Min blogg

Så har då tidens läkande tand börjat mala ner de värsta taggarna från julhelgens tsunamikatastrof i Sydostasien. Turisterna åker dit igen, antalet döda svenskar verkar hamna strax över 500 vilket är fantastiskt mycket mindre än de 5000 som först befarades och hölls minnesstunder över. 500 är mycket mindre än 5000. Hallå, visst är det så men 500 är fortfarande väldigt många. Cirka lika många svenskar som dog på Estonia och en standardskörd för liemannen i den svenska trafiken på årsbasis.

Till och med gerillan i Aceh, med högkvarter i Stockholm och med cirka 80000 döda i hemlandet, den så kallade GAM-gerillan, har återtagit hög svansföring och kräver att den Indonesiska armén skall lämna området. Det är lite mycket svenskhet över den musens rytande. Vi har nog tyvärr dåligt inflytande över våra invandrare.

Det känns faktiskt väldigt bra att ha sluppit att utsättas för denna veritabla mangling som ni hemmavarande fick utså under ett par veckor. Och det är en tröst att svensk media inte längre skyller tsunamin på Göran Persson och Laila Freivalds.

Dock har flodvågskatastrofen i Sydostasien återigen visat att regeringskansliets handlingsförmåga är otillräcklig. I grunden är problemet att organisationen är uppbyggd för att hantera återkommande vardagshändelser och inte incidenter som sker utomordentligt sällan. Vidare tänker och handlar Göran Persson genomgående utifrån politiska hänsyn, vilket är mycket bra i en repetitiv vardag men förkastligt vid katastrofer av engångskaraktär. Det verkar som om Persson inte förmår agera utan att först löpa igenom alla politiska implikationer hans agerande kan få. Och därmed blir han stående med en fot i luften utan kraft att konstruktivt röra sig och sitt handlande framåt.

Bristen på erfarenhet måste kompenseras med analytisk förmåga och kapacitet. När nu Göran Persson vill bygga upp grupper och organisationer som kan hantera nästa tsunamikatastrof där många svenska drabbas, gör han sig skyldig till samma misstag som många civila och militära ledare före honom, han bygger en beredskap för att klara den förra händelsen och inte nästa!

Problemet med svåra händelser är just att de händer sällan, i princip aldrig är likartade samt att man inte kan bygga en specifik beredskap inför dem. Exempel från Sverige är Palmemordet där inga riktiga poliser fick sköta den känsliga inledningen av utredningen eftersom regeringen inte förstod vad som pågick. När Estonia sjönk var handfallenheten åter det mest tongivande draget i regeringens agerande.

Handfallenhet kan man inte beskylla alla givande företag och personer som skänkt ofantliga summor i katastrofhjälp. Däremot har givarländernas regeringars ursprungligen väl tilltagna utlovade gåvor krympt betänkligt. Vidare skulle de pengar som har samlats in till tsunamikatastrofen och dess över 200000 dödsoffer, räcka till att rädda majoriteten av de två miljoner människor som årligen dör i malaria. Det finns sannerligen en hel del att tänka på om man bara tar sig tid samt har förmågan att göra det!
Tänk på en pilsner på Lorens bar på fredag från kl 17.00. Eller förresten, gör mer än tänk, kom dit!

Den som varit på en resa har alltid något att berätta. Så även jag. Till exempel är jag nästan rörd av omtanken som visats min ringa person och min familj av många av er, men också lite störd över bristen kunskaper i geografi. Sålunda har vi varit på resa i Vietnam och Kambodja vilka inte berörts av katastrofen kring Bengaliska viken. Den viken är en del av den Indiska Oceanen. Vi har befunnit oss vid Siamviken som är en del av Sydkinesiska Havet, som i sin tur är en del av Stilla Havet.

Och den som då hävdar att detta i princip är samma sak bara för att det är ganska långt bort, skall nog akta sig för att kritisera amerikaner när de sätter likhetstecken mellan Schweiz och Sverige, eller som Isac, som vi träffade på en bergstopp i Kambodja, sa i just detta ärende, ” It’s OK, just slap my face, I’m an American”.

Nåväl, låt mig göra några jämförelser mellan Sydostasien och Sverige som för ovanlighetens skull faller ut till vår fördel. Wow, positiva saker om Sverige och svenskarna.

