Min blogg

Vi har haft val till Sveriges riksdag. Och innan dess hade vi en valrörelse som inte handlade om så mycket, annat än om att de andra var dumma och hade fel. Och på något sätt får vi den politik och det näringsliv som vi förtjänar. Så klaga inte!

Vår patriarkala industri sågar ihärdigt av den gren de sitter på genom att hellre rekrytera inkompetenta män än kompetenta kvinnor. Det vet ni ju alla, om inte för något annat skäl så för att jag sagt det förut.

Politikerna å sin sida ropar ut att de skall fixa nya jobb eftersom det är dyrt med personer som inte är sysselsatta. Sedan försöker de ordna detta med lite skatter hit och dit. Det ger bara jobb inom skatteverket och där är det ofta anställningsstopp. Lite unik är den energiske unge man som granskade min och även hustruns deklaration i år. Han var nyanställd och hade ännu inte fallit ner i den grå gyttjan av ”göra så lite som möjligt”. Så fast det kostade oss ett antal tusenlappar så får man ändå vara tacksam att det trots allt finns sådana krafter inom verket.

För vad är då det viktigaste när det gäller att skapa nya jobb?

Inte samma händer i luften varje gång! Kan man inte få ett nytt och intressant svar någon gång.

Aha, precis, det viktigaste när det gäller att skapa nya jobb är någon som anställer folk, en så kallad arbetsgivare. Våra politiker och även fackpamparna borde leta reda på sådana. De borde omfamna dem och lyfta fram dem som hjältar och goda exempel så att ännu fler vill vara arbetsgivare och anställa ännu mer folk. Men det får vi aldrig se.

Tänk er Vanja Lundby Vedin och hennes gelikar hylla arbetsgivare. De som ger hennes medlemmar jobb och lön. Istället gör de tvärtom.

Är då våra arbetsgivare så mycket bättre? Nja, de klagar på politikerna för att få mer frihet men i själva verket så vill de väldigt gärna ha ett starkt och centralstyrt land, för det blir så mycket enklare för dem. Så är det faktiskt och det visar sig gång på gång.

Under kriget hade vi ransonering och prislagar i Sverige. När kriget tog slut så började dessa sakta att avvecklas. Detta ledde till ramaskri hos detaljhandeln. Vad menar ni, skall jag bestämma priser och löner själv? Det går ju inte!

Statliga subventioner är så goda att ha, men stämmer väldigt dåligt med företagarnas officiella attityd till politiker och inblandning i affärerna. ROT-avdrag, denna ständiga källa till diskussion och missnöje. Andas man om att ta bort dessa orättvisa och overksamma bidrag då kommer byggfacket rusande och tjoar, glatt understödda av sina arbetsgivare. Sicken samling!

Och bättre blir det inte. Den så moderna IT-avdelningen in svenskt näringsliv visar sig på samma bana. Avskaffandet av Hem-PC-subventionen beskrivs som branschens undergång och den ene efter den andre ställer sig på sin lilla låda och försöker ivrigt övertyga om att utan dessa skattemiljarder så förgås svensk industri. De säger moderater men vill ha sossar. Det är ett näringsliv det.

Så nu gäller det, vågar ni stå upp och glatt betala skattebelagd öl eller föredrar ni självimport från goda EU-grannar?

Själv möter jag upp på Lorens Bar för en beskattad fredagspilsner från kl 17.00.

Välkomna tillbaka till den svenska verkligheten. Hoppas er ledighet smakade bra. Aktiebolaget Sverige startar upp så smått och varvtalet närmar sig vardagslunk, så vid pass 1 september råder det nog full sving på verksamheterna.

Runt om i världen är det inte riktigt lika fridfullt. Så har till exempel den brittiska regeringens hysteri slagit ett stort slag för nykterheten genom att förbjuda tax free-spriten på flygplanen och den israeliska staten arbetat hårt för att skapa nya byggjobb i Libanon. Var och en blir salig i sin tro, eller var det tvärtom?

