som rann förbi.

La ni märke till ett sting av missnöje i den formuleringen?

Missnöje med väder är kanske inte den största av drivkrafter, men som generell företeelse så står sig missnöjet väl. Inför höstens kommande arbetsmässiga prestationer kan vi dra oss till minnes arbetsgivarnas missnöje med arbetarnas ovilja att jobba under 1400-talet. Trots stigande löner så jobbade folk inte mer. När de fått ihop pengar som räckte ett år så gick de hem. Sanningen att säga så fanns det inget att köpa så deras reaktion är i ett perspektiv fullt normal. Det tog kapitalisterna cirka 300 år att bryta ner motståndet mot shopping och få oss att samla på sig lite mer än vad man behöver. Numer är vi därför missnöjda över det som vi inte har och det elaka begäret styr vårt handlande.

Österuropa och Sovjetunionen föll bland annat samman på grund av det folkliga missnöjet med bristen på konsumtionsvaror. Och miljörörelsen steg fram ut missnöjet med att Vietnamkriget tog slut och att man inte längre hade något enkelt och tydligt att protestera mot.

Tidens tand nöter dock ner oss, vi blir missnöjda och till slut blir Fan religiös, fast Per Garthon blir istället alkoholist och kräver med traditionell stursk uppsyn rätten att köra bil utan inblandning från förtryckarsamhällets förtryckarapparat, den så kallade alkometern. Ett sådant missnöje möter man alltför sällan.

Så missnöjet varierar över tid och beror till inte ringa del på modenycker. Globaliseringen väver samman världens ekonomier och de rika blir allt rikare och antimänniskorna allt mer missnöjda. Att denna väv skyddar oss mot krig mellan de sammanvävda ekonomierna är något som de gröna talar tyst om. Vilket också gäller för deras tidigare engagemang för globala lösningar och missnöje med lokala företeelser som till exempel EU!

Sommarens främsta prestation kommer väl ändå från paret i Kinda som var missnöjda med att inte få socialbidrag trots att de är fullt arbetsföra. Mannen menar att han är omotiverad till aktivt deltagande i samhällets statushierarki. De tyckte också att ”Ett jobb skulle skapa en outhärdlig smärta och nedstämdhet”. Wow!

Nedbrytningen av vårt Lutherska arv pågår. Våra politikers antydningar om att vi nog borde arbeta lite längre upp i åren för att säkra samhällets fortbestånd möts med, just det, missnöje. Andra kan få jobba men jag har inte tid, skall hinna med och ta en pilsner bland annat. Eller som Peter Englund uttrycker det ”Utmaningen kommer inte från dem om vill tjäna mer utan från dem som vill arbeta mindre”

Låt oss utmana etablissemanget och gå lite tidigare från jobbet på fredag för att samlas under de skyddande parasollerna på Linneterrassen och avnjuta säsongens första Fredagspilsner.

Fredagspilsner från 16.45 på Linneterrassen! Revolution!!

Det är sommar igen. Vi befinner oss därmed i en retro-period, lite till mans. Vi ser tillbaka, vi jämför med gångna tider och vi försöker allt ställa tillbaka en del enligt gamla mönster. Har det med årstiden att göra?

Bara en sådan sak som att Carlströms bjuder på fredagspilsner på Klamparegaten 5 är ju ett sådant exempel. Men vi bugar oss och lämnar bilen hemma. De som inte har ungdomar som kör förstås, mocklisar!

Bilder som beskriver företeelser är starkt tidsbundna. En kvinna som först visas i vita och senare i svarta underkläder i olika scener av Adolf Hitchcock, har genomgått någon förändring till det sämre, till exempel genom att förskingra pengar. Samma klädbyte betyder inte samma sak idag. Svart har en mycket högre status än vitt vad det gäller kläder, förutom möjligen på semestern. Värme inomhus representeras i alla gamla amerikanska filmer från 40-talet av bordsfläktar. Dessa rör sig ofta i sidled samtidigt som fläktens snurrande suggestivt förmedlar något som oftast är fördolt för mig. I dagens filmer tror jag att svettiga kroppar får beskriva hetta och värme.

