Månad: november 2009

”Nu är det kris igen
Och nu är det kris igen
Och krisen varar 18 mån’ar”

Ja, 18 månader framåt plus de 18 månader som nyss passerat av kris, blir tre år, vilket är en standardsiffra på varaktigheten hos lågkonjunkturer. Kolla på börsindex om ni glömde hur det såg ut innan bolånemarknaden i USA packade ihop fullständigt. Freddie Mac och Fanny Mae, hur förtroendefulla låter de namnen nu. Låter mera som namn på låneinstitut för dockskåp. Så lätt det är att vara efterklok!

Arton månader är det som jag brukar kalla ”Överskådlig framtid”. Lita aldrig på något som förutspår framtiden längre fram än så. Det betyder alltså att om 18 månader så har vi börjat glömma den rådande situationen och ta sats mot nya bubblor. Vissa saker lär vi oss aldrig!

Tänk på alla kriser som vi upplevt lite till mans. Alla har kanske inte nått löpsedlarna men i er egen hjärnbark finns säkert några stycken i gott förvar. Själv minns jag mycket väl den franska hotellkrisen. Den nådde sin höjdpunkt för sisådär 25 år sedan. Jag kände personligen av den i Les Menuires i de franska alperna. Krisen tog sig främst uttryck i en påtaglig minimalism där man sparade in på allt. Till slut sparade man till och med in på hotellen. Döm om vår förvåning när vårt hotell inte var färdigbyggt när vi kom fram.

Och glöm inte krisen med luften. Under åren har luftens innehåll beskrivits som rena giftet. I mina hemtrakter har vi Linnéstadens luftvärn som ser till att öka på luftföroreningarna genom att stoppa trafiken och minska genomfartstrafikens hastighet. Vad värre är, är när luften hotar att ta slut. Det blir snabbt lite stökigt, jag lovar. Ta och andas ut rejält och sätt sedan handen för munnen och låtsas att du inte kan andas in. Tänk sedan att du befinner dig på 30 meters djup i den gamla brittiska flottbasen Scapa Flow vid Orkney öarna. Då är det bra att ha med sig en kompis som inte bara har med sig luft utan som också lånar ut lite. Puh!

En av de värre pågående kriserna är säldödskrisen som började 1988. Denna kris drabbar oss fortfarande varje dag. Det mesta av de svårigheter som vi har att tampas med kan härledas dit, både på lokal, regional och nationell nivå. Stolligheterna tar aldrig slut och de började då när miljönissarna kom in i riksdagen bara för att en massa sälar dog av valpsjuka! Det är inte rättvist, det är kris.

Bandykrisen är inte så påtaglig längre. Det beror enligt mig på inomhushallarna vilket gör att ingen längre ser bandyn överhuvudtaget. Den syns helt enkelt inte. Det gjorde den förr när brukspatronerna runt om i Sverige skulle ha ett bandylag av klass, det var status! Krisen kan också bero på att kraften i bruken vid forsarna tog slut. Då som nu gäller det att inte bo i ett samhälle som heter något på fors, Lesjöfors, Hälleforsnäs eller Västanfors.

Den värsta krisen hittills var givetvis den danska ölkrisen 1985. Vi lämnade Varberg med kurs på Anholt. Där var det torrt. Det tvingade oss ut på en vansklig nattsegling mot Gilleleje. Där räddades vi av den lokala bensinstationen som kunde förse oss med en back. I Köpenhamn möttes vi av strejkvakter på linje som hävdade att det fanns viktigare saker i liver än en Hof och att livet kan bli lite grönare utan Tuborg. Vi forcerade givetvis deras linjer och tog oss in på bryggeriet. Vissa saker i kriserna övervinner man bara.

Kapernaumkrisen skall vi bara inte prata om. Den förefaller pågå konstant utan att någon riktigt kan sätta fingret på den springande punkten. Det är kris i Kapernaum!