Minns ni kampanjen ”Håll Sverige rent”? Några av er har säkert liksom jag genomfört ”Operation Dagsverke” plockandes skräp utmed vägen. Det fick nog mig att inse det dumma i att slänga ut saker genom bilrutan. Detta gjorde vi alla så sent som på 60-talet och Sverige såg ut därefter. Minns ni det? Vi har ett annorlunda stuk på vår omgivning och vår attityd till nedskräpning idag.

Det har man inte i Vietnam och Kambodja. Man har lärt sig att västerländska turister ställer vissa krav vilket gör att turistanläggningarna alltid är prydliga men man behöver inte gå många meter utanför dessa innan plastpåsar med skräp pryder näst intill varje kvadratmeter. De prioriterar tydligen något annat än att ta ett gemensamt ansvar för sin närmiljö. Som i alla liknande fall är det medelklassens uppfattning som styr. När den fått en kollektiv uppfattning så är det den uppfattningen som gäller och som därmed blir den socialt regerande. Jämför gärna med attityden till alkohol och bilkörning i Sverige. Det är inte socialt acceptabelt hos oss och det är inte heller nedskräpning. För att nå dit i Vietnam krävs först att det kommunistiska oket avlägsnas helt och i Kambodja krävs en tydlig väg bort från att vara ett av de mest korrumperade länderna i världen. Sedan föds en välmående medelklass med en välmående medelklass’ alla värderingar och beteenden. Så rart, inte sant!

De flesta av er har någon form av uppfattning kring trafik och allmänt uppträdande i trafiken. Man kör på höger sida av vägen, man släpper fram de som kommer från höger och man stannar vid rött ljus. Vi har lärt oss att om alla i stort följer samma regler och uppträder följsamt så går det faktiskt fortare framåt jämfört med när alla bara tänker på sig själva och försöker kapa hörn i tid och otid. Ingen av er skulle överleva särskilt länge som annat än gångtrafikant i Saigon. Där gäller djungelns lag i ett tufft kaos!

I Vietnam dör cirka 40 personer per dag i trafiken. Jämfört med antalet innevånare är det på USAs nivå, jämfört med total trafikintensitet är det astronomiska siffror. Vad det gäller uppträdandet i trafiken får tiden utvisa om det är nedärvda brister i självbevarelsedriften, den allmänna fatalismen eller någon ännu okänd koppling till ett medelklassbeteende som påverkar strömmarna av 3.5 miljoner mopeder och små motorcyklar längs Saigons gator.

Sverige är sålunda överlägset vad det gäller miljö- och trafikuppträdande. Dock är det varmare, soligare och billigare där.

Kom till Lorens Bar på Lorensbergsteatern för årets första fredagspilsner på fredag från 17.00 och lär er mer och Vietnam och Kambodja, eller så ställer ni er bara lite längre bort från mig och tjatar som vanligt.

Det lackar!

Som vanligt erbjuds folk med koll på agendan att avnjuta en stillsam och kontemplerande fredagspilsner i trevligt sällskap. Denna tid på året inbjuder ju annars till allmän hysteri, panikångest och skenande ” att-göra-listor”.

Själva slutplanerar jag och hustrun vår traditionella vartannatårsresa som denna gång för oss till Sydostasien, där vi avser att studera dagsläget i Vietnam och Kambodja för att jämföra med de rapporter från området som under 70-, 80- och 90-talen, gav allt annat än samstämmiga bilder av orsaker och verkan.

Men skall ni åka dit? Det är ju farligt där! Man kan bli rånad och annat hemskt! Häromdagen fritogs till exempel 83 prostituerade kvinnor i Kambodja av en organisation som bekämpar kvinnohandel. Dagen efter kom herrarna och tog tillbaka sin egendom utan att polisen kunde eller ville göra något.

Visst, men det kan vara farligt att åka till Mölndal också!

Så har ni tänkt på en sak? Jasså, inte det. Nåväl, men har ni märkt att det håller på och blir farligare här och att erbjudanden om olika säkerhetsprodukter och tjänster ökar? Och har ni märkt att vår vaksamhet mot ett ”Storebrorsamhälle” minskar samtidigt som acceptansen för åtgärder som t ex kameraövervakning och DNA-register ökar? ”Det gör väl inget, det är ju bara brottslingar som behöver oroa sig för sådant”. Visst, eller som George W sa ”Antingen är ni med oss eller så är ni med terroristerna”. Det gäller sålunda att oroa sig för vem som har tolkningsföreträde över hur verktygen skall brukas. Och dessa personer med tolkningsföreträde varierar med tiden. Det vore sålunda klokt att inte förse dem med verktyg som enkelt kan missbrukas.