Men den svenska valrörelsen får nu förhoppningsvis upp lite moment. Hittills har den ju mest handlat om att vifta med papper som man är eniga om innehållet i. Först ut var den rödgröna röran med något som ingen på allvar kan tro på. Vet ni förresten att den göteborgska avdelningen av vänsterpartiet motionerade till partikongressen om att alla gym och friskvårdsanläggningar skall förstatligas och att ingen sådan verksamhet skall få förekomma i privat regi! Detta är sant.

Idag var det dags för ”Benny and the Jets”, eller vad nu det andra gänget kallas, att vifta med sitt papper, vars innehåll de säger sig vara eniga kring. Kul med papper som ingen läser, förutom en och annan journalist. Som vanligt står det nog mest mellan raderna och det viktigaste är vad som inte står, det vill säga det som kombattanterna inte är eniga kring.

Att vifta med värdelösa papper miste faktiskt sin trovärdighet redan 1938 efter det att Chamberlain gett bort Tjeckoslovakien till Hitler och något patetiskt trott på en underskrift av en kille med en sådan mustasch. Tur att ingen av partiledarna har den typen av hårväxt.

Vissa saker i valdebatter är roligare än andra. Okey, ni tycker kanske inte att det är så roligt eftersom de flesta av er är nettoinbetalare till statskassan, men jag som får orera fritt, kan småle.

Friår! Projektet kostade mer att administrera än vad som betalades ut i bidrag. Det gav inga jobb till långtidsarbetslösa. De enda nya jobb som skapades var ett antal tjänster på arbetsförmedlingen. Men min kompis Micke blev riktigt upprörd när min kära hustru sa: ”Hur har du haft det du som varit ledig?” Hans blick mörknade en kort stund och Catharinas knäveck gungade till, innan Micke förklarade att bara för att han inte varit på Stena så hade han inte varit ledig, utan byggt en marina i Kungsviken på Orust. Ser man på, en som gillade systemet.

Kostnader för sjukskrivna. Grekland är Europas friskaste land och Sverige är det sjukaste. Har ni andats i Aten? I Jämtland där allt är som bäst, är man sjukast. Och denna motsägelse försöker man lösa genom pappersvändande inom 08-området. Nja, jag är skeptisk. Den typ av sjuka som grasserar i Sverige botas ganska enkelt, det har gjorts förr och det kan göras igen. Man presenterar en lösning på de diffusa symptomens diagnos som innefattar en operationskniv. Det vill säga man tillkännager vitt och brett att denna diagnos är erkänd och nu kan botas med en operation. Jösses vilken fart det skulle bli på dököttet!

Nå, mitt val är enkelt. Jag väljer fredagspilsner på Linnéterrassen från kl 17.00 på fredag. Som vanligt är det bra att komma tidigt, framförallt om solen skiner.

Minns ni slutet av filmen Bron över floden Kwai. Den lindrigt kloke brittiske översten som med stor entusiasm byggt en järnvägsbro åt den japanska armén drabbas av en sekunds klarsyn. I dödens bleka minut inser han att det nog trots allt inte var så klokt att bygga denna bro åt fienden och inte heller särskilt klokt att avslöja och döda andra brittiska soldater som försöker spränga den.

Ibland kan man kollektivt komma till insikt om något förhållande. Så gjorde majoriteten av tyskarna efter andra världskriget när nazisternas illdåd presenterades. Man tog avstånd från förintelsen och kriget som kollektiv. Det vill säga det var fel av den tyska staten och av tyskarna att göra så. Men på individnivå är det annat ljud i skällan. Med ytterst få undantag så förnekar enskilda tyskar att de angav och förrådde personer under kriget, trots att det notoriskt noggranna tyska systemet dokumenterat mycket av detta. Dåligt med insikt alltså.

