Revolution av revolutionär

Det känns lite tråkigt just nu, det händer liksom inget. Stiltje alltså.

Jag skulle gärna vilja se något nytt, en smärre revolution, i alla fall i den svenska ankdammen. Men det finns en bristvara i Sverige som förhindrar en revolution. Sverige saknar revolutionärer. Enligt Frank Gunnarsson försvann alla revolutionärerna upp längs Viktor Rydbergsgatan och Engelbrektsgatan via Vasaparken när polisen visade sig vid Götaplatsen och han blev ensam kvar. Och Franken är ju numer pensionerad revolutionär.

Men Gudrun då, säger ni. Nja, hon försöker sig i så fall på en annorlunda väg till revolutionen. Hon vill kasta omkull det svenska systemet genom att erodera skattebasen för staten. För varenda människa kan väl få ihop till minst 100000:- i avdrag, eller hur?

Och de yngre förmågorna med gatsten och rånarhuva diskvalificeras som revolutionärer på grund av sin brist på ihärdighet. Lenin höll på ett bra tag och misslyckades några gånger innan han fick till sitt race 1917, si så där 20 år. Alla sanningar hinner svänga fulla varv många gånger i skallarna på stenkastarna under så lång tid.

Men man kan ju göra revolution åt andra fast de inte vill. På den gamla goda tiden ville errarna (svårt att skriva det, undrar vad Fredrik Lindström tycker om fonetisk skrift med konventionella bokstäver, gör jag kanske revolution?) göra gemensam sak med arbetarna på Volvo mot kapitalet. Men det ville inte Volvoarbetarna. Denna smärre motgång rubbade inte dåtidens virrhjärnor. ”Vi gör revolution åt dem ändå eftersom de inte begriper sitt eget bästa. Revolutionens pris har alltid varit någon annans blod”

Visst finns det några amatörrevolutionärer, som de som vägrar betala avgiften på Göteborgs Spårvägar. Eller de medelålders män i kostym som vågar resa sig upp från bordet på McDonalds utan att ta med sig brickan.

Men i säkerhetskontrollen på Bromma flygplats såg jag ljuset i tunneln. Den sanne revolutionären. Han som uthärdar samhällets repressiva åtgärder med ett småleende. Givetvis hade han en klubbnål på sin jacka och det lilla (r):et sken i ljuset från lysrören. Att skina i ljuset från till exempel stearinljus hade varit alltför borgerligt.

Han steg stadigt genom metalldetektorn med väska och allt. Piip! Gestapodrängarna ledde honom tillbaka och körde hans väska genom spionmaskinen. Sedan klev han med samma högburna huvud genom bågen igen. Piip! Nu plockar statens inhyrda hantlangare fram de handhållna elektroniska spionredskapen och tvingar av honom den revolutionära skinnjackan (eller hur är det med det revolutionära modet, har jag missat något?) Det piper konstant. Med en ängels tålamod plockar han sina metallföremål från fickorna. Ett och ett och lägger dem sakta på disken.

Stark och leende står han emot statens medlöpare som med stigande irritation väntar i den kö som han så revolutionärt skapat i denna kapitalets högborg. Den stora gula stjärnan mitt på hans röda stickade tröja, som bär vittnesmål om hans kamp och hans väg genom livet, står i bjärt kontrast till den skränande tysta mobbens kostymer och dräkter.

Tänk att få lyssna till hans beskrivning av detta!

Jag tror tyvärr inte att han dyker upp för en fredagspilsner ”Hos Pelle” på fredag från 17.00, men det gör jag och det gör ni. Välkomna önskar

Alla far vi på olika resor

Jo, säg så här!

Den som varit ute på en resa har alltid något att berätta. Således kan jag försöka berätta hur det är att sitta ena kvällen på en lönnkrog i en svart kåkstad i Sydafrika, för att nästa kväll sitta omgiven av sant vita på en pub i en muromgärdad semesteranläggning i samma land. Snacka om kontraster i regnbågens land. Maggie kan å sin sida berätta hur stor man känner sig när man sitter omringad av noshörningar i två timmar mitt i ingenstans och dessutom ganska långt bort, innan dessa bastanta bestar behagar masa sig iväg och käka gräs någon annanstans.

Men olika människor verkar fara på olika resor.

