Min blogg

Det är säsong igen, gymnasiesäsong. Brevlådan fylls av glassiga broschyrer från kända och okända skolor som vill ha min dotters skolpeng. På köpet får de ta hand om henne och hennes utbildning, med allt ansvar som det innebär. Hon vill sjunga, spela piano, gitarr och läsa matte samt naturämnen. Det ordnar sig, marknadens lag råder. Skolorna säljer det folk vill ha och levererar det man kan. Vilket inte alltid stämmer överens, men de gör ju så gott de kan.

Sedan avverkas gymnasiemässan och ovanpå det ett antal studiebesök på några utvalda läroanstalter. Överallt möter man lärare som lovar att just min dotter kommer att trivas och utvecklas hos just dem. ”Vi har några elever som renoverar en Bohusjulle. De får 200 poäng för det”. I vilket ämne då frågar man vilset. Ämne? Nej det är deras intresse!? (För den oinvigde kan jag berätta att det var NA-elever och att 200 p motsvarar 8% av deras hela gymnasiestudier)

Vidare presenterar skolorna långa listor med övriga kurser som man kan läsa inom den frivilliga potten. Som varande teknologie doktor gör man ett smärre överslag och finner att skolorna allt som oftast tycks ha fler kurser än elever. Om man sedan har lite erfarenhet av schemaläggning och känner till att antalet lärare per skola är ganska litet, så får man till en ekvation som på intet sätt går att få ihop. Och visar det sig, de skolor som trots allt har elever och lärare till sina kurser, ger barnen scheman därefter. Skola från 8 -18 och mest har vi håltimmar! Men det ser bra ut i fyrfärgstryck.

Dottern har genomskådat systemet, både det ekonomiska och det pedagogiska och sammanfattade det ganska väl i ett parant utbrott. ”Jag skall hitta den sämsta skolan i stan och där skall jag bli bäst”. Men försöker jag, de målrelaterade betygen gör att man får det betyg man skall ha utifrån de mål man uppnått. ”Tror du på tomten också? Om man bara är mycket bättre än alla andra betyder det väldigt lite vad man kan, bara att man kan mycket mer än de andra och då får man MVG!!”

Oops, där fick man så man teg, en stund i alla fall. Tydligen behöver jag en längre genomgång av det målrelaterade betygsystemet såsom det ter sig i verkligheten.

Dock är jag nöjd med att dottern trots allt visar engagemang inför gymnasievalet. Att lära sig är ju trots allt ansträngande och all ansträngning är vad jag minns mer eller mindre tråkig. För varför skall eleverna egentligen anstränga sig när det mesta idag tycks gå ut på minskad ansträngning och ökad bekvämlighet? För ni glömmer väl inte att ingenting är så enkelt att det inte kan bli svårt om det görs motvilligt!

Och då känns det tryggt att veta att i ett samhälle, där man talar om bilvård och barntillsyn, avslöjas prioriteringarna hänsynslöst!
Vi vårdar villigt varandra ”Hos Pelle” på fredag från kl 17.00 då det är fredagspilsner.

Och nu måste vi vara rädda för björnar också. Tidigare var det vargar, pedofiler, vanliga och ovanliga galningar, EU, kärnkraft och yngre män med arabiskt utseende. Men isbjörnar behöver vi inte oro oss för eftersom växthuseffekten kommer att utrota dem på cirka 100 år. Dessutom käkar isbjörnar upp några personer per år till skillnad från svenska brunbjörnar som käkar upp en person per 100 år, eller 102 år om det skall vara riktigt rätt. Det gäller att vara rädd för saker som är rätt!

Så därför måste vi nu vara rädda för AIK och AIKare, i alla fall enligt kvällspressen. Denna tynande skara nötter, AIKarna alltså, för ni har väl sett upplagesiffrorna? Det enda ställe där det finns riktigt gott om AIKare är i Svenska Fotbollförbundet. Det är alltså för dem vi skall vara rädda. Vänskapskorruptionen inom svensk fotboll till fromma för AIK är formidabel.

Jag vill faktiskt inte gå omkring och vara rädd för vare sig svenska brunbjörnar eller Solnas svarta armé.

Det måste finnas bättre grejer att skaka tänder inför.