Den stora ingenjören Brunel byggde världens då största fartyg, Great Eastern. Stor och oberoende skulle båten vara. Lite väl oberoende visade det sig. Fartyget var för stort för alla hamnar och måste lossas och lastas på redden med småbåtar. Tung insikt för ingenjören.

Men då och då möter man personer med förståelse för att något de gjorde blev fel och att vederbörandes egen del i processen inte är obetydlig och att det kunde ha gått riktigt galet. En kompis till mig var maoist i sin ungdom och en riktig rebell. Han erkänner idag att han deltog i händelser som kunde ha lett till att personer dödats eller utsatts för allvarlig misshandel. Och han medger att han än i denna dag inte har en aning om hur långt han hade kunnat gå vid dessa tillfällen. Det kallas för insikt.

Neurosedyn var nog inte så bra och riskerna mycket större än problemen som skulle lindras. Att borra genom Hallandsåsen där den är som sämst är troligen ganska korkat. Att klättra upp på Mount Everest är nog inte värt priset för dem som inte kommer ner. Och så kan man gå vidare i insiktens töcken!

Själva har jag och Catharina glatt planerat att åka på Bysses och Saras bröllop. Det kan väl aldrig vara fel.
Men hallå! Hur är det med er dotter?
Dotter, ni menar Alexandra, jo hon åker till Australien på ett år.
Just det, och när åker hon?
Samtidigt som bröllopet.
Precis.
Aha, tänkte inte på det.
Föräldrar kanske skall vara hemma när döttrar reser bort på ett år. Insikt!

Och så kan man ha fredagspilsner var som helst! Vilken insikt det är.

Klamparegatan 5.

Det bjuds på öl med tilltugg och det räcker till många.

Ställ gärna bilen hemma och avnjut pilsner från fat på balkong!
Fredagspilsner hos familjen Carlström från kl 17.00 på Klamparegatan 5

Hej där i vårkylan. Vad tycker ni bäst om att göra just nu, vad ligger er varmast om hjärtat och vad känns mest naturligt att syssla med i maj.

Härom veckan, innan våren slog till, så gick jag en runda i trädgården och tittade på ägorna. Jag gav upp kriget mot mossan förra året och det syns ingen nämnvärd skillnad på grönmattan jämfört nu och då. Klockan var 14.30. Vid pass kl 15.00 slog solen ut i full blom. 15.10 såg min omgivning annorlunda ut. Grannarna for runt i sina trädgårdar iklädda redskap och viftandes med sina overaller i kraftfulla försök att hinna ifatt. Barn tvingades ut i solskenet och trädgårdsmöbler växte upp som svampar ur jorden. Bra då att kunna sätta sig i hörnet med ett glas vin och vila.

Personligen tycker jag att intensiv vila är att föredra just nu. Detta kan ha sin förklaring i att jag nyss lidna helg varvade Göteborg. Min kära hustru delar inte min uppfattning om vila utan talar intensivt om kökskranen, komposthinken samt det kommande studentfirandet.

Några av er kastar sig med besynnerlig iver över båtar och andra flytetyg och spenderar tid och pengar utan måtta för att få sagda saker att återgå till det vatten de lämnade i höstas. Vad är nytt eller nytta med detta? Underhållsfrihet är inte bara att låta sig underhållas av vad och vem som helst, utan också en källa till vila.

I trädgården hemma byggdes två badkar om till en tävlingsbåt av scoutbarnen för deltagande i Badkarsracet i Säveån. Besynnerlig koppling mellan våra aktiviteter, våren och våran trädgård!

Idrott intar en framträdande plats i många sinnen just nu. EM i friidrott kommer allt närmre och deltagarnas skavanker får allt större rubriker. Innan dess kommer fotbolls-VM att avgöras. Viktigast ur svensk synvinkel blir att analysera hur mycket pengar svenska män spenderar med och utan byxor på och hur stor skuld det svenska fotbollförbundet och de svenska fotbollsspelarna har i detta. Undrar hur rörligheten för arbetskraft inom EU tar sig ut om legitimerade tyska prostituerade åker till Sverige för att jobba. Kul nöt att knäcka, ungefär som att sitta i samma regering som centerpartiet och snacka kärnkraft.