Det amerikanska folket är till exempel ute på sin resa. En resa i det blå. När George W sänker skatten för den procent av det amerikanska folket som har högst inkomst, så tror man att han skall få mothugg av de andra 99%. Men nej då! När man frågar det amerikanska folket så säger de att detta är riktigt bra för alla och rättvist. Det visar sig nämligen att 10% av amerikanarna tror att de tillhör den där enda procenten medan ytterligare 20% anser att de inom ett år kommer att tillhöra sagda procent. Och dessa blåögda individer sätter vi tilltro till att de skall opponera mot George Ws ambition att visa pappa att han minsann också kan. Kan skjuta arabiska kvinnor och barn.

Alla konspirationsteoretiker är också ute och far. Gemensamt för alla ledande konspirationsteoretiker är att de tjänar pengar på att sälja sina sagor till de mer amatörmässiga efterföljarna som utan urskiljning sväljer det ena värre än det andra. Jutta Rabe säljer Estonia-sagor medan Palme-spanarna hittar nya mördare bakom snart sagt varje hörn och skriver böcker därom. Varför tar ingen av dem upp den enda möjliga konspirationen? Vem bestämde att Olof Palme skulle skicka iväg sina livvakter? Vem bestämde att Olof Palme skulle gå på bio? Just det, Lisbeth Palme! Undrar hur mycket pengar jag kan tjäna på den konspirationen?

Per Ahlmark, vem minns honom? Men han förefaller ha rest klart. Enkel biljett till den fasta paviljongen på Säter är att rekommendera. De av er som inte förstår, eftersom ni missat den före detta folkpartiledarens utfall mot allt och alla som kan tänkas rubba ett hårstrå på en israel. Hav förtröstan, ni har inte missat något väsentligt. Glöm heller inte att Per Garthon också var folkpartist en gång? Och att Marit Paulsson är folkpartist nu. Vilka resor!
Själva reser vi till ”Hos Pelle” på fredag och tager oss en pilsner från kl 17.00. Även de som anammar det utvidgade konceptet och tar en tallrik ostron och ett glas champagne är välkomna.

Och något som jag inte vågar berätta

Ibland undrar man, fast handen på mitt hjärta, jag undrar nog jämt.

Just nu undrar jag bland annat om vad som är farligast på bensinstationer, bilar med motorn igång eller bilister med mobiltelefonen påslagen. Senast av alla idiotpåfund är ett förbud att prata i mobiltelefon på bensinstationer på grund av explosionsrisken. Hur många bilar kör in på bensinstationer med motorn igång dagligen och hur många lämnar tändningen påslagen för att radio och stereo skall spela för dem eller för passagerare? Jag tror personligen inte att någon bil kör in på en bensinstation med motorn avslagen. (Fast jag gjorde det en gång i Jönköping för cirka 10 år sedan när jag fick bensinstopp i en lång nerförsbacke och kunde rulla in på stationen med soppatorsk, de’ ni!)

Och bilar med explosionsmotorer och bristfälligt underhållna elsystem som det slår gnistor om har kört in på bensinstationer i nästan hundra år utan att explodera!

Sedan undrar jag givetvis vilket som har störst inverkan på folkhälsan i Europa, att förbjuda lakritspipor eller att avveckla jordbruksstödet till tobaksodlarna i Medelhavsområdet. Men det undrar ni också över, hoppas jag.

Däremot undrar jag inte över löner och ersättningar till politiker och fackpampar. Och jag undrar inte heller över Göran Persons illa dolda dolkstöt i ryggen på sina vedersakare. Snyggt stucket Göran! Och trots detta kommer de att hålla sams i framtiden. Tror ni att det kan bero på att de skapat ett gemensamt system som håller dem vid makten och som genast faller samman om de vänder varandra ryggen, trots knivar i denna kroppsdel? Kanske lite ”Turkish revenge” vore roligare, någon som kommer ihåg det hysset?

En annan undran rör Margareta Winbergs förstånd och mitt eget förstånd, fast inte riktigt samtidigt och inte riktigt på samma plan. Det vill säga vi flyger inte ihop, vi ryker inte ens ihop, men hon är trots allt politiker och en offentlig person som det låter om. Och då hör jag, eller snarare läser, vad hon säger. Samtidigt har jag fått lyssna på de mest fantastiska uttalanden från en Göteborgspolitiker som jag gärna vill delge er.

Margareta Winberg har alltså definitivt förlorat förståndet och visar det genom grodorna som flyger ur en av hennes kroppsöppningar. (Lägg märke till att jag här inte insinuerar vad Evert Taube, August Strindberg och Carl Mikael Bellman skulle dikta ihop om valfria kroppsöppningar på Margareta Winberg) Och nu håller jag själv på att förlora förståndet, för att jag av snäva personliga skäl inte kan berätta vad den där Göteborgspolitikern sa till mig. Janne Josefsson hade fått ”Det ännu större journalistpriset” om han hade haft det samtalet på band. Och jag som dessutom har tre vittnen till samtalet.