Höstlöv, som kan vara röda, gula, bruna men framförallt väldigt många och alltid på fel ställe! Den risk som vi utsätts för av höstlöv är enorm. Tänk på alla ryggar som knäcks, höfter som bänds och blåsorna i alla linnevita kontorshänder. Antalet sjukdagar som kan hänföras till höstlöv måste vara tillräckligt många för att kunna avläsas i statistiken. Och sedan har vi kanande göteborgska spårvagnar som pricken över i varje höst. Att de aldrig lär sig.

Införselkvoter för alkohol eller snarare avsaknaden av sådana kvoter, det skall vi vara rädda för. Inte för att dessa skjuter vårt Systembolag i sank, sänker våra ungdomar eller drastiskt minskar statens inkomster, nej tänk åter på våra ryggar, leder och händer. Först skickas drickat till Tyskland i lastbilar. Sedan åker vi dit i våra bilar och släpar hem det och får ryggskott, ledbandsskador och brutna fingrar. Snacka om onödig frånvaro från produktionen.

Mörker, det är farligt. Fråga Kirunaborna, de snidar inte fler kirunabor i mörkret utan de minskar skatteunderlaget i kommunen genom att ta livet av sig. Midvintermörkret lägrar sig runt oss och det blir till och med svårt att hitta både saker och sig själv. Det är en liten stund kvar till nästa sommar.

Men det är fredagspilsner redan på fredag från 17.00, och det kan bli riktigt farligt eftersom vi kvalificerat oss för stamkundspris på ölen Hos Pelle.

Några tankar kring nationalkaraktärer och pågående förändringar i den
svenska.

Hallå, du får inte snacka om nationalkaraktärer. Det är nästan lika fult som att tala om rasbiologi.

Jasså, så finnar är inte deprimerade alkoholmissbrukare som dansar tango? Japaner är sålunda inte överarbetade, extremnationalister som inte tål sprit? Och amerikaner är inte oerhört barnsliga, självgoda, berusade bilförare som saknar sinne för proportioner och som inte bryr sig om 50000 döda i trafiken varje år, men som ger sig ut på korståg om någon utlänning, företrädesvis muslim, skulle döda en amerikan?

Jo så är det nog, men man får inte säga det, det är inte coome-il-faut.

Aha, man får kanske inte ens säga det om det är riktigt sant. Som att George W’s ekonomiska politik endast gynnar de 10% av USAs befolkning som är rikast och att de flesta amerikaner tycker att detta är jättebra. Främst beror det på att 20% av dem anser sig tillhöra dessa 10% samt att ytterligare 10% anser sig komma att tillhöra gruppen inom 12 månader. Dåliga på matte eller bara pantade?

Åter till den svenska nationalkaraktären. I Sverige styr jantelagen. Du får gärna bli miljonär som idrottsman eller lottovinnare men inte som direktör. Du skall inte sticka upp och vara något utan du skall passa in i den svenska fäbodsidyllen. (Denna idyll rymmer en hel del kul grejor för unga män i bruna skjortor men det får vi ta upp en annan gång)

Men hej där alla, ni som är svenska folket! Man får inte sticka ut och vara speciell och avvikande, för då vinner man inte det svenska folkets hjärta. I USA går det hur bra som helst att vara hjälte och säga det rätt ut så länge man inte knullar, knarkar eller knypplar. Knypplar? Ja, jag kom inte på någon annan alliteration och eftersom amerikaner är så sanslöst knäppa så får ni lägga er egen tolkning i hur galna ett folk är som inte har överseende med knyppling.

Alltså Carolina Klyft är idealbilden för den svenska framgången. Lång, blond och helylle men med något för små bröst. Har ni lagt märke till Carros oerhört slipade teknik när hon svarar på journalisternas allt annat än smarta frågor? Den damen borde bli politiker. Hennes svar är helt utan innehåll men formulerade så att journalistkåren står där dumbligande och låter sig imponeras.

Men vad ser jag i tidningar och på TV? Besinningslösa hyllningar av Zlatan! En kille som kan ställa sig upp och frankt svara på frågan varför det går så bra för honom. ”Jag är Zlatan”! En förvisso svensk medborgare men som pratar rinkebyska med Rosengårdsaccent. Han passar inte in i mallen! Vart är Sverige på väg? Det tycks som om vi är på väg framåt!