Det var inte många som protesterade mot Adolfs stora befolkningsundersökning i början av 30-talet där man bland annat måste svara på frågan om religiös tillhörighet.

Kort sagt så befinner vi oss i en tid där brottslighet blir en del av marknadsekonomin. Bekämpandet av och skyddet mot brottslighet omsätter redan idag lika mycket som brottslingarnas direkta handlingar. Och värdet av ”vår” sida av verksamheten ökar. En industri vars förutsättning är brottslighet! Vill denna industris företrädare och dess aktieägare att brottsligheten minskar?

Behöver jag nämna den starkt patriarkala brottsligheten kring prostitution och de till synes oöverstigliga hindren för att minska den verksamheten?

Tänk för en stund tanken att man legaliserar all narkotika och säljer den under Systembolags- eller Apoteksbolagsliknande former med mycket tydliga varningstexter och till priser som snabbt slår ut alla langares förmåga att köpa guldlänkar och BMWs. Man skulle slå ut narkotikabranschen över en natt. Men skulle branschen och dess lobbyister tillåta detta? Knappast. Och vi skulle alla sjunga med i deras kör om skyddet av våra barn och en massa annat. Trots att allt för många barn och ungdomar redan idag blir narkomaner.

Och alkoholister har vi ju också gott om och Absolut Vodka späder på vår statskassa rejält. Så vari ligger skillnaden?

Ja säg det. Invanda kulturmönster kallas supandet på KTH av deras rektor i förra veckan. Något invant kulturmönster vad det gäller narkotikamissbruk känner jag inte till, men jag såg filmen Hair nyss och blev påmind om epokers växlande. Ett annat invant kulturmönster är att i dessa dagar låta sig jagas till allmän hysteri, panikångest och skenande ”att-göra-listor”.

Ta´t lugnt, ta en pilsner!

Men denna gång tar ni er fredagspilsner på ”Lorens Bar” på Lorensbergsteatern, från kl 17.00

Det är säsong igen, gymnasiesäsong. Brevlådan fylls av glassiga broschyrer från kända och okända skolor som vill ha min dotters skolpeng. På köpet får de ta hand om henne och hennes utbildning, med allt ansvar som det innebär. Hon vill sjunga, spela piano, gitarr och läsa matte samt naturämnen. Det ordnar sig, marknadens lag råder. Skolorna säljer det folk vill ha och levererar det man kan. Vilket inte alltid stämmer överens, men de gör ju så gott de kan.

Sedan avverkas gymnasiemässan och ovanpå det ett antal studiebesök på några utvalda läroanstalter. Överallt möter man lärare som lovar att just min dotter kommer att trivas och utvecklas hos just dem. ”Vi har några elever som renoverar en Bohusjulle. De får 200 poäng för det”. I vilket ämne då frågar man vilset. Ämne? Nej det är deras intresse!? (För den oinvigde kan jag berätta att det var NA-elever och att 200 p motsvarar 8% av deras hela gymnasiestudier)

Vidare presenterar skolorna långa listor med övriga kurser som man kan läsa inom den frivilliga potten. Som varande teknologie doktor gör man ett smärre överslag och finner att skolorna allt som oftast tycks ha fler kurser än elever. Om man sedan har lite erfarenhet av schemaläggning och känner till att antalet lärare per skola är ganska litet, så får man till en ekvation som på intet sätt går att få ihop. Och visar det sig, de skolor som trots allt har elever och lärare till sina kurser, ger barnen scheman därefter. Skola från 8 -18 och mest har vi håltimmar! Men det ser bra ut i fyrfärgstryck.

Dottern har genomskådat systemet, både det ekonomiska och det pedagogiska och sammanfattade det ganska väl i ett parant utbrott. ”Jag skall hitta den sämsta skolan i stan och där skall jag bli bäst”. Men försöker jag, de målrelaterade betygen gör att man får det betyg man skall ha utifrån de mål man uppnått. ”Tror du på tomten också? Om man bara är mycket bättre än alla andra betyder det väldigt lite vad man kan, bara att man kan mycket mer än de andra och då får man MVG!!”

Oops, där fick man så man teg, en stund i alla fall. Tydligen behöver jag en längre genomgång av det målrelaterade betygsystemet såsom det ter sig i verkligheten.