Judaspenningar är bara förnamnet till hur man mår.
Möt mig på ”Hos Pelle” på Djupedalsgatan, tvärgata till Linnégatan från 17.00 på fredag så kanske jag lossar tungans band.

En god fiende

Det är onda tider som råder, både i stort och i smått, både när och fjärran. Men var vaksamma när ni tar till er informationen om detta, för sambanden som beskrivs i pressen är inte alltid väl grundade.

På grund av överutbudet av informationskanaler har som ni märkt nyhetsförmedlingen fördummats en hel del. Ambitionen att i 12-sekundersinslag förklara komplexa samband leder till vissa generaliseringar. Dessutom tycks det vara viktigt att ha en tydlig fiende att skylla på och en fiende som helst inte skall kunna försvara sig.

Så uppträder till exempel vår vän Georg W och hans vapendragare Ariel Sharon. Att dessa mäns riken skulle falla sönder av inre splittring utan en tydlig yttre fiende, kan ha något att göra med deras retorik.

Men även våra sla(r)vande journalister skaffar sig gärna liknade fiender att ta till i sina resonemang och detta har en tendens till att sprida sig bland folk. På sjuttio och åttiotalen var Knark den goda fienden, som man kunde ta till lite när som helst.

Men nu är det annat som gäller. En finsk nittonåring sprängde sig själv och sex andra till döds i ett varuhus. Vad var då orsaken till detta? Vad lyfter journalisterna fram som källan till denna onda händelse?

Svar: Internet!(?)

Jag dånar!

Bomben var en ”Internetbomb”. Jag vet vad en mailbomb är, men Internetbomb är något nytt för mig. Dessutom kommunicerade Petri Gerdt (bombgrabben alltså, han är död så då får man skriva vad han heter) via chat på diverse hemsidor.

Alltså, orsaken till sju människor våldsamma död i Finland är Internet.

Och vad var orsaken till att fyra femtonåriga AIK-spelare förgripit sig sexuellt på tre fjortonåriga AIK-spelare på ett träningsläger med hjälp av tomflaskor?

Precis, Internet

Jag hör ingen som pratar om säkringar i huvudet på folk och om att ge barn och ungdomar referensramar som räcker utanför den egna domänen. (obs! Internet-skämt). Men jag hör heller ingen som kräver att våra bibliotek skall begränsa tillgängligheten till sina böcker och till sin information. Detta är mycket konstigt, då där finns samma information som på nätet, både vad det gäller bomber och analsex.

Information om fredagens fredagspilsner sprids via det världsomspännande datornätet Internet. Huruvida detta påverkar farlighetsgraden hos evenemanget måste jag låta vara osagt. Du får gå dit och kolla!

Som särskild attraktion skall vi denna fredag försöka erbjuda närvaro av en 150.5 centimeter lång varelse från Helsingborg med holländskt ursprung.

Pilsner dricker vi på restaurang 1252 på Linnégatan från kl 17.00

(OBS! Ny lokal. Utomhus i oktober var lite väl mannligt. Bejaka din kvinnlighet och smit in på 1252 på fredag.)

Val av framtid

Så har vi då valt en ny framtid. Den gamla framtiden hade orange fleese-tröja och snackade om bredband. Den nya framtiden har en annan stylist och är mer intresserad av asfalt. Ett steg om inte framåt så i alla fall på en väg, dock inte en ny.

Nytt är i alla fall Ericssons styrelseordförandes Michael Treschows reaktion på företagets Teloptis 10-årsljubileum: ”Vad jag tycker är intressant var det där med att intäkterna är större än kostnaderna”. Vändningen i industrin kan skådas som ett ljus i tunneln, dock inte i tunneln genom Hallandsåsen.

Vad ser vi då i vår felvända backspegel. Jag är helt övertygad om att jag inte kommer att få se Janne Josefsson smyga omkring i Vänsterpartiets lokaler i Sverige med dold kamera registrerandes vänsterpartisternas ohämmade stöd för Lenin, pittoreskt kryddat med en inte negligerbar mängd Stalindyrkan.