Nåväl, det blir sedvanligt svenskt VM-guld och vi kommer alla att tjoa Tomas Ledins gamla slagdänga. Zlatan, Henke och Ljungberg fixar det. Kan vara på sin plats att fråga Fredrik Lindström vad han tolkar ut av vår vardagliga namngivning på dessa stjärnor?

Då känns det inte riktigt naturligt att kolla på hockey-VM. En packe förlorare skall göra upp i en vintersport. Detta sker i maj och i Lettland och i en ishall där isen inte håller. Hoppas lirarna har isdubbar med sig.

Jag vet inte om ni behöver isdubbar på fredag men en extra tröja kan vara mysigt på Linnéterrassen.

Fredagspilsner på Linnéterrassen på Linnégatan från kl 17.00.

Hur är det med storebror egentligen? Hans samhälle baserat på gamla sägner från anno 1984, sägs vara på väg och vissa påstår att det redan är här. Lite sent enligt kalendern eller hur är det egentligen? Jag vill nog påstå att George Orwell skulle kommentera vårt samhälle som långt mer övervakande och integritetskränkande än hans egen framtidsvision från 1949.

Man bör stilla ställa sig spörsmålet, varför köper vi alla dessa nya lagar och restriktioner?

Ganska enkelt, lagarna och åtgärderna handlar inte om oss, de handlar bara om de elaka brottslingarna. Ni vet knarklangare och sådant. Och sådana är inte vi. Vi är oförvitliga medborgare som möjligen kör för fort, smiter från skatten och slänger skräp utanför sopcontainern.

Det finns nog de som tycker att deras böter för nedskräpning vid sopstationer är att gå till överdrift, men sopspionerna är trots allt en harmlös form av storebrorsyndromet.

För tänkt vad rätt verktyg i fel händer kan åstadkomma. Om Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand får makten i Sverige genom allmänna val, vad händer då? Min fantasi räcker inte till för att beskriva den hetsjakt på svenskar som skulle starta. Sicket jyckel!

De skulle dock få det riktigt svårt och de skulle bli oerhört frustrerade alla tre. Deras ambitioner att plöja nya fåror i den svenska myllan skulle stöta på patrull för plogarna funkar inte riktigt och de tre har ingen som helst kompetens att med befintliga system få jakten på motståndarna att glida friktionsfritt. Vi som är aktieägare skulle de hitta och alla som har bensinslukande monsterbilar, t ex Peter Eriksson själv, blev nog infångade, men sedan blev det svårare.

Vårt storebrorsamhälle har nämligen vissa nedärvda brister. Vi har 21 polisdistrikt med 21 olika anmälningssystem vilket gör det omöjligt att i realtid följa en stöldturné eller annan rörlig brottslighet. Om människor som bor i olika delar av landet blir lurade på samma sätt så avslöjar dessa system inte sambanden! Är det inte fantastiskt?

Om ni blir bestulna på saker så ber polisen er beskriva dessa i detalj. Det kan röra sig om inskriptioner på smycken t ex. Vidare skall alla pantbanker titta på juveler och guldföremål som de får in för att leta efter graverade namn och liknande. Men, och detta är en bra stoppkloss mot storebrors framfart, polisen tillåter inte att man som målsägare får ta del av dessa register och själva har de inte tid och resurser att granska informationen.

Vi har alltså sammantaget en bristfällig organisation för brottsbekämpning som man försöker förbättra genom att tillföra nya system för att säkra, inhämta och analysera information. Utan att man kan hantera den informationsmängd som man redan besitter.