Alla som rör sig framåt är givetvis på väg till fredagspilsner Hos Pelle från kl 17.00 på just fredag.

Somliga av oss förmår styra våra liv och vår tid så att utrymme ges för en stunds kontemplation i goda vänners lag. Så glada är nog inte alla i dessa stressiga jultider, men goda, det är ni!

Så tag emot ett tips i all enkelhet. Om ni vill känna ett större lugn, lyssna inte till korparnas kraxande om att detta är den värsta av tider.

Sålunda var förändringshastigheten i livet avsevärt högre för en lantarbetare kring sekelskiftet 1900. Han fick uppleva hur oxarna och hästarna ersattes av hästspring utan häst i form av ångmaskiner på hjul och hur lampor gav ljus bara genom att man tryckte på en knapp. Och ni bekymrar er om nästa generation av mobiltelefoner. Det vore nog bättre om ni tittade på nästa generations användande av mobiltelefoner. Medan vi kämpar för att nå andra och vara tillgängliga skickar våra ungar SMS. De har förstått hur man kan kommunicera med en telefon utan att mottagaren nödvändigtvis finns i direktkontakt i den andra änden.

För de av er som med oro ser på graden av terrorism i världen så kan jag meddela att världen inte varit så här säker sedan Andra Världskriget. Aldrig sedan dess har så få människor drabbats av terrorhandlingar som nu. Fast å andra sidan så är det så att en liten del av dem som drabbats på senare tid, har varit amerikanska medborgare och de är ju värdefullare än till exempel negrer i Nigeria, muslimer i Mecka eller indianer i något som skulle ha börjat på I.

Att en av de terroristmördade amerikanerna, nämligen Rachel Corrie, dödades av amerikanarnas terroristhandgångna i Israel, tycks ännu förbigås med största amerikanska tystnad.

Skulle sedan några av er oroas av effekter som påverkar klimat, väder och havsytans nivå, så vill jag bara säga det att ett hyfsat vulkanutbrott orsakar ett utsläpp av växthusgaser som i mängd motsvarar samtaliga av människor genererade sådana gaser, genom alla tider. Vidare att den enda kraft som är värd att mäta vad det gäller vårt klimat är solen. Dess utbrott varierar i cykler på cirka sju till elva år. Topparna på dessa cykler ger extrema väderförhållanden. Detta faktum passar dock inte in i orosindustrins lösnummerförsäljning eller Miljöpartiets argumentarsenal. Men Åsa Domeij fuskar med föräldraledigheten och Per Garthon med EUs reseersättning.

Då vi nu ändå tycks färdas genom livet i allra högsta amerikanska fart, så glöm inte att i tidens bil är det alltid en klarare bild i backspegeln än genom vindrutan. Se upp!

Men låt då de som hanterar sin agenda istället för att hanteras av den, stråla samman för Julfredagspilsner. Jag hoppas att inga agnar skräms från vettet, utan att de som kan dyker upp och övriga får knyta sin näve i fickan och lova: ”Nästa år, då kommer jag med!”

Julfredagspilsner ”Hos Pelle” från klockan 17.00 på fredag!

Eftersom vi i vårat gäng är lite speciella skiljer vi alltid agnarna från vetet i slutet av säsongerna. Ni minns säkert gliringar kring jul rörande ansträngda agendor eller krav på uppvisande, om inte av mod så i alla fall av kropp, i juni månad.

Då världen nu samlats till lekar i Grekland torde det vara på sin plats att pressa er även så här i höstupptakten. Det svenska kanotundrets tid är till exempel inte förbi, om ni nu eventuellt skulle tro det. Med en marginell tidsförskjutning gentemot OS kommer 9 pappor och femton ungdomar att avverka årets pappapaddling under sedvanligt stoj och jubel. Till alla mammors stora avundsjuka.