Dock kommer den ljumma soppan vård-skola-omsorg att översvämma oss och att för överskådlig framtid placeras oss i världens bakvatten, vilket bland annat kommer att resultera i att det blir mindre resurser till vård-skola-omsorg. Att sedan vård-skola-omsorg inte behöver mer stålar, utan ett vettig sätt att använda de stora och felfördelade resurser som de redan har, är ett ämne för en senare debatt.

Vidare kommer vi inte att få se några löpsedlar från Aftonbladet och Expressen som basunerar ut ”MOBILTELFONER GER EJ CANCER”. Denna gårdagens nyhet blev en mycket liten notis, vilket för övrigt gäller för alla större svenska tidningar. Annat var det när traditionell rädsla för ny teknik gav oss rubriken ”Risk för cancer av strålning från mobiltelefoner”.

Dock kommer vår framtid, som vi kanske inte valt helt själva, att ge oss hangarfartyg och kryssningsmissiler som jagar terrorister. Wow, så skoj George W har, nu får han leka John Wayne och komma ridande i spetsen för det räddande kavalleriet. Att antalet oskyldigt dödade personer kan bli astronomsikt bekymrar inte George W, han är ju från Texas, där vet man hur man har ihjäl oskyldiga.

Men vilka är de farliga terroristerna? De heter Mohammed eller Ahmed och de har skägg och när de visas i amerikansk TV så skriker och hoppar de som vansinniga. Men Theodore Kacynski, mer känd som Umabombaren, skickade 16 brevbomber under några år och dödade 3 och skadade 29, alla amerikaner i akademiska kretsar. Och Tim McVeigh dödade med sin bilbomb 168 amerikaner, många av dem barn, i Oklahoma City 1995. En annan amerikan skickad mjältbandsbakterier lite slumpmässigt hit och dit förra året.

Tim McVeigh laddade sin bil med konstgödsel och diesel medan Al-Quida-kaparna använde mattknivar för att ta över flygplanen. Svårt att stoppa de gubbarna med hangarfartyg. FBI och CIA hade flera tips om att flygplan skulle användas i stora attentat men trodde inte på de uppgifterna.

Hur vore det att tänka efter bara lite grand, som omväxling?
Eller så tar man sig en pilsner. Den tar man på restaurang Plus på Linnégatan från kl 17.00 på fredag.

Om inte om hade varit

Till höstens första fredagspilsner har jag svårt att undanhålla följande betraktelse från ett nyligen svunnet fotbolls VM, nedtecknad av den då blivande konfirmanden Christoffer Hägglin.

En betraktelse måndagen den 17 juni 2002-06-27

Jag tror att jag för första gången förstår hur den manliga personen i en av mina noveller kände sig. Inte ett rödglödgat hat, som jag först tänkte mig. Nej, en brinnande förtvivlan som förtär och bränner, en nästan outhärdlig känsla av hopplöshet.

I denna text vill jag berätta om ett ord, ett begrepp. Ett begrepp som bara människor kan förstå. Ett fruktansvärt enstavigt ord som ger lidandet kraft. När Senegals terminala mål träffar mig som ett vässat och hett järnrör, rinner förtvivlan in i varenda cell i min kropp som ett kokande hav av isvatten. Min mage vänder sig 360o samtidigt som den dansar en ödesmättad vals med mina knutna tarmar.

Jag kollapsar i min koj, tårarna är inte långt borta på grund av … smärtan. Något fysiskt och psykiskt i union. Allt börjar sjunka undan och någon sorts ro sänker sig över mitt plågat spända psyke. DÅ!! Träffar ett enstavigt ord mig som kulorna ur ett förtvivlat maskingevär.

OM!! Om Zlatan Ibrahimovic inte bestämt sig för att spela solo istället för att passa Henrik Larsson. OM!! Om inte svenskarna klappat ihop efter sitt ledningsmål. OM!! Om Anders Svensson gjort sitt livs mål istället för att träffa stolpen. OM!! Om vi kommit tvåa i gruppen så att vi fått möta Danmark som var så träigt att spelarna knakade och det växte mossa på backarna. DÅ!! Då skulle vi varit i kvartsfinal. Detta lilla ord, ”om”, så mycket mer lidande det kan skapa.

Världen är inte rättvis, men den kunde åtminstone vara orättvis åt rätt håll.

Betraktelse nedtecknad på koncentrati… jag menar konfirmationslägret Lyckebo.
Christoffer H

Välkomna till restaurang Plus på Linnégatan från kl 17.00 på fredag 23/8.

Sommarbestyr

Fredagspilsner i VM-tider, vad snackar man om då, förutom väder? Tja, fotboll kanske?