Men bordsfläkten är tillbaka! Jag besökte i måndags fyra större butiker som alla vanligtvis har hyllorna fulla med bordsfläktar i olika storlekar, prisklasser och design. Soprent, gapande tomma hyllor och inte en enda bordsfläkt att inhandla! Det är tydligen många människor som uppskattar att luften flyttas runt i rummet när det är lite hetare än normalt. Men retrokänslan i bordsfläktar försvinner kanske i takt med utomhustemperaturen antar andra proportioner.

Vädret blir i allmänhet alltför viktigt för oss alla när semestertiderna kryper närmare inpå. Det är för varmt, det är för kallt, det är för vått eller det är för torrt. Det viktigaste verkar trots allt vara att vädret är fel. Vi har alla vår egen övertygelse rörande när man skall ta semester för att få det bästa vädret. Juni-semester eller augusti-semester, vilket kan vara smartast? Enklast är att fråga SMHI, de vet allt om retro-väder. Bättre för alla semesterfirare vore kanske att de visste allt om vädret imorgon, men man kan ju inte få allt.

Hemma hos oss är den tydligaste retrotrenden att åter vara fem runt matbordet, dela lördagsgodiset på fem istället för fyra samt att begränsa varandet till 40 kvadratmeter per person istället för 50. Dotterns återkomst har som ni förstår fått en dramatisk inverkan på vår vardag. Det är nog därför vi exporterar äldste sonen till Kina i oktober för ett års studier. ”Same same, but different person”, retro igen!

Lundberg han har öppnat restaurang igen. Okey, det är Fredrik och inte Pelle den här gången, men ändå, lite retro blir det.

Och ostindiefararen Götheborg är hemma igen, Paris Hilton sitter i fängelse igen, Bill Clinton sätter på fel fruntimmer igen, Rolling Stones turnerar igen (och det med samma turné som förra året), Telia gör dåliga affärer igen och alla sjunger Den blomstertid nu kommer, igen.

Och tänk, mitt i alltihopa dricker vi fredagspilsner igen, sommarfredagspilsner!
Denna gång bjuder Carlströms på sommarfredagspilsner på Klamparegatan 5 från kl 17.00 på fredag.

Solen tar sig allt större friheter och stora delar av den svenska mänskligheten bänder sig ur sina vinterkokonger. Man upplever ännu en vår och fascineras av hur häftigt det är när knoppar brista! Vintergarderoben far all världens väg och man fryser som en hund i vårkylan. Men snyggt är det och förväntan inför ännu en vår stiger.

Alltså, vi har alla olika egenheter som tar sig olika uttryck i vårvärmen. Några vårrustar båtar men stor iver. Andra letar fram en säck i garderoben med 14 klubbor och ett par vita bollar i för att genast starta vårbruket. Ja, ni minns väl den klämkäcka liknelsen mellan golf och primitivt jordbruk. (Kategorisering!). Ytterligare andra avstår från golfklubbor och gräver och krattar i jorden mer systematiskt och med ett annat fokus än ”Birde”. Trädgårdsfolket som förbannar fåglar såväl som tulpanätande rådjur.

Och hur kategoriserar du dessa företeelser och personer, och ännu värre, hur kategoriseras du av andra?

Ni minns kanske fjompan från MTG Radio som ansåg att jag skulle lyssna på ”Lugna Favoriter”.

Den kvinnliga delen av bekantskapskretsen vet att när ni, ursäkta skall givetvis vara, när andra medelålders kvinnor kommer in i klädaffären och blir tipsade om en beige dräkt med knälång kjol och kavaj, då har man snabbt stoppats i ett fack. Och om det är något som just Ni inte vill, så är det att bli placerade i ett fack, av någon annan. Men självplacering kan gå an!

Vissa personer hör hemma i ett fack där de inte vill vara. En sådan kategori är de medelålders män och kvinnor som när de med marginal passerat 50 och närmar sig 60 köper en HD för att bekräfta sig själva, uppleva en dröm samt markant öka på olycksstatistiken för motorcykelolyckor. ”Get something powerfull between your legs!