Kvinnor är ju avundsjuka. Margareta Winberg är avundsjuk på de dräkter som Beach Vollyboll-tjejerna får ha på sig offentligt. Något sådant får inte fru Winberg ha på sig ens under karnevalen i Rio. Det skulle leda till, inte enbart diplomatiska förvecklingar, utan troligen även till utslag på seismografen i Uppsala. Om fru Winberg dock bara tittade lite så skulle hon upptäcka en viss diskrepans mellan Kajsa Bergqvists dräkt och Stefan Holms. Och då tävlar ändå de i samma gren. Lätt och ledigt sitter det på Holm, tight som ett ålskinn på unga fröken Bergqvist. Kan bero på klädsponsorernas krav på att deltagarna skall visa upp den kollektion som gäller just nu. Men det skall man kanske inte tala med Winbergskan om. Hon kan ju få utslag av kommersialismen. Men hur var det nu med försäljningen av JAS till Brasilien? Kanske skall man försöka övertyga Svenska Freds om den goda saken som det trots allt ligger i att få in Margareta Winberg i en Beach Vollydress. Säkrare sätt att sänka flygplansaffären kan jag inte tänka mig.

Dopning är ju också viktigt. Vi är för dåliga på det. Jag har under flera år hoppats på att kamraternas strävan efter att på ålderns höst nå den svenska klassikern skulle introducera en effektiv dopning här på vår egen bakgård, men det har vi ännu inte sett röken av. Dopning gör ju oss och våra redskap större och bättre och det är förbjudet. Peter Erikson som är ett hel eller halvrör inom Miljöpartiets ledning har dopats på samma sett som Ludmilla när hon var ryska. Nämligen via sin fru, fast Ludmilla dopades inte av sin fru utan av sin man. Den gode Eriksson har basunerat ut att alla avgifter och skatter på stadsjeepar måste höjas dramatiskt eftersom de är för stora och drar för mycket soppa, dopning alltså!. Tänk så näpet det blev när han upptäckte att hans egen fru hade en stadsjeep i garaget. ”Vi kör alltid den lilla bilen” sa han, ”jeepen använder vi bara när det är snö och oplogat”. Tänker ni också på dopade, och som alltid, oskyldiga elitidrottsmän när ni hör det?

Själva har ni enligt tillgänglig statistik ägnat sommaren åt att slå nytt svenskt rekord i vindrickning ur papperskartong. Nu gäller det att kunna stå upp till bevis vad det gäller formen när allvaret stundar. Ledighetens slöa dagar är förbi och nu blir det inget mera blask. Vi kanske skall skippa inmätningen eftersom vi trots allt kommer att vistas i en offentlig lokal. (Om några för protokollets skull kräver att få mätas in så ber jag er meddela detta så att vederbörlig utrustning finns på plats).

För nu gäller det Fredagspilsner och inget annat!
Säsongen inleds Hos Pelle på fredag från kl 17.00.

Det händer mycket nu i hänryckningens tid. Ni vet att först sjunger vi ”Den blomstertid nu kommer” och sedan ”Idas sommarvisa” och det faktum att den senare låten skrevs av en djävla invandrare förtigs av alla lärare. Fast sedan den förste maj är ju tjecker i alla fall européer, riktiga européer. Alla vänds upp och ner!

Bladen slår ut på träden och gräset det gror. Allt blir så himla grönt. Bengt Sändhs gamla slagdänga ”Nu är den förbannade sommarn här” blir bara mera sann. För den som tar och tittar på ett flygfoto över kungliga huvudstaden och markerar vatten och grönområden finner att större delen av den centralorten är ett tillhåll befolkat av rådjur och fästingar. Var finns den urbana vardagen och verkligheten? Asfalten? Var är centrum och var är periferin?

Dotterns kamrat grät när familjen flyttade till förorten Grimmered härom veckan. När vi strax därefter färdades i bil mot själarnas vård i flickornas konfirmationsläger, tvingade hon fram ett leende när jag påpekade att vi just passerade genom en förort som heter Ytterby. Det finns alltid något som är värre.

Och så lämnar ungarna skolan, för en tid i alla fall. ”Varför slösa tid med att lära sig saker när okunnighet kommer utan att man behöver anstränga sig!” Kalle och Hobbe vet vad som krävs. Förhoppningsvis finns det en skola att återvända till i höst. Men Stadsdelsnämnderna finns kvar och det är ju alltid en tröst. Statistiken visar dock tyvärr att andelen underkända elever ökar i grundskolan och på gymnasiet. Det beror i och för sig främst på att det tidigare inte fanns något underkänt betyg i den svenska skolan. Men eftersom de underkända ökar och andelen högpresterande är konstant så finns det en mycket tydlig negativ trend.

