Kamp i buren

”Jag ser för lite på TV”!

Uttalande gör jag endast för att höja min kulturella status. Detta alltså med vad jag inte gör, istället för med vad jag gör.

Mitt största problem med underskottet i konsumtion av diverse TV-serier, melodischlagerfestivaler och curlingmatcher, är att jag alltid missar ett antal poäng när vi går på quiz.

Det bör påpekas att vi ingår i en TV-panel som konstant loggar allt vad vi ser på som kommer ut ur våra två burkar. Undrar om den informationen kan användas i elakt syfte av någon?

Ett sätt att dra uppmärksamhet till TVproduktioner som skapas i hemmiljö, är att visa lättklädda och nakna kroppar i diverse aktiviteter. Sedan publiceras detta på sajter på nätet.

Män slåss i burar och kvinnor slingrar runt i sängar. Det är i alla fall den uppfattning man får om man läser kvällsblaskorna och morgontidningarnas kultursidor. En känd manlig slagskämpe tyckte: ”Jag har 50000 följare, om 2000 av dom betalar för att se mig slåss, är det en bra affär.

Magdalena Andersson och Ulf Kristersson har inte synts i någon MMA-bur ännu. Men eftersom politisk reklam inte längre är tillåten i de sociala medierna, får tiden fram till valet utvisa vad de två kombattanterna och tittarna tål.

Socialdemokraterna tror på en folklig partiledare som åker rullskridskor och trendar på Tiktok. Mig veterligen har hon inte lanserat några moves där, utan nöjer sig med att recensera svensk husmanskost.

Moderaterna har lämnat det folkliga och skapat ett nytt mediaformat. Ulf Kristersson sitter i sin favoritfåtölj. Där svarar han på väl valda frågor från sin stab som läses upp i en trygg miljö. Tryggare miljö har inte setts sedan Allan Preussen (Claes Eriksson) satt i rutan i en liknande möbel.

En opinionsundersökning visar dock att det väljarna tar politiskt intryck av, är det som sägs i riksdagens talarstol.

Frågan som bör ställas är nog: Hur många utvisningar av ensamma barn tål vi?

Från ingenstans dök migrationsfrågorna upp igen, ackompanjerade av bland annat en korg med äpplen, en rasande GW Persson (han rasar åt två olika håll samtidigt, det skillnad på äpplen och äpplen) och en leende Messiah Hallberg.

Den svenska indignationen kring att skicka ett 8 månaders barn ensam ut i omloppsbana någonstans, överraskade på båda sidor om blockgränsen.

Ska vi behöva diskutera sakpolitik, det är ju ett riksdagsval vi har framför oss i september. Då måste man få smaska på lite. Fast jag ser inte fram emot Magdalena och Ulf i brottartrikå, inte ens om de är blommiga.

Så hur ska vi ta oss an detta stora problem?

Vi tar en öl, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på John Scott’s på Linnégatan 38, från 17.00.
/Häggan