Så satt man där efter matchen! Onsdag, sådär 5 timmar efter slutsignalen. Utmattningshuvudvärken börjar krypa fram i takt med att spänningen släpper. Pulsen sjunker ner mot 60 efter att ha toppat på 130-140. Senegal, nästa punkt på agendan. Argentina gråter!

Varför då?

22 personer på en gräsmatta med en boll!

Svaret är enkelt och tråkigt. 42 är ett bättre svar, men tyvärr har vi glömt frågan till det svaret.

Inget annat, vare sig krig eller fred, har sådant grepp över så många. Och det är näpet att se de som koketterar med att inte vara intresserade. De bara måste kunna ingenting och förstå ännu mindre. Fotboll förbrödrar inte!

I vanliga fall går juni åt till att diskutera det pågående och det kommande vädret. Semesterväder, inte ens det kommer i närheten av samtalsämnestoppen. Ständigt denna fotboll

Mina barns lärare har under den gångna veckan med frenesi hävdat att det snart är sommarlov. De måste ha missat något. Fast prästen i Annedalskyrkan utbrast ”Tänk att det måste till ett fotbolls-VM för att man skall förstå att en skolavslutning passar bättre på en vardagskväll än på förmiddagen med föräldrars alla måsten och dåliga samveten”

Fotbolls-VM driver även ankdammen framåt.

Den blomstertid tycks ha passerat vilket kommer att ge stora problem för alla som avser att följa midsommartraditionen och finna sju sorters blommor att lägga under huvudkudden för att drömma våta drömmar om någon sägenomspunnen individ att tillbringa tid i intim samvaro med.

Jag följer medelålderns prima nutida manual och plockar i stället sju sorters ölburkar och drömmer om mitt favoritbryggeri.

Vad drömmer du helst om?

Låt oss därför i denna ljuva sommartid (vem vet hur juli blir) samlas till fredagspilsner på restaurang + (Plus) på Linnégatan redan nu på fredag från
17.00.
Jag slår vad om att jag och Vispen inte kommer att snacka fotboll. Kom dit och kolla själva.

Inne eller ute?

Tänk att det inte är inne att vara inne, nu är det inne att vara ute. Många kämpar för att visa att de inte följer gängse oskrivna lagar och majoriteters förtryck och därigenom lyckas hålla sig utanför. Och detta sker på alla plan.

Miljöpartiet vill inte vara inne i riksdagen. De vill vare ute ur riksdagen. För detta kämpar de frenetiskt med att bli ett konventionellt och mediokert parti som jämfört med förra årets kongress bytte snurriga bakfylleomröstningar mot kärnsvenskt rediga val om hel- eller halvrör.

Den israeliska staten uppvisar en helt osannolik vilja till att vara ute genom att bränna alla broar som kan leda in till världens människor, utom möjligen den till George W. Men för att den bron skall brinna krävs nog en slutgiltig lösning.

Ishockeysamhället i världen utanför NHL slog ytterligare några spikar i sin egen ytterdörr, från utsidan, när man med dårars envishet hade en VM-turnering i maj månad. En VM-turnering vars enda spänningsmoment var vilka utslagna NHL-proffs som skulle prioritera sitt nationslag före det egna golfhandikappet.

Sven-Göran Eriksson har visat sig ha varit inne där han inte borde varit inne och skulle därför nu vara ute, helt enligt dagens tema. Men genom att hålla sig totalt utanför den brittiska tabloidpressens innetema, sex, lyckades han med värmländskt stoiskt lugn hålla sig kvar inne i den brittiska fotbollen. Men med tanke på Ulrikas klagomål är frågan om han någonsin var inne!

Slutligen är det så att undertecknad och unge Hägertz helst dricker våra öl mellan skål och vägg och då gärna fyra väggar. Men för att visa att även vi, utan att göra avkall på vår oavhängighet, ibland vandrar på gatorna som vanliga män, så kommer fredagens fredagspilsner att intas ute på restaurang Plus (+) på Linnégatan. Allt givetvis för att visa att det är inne att vara ute!
Fredagspilsner på restaurang Plus (+) på Linnégatan från 17.00!

Dignitet på vardagsproblem

I dagens besvärliga värld finns det problem och så finns det problem. Vi strävar alla utefter olika värderingsgrunder, vilket ger oss lite olika syn på vardagen och de behov som har högst prioritet för just mig.