Fakta slutar inte att existera bara för att man ignorerar dem!

Och ungarna vet hur man fixar det även med de målrelaterade betygen. ”Jag skall välja Göteborgs sämsta gymnasieskola och där skall jag bli bäst”, så låter en programförklaring inför gymnasievalet.

Ytterligare en känga till SDN, denna gigantiska generator av inkompetens: Det finns inget mer meningslöst än att göras något effektivt, som inte behöver göras alls.

Men en pilsner går alltid ner.

Säsongens sista fredagspilsner dricks på restaurang + (Plus) på Linnégatan på fredag från klockan 17.00.

Vad är du för en bit i livets pussel? Själv har jag den senaste tiden upplevt mig som om jag inte passar in i mallen riktigt. Tänk dig som en åttakantig bit i ett fyrkantigt hål. Det vill säga att om tvärsnittet mellan två motstående sidor bara är rätt så passar den åttakantiga biten ganska bra in i det fyrkantiga hålet. Men om någon bestämmer att här skall det vara fyrkantiga bitar i fyrkantiga hål, då blir det värre.

Om man inte är så noga med passformen i pusslet så behöver man inte lägga ner så mycket tid på att anpassa sina bitar. För du får nog anpassa dem lite. Att konstant hitta precis rätt bit, det går faktiskt, men då gör du heller inget annat än letar efter fyrkantiga bitar till fyrkantiga hål med exakt rätt passform. Det kanske är smartare att hitta ganska bra bitar, stå ut med lite glapp och lägga tid på bättre saker. Bitarna som slipper anpassas blir nog lite gladare också.

Tänk om man istället för specifika hål med given geometri kunde ha en ram där man ställer in en massa olika bitar, ”fan va kul”. Då kan det fortfarande bli bra och de lite annorlunda bitarna kan användas. Och tänk, då kan det hända saker som man inte tänkt på innan och det kanske blir lite bättre. Men då ropar alltid någon geometriker på verkstadsfolket som snabbt dyker upp och med sina verktyg ser till att var bit sitter på sin plats utan glapp.

De förutfattade meningarnas tyranni, de kan representeras av fyrkantiga bitar som skall passa i fyrkantiga hål och därmed basta!

En sådan kategori tyranner är undersysselsatta kommunala småpåvar. I vår fantastiska stad Göteborg finns de inom Stadsdelsnämnderna. För att försvara sin egen roll skapar de organisationer där andra får slita ut sig för att ständigt fylla de geometriskt uträknade kraven. Dessa krav har småpåvarna hittat på själva för att verka duktiga. Eftersom SDN inte är något annat än en gigantisk generator av inkompetens så finns det inga rutiner för att hitta och avlägsna vare sig småpåvarna eller dessa onödiga geometrier. Och allt detta betalar vi för!

Till exempel så fick vi höra att våra omhuldade musikklasser i Flatåsskolan var dyra. Vi försöka övertyga småpåven, den onde belgiske ståthållaren De Gustus (namnet härrör från det nya julevangeliet om uttåget ur Flatåsskolan och Högsbo stadsdelnämnd) om att verksamheten inte var dyr. Han vägrade att lyssna. Men det viktigaste var nog att vi inte var en fyrkantig bit som passade perfekt i det fyrkantiga hål som han bestämt åt oss. Så nu flyttar verksamheten och Flatåsskolan som fram tills nu varit Göteborgs främsta kommunal grundskola kommer att falla som en sten.

Så vad var då kostnadsskillnaden undrar ni. Och givetvis har vi räknat ut den i detalj. En normal högstadieelev går numer på högstadiet mellan 6:an och 9:an. Eleven har då totalt cirka 3400 lärarledda lektioner. En elev i musikklasserna har sammanlagt under dessa fyra år 17 lärarledda timmar mer än sina kamrater i normklassen. Det motsvarar 5 promille!