Men jag tror numer att dessa fel i våra system är avsiktliga. De är helt enkelt inbyggda fallgropar för att motverka storbrors framfart och för att ge oss en chans att komma undan Ohlys svep efter misstänkta, om han eller någon annan skulle få chansen.

De gamla proffsen från Östeuropa de visste dock hela tiden vad som var viktigast för Storebror. ”Ge oss bara personen så hittar vi paragraferna själva!”

Jag nöjer mig med att hitta en pilsner.

Den hittar jag på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag.

Funderar ni på er egen historieskrivning, det vill säga er självbiografi? En självbiografi skriver man för att man vet att om någon annan skriver den så blir resultatet inte lika vackert. Det blir liksom inte lika snyggt. Och framförallt blir det inte lika sant.

Vissa personer avstod från sådant trams som självbiografier. Hitler, Stalin och Slobodan Milosevic, vilket kan bero på att de antingen begrep att vad de än skrev så skulle det bli utskrattat eller så trodde de på sin egen historias kraft att överleva. Så fel man kan ha. Och gubben Slobo som var så smart att han medvetet felmedicinerade för att bli skeppad till Moskva för vård. Krigsförbrytartribunalen i Haag skulle inte ens skicka Slobo till Moskva för kremering, än mindre någon annanstans, med annat än fötterna först.

Vissa personers biografier skrivs ibland av en nära anhöriga eller medarbetare. Det är i en anmärkningsvärd hög grad riktigt goa berättelser och allt annat än smickrande för huvudpersonerna. Fast allra roligast blev det när PG Gyllenhammars dotter skrev en bok om sin mor! Den trovärdiga berättelsen om PG, vars enda reella kompetens var att han var chefens dotters man, återstår att skriva.

Vissa sanningsenliga biografier saknas och det gäller ett remarkabelt stort antal före detta amerikanska presidenter. Att ingen skrivits om Ronald Reagan beror givetvis på att det inte finns något att skriva om honom. Dock skulle världen och framförallt amerikanerna behöva höra fler sanningar om John F Kennedy. Men om honom sprids bara konspirationsteorierna kring hans död. Att han drog igång Vietnamkriget, skapade grunden för den militär-industriella struktur som fortfarande styr USA samt satte på helt fel fruntimmer i tid och otid passerar obemärkt. Säg inte att ni missat Marlene Dietrich beskrivning av när hon kallades till Kennedys sovrum!

Så har vi då några gubbar som är på väg ut ur historien och som behöver tänka på vad vi skall tänka om dem? Vad skall de göra för att påverka sitt eftermäle? Kan de göra något år historieskrivningen? Vilken historia vill vi egentligen höra?

Göran Persson! Har man suttit högst på maktens piedestaler tillräckligt länge så har man garanterat trampat på tillräckligt många tår för att bli rejält hudflängd oberoende av vad man åstadkommit. Om man dessutom är en socialt inkompetent buffel, maktfullkomlig samt saknar självinsikt, blir den sanna sagan en riktig såpa. Går det helt enkelt för en skribent att göra Göran Perssons historia rättvisa?

En person som fortfarande kan vandra ut med olika stuk på svansföringen är Sven-Göran Eriksson. Delar av svansföringen har redan diskuterats i de brittiska tabloiderna och Svennis står inte lika högt i kurs längre, han är ju inte engelsman! Att han är den mest framgångsrike engelske förbundskaptenen genom historien oavsett hur det går i VM till sommaren, tycks inte påverka den brittiska pressen. De vill bara sälja lösnummer. Ungefär precis som Svennis och hans egna lösnummer. Dock undrar undertecknad vad det engelska folket säger om England vinner VM och har sparkat sin förbundskapten, inte för att pressen tycker att han tagit ut fel lag, utan för att pressen tyckte att han hamnat i fel lag eller i alla fall i fel säng.