Dock är jag nöjd med att dottern trots allt visar engagemang inför gymnasievalet. Att lära sig är ju trots allt ansträngande och all ansträngning är vad jag minns mer eller mindre tråkig. För varför skall eleverna egentligen anstränga sig när det mesta idag tycks gå ut på minskad ansträngning och ökad bekvämlighet? För ni glömmer väl inte att ingenting är så enkelt att det inte kan bli svårt om det görs motvilligt!

Och då känns det tryggt att veta att i ett samhälle, där man talar om bilvård och barntillsyn, avslöjas prioriteringarna hänsynslöst!
Vi vårdar villigt varandra ”Hos Pelle” på fredag från kl 17.00 då det är fredagspilsner.

Och nu måste vi vara rädda för björnar också. Tidigare var det vargar, pedofiler, vanliga och ovanliga galningar, EU, kärnkraft och yngre män med arabiskt utseende. Men isbjörnar behöver vi inte oro oss för eftersom växthuseffekten kommer att utrota dem på cirka 100 år. Dessutom käkar isbjörnar upp några personer per år till skillnad från svenska brunbjörnar som käkar upp en person per 100 år, eller 102 år om det skall vara riktigt rätt. Det gäller att vara rädd för saker som är rätt!

Så därför måste vi nu vara rädda för AIK och AIKare, i alla fall enligt kvällspressen. Denna tynande skara nötter, AIKarna alltså, för ni har väl sett upplagesiffrorna? Det enda ställe där det finns riktigt gott om AIKare är i Svenska Fotbollförbundet. Det är alltså för dem vi skall vara rädda. Vänskapskorruptionen inom svensk fotboll till fromma för AIK är formidabel.

Jag vill faktiskt inte gå omkring och vara rädd för vare sig svenska brunbjörnar eller Solnas svarta armé.

Det måste finnas bättre grejer att skaka tänder inför.

Höstlöv, som kan vara röda, gula, bruna men framförallt väldigt många och alltid på fel ställe! Den risk som vi utsätts för av höstlöv är enorm. Tänk på alla ryggar som knäcks, höfter som bänds och blåsorna i alla linnevita kontorshänder. Antalet sjukdagar som kan hänföras till höstlöv måste vara tillräckligt många för att kunna avläsas i statistiken. Och sedan har vi kanande göteborgska spårvagnar som pricken över i varje höst. Att de aldrig lär sig.

Införselkvoter för alkohol eller snarare avsaknaden av sådana kvoter, det skall vi vara rädda för. Inte för att dessa skjuter vårt Systembolag i sank, sänker våra ungdomar eller drastiskt minskar statens inkomster, nej tänk åter på våra ryggar, leder och händer. Först skickas drickat till Tyskland i lastbilar. Sedan åker vi dit i våra bilar och släpar hem det och får ryggskott, ledbandsskador och brutna fingrar. Snacka om onödig frånvaro från produktionen.

Mörker, det är farligt. Fråga Kirunaborna, de snidar inte fler kirunabor i mörkret utan de minskar skatteunderlaget i kommunen genom att ta livet av sig. Midvintermörkret lägrar sig runt oss och det blir till och med svårt att hitta både saker och sig själv. Det är en liten stund kvar till nästa sommar.

Men det är fredagspilsner redan på fredag från 17.00, och det kan bli riktigt farligt eftersom vi kvalificerat oss för stamkundspris på ölen Hos Pelle.

Några tankar kring nationalkaraktärer och pågående förändringar i den
svenska.

Hallå, du får inte snacka om nationalkaraktärer. Det är nästan lika fult som att tala om rasbiologi.

Jasså, så finnar är inte deprimerade alkoholmissbrukare som dansar tango? Japaner är sålunda inte överarbetade, extremnationalister som inte tål sprit? Och amerikaner är inte oerhört barnsliga, självgoda, berusade bilförare som saknar sinne för proportioner och som inte bryr sig om 50000 döda i trafiken varje år, men som ger sig ut på korståg om någon utlänning, företrädesvis muslim, skulle döda en amerikan?

Jo så är det nog, men man får inte säga det, det är inte coome-il-faut.

Aha, man får kanske inte ens säga det om det är riktigt sant. Som att George W’s ekonomiska politik endast gynnar de 10% av USAs befolkning som är rikast och att de flesta amerikaner tycker att detta är jättebra. Främst beror det på att 20% av dem anser sig tillhöra dessa 10% samt att ytterligare 10% anser sig komma att tillhöra gruppen inom 12 månader. Dåliga på matte eller bara pantade?