Detta var en lång utvikning för att nå fram till det väsentliga, nämligen promille. I morgon onsdag plussar vi på vår promillehalt på restaurang Plus (+) på Linnégatan från kl 17.00.

Onsdagspilsner är också fredagspilsner, vid klämdagar

Med tanke på den gångna helgens överdos, måste man en dag som denna självfallet tala om nostalgi. Nostalgi, denna sockervadd som alltid lurar i oss att sakernas tillstånd inte är så bra som de en gång var. Nostalgi, denna åkomma som ständigt måste bekämpas och som aldrig tycks kunna utrotas. Vem vet, snart kanske det till och med finns ett nostalgiskt skimmer kring ”Förintelsen” och att man får höra historiskt ekande jämförelser mellan olika folkmords ackuratess och innebörd.

Det blir aldrig som det var förr och det blev det inte då heller!

För den som med en aldrig sinande entusiasm håller fast vid det gamla finns det ingen framtid. Och det är alltid bra att ha lite halvkoll framåt när man färdas. Att i nostalgins anda köra framåt i full fart med svart vindruta och endast en backspegel som hjälpmedel, har visat sig vara en svag strategi. Det svåra är nämligen inte att lära nytt utan att glömma det gamla.

Sålunda skall man följa de gamla siouxernas valspråk. Då är det viktigt att öppna ögonen och ta lite del av den tid man lever och verkar i och inte förblindas av sin egen förträfflighet. Vår gamla storhet på industrihimlen Facit är ju ett favoritexempel på isbolagen som trodde sig osårbara och som glömde vad de höll på med. Svenska posten och Ericsson är två senare isbolag. Isbolagen slogs ut av kylskåpen. De fattade inte att de var som vilket transportbolag som helst. De hade fordonen och kontaktnätet, men nej, de skulle köra is.

Siouxernas valspråk? Om du sitter på en död häst är den bästa strategin att kliva av!

Nostalgin ger oss också skeva bilder av vår vardag. Tänk på alla miljöpartister som värnar om landsbygden. Men glesbygden är ur energisynpunkt kostsammare än städerna. Många stadsbor kan leva bättre miljömässigt jämfört med de flesta på landet. Och ändå omhöljdas landsbygden av alla präktiga miljövänner. Precis som de gärna sätter upp en lapp på brevlådan med texten ”Ingen reklam” när de istället ur miljösynpunkt borde sätta upp ”Ingen återvinning”.

Det bästa miljöskyddet blir då en stor och välutbildad medelklass som värnar om sina barn och barnbarns uppväxt och framtida möjligheter. Den tanken är ungefär lika svår som att nedgången i brottslighet i USA för några år sedan inte berodde på polisens nolltolerans utan på liberaliseringen av abortlagstiftningen ett antal år tidigare. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med ungar att rekrytera nytt bus ur. Försök förmedla den till George W.

Så hur skall vi då ta oss vidare? En väg kan vara att sluta lyssna på enfrågenissarnas och nej-sägarnas förenklade världsbilder och istället leta efter tankar och ideologier som leder någonstans, helst framåt. För glöm inte att när en rorsman styr efter stjärnorna så är det inte för att komma dit utanför att hamna rätt!
Så styr efter valfri stjärna så länge som den leder dig till fredagspilsner ”Hos Pelle” på fredag från kl 17.00.

För cirka tio år sedan tillträdde Nelson Mandela som president i Sydafrika.

Minns ni det och hur det var innan? Med anledning av detta hade Christoffer Hägglin en retorikövning i skolan i veckan som gick. Han anspelade på nationalisterna i Sydafrika och deras förklaring till de svartas underlägsenhet baserat på Bibelns berättelse om hur de svartas anfader, Noas sonson Kanaan, blev fördriven från släkt och hem. Men minns ni varför Kanaan blev fördriven? Jag kan inte undanhålla er sonens poem om de manliga dygdernas betydelse för dagens värld.

