Vi har haft val till Sveriges riksdag. Och innan dess hade vi en valrörelse som inte handlade om så mycket, annat än om att de andra var dumma och hade fel. Och på något sätt får vi den politik och det näringsliv som vi förtjänar. Så klaga inte!
Vår patriarkala industri sågar ihärdigt av den gren de sitter på genom att hellre rekrytera inkompetenta män än kompetenta kvinnor. Det vet ni ju alla, om inte för något annat skäl så för att jag sagt det förut.
Politikerna å sin sida ropar ut att de skall fixa nya jobb eftersom det är dyrt med personer som inte är sysselsatta. Sedan försöker de ordna detta med lite skatter hit och dit. Det ger bara jobb inom skatteverket och där är det ofta anställningsstopp. Lite unik är den energiske unge man som granskade min och även hustruns deklaration i år. Han var nyanställd och hade ännu inte fallit ner i den grå gyttjan av ”göra så lite som möjligt”. Så fast det kostade oss ett antal tusenlappar så får man ändå vara tacksam att det trots allt finns sådana krafter inom verket.
För vad är då det viktigaste när det gäller att skapa nya jobb?
Inte samma händer i luften varje gång! Kan man inte få ett nytt och intressant svar någon gång.
Aha, precis, det viktigaste när det gäller att skapa nya jobb är någon som anställer folk, en så kallad arbetsgivare. Våra politiker och även fackpamparna borde leta reda på sådana. De borde omfamna dem och lyfta fram dem som hjältar och goda exempel så att ännu fler vill vara arbetsgivare och anställa ännu mer folk. Men det får vi aldrig se.
Tänk er Vanja Lundby Vedin och hennes gelikar hylla arbetsgivare. De som ger hennes medlemmar jobb och lön. Istället gör de tvärtom.
Är då våra arbetsgivare så mycket bättre? Nja, de klagar på politikerna för att få mer frihet men i själva verket så vill de väldigt gärna ha ett starkt och centralstyrt land, för det blir så mycket enklare för dem. Så är det faktiskt och det visar sig gång på gång.
Under kriget hade vi ransonering och prislagar i Sverige. När kriget tog slut så började dessa sakta att avvecklas. Detta ledde till ramaskri hos detaljhandeln. Vad menar ni, skall jag bestämma priser och löner själv? Det går ju inte!
Statliga subventioner är så goda att ha, men stämmer väldigt dåligt med företagarnas officiella attityd till politiker och inblandning i affärerna. ROT-avdrag, denna ständiga källa till diskussion och missnöje. Andas man om att ta bort dessa orättvisa och overksamma bidrag då kommer byggfacket rusande och tjoar, glatt understödda av sina arbetsgivare. Sicken samling!
Och bättre blir det inte. Den så moderna IT-avdelningen in svenskt näringsliv visar sig på samma bana. Avskaffandet av Hem-PC-subventionen beskrivs som branschens undergång och den ene efter den andre ställer sig på sin lilla låda och försöker ivrigt övertyga om att utan dessa skattemiljarder så förgås svensk industri. De säger moderater men vill ha sossar. Det är ett näringsliv det.
Så nu gäller det, vågar ni stå upp och glatt betala skattebelagd öl eller föredrar ni självimport från goda EU-grannar?
Själv möter jag upp på Lorens Bar för en beskattad fredagspilsner från kl 17.00.