Det råder en viss skillnad mellan en 15-årig palestiniers uppfattning om behov och problem och på en 15-årig svensk ditos. Skillnaden mellan att gruva sig över antalet MHz och MB i morsans nya hemdator respektive att se sitt hem malas till grus av en israelisk bulldozer, är allt annat än marginell. Men det finns ju viktigare saker att tänka på.

Och så kommer man hem med en parkeringsbot, dessa dj..la lapplisor. Eller så får man förseningsavgifter för att skatten betalats fem dagar försent, skattmasar! Och etter värre, man drabbas av motsträviga stadsdelsnämndspolitiker som envisas med att följa det stabbiga regelverk som råder, politikerförakt? Tror du att majoriteten av Zimbabwes innevånare skulle uppskatta bara ett uns av den lag och ordning som vi tvingas leva under, eller skulle du uppskatta den totala frihet som råder i tredje världen? Frihet som kommer ur mynningen på en AK 47 Kalasjnikov. Men det finns ju viktigare saker att tänka på.

Dags att deklarera, oh hemska tanke. Vad jobbigt det är att granska alla siffrorna. Om vi istället skrev siffrorna med bokstäver, alltså fyra istället för 4, blev det bättre då? Man undrar. Men är det bra eller dåligt att finansiella institutioner och skattemyndigheter har halvkoll på verksamheten? En medelklassargentinare som just blivit bestulen på sitt livs besparingar av korrupta politiker och skrupellösa bankdirektörer skulle kanske uppskatta att ha något att deklarera, respektive om någon hade haft koll på verksamheten innan. Men det finns ju viktigare saker att tänka på.

I våra liv finns det allmänna saker, sedan finns det allvarliga saker att tänka på och efter det kommer det som handlar om liv och död. Slutligen har vi det enda som verkligen betyder något, Fotbolls-VM. Denne den yttersta av alla kulturyttringar, kraften som ingen rubbar, ett evenemang att njuta av i överdos. 42 dagar kvar!

Fråga Argentinaren vad som ger honom framtidstro och hopp. Vad hade slaktaren från Sabra och Shatila, herr Sharon, kunnat göra om Israel varit kvalificerat till VM och haft en fem sex palestisk-arabiska stjärnspelare? Och hur skall vi lösa Cypern-frågan? Ge Cypern en friplats i ett EM-slutspel mot att de gräver upp stilleståndslinjen, slänger ut alla lismande greker och turkar och ställer upp som ett lag!
Ha!, baggis, det fixar väl jag. Resten fixar ni, genom att dyka på på fredagspilsner på restaurang Basement på fredag från kl 17.00.

Vem är du som förälder?

Har ni märkt hur intresserad, ja nästan fixerad, jag är av mina barn och deras utveckling? Och har ni märkt att det ibland far iväg så att jag blir intresserad av barn i allmänhet också? Jasså, ni hade märkt det? Så förvånad jag blir!

Förra månades beskrivning av homosexuella skönhetsideals inverkan på modeindustrin gav ingen respons, så då får man väl ta i med något annat.

Barn som inte frigör sig från familjen blir bara dåliga karbonkopior av sina föräldrar!

Är du värd att frigöra sig ifrån? Vem är du som förälder? Är du förälder? Har du frigjort dig? Har jag fler frågor? Det är nämligen nytt nu och man måste förstå sin roll, den man valt att spela.

Här är några snappshots som troligen passar in!

Är du amatörpolisen som sätter gränser och pekar med hela handen och som ger de gränser som gäller för dig och dina referensramar? Kul att som yngel simma runt i farsans och morsans gamla stinkande vatten.

Är du terapeuten som alltid förstår och engagerar dig, som vid varje enskilt tillfälle finns där och är ett stöd och som med självklarhet vet precis vad ditt barn behöver och hur det tänker? Hur kul är det att ha morsan och farsan på ett frimärkes avstånd från det att man skall nattas, tyckas synd om när man slagit sig och ända fram till torkandet av tonåringens bakfyllespyor?

Är du produktutvecklaren, den som vet allt om hur barnets förmågor skall styras och utvecklas för att nå de rätta utbildningarna och framtidsmålen eller i alla fall kunna bli tennis- golf- eller hockeyproffs? Attans klämmigt att ha ”Carolas farsa” eller ”Carl Einar Häckners morsa” att visa upp för sina kompisar vart man än vänder sig.

Är du mäklaren, agenten som förmedlar och skapar kontakter för ditt barn i det rätta nätverken, i alla fall de rätta nätverken enligt dig? Hallicken!

Svaren redovisas i morgon på restaurang Basement från kl 17.00.