Det var en gång för länge sen
när historia skapas av bara män
Då alla prata ett annat mål
och slogs och stal mer än någon tål.
En man vid namn Noa byggde ett hus
många trodde att han var i ett rus
För han hävdade säkert att någon Gud
på huset lagt ett ganska bra bud
Men huset var konstigt det stod ej på marken
som arkitekt Noa hade fått sparken
På Syndaflodens vågor snart arken den flöt
han fick insidertips men var syndare blev blöt
Länge bara vatten skrovet det blötte
tills de mot ett grund obönhörligt stötte
Noa vin plantera och tog sig en ton
utan alkohol ingen civilisation
Han söp likt ett svin och blev så full
sina kläder han tog av sig och föll omkull
Och allt skulle varit fint och trevligt
om ej Noas sonson Kanaan rätt veligt
In i tältet släpat sin lilla häck
och sett sin farfar alldeles näck.
Kanaans bröder mata han sedan med skulor
för att Kanaan sett den store Noas kulor
Och Noa var hård, och skrek åt sin grabb
Om du ej vill ha vårdare, du får va’ snabb
Kanaan blev förvisad av fader och Herre
men han tänkte nog att det kunde vart värre
För nu när han sett vad Noa haft
han var glad att han hade ett längre skaft
Vad Kanaan ej insåg, han missa totalt
det var att han var svart, detta var fatalt
För generationer av färgade och indianer
de vita rita upp hela slaveriets planer.
Christoffer H

Låt oss diskutera detta ”Hos Pelle” på fredag från 17.00

Vi skall alla ha förebilder numera. Barn, kvinnor, män och till och med fotbollsspelare skall ha någon eller någonting framför sig att efterlikna och att följa. Som om det skulle vara bra, att likna och ta efter någon annan. Jag som trodde att originalitet var huvudsaken! Men det verkar vara bäst att låta sig styras.

Dock finns det ju olika vägar att gå. Någon skriver låtar som liknar Beatles, någon ritar hus efter Bauhaus-skolan och alla svenska författare vill ha Augustpriset. (Ni vet väl att Strindberg uttalade sitt förnamn Ågust)

Allt blir väldigt schematiskt, styrt och likriktat.

Jag skall vara romantisk den 14 februari varje år för det passar den holländska snittblommeindustrin bäst. Ingen annan dag under året säljs det fler snittblommor. Och det räknades som en stor nackdel att den dagen i år inföll på en lördag, eftersom man då missar försäljningen på alla företag. Man borde alltså förbjuda ”Alla hjärtans dag” från att infalla på annat än en vardag. Så ligger det alltså till med romantiken, om inte någon annan betalar så får det vara. Jag är väl för f..n romantisk när det passar mig! Annars är det ju ingen vits med det!!

Årsdagar! Som ni alla vet fick min fru en Stiga Kitchen kompostbehållare i 10-årig bröllopspresent. Varför då? Jo hon hade väl en del köksavfall och annat biologiskt avfall att bli av med just då. Allt blev hon som sagt inte av med, men en present fick hon och det var väl huvudsaken, eller?

Och på senare tid har vi lärt oss att följa kartan i tid och otid. I forna dagar fick vi män lära oss att om kartan och verkligheten inte stämde överens så gällde kartan. I alla fall om man var militär. Sedan det anglo-saxiska uttrycket för plan, de vill säga ”Road Map”, blivit allmänt känt i samband med George W’s turné till Irak, har känslan för karta och verklighet fått en ny dimension. Om världen inte stämmer med den bild du presenterat som sanningen, bygg om världen! Eller som vapeninspektörschefen Blix sa: Om man tror på häxor, är en kvast i varje hörn ett bevis på deras existens.

Allt går enligt tidtabell utom vissa tåg och spårvagnar. Sedan jagar dessa tidtabeller oss tillsammans med våra kalendrar. Och i kalendrarna trängs barnens aktiviteter som curlingstenar i boet, allt medan föräldrarna sopar för glatta livet. Men när mamma och pappa slutar sopa tar det som alltid en ända med förskräckelse och ungarna krockar med verkligheten och far åt all dj..la håll.

Men tidtabeller förenklar era liv. Var trevlig på folks bemärkelsedagar och på jul så räcker det långt. Spontanitet och originalitet är förlegade gåvor. Följ den satta agendan och bli en jämn ström av ljum välling.

För att bryta mot denna rigida argumentation blir det som vanligt och efter alla regler fredagspilsner på fredag ”Hos Pelle” från klockan 17.00.