Hamna därför inte fel utan på fredagspilsner på Lorens Bar på fredag från 17.00

Jo säg mig, har du tagit några risker idag? Jasså inte det! Konstigt, du har ju stigit ur sängen, kanske duschat i badkaret eller åkt bil. Är du sedan dessutom av manligt kön är risknivån högre av bara farten. Och då menar jag inte bara för att det går fort.

Så om ni inte är rädda för det som är farligt, vad är ni då rädda för? Att bli överfallna? Det blir yngre män mellan 16 och 24 samt yrkeskategorierna poliser, väktare och kollektivtrafikchaufförer. Inte många rätt där inte!

Rädda för farliga djur? Ja, björnar äter upp en svensk per hundra år och vargar har ännu inte dödat någon här. Getingar är visst farligast i Sverige. Men hajar, de är farliga! Nja, många av er tycker om att prata om hajar och om att det är farligt att dyka med sådana djur. Men hur många människor dödas då varje år av hajar. Jo, det går åt cirka 10 stycken. Kan jämföras med att flodhästar har ihjäl 600 afrikaner per år, och då är flodhästar ändå vegetarianer.

Fast man bör erkänna att det är hyfsat OK att vara rädd för ormar jämfört med att vara rädd för hajar. Detta eftersom runt 40000 personer dödas av ormar per år. Dessa dödsfall inträffar dock till övervägande del i Asien, men ganska sällan i Thailand skyndar man sig att tillägga.

Så farligheten hos djur varierar geografiskt. Hästar har till exempel ihjäl fler människor än alla andra djur tillsammans i USA. Borde hända mer sådana olyckor här i Sverige. Personligen blev jag rätt förvånad när jag satt på sjukhuset i Åre och väntade på sonen som brutit armen och bland alla snowboardåkarna dök det upp en tjej som blivit sparkad av en häst. Den skadan hörde liksom inte till vintersporter.

Men nu skall vi vara rädda för fåglar som hostar. Miljönissarna i Tyskland vill ställa in fotbolls VM av rädsla för fågelinfluensan. Jag fattat inte riktigt sambandet där men det gör jag å andra sidan inte vad det gäller något som de häver ur sig. Människor som insjuknar i fågelinfluensan är de som äter fågelbajs och det gör inte jag. OK de äter kanske inte avföringen men de får den i sig genom att slicka på fingrar och allt sådant där som era mödrar tjatade om att ni inte skulle göra när ni var små. Detta gäller fortfarande hälsar dessa mödrar!

Alltså gäller vardagen fortfarande. Skall du vara rädd för något så se till att det är något du kan påverka eller som är synnerligen allvarligt, som att det skulle bli ölstrejk i Sverige.

Det är inte ölstrejk i Sverige på fredag, så det blir fredagspilsner på Lorens bar från kl 17.00.

Nu börjar slaget att bli tydligare i konturerna. Kombattanterna formerar sig och allianserna är etablerade. Vapenarsenalen gås igenom och de senaste och mest verksamma argumenten specificeras. Svaren som vi kommer att överösas med under den kommande tidsperioden fram till september är nu paketerade. Som vanligt kommer dessa svar att avges oberoende av vilka frågor som ställs!

Persons svar är ”Varför skall de utsatta betala?” Han kommer inte att lägga huvudet på sned, torka glasögonen och säga VårdSkolaOmsorg, vart han sig i världen vänder. Det gjorde han sist det begav sig. Den här gången skärper han tonen och anklagar. Då som nu styrs han av amerikanska valstrateger. Det är de som bestämmer offensiv och defensiv.

Vid förra valet fick oppositionen skottläge på regeringen i en fråga. Då gick budskapet från de amerikanska valstrategerna som en löpeld genom socialdemokratin; Ducka! Det betyder; Svara inte på någon fråga, undvik att ställas till svars. Det funkade den gången och det kommer att funka igen. Valstrategerna avgör det svenska valet. Och de gubbarna är inte valda av oss, bara betalda av oss.