Fast det finns alltid tid över för en fredagspilsner.
Fredagspilsner på restaurang Ritz från klockan 17.00

Alla talar engelska hemma hos oss. Orsaken till denna internationalisering heter Nathan och kommer ifrån Whitby i nordvästra England. Whitby är mest känt för att Dracula steg iland där i Bram Stokers roman. Eller rättare sagt så steg han nog inte iland eftersom han anlände i sin kista, har jag för mig. Nåväl det gör inget och unge Nathan håller på Middlesborough vilken inte heller gör något. Han spelar för övrigt sedan en tid tillbaka saxofon istället för klarinett. Om det är för att imponeringsfaktorn är högre gällande saxofon ber jag att få återkomma till. Dock ingår han som ni förstår i det årliga utbytet av musikelever som vi är en del av.

Eftersom vår familjs respektive kunskaper i det engelska språket varierar så blir konversationen lite kantig och det uppstår nya kommunikationsvägar. Alla tar lite sats och tänker till i någon sekund innan de yttrar sig. Detta får en viss inverkan både på kvaliteten på det som sägs samt hur och i vilken ordning familjemedlemmarna runt middagsbordet uttrycker sig.

Den långe killen med gröna hatten pladdrar på och nämner i varannan mening hur dålig hans engelska blivit medan vår unge gäst bleknar inför ordflödet. Christoffer säger nog mer på en timme än vad Nathan sagt i hela sitt liv!

För Jonathan är detta också en helt ny upplevelse. För första gången i sitt femtonåriga liv får han tala till punkt vid middagsbordet. Folk förefaller lyssna till honom utan att kasta sig över honom med överväldigande argument om en passande motsats. Och inte heller byter någon samtalsämne mitt i hans mening. Jonathan trivs och försöker hinna säga så mycket som möjligt medan chansen finns.

Catharina vill vara välkomnade och försöker truga på vår unge gäst allt vad köket har att bjuda. Det föreligger dock en lite språkbarriär mellan dem. Nathans dialekt är inte att leka med och Catharinas svengelska ordval ger en och annan rynkad panna bland åhörarna, dock sitter dessa pannor endast på mig och våra barn. Den unge engelsmannen bryr sig inte för antingen förstår han inte eller så förstår hon inte!

Och all denna omvälvning bara för att vi bytt språk i den generella kommunikationen vid middagsbordet! Tänk er vilket genombrott detta är för alla framtida förhandlingar om vad det vara månde. Bort med alla tramsiga tolkar och se till att förhandlarna stapplar sig fram på trasig engelska. Om man bara vill komma överens samt stänger ute alla eländig amerikaner och engelsmän, så ordnar sig allt!

Man kanske kan byta ut mer saker och därmed ordna dramatiska steg framåt för mänskligheten. Byt ut engelska som världsspråk, kol som biologisk byggsten eller diamanter som en kvinnas bästa vän.

Men vissa saker byter man inte ut!
Fredagspilsner på restaurang Ritz från klockan 17.00 på fredag

Det finns en del personliga tillhörigheter som det förefaller mer besvärligt att hålla ordning på jämfört med andra, beroende på tryck från omvärlden att också använda dessa. Det vill säga använda just mina sådana saker.

En speciell tillhörighet som jag upplevt problem med är kammar. Den övriga familjen letade alltid efter speciella verktyg för att snygga till sig i håret. Deras långa respektive lockiga hår behövde tydligen fixas till. Till detta dög inte vilken kam eller borste som helst och visst konfrontatoriskt uppträdande kunde skönjas i familjekretsen vad det gällde kontrollen över dessa redskap. Under denna epok hade jag för att säkra min egen tillgång till en kam införskaffat en packe speciellt åtråvärda sådana, som jag placerade utom räckhåll för allmänt användande. Dock bar jag alltid en i innerfickan på min kavaj. Det tog inte lång tid för övriga familjemedlemmar att upptäcka detta varvid mitt förråd av kammar stadigt blev mindre.

Situationen löste sig med tiden på ett naturligt sätt och idag får de leta efter kammar och borstar på andra ställen, då jag vuxit ifrån detta problem. Jag har som ni säkert uppmärksammat vuxit upp genom håret!