Jag har gjort studiebesök i ett fack, hos en kategori. Eftersom jag varit medlem i IFK Göteborg i 25 år får jag till ett mycket starkt rabatterat pris köpa ett säsongskort till hemmamatcherna. Det gjorde jag och då blir man placerad på en viss läktarsektion och till och med på samma plats vid varje match. Placerad, man väljer inte själv. Är ni med?

Gissa min läktare och då menar jag inte att svaret skall vara ABC! Jag sänker medelåldern på den läktaren. Och hur förändras eller stärks mina förutfattade meningar om personer i detta fack. Grumpy Old Men! En sak är i alla fall säker men tanke på rantandet på toaletten som pågår konstant under matcherna, prostatabesvär det har de.

Ja jösses, ni är alla, trots ert ständiga grottande i nostalgiska prestationer från anno dat zu mal, en ljum vårfläkt jämfört med stormen av hur mycket bättre det var förr som väller ner från denna fotbollsläktare. För att inte tala om lavinen av hur illa det snart går i den pågående matchen.

Så var vi då via er som vårfläkt tillbaka i kategorin vår, efter en förvillande utflykt. När det är vår dricker man utomhus oavsett temperatur!

Trots Nice-damernas goda marknadsföringskampanj om fredagspilsner på Negresco vid Croisetten i Nice så möts vi denna gång på Linnéterrassen på Linnégatan.

Visa nu alla att vid en klämdag klämmer man in sig på Linnéterrassen och klämmer i sig ett glas vin eller några fredagspilsner.

Kom i god tid om ni vill klämma ner er bland bekanta. Det fyllnar på ganska fort längs långborden utomhus på Linnéterrassen.

Fredagspilsner från kl 17.00 på restaurang Linnéterrassen!

Jag avlade visit på akuten vid Mölndals sjukhus i måndags. Helt utan egen förskyllan, jag agerade bara chaufför och ledsagare till morsan som fått en spricka i knäskålen efter att ha landat lite olyckligt. Via vårdcentral och sedan röntgen på Frölunda sjukhus hamnade vi i denna öken i ortopedins utmarker. Eller hur var det egentligen?

Gästerna i väntrummet pratade en hel del med folk runt omkring i takt med att deras missnöje med väntetiden ökade. Att ryktet om väntrumsdöden på Mölndals sjukhus rask marscherat före dessa personer stod helt klart. Det blev till slut roande att lyssna på hur lögner och påhitt spreds i det ganska lilla väntrummet.

Bland det tydligaste var känslan bland några personer att inga patienter kallades in! De som väntade längst tid hade helt klart ingen kännedom om prioriteringar vid akutmottagningar.

När jag kom fanns cirka 10 personer i väntrummet. När jag och morsan blev uppropade hade ytterligare 32 nummer passerat vid inskrivningen men det satt fortfarande 10 väntande patienter i väntrummet, om än oftast med nya ansikten. De klagande personerna var helt övertygade om att inga patienter slussats vidare. Hur skulle de vittna om någonting hade hänt som krävde deras utsagor. De visste verkligen att en situation uppstått, som faktiskt var en ren saga.

Så hur agerar andra vittnande när de befinner sig i en situation som är helt och hållet belastad med förutfattade meningar.

Tänk er Lantbrukarnas Riksförbunds årsmöte och en diskussion som rör antalet får eller annan tamboskap som dödats i trafiken eller av tåg jämfört med antalet som dödats av vargar. Om skyddsjakt på fortkörande bilister, den diskussionen ställs nog in. Situationen är för övrigt identisk med den hos Jägarnas Riksförbund och deras trafikdödade hundar.

Längs centralstationens perronger där vet alla att tågen alltid är försenade! Men du får faktiskt åka ganska ofta för att uppleva ankomster mer än 5 minuter efter tidtabell.

På Ullevi är det gärna bättre förr. Tänk om man skulle berätta att många av de gamla avlagda spelarna, inte ens i sin då bästa form, skulle kunna ta en plats i en av dagens vältrimmade lagmaskiner.

Och på nästa möte hos National Rifle Association, där kommer man nog inte att diskutera inskränkningar i ägandet av handeldvapen i Virginia, USA. Däremot kommer man att föreslå att alla lärare skall utrustas med tjänstevapen så att de kan skjuta galningarna. Det gäller bara att väl definiera galningarna!