Åter till den svenska nationalkaraktären. I Sverige styr jantelagen. Du får gärna bli miljonär som idrottsman eller lottovinnare men inte som direktör. Du skall inte sticka upp och vara något utan du skall passa in i den svenska fäbodsidyllen. (Denna idyll rymmer en hel del kul grejor för unga män i bruna skjortor men det får vi ta upp en annan gång)

Men hej där alla, ni som är svenska folket! Man får inte sticka ut och vara speciell och avvikande, för då vinner man inte det svenska folkets hjärta. I USA går det hur bra som helst att vara hjälte och säga det rätt ut så länge man inte knullar, knarkar eller knypplar. Knypplar? Ja, jag kom inte på någon annan alliteration och eftersom amerikaner är så sanslöst knäppa så får ni lägga er egen tolkning i hur galna ett folk är som inte har överseende med knyppling.

Alltså Carolina Klyft är idealbilden för den svenska framgången. Lång, blond och helylle men med något för små bröst. Har ni lagt märke till Carros oerhört slipade teknik när hon svarar på journalisternas allt annat än smarta frågor? Den damen borde bli politiker. Hennes svar är helt utan innehåll men formulerade så att journalistkåren står där dumbligande och låter sig imponeras.

Men vad ser jag i tidningar och på TV? Besinningslösa hyllningar av Zlatan! En kille som kan ställa sig upp och frankt svara på frågan varför det går så bra för honom. ”Jag är Zlatan”! En förvisso svensk medborgare men som pratar rinkebyska med Rosengårdsaccent. Han passar inte in i mallen! Vart är Sverige på väg? Det tycks som om vi är på väg framåt!

Alla som rör sig framåt är givetvis på väg till fredagspilsner Hos Pelle från kl 17.00 på just fredag.

Somliga av oss förmår styra våra liv och vår tid så att utrymme ges för en stunds kontemplation i goda vänners lag. Så glada är nog inte alla i dessa stressiga jultider, men goda, det är ni!

Så tag emot ett tips i all enkelhet. Om ni vill känna ett större lugn, lyssna inte till korparnas kraxande om att detta är den värsta av tider.

Sålunda var förändringshastigheten i livet avsevärt högre för en lantarbetare kring sekelskiftet 1900. Han fick uppleva hur oxarna och hästarna ersattes av hästspring utan häst i form av ångmaskiner på hjul och hur lampor gav ljus bara genom att man tryckte på en knapp. Och ni bekymrar er om nästa generation av mobiltelefoner. Det vore nog bättre om ni tittade på nästa generations användande av mobiltelefoner. Medan vi kämpar för att nå andra och vara tillgängliga skickar våra ungar SMS. De har förstått hur man kan kommunicera med en telefon utan att mottagaren nödvändigtvis finns i direktkontakt i den andra änden.

För de av er som med oro ser på graden av terrorism i världen så kan jag meddela att världen inte varit så här säker sedan Andra Världskriget. Aldrig sedan dess har så få människor drabbats av terrorhandlingar som nu. Fast å andra sidan så är det så att en liten del av dem som drabbats på senare tid, har varit amerikanska medborgare och de är ju värdefullare än till exempel negrer i Nigeria, muslimer i Mecka eller indianer i något som skulle ha börjat på I.

Att en av de terroristmördade amerikanerna, nämligen Rachel Corrie, dödades av amerikanarnas terroristhandgångna i Israel, tycks ännu förbigås med största amerikanska tystnad.

Skulle sedan några av er oroas av effekter som påverkar klimat, väder och havsytans nivå, så vill jag bara säga det att ett hyfsat vulkanutbrott orsakar ett utsläpp av växthusgaser som i mängd motsvarar samtaliga av människor genererade sådana gaser, genom alla tider. Vidare att den enda kraft som är värd att mäta vad det gäller vårt klimat är solen. Dess utbrott varierar i cykler på cirka sju till elva år. Topparna på dessa cykler ger extrema väderförhållanden. Detta faktum passar dock inte in i orosindustrins lösnummerförsäljning eller Miljöpartiets argumentarsenal. Men Åsa Domeij fuskar med föräldraledigheten och Per Garthon med EUs reseersättning.

Då vi nu ändå tycks färdas genom livet i allra högsta amerikanska fart, så glöm inte att i tidens bil är det alltid en klarare bild i backspegeln än genom vindrutan. Se upp!

Men låt då de som