Nu har jag istället ett liknande problem med läsglasögon. Jag känner mig faktiskt lite utnyttjad av omvärlden. Bara för att jag håller ordning på vissa saker så utnyttjas jag skrupellöst av gamar vid min sida som profiterar på mitt beteende och ständigt brukar mina glasögon varvid jag tvingas att tulla på mitt hemliga förråd.

Problemet med att hitta sakerna där man senast placerade dem sträcker sig även utanför familjekretsen. Den normalfördelade normala spridningen av prylar som tre barn och en hustru medför räknar jag inte in i detta fenomen.

Jag har delad vårdnad om en kompostkvarn med en granne. Denna relation har utökats på så sätt att han även adopterat min högtryckstvätt. Eftersom han har nyckel till garaget finns det inga hinder i hans umgängesrätt med dessa utensilier. Hans sneglar även på min motorsåg och min häcksax. Dock skall det framhållas att det genom åren inte finns något exempel på att denna umgängesrätt missbrukats i nämnvärd omfattning.

Men!

En relation som denna kan misstolkas av personer som endast perifert berörs av den. Sålunda misstolkas den av min grannes hustru rörande vad som ingår i det gemensamma. Hon far då och då fram som ett jehu i trädgården, deras trädgård. Och ibland finner hon inte de redskap som hon behöver för sin just då uppblossade ambition att gräva eller klippa eller vad man nu gör i sin trädgård när andan faller på.

Det är därför som vi numer traskar över till grannens redskapsskjul och hämtar våra saker när vi behöver klippa eller gräva. Ett fascinerande kortsiktigt beteende som nu varat i några år. Detta ställdes på sin spets här för leden när jag nästan blev utskälld för att den stora orangea trädgårdssaxen inte fanns på sin vanliga plats. Den hade nämligen gått sönder och någon ny hade inte införskaffats. Jag har sedan dess rättat till denna brist i vårt förråd.

Så tänk på det när ni brukar våra gemensamma tillgångar. Och det känns på något sätt tryggt att veta att ingen bär iväg med Fredriks öltappar.

Därför blir det fredagspilsner på restaurang Ritz från kl 17.00

Vems är nu problemet?
Vilket problem?
Det folk pratar om!
Jaha, det problemet!?

Att Lehman Brothers gick i konkurs visade sig vara aktieägarnas problem, förhoppningsvis. De båda låneinstituten som hyllar allitterationen, (??) deras finansiella problem blev skattebetalarnas problem, för annars hade skattebetalarnas problem blivit ännu större. Det orsakssammanhanget är inte helt trivialt!

Andra som har relevanta problem är hundägare. Jyckarna mår inte tillräckligt bra. Det finns för få hundtoaletter. Jag visste inte att det var en bristvara. För att vara sanningsenlig visste jag inte ens om att det fanns hundtoaletter. Träd som träd, stolpe som stolpe. Fast när stolparna rostar sönder av hundurin så blir det plötsligt mitt problem som skattebetalare och jag har inte ens någon hund.

Vidare så tycker hundägarna att det skall finnas inhägnade områden i större tätorter där hundarna skall få springa fritt. Vem som skall upplåta centralt belägen tomtmark för detta sägs inte. De tycker också att det är ett stort problem med alla dessa allergiker och fobiker som inte vill ha närkontakt med de snälla och gosiga doggarna på tåg, bussar och spårvagnar. Sålunda vill hundägarna att det skapas kollektiva transportfunktioner som passar hundägare.

Vem skall nu betala för detta? Hundägarna? Nja, det tycker inte hundägarna, de tycker att jag och du skall stå för notan. Så mycket var detta alltså hundägarnas problem.

Vi ställs också inför ett av kvällstidningarnas favoritproblem, fotbollsvåld. Detta är ett trots allt mycket avgränsat problem och mätt i kronor avsevärt mindre än svenska hundägare och deras djur. Vem skall betala polisnotan?

På prov är klubbarna ansvariga för sin egen publik på bortamatcherna i år. Detta har fått stockholmslagens fans att bojkotta alla bortamatcher utanför 08-området (?). De tycker det är orättvist att deras klubbar skall vara ansvariga för vissa nötters beteende!

AIK, Djurgården, Hammarby och för den skull även IFK Göteborg, tjänar stora pengar på sina trognaste fans i form av deras inträde på hemmamatcherna. Det är bland annat därför klubbarna är så eftergivna mot buset. Mest eftergivna är AIK som också tjänar i särklass mest på dessa.

Så vems det problemet är torde därmed vara färdigutrett.

Mest synd är det dock om Victoria, kronprinsessan, som har problem. Hon får nämligen inte gifta sig med vem hon vill. Enligt TV-programmet Agenda är dock detta inget problem. Det är i alla fall inget problem i Göteborg. En stadig göteborgare förklarade i direktsändning att detta var ett stockholmsrelaterat problem. ”I Göteborg har vi redan en kung och han heter Torbjörn Nilsson och hans ungar får gifta sig med vem dom vill”! Och där tog den diskussionen slut trots att Janne Josefsson var i rutan.

Vilka problem har vi? Inga, vi tar en pilsner istället för att ha problem.

En fredagspilsner på restaurang Ritz på fredag från klockan 17.00

I dessa tider blir en del blir glada, en del blir ledsna och några försöker vara likgiltiga. Enstaka personer tar ut segern i förskott medan andra ligger lågt och ytterligare några uppträder som helt oberörda inför det som komma skall. Vissa blir även uppriktigt förvånade över händelseutvecklingen!

Äldste sonen visade idag CSN var skåpet skall stå. Trots klädsam lågmäldhet från honom inför tentorna i kinesiska sopade han banan med dem och slipper betala tillbaka några medel på grund av otillräckliga studieresultat. Tio månader i Peking gav trots allt något bestående förutom konsten att bränna sig på brinnande drinkar.

Gårdagens främsta förvånande uttryck kom från en man i tjugoårsåldern på trottoaren vid Krokslätts Torg. Jag passerade i bil och såg en medelålders dam i kraftfull stavgång marschera gatan fram. Plötsligt stupar hon handlöst och går med tandköttet före i gatan, precis framför fötterna på sagde unge man. Jag tror ena staven fastnade vilket fick henne att förlora balansen. Kanske skall vi ha lag på säkerhetsbindningar på stavarna och obligatoriskt tandskydd vid stavgång. Vittnets ansiktsuttryck var dock obetalbart.

Georgiens president Micheil Saakasjvili kvalificerar in i de flesta kategorierna ovan. Han startade ett krig med lämpligt antal dödsoffer och fick den uppmärksamhet han eftersträvade. Hyllningarna från George W vill inte sluta. När till exempel palestinier begår handlingar där människor dör för att rikta uppmärksamheten på sin egen situation så kallas det för något helt annat. Fast Saakasjvili ser inte särskilt likgiltig eller segerviss ut när han tuggar i sig sin slips i TV-sändning. Kolla in YouTube.

Mest ledsna idag är utan tvivel och utan motstycke de svenska skogsmullarna. Beskedet från skogen är inte bara nedslående utan det är förödande. Om ni undrar var de spanska skogssniglarna tagit vägen så vet jag både var de är och vad de gör. De är i skogen och sätter på svenska svarta skogssniglar. Deras yngel äter lika mycket som spanjorerna och klarar vårt klimat. Dessutom äter de upp alla svamp! Fast alla är inte drabbade. Johannebergs Scoutkår har en scoutledare som är rädd för svampar. (Det är sant!)

Uppriktigt överraskade blev en samling ungdomar i kretsen runt mig i samband med festivalen Way Out West i Slottsskogen. Det visade sig vara en mängd fantastiska band som uppträdde och man fick höra gamla gubbar som Sonics, goa göteborgsrockare som Silverbullit, överraskande the National, ja listan kan göras nästa lika lång som antalet framträdanden. Och till slut så blev det ända så att ungdomarna konstaterade att gammal var äldst. Niel Young rockade röven av allihop!

Hillary Rodham Clinton ser ut som klippt ur en svensk pilsnerfars. Snacka om att sälja smör och förlora pengarna, avyttra skinnet innan björnen är skjuten samt bädda som man får ligga. ”Att framstå som mänsklig är överskattat” sa hennes kampanjgeneral och Hillary undrar säkert fortfarande vad det var som drog förbi henne i sån rasande fart och lämnade henne i totalt bakvatten. Något så omänskligt som Usain Bolt var det inte, men tillräckligt med tempo fanns i kampanjen som kom farande.

Tillräckligt med tempo har också vi från mångårig rutin av fredagspilsnerdrickande.
Fredagspilsner på fredag på restaurang Ritz från kl 17.00

Jag är lite upptagen. Därför kom denna kallelse idag och inte igår. Främst tillbringar jag min tid på akutmottagningar. I min fantasi trodde jag att tidsåldern då man satt med sina barn på dessa inrättningar hörde till en svunnen epok. Så fel man kan ha. Nåväl en brusten blindtarm på Alexandra och ännu odefinierade buksmärtor på Jonathan renderade oss ett femtiotal timmar på Östras respektive Sahlgrenskas akutintag i tre omgångar. Väl investerad tid hoppas vi.

Största klagomålet riktar vi mot kravet vid barn och ungdomsmottagningen att föräldrarna måste vara där även på natten. De hävdade att det berodde på att vi måsta vara närvarnade om något dramatiskt inträffade. Jag framförde då att jag är ingenjör och nog borde hålla mig så mycket ur vägen som möjligt vid sådana tillfällen.

När jag sedan skulle avvika frågade jag om de skulle hindra mig handgripligen. Svaret blev frågan; ”Har han ingen mor?”. Och då fick jag chansen att svara att det har han visst men hon är upptagen på Sahlgrenskas akutintag där dottern ligger! Ibland passar kommentarerna bättre än annars

Förfaringssättet att kommendera föräldrar är kanske också ett sätt att lösa bemanningen inom sjukvården.

Informativa detaljer från processen som ledde fram till den spruckna blindtarmen är att man som förälder inte skall tro att ont i magen på två barn samtidigt har samma ursprung. Dessutom bör man reagera när dottern inte klarar av att stå och sjunga när vi repeterade inför spelningen på Skattemyndigheten. Dock kom läkartätheten i Änggården till god användning. Jag gick ut på gatan och valde en av läkarna som gick förbi. En försynt man som heter Mikael och som klämde lite på Alexandras mage och sa: ”Jag tror att ni måste åka in”, konstpaus, ”Nu” .

Vi har kul bilder på Jonathans mage när kontrastvätskan stegvis tar sig fram genom tarmarna förkunnande att tarmvred har han inte. Dock skrämde han livet ur sköterskan som tog in honom. Han fick lite laxering vilket ledde till så stor smärta att den timide gossen skärpte rösten och nog nästan hade gått till handgripligheter om han inte varit fullt upptagen med att vrida sig runt sig själv på golvet inne på toaletten. Även den vanligtvis samlade fadern fick något uppjagat i blicken.

Vidare så utbildar jag ett arbetslag bestående av män från Armenien, Vitryssland och Polen i att lägga tak. De är nu inne på andra varvet. Första läggningen blev inte så bra så de fick göra om alltihop. Roligast var det när den svenske arbetsledaren visade sig vara rädd för höjder! Wow sicket klipp vi gjort. Men billigt är det.

Störst trygghet känner jag dock inför kompetensnivån hos vår lokala skattemyndighet. Jag är ärligt imponerad. När vi spelade hos f d Telefonaktiebolaget LM Ericson så krävdes projektnummer, ett fejkat kundnummer och jag vet inte vad samt en faktura från företag med F-skattesedel. Hos skattemyndigheten fick ungarna var sitt kuvert i handen med lite kontanter. Där finns det kompetens!

Vad vi får i handen hemma hos familjen Carlström vet jag ännu inte men det kommer nog mer i glas än i kuvert.

Fredagspilsner på Klamparegatan 5 från kl 17.00, på fredag

Hallå gott folk det svänger. Plötsligt gillar vi Reinfeldt, Zlatan är hel och sjuksköterskornas strejk är uppskattad trots att 10000 operationer har skjutits på framtiden.

I Kina så både gungar och svänger det. Äldste sonen blev sjösjuk vid jordbävningen när hans hus gungade och lätt kräksjuk av de första rubrikerna i kinesiska pressen om partiets och arméns insatser för folket. Just nu fascineras han av öppenheten i kritiken som får publiceras i China Daily. Jordbävningen har skakat loss några av partiets grundbultar och de har inte tänkt på att skruva fast dem igen.

Tänk om katastrofen i Burma tillåts leda till att den juntan skakas om och störtas! Det gäller att hålla i hatten när det skälver under fötterna och vinden friskar i. Jag undrar när dessa naturkatastrofer och deras politiska implikationer skall skyllas på växthuseffekten? Jag menar, var är vänsterpartiet och deras kritik mot våra höjda röster mot det kinesiska kommunistpartiet diktatur och var är miljönissarnas stolleprov? De brukar inte försitta en chans att göra bort sig.

Jag har personligen hitta några ställen på fel ställen. Vad sägs om Trollhättevägen som ligger i Mörbylånga! Och som dessutom är gatuadress för kommunhuset. Vem hittar på något sådant på Öland och varför? Sedan undrar man var Södermalm ligger? Precis, när man tar sig upp genom Änggårdsbergen, förbi Botaniska och ner mot Tolltorpsdalen så hamnar man på Södermalm. Sicken grej!

Ur led är kartorna. Det kan man säkert skylla på moderna digitala GPS-navigatorer. Några buggar i dem och man kan hamna var som helst.

Vi som sprang Göteborgsvarvet den gångna helgen hamnade i alla fall rätt. Vi började springa på avsett ställe och minsann kom vi inte fram till målet med hjälp av några blå streck i gatan och ett stort antal tusen åskådare som stod längs gatorna och gjorde sitt för att vi skulle hamna rätt.

Rätt hamnade vi också senare på kvällen. Den sedvanliga middagen avåts och traditionella komplimanger utdelades åt alla upptänkliga håll. När några deltagare på kalaset började lobba för att vi skulle bryta ut i dans klev en känd direktör för ett kommunalt lokalt transportföretag fram och stängde den diskussionen med de snart klassiska orden ”Vi som har råd att hänga i baren behöver inte dansa”.

Så rätt det kan bli. Låt oss därför samlas och testa detta på restaurang Ritz på fredag!

Fredagspilsner på restaurang Rits på fredag från kl 17.00

Mycket av vår personliga ekonomi och finansiella status grundar sig på attityd och inställning till livet, inte på bankkonton och dess innehåll. Vi strävar eller så strävar vi inte. Undrar om jag får Nobelpris för den upptäckten? Eftersom Nobelspriset i ekonomi inte är ett Nobelpris så lär det bli svårt. (Ni som inte vet hur det hänger ihop får slå upp det i National Encyklopedin. Att surfa i NE är fräckt!)

Men hur som helst, äldste sonen bor i Peking och hans finansiella situation är något ansträngd trots extraknäck som både fotomodell och lärare i engelska för bortskämda kinesiska ungar. Hans situation är inte prekär men den lämnar inget svängrum för några större utsvävningar. Förutom prioriterade resor till Shanghai.

När jag tog upp ämnet om dränaget från hans konton inför den förestående deklarationen (på norska heter det ”selvangivelse” vilket är ett mycket bättre namn) fick jag följande svar:

”Jag har hört att beroende på hur bekväm man är så kan de flesta utgifterna neutraliseras.”

Tystnad!

Om man har tillräckligt och bestämmer sig för att det givna utrymmet tillfredställer de behov man för tillfället har, så funkar det. OK, det är lättare att anpassa sig om man äger HM eller IKEA, jämfört med om man är en ensamstående mor med tre barn utan fast inkomst, men det är inställningen som är det viktiga.

Det medför också att man kan avstå från att sträva efter mer om man är nöjd med det rådande tillståndet. Detta kallas i vanligt tal för att arbeta eller snarare för att inte arbeta. En sådan attityd leder till problem i en ekonomi som eftersträvar tillväxt. Men miljöpartiet tycker det är sött!

Självfallet har denna betraktelse sitt ursprung i vår finansministers orerande de senaste dagarna. Förutsägelserna som slagit fel står som spön i backen. Den gossen har inte många rätt just nu. Han borde kanske byta frisör, eller skaffa sig en!? Han tycker nämligen att vi skall arbeta. Han tycker att vi skall arbeta allihop och vi skall jobba mycket. Dessutom har han börjat smyga in ett lömskt och lögnaktigt argument i sitt tal. Han hävdar att pensionärer vill arbeta och det långt upp i åren. Jag undrar vilken planet han är född på.

Nåväl de fick i alla fall bra betalt för Absolut Vodka och jag applåderar resultatet av den affären och undrar när den svenska staten helt skall avsluta kapitlet droghandel som inkomstkälla. De kanske tar ett steg tillbaka och förstatligar narkotikahandeln och meddelar knarkmaffian att cannabis, kokain, heroin mm tillhandahålls mot recept på apoteket!

Frågan är hur den holländska staten skulle bemöta ett sådant förfarande för att visa att de är liberalast i världen. De har ju sitt behov av att visa att man är avsevärt mer korkade än alla andra. När skall de börja ersätta tulpanerna i Holland med statliga cannabisodlingar?

Det är nämligen så att den 1 juli inför Holland ett förbud mot tobaksrökning på allmän plats som liknar det som finns i de flesta europeiska länder. Men, precis som ni tror, förbudet gäller inte rökning av cannabisprodukter. Jag dånar!

Eller, ännu bättre jag tar mig en pilsner, en fredagspilsner!

Fredagspilsner på restaurang Ritz från klockan 17.00

Det är besvärligt den här våren, med tiden, förstår ni. Det är inte bara påsken som valsar runt med oss. AB Sverige tjänar två hela arbetsdagar under 2008 jämfört med ett standardår. Bland annat infaller Första Maj-helgen samtidigt med Kristiflygare. Förespråkare för facket har på allvar fört fram att löntagarna skall få del av den miljardvinst som görs. Dock tvekar facket inför att betala tillbaka de år då medelarbetstiden hamnar under snittet. Intet nytt under solen. Inte ens årstiderna, eller hur är det med det egentligen?

Jag letar efter vårtecken. Varför då? Har dygnsmedeltemperaturen över huvudtaget understigit 0 grader Celsius under för vinter avsedd tid, denna säsong? (Fråga Borret om definitiv definition.) Kan det alltså vara så att det fortfarande är höst? Och vad får detta i så fall för konsekvenser för besserwissrar, messerschmitts, rättshaverister samt allmänt inskränkta traditionalister? Faan vet?

Dottern visade upp sig i vårkläder på väg till skolan häromdagen. Var det ett vårtecken? Knappast! När hon kom hem på eftermiddagen frös hon som en hund men hävdade med emfas sin rätt att klä sig efter eget huvud snarare än väderleksrapporten och farsans antika rutiner. I morse dök hon upp i flortunn kjol. Jag har inte haft nöjet att kommentera detta ännu. En beskrivning av hennes uppenbarelse som påskkäring med kvast och kappa från HM inköpt i Shanghai på kinesiska muren vid nyårstid, får vänta till en annan årstid.

I brist på vårtecken får man leta efter annat. Jag sökte efter något uppiggande bland deltagarna i helgens schlagerfestival och på det konceptet som helhet. Det fick jag raskt ge upp på grund av brist på motsägelser. Allt var nämligen fel. Så därför började jag leta efter fel. Det är ofta roligt så länge som man inte hamnar på fel sida och hävdar något som är fel.

Sålunda letar jag efter fel vår eller fel på våren. Nästa vecka är det vårdagjämning. Då är natt och dag lika långa! Fel, fel, fel! (Skall utropas som Brasse i Fyra elefanter etc när han lassat upp prylar ur sin väska och en skall bort). Vår- och höstdagjämning inträffar då solens mittpunkt passerar den så kallade himmelsekvatorn, vilket helt enkelt är ekvatorns projektion där uppe. Lika långa blir dag och natt någon dag tidigare på våren. Refraktionen som styr detta ljusfenomen får ni fråga Bysse om eller som alla andra moderna människor, Googla det!

Hur många av er vet att våra årstidsskillnader beror på att vi befinner oss olika långt från solen eftersom vår omloppsbana är elliptisk? Det är djuriskt fel redan det. Idag beror de uteblivna skillnaderna i temperatur på koldioxidutsläpp. Lika jubelkorkat det. Om årstiderna skulle bero på avståndet till solen så vill jag veta hur det kan vara sommar i Australien när det är vinter här. Då krävs det att Australien har ett omlopp och Sverige ett annat.

Årstiderna varierar för att vår planets axel lutar och därmed släpper in olika mycket strålning från solen vid olika tider på året. Det är därför Sverige och Australien kan åka i samma buss men med olika garderober! Kanske något att berätta för dottern?

Men det är aldrig fel på en pilsner?

Har ni druckit belgisk körsbärsöl? Inte, bra fortsätt så.

Det är aldrig fel på en fredagspilsner på restaurang Ritz. Från kl 17.00

Som de flesta av er varit med om så händer det att man glömmer saker när man reser. En del saker glömmer man redan hemma, medan andra försvinner på vägen. Det som förloras under resans gång kan kategoriseras som eget slarv respektive bagagehanteringseventualiteter.

Sålunda har vi varit på sportlov som ett resande teatersällskap. Femtioåtta glada gamänger i pisterna i Madonna i Italien. ”Det skall faan va’ teaterdirektör!” Men en god ursäkt för en riktig karl att bära damunderkläder är att se till att flygbolaget lyckas försvinna familjens stora väska fast resan gick utan mellanlandningar. Och detta trots att vi åkte buss! Men OK, ett fåtal av de 58 flög faktiskt till Italien.

När sedan orten vi bodde i saknade butiker för inköp av nya underkläder då får man ta fruns. Smidigt och trevligt hoppas jag att vederbörande tyckte. En annan resenär kom ner till Dolomiterna utan sin plånbok. Den hade han lagt på hallmöbeln hemma i Göteborg. Dock räknade han inte in sin äldste sons sena hemkomst natten innan avresan i planen och sagde sons huvudbonad som placerades över plånboken. Och där blev den kvar, plånboken alltså. Så han fick låna pengar av sin fru hela veckan!

Vilket är nu värst, att låna pengar eller underkläder av sin fru?

Nu talar folk mest om saker de glömt. Men hur är det med de udda grejerna man inte glömt? Alltså de riktigt nödvändiga grejerna som släpas med på turné.

Familjen Hägglin brukar till exempel släpa med sig den stora förbandslådan på våra långresor, den som nästan rymmer en hel blindtarmsoperation! Vi har aldrig behövt använda vare sig skalpeller eller bedövningssprutor och vid senaste resan fastnade prylarna dessutom i säkerhetskontrollen. Sista resan för de prylarna.

Förr i tiden hade alla coola skidåkare med sig sitt resestrykjärn på skidresan. Det går jättebra tills någon dambekant får för sig att styrka den vita blusen med just detta heta järn. Vad som behöver vallas mest efter det, skidorna för att dra iväg eller truten för att förklara incidenten, låter jag vara osagt.

Bland de nominerade sakerna som kommit med på resa och inte tillhör det normala, får man inte glömma att nämna två skinnfåtöljer på akterdäck på en Albin Express. Gör man det så fylls alla inboxar med indignerade kommentarer om storheten i detta tilltag. Samt romantiska beskrivningar om hur möblerna flöt bort i solnedgången.

Jag har nu varit på skidsemester med ett mikrofonstativ i packningen!
Huruvida detta är svårslaget eller inte vet jag inte, men jag vet att det är fredagspilsner på fredag på restaurang Ritz från klockan 17.00.