Det tog 2.5 timmar på akuten innan vi kom in. Därefter ytterligare 1 timme tills vi var klara. Detta är en acceptabel hanteringstid på en sådan institution med tanke på moderns skada.

Hur lång tid tar det att få en fredagspilsner på Lorens Bar?

Gå dit och kolla på fredag från klockan 17.00

Livet går sin gilla gång och människor möts och människor skiljs. Under dessa möten utdelas till intet förpliktigande likgiltiga fraser, men det sker också hatiska och kärleksfulla meningsutbyten. Och alla är inte helt medvetna om till vilken kategori deras senaste möte tillhör.

Göran Persson, som uppenbarligen inte har någon nämnvärd koll på hur hans smällar tar, har under alla omständigheter fått lov att visa i svensk TV att alla förutfattade meningar som det svenska folket hade om honom, var helt korrekta. Skönt att den gubben är historia. Det är mycket trevligare att lyssna till Jan Guillou för han delar ut ärliga smällar och han står upp när han gör det. Min personliga favorit är när han tog ära och redlighet av Joakim Berner då den gubben inte fick bli chef på SVT. En mer briljant verbal avrättning får man leta efter.

På idrottsarenorna kan atleter träffas på exakt samma sätt på två helt olika arenor, fast i det ena fallet ger det sju månaders avstängning (fotboll) och i det andra ger det viktiga poäng (boxning). Och detta trots att den raka högern i båda fallen ser helt korrekt ut. I Idrotts-Sverige är dock den största nyheten att Zlatan skall träffa pressen, inte en gång utan två gånger. Undrar hur presskåren ser ut efter den holmgången!

Peter Settman har mött Lasse Brandeby, fast ändå inte. Settman bränner iväg ett riktigt bra TV-program, avsevärt bättre än när tjockisen Peter Harryson försökte vara fryntlig och låta som det skall. Lasse gör samtidigt allt vad han kan för att obstruera ett helt annat TV-program i en helt annan TV-kanal för att göra denna tillställning så dålig som möjligt, så att han slipper vara med! Detta lyckas han enligt uppgift alldeles väldigt bra med. Dock leder det till att sagda program blir mäkta populärt och snor tittare från Settmans ”Så skall det låta”. Det säger en hel del om Mediasverige, folk flockas kring den som vill göra ett så dåligt program som möjligt!

Tänk hur möten mellan oskyldiga fördomarna kan sluta. Om man skulle möta en yngre blondin med stora bröst och skulle antyda att hennes IQ ligger väl under medel, så får man en ganska kraftig reaktion tillbaka tillsammans med omvärldens fördömanden. En lätt överdriven reaktion tycker jag. Om en blondin med liknande företräden är reklamförsäljare på MTG-Radio och rätt fram säger till mig att hon tror att jag lyssnar på ”Lugna Favoriter” på radion, så skall jag småleende tycka att det är näpet. Det tycker jag inte alls! Jag blev förkrossad och ville dräpa räpan. Lyssna inte på någon av MTGs radiostationer, de lider av åldersfascism.

När man reser runt i världen ges många tillfällen till tillfälliga och intressanta möten med människor. En bit söder om Melbourne mötte jag en kvinnlig polis med tydliga drag av PMS. Visst blev det böter och givetvis oförtjänta sådana. Om hastighetskamerorna i området också hade PMS kan jag inte uttala mig om, men böter blev det där också.

På ön Lombok öster om Bali mötte vi ynglingen No Name som hjälpte oss på rätt väg. Han och Christoffer möttes igen några dagar senare på den närliggande ön Gilli Travangan och det uppstod musik i mötet. No Name som konstant förefull bruka diverse humörstärkande substanser, var ändå alltid genuint vänlig. Hans ständiga kommentar var ”One more would be nice”. Till och med när han och jag möttes längs huvudgatan en sen natt med gitarr, fick jag den vänliga kommentaren, ”One more would be nice”.
Givetvis tar vi en öl till, på fredag på Lorens Bar från kl 17.00