Den rödgröna röran snubblar fram vid sidan av det socialdemokratiska malmtåget. Till dem ställs inga tunga frågor om ansvar. Det tunga tåget gör jobbet och fåntrattarna bredvid blir mest utsmyckning och distraktion från verkligheten. Miljöpartiet vill dra fram tåg där inga människor bor och vänsternissarna skall snyta fram 60 miljarder ur rockärmen för att utöka den ofantliga sektorn med 200000 nya jobb.

Politiskt sakkunniga, smaka på den titeln. Politiska broilers som från vaggan formats och skolats för sin framtida roll. Att satsa på att bli vald politiker är ett alltför osäkert alternativ. Alltför många av dem har en mor eller far i etablissemanget. Dessa de osynliga männen, för de är nästan uteslutande män, i maktens korridorer blir allt fler och allt osynligare och därmed svårare att få skott på. Eller som Jackson Browne skrev:

I want to know who the men in the shadow are
I want to hear somebody asking them why

Om ett maktskifte på riksnivå kommer till stånd efter nästa val kommer cirka 200 personer att bytas ut i Maktsverige. 200! Det känns inte som något avgörande för landet. Den politiska adeln tar ett allt starkare grepp om Sverige. Person går i spetsen genom att från sitt kansli detaljstyra utnämningen av landshövdingar och andra tjänster. Då blir alla dessa satta i tacksamhetsskuld till honom. Vem kan då vräka honom från Harpsund eller Sagerska Palatset? Ja, inte vi i alla fall.

Jag tröstar mig med några tröstens ord från en högt placerad och erfaren tjänsteman i Göteborgs kommun: Det är avsevärt värre att byta chef än att byta politisk majoritet!

Så låt oss därför som vanligt ta en fredagspilsner på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag.

Så var vi då där igen, vid tiden då agnar skräms från vettet. Enligt dagens forskning är julstressen på en ordinär man lika hög som stressen hos en stridspilot vid skarpt uppdrag. Jag har ju alltid hävdat att dessa uppdrag varit av banal karaktär, men jag får väl vika mig för vetenskapen och medge att en livshotande situation troligen kan jämställas med vistelse i julhandeln.

Personligen minns jag nästan en film med Robert de Niro och Maryl Streep. Det var en bagatell av relationskaraktär. Inledningsscenen med alla förtexter och annat utspelades under julhandel där man ser de två huvudpersonerna oberoende av varandra vandra fram bland potentiella presenter. Jag har aldrig mått så dåligt på en film som då. Men jag överlevde vilket visar, om inget annat, att jag klarar av stressen från stridsuppdrag i flygplan.

Men ni effektiva och välutbildade individer har givetvis kontroll över era agendor och har inga problem att avsätta tid för lite fryntligt samkväm. Förutom era respektive grundutbildningar har ni en avsevärd yrkeserfarenhet av skilda slag. Utöver detta har många av er kostat avsevärda summor för era arbetsgivare i utebliven intäkt och dryga kursavgifter i samband med kurser i projektmetodik, styrning av processer samt ”Hur jag håller ordning på mitt skrivbord”. Allt detta ger förutsättningarna för ett förväntansfullt julsammanträde.

Våra förväntningar inför julen är dock olika. Medan jag förväntar mig en lugn och stilla period med möjlighet att tillbringa lite tid i favoritstolen med en eller kanske till och med flera goda böcker så har andra personer andra saker i sikte. Dottern skall plugga ikapp efter sejouren med körtelfeber, hustrun skall bjuda sin mor, min svärmor, på middag, äldste sonen skall utöka riskerna i den svenska trafikmiljön genom att addera sig själv till denna miljö och den yngste, som ännu är förutsägbar, han skall leka med sina nya julklappar, vilka bara skall fås att funka. Det enda problemet med alla detta är att det på ett eller annat sätt förutsätter insatser från mig! Var är julefriden?

Nu under upploppet mot helgerna befinner familjen sig i konsertsäsongen. Det innebär att man är uppbokad morgon och kväll. Sex uppträdanden på två veckor ger viss mättnad i konserttarmen. Årets konserter har bjudit på lite av varje. Mest iögonfallande var jämförelsen mellan ett stycke operasångare i Vasakyrkan som klämde ur sig O helga natt och en ung gymnasist i Luciakrona som åstadkom samma stycke i Partillebo-hallen. Snacka om att hon sjöng skjortan av operasångare Zetterström.

Vid konserten i Vasakyrkan fick sig också emancipationen en liten knuff, dock osäkert åt vilket håll. Dottern hyrdes in tillsammans med några tjejkompisar för att vara Luciatåg under en julkonsert. Det var bara det att det rörde sig om Göteborgs Gosskörs Julkonsert! Om detta kvinnliga inbrott i en manlig bastion är ett steg framåt eller bakåt för könsmaktsordningen låter jag vara osagt.

Så låt oss då samlas på Lorens Bar för en julfredagspilsner från 17.00, om inget annat så för att visa att vi kan.

Finns det gränser? Ja, svarar de flesta av er. Det finns gränser mellan länder som olika generaler byggt upp för att de skall veta var och vad de skall försvara. (Hur, är en helt annan fråga). De flesta handelsmän tycker gränser är en kostnad som bokförs under kontot försäljningskostnader. Den handlare som gillar gränser har ofta sin affär vid Svinesund, på den svenska sidan. Dock kan personer med långt minne, minnas tider då affärerna låg på den norska sidan. Det krävs dock ett mycket långt minne för att minnas det.

Det finns också gränser för vad vi kan prestera. Forskarna på Fysik brukar med jämna mellanrum bli populärvetenskapliga genom att räkna ut vad idrottsmän och kvinnor maximalt kan prestera. Så näpet det kan vara med fysiker ibland och så bra det är att få reda på vad man skall ha fysiker till.

Andra som presterar är löneslavar i vårt kapitalistiska Ymnighetens samhälle. Det finns numer gränser även för vad dessa individer kan prestera. Dessa gränser anses som nya men personer med gott minne, till skillnad från långt, kommer ihåg att symptomen från överpresterande löneslavar på intet sätt är nya, utan beskrivs med jämna mellanrum genom historien.

Vidare har vi gränser för vad vi kan tolerera. Dessa gränser uppvisar ett starkt varierande mönster baserat på dagsformen hos vårt vardagliga demokratiska sinne, utrymmet på kvällstidningarnas förstasidor samt Miljöpartiets behov av uppmärksamhet. Dessa egenskaper kan sedan appliceras på vad som helst mellan flyktingbarn i psykotisk epidemi till diskriminering av minoritetsspråken i Sverige via nakna rumpor i dokusåpor.

Det hävdas också att det finns gränser för mitt uppträdande, vilket min kära hustru hävdar och tror med emfas.

Men!

Det finns också gränser och jag tror mig ställd inför en sådan.

Kan det verkligen vara så här, det vill säga har en viktig gräns överskridits?

Hunddagis! Det får gärna finnas hunddagis. Så länge som de inte finansieras av mig och mina skattekronor. För det är inte billigt att utnyttja tjänsterna på dessa etablissemang.

Föräldramöte på hunddagis! Man närmar sig något som känns som en gräns inför en avgrund. Men OK, kanske behövs det lite gemensamt prat om jyckarna, koppel och löpande tikar.

Men, och detta är sant, tänk er följande incident. En ”matte” kräver av sin make (blir det hundens husse?) att han skall gå med på föräldramöte på hunddagis för att de andra doggarna skall få chansen att lära känna honom. Som den man han är vägrar han givetvis. Efter att ha träffat paret för en vecka sedan kan jag meddela att denna incident fortfarande är ett djupt och öppet sår i deras relation.

Fler relationer som behöver testa sina gränser? Det görs i så fall bäst på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag. Glöm gärna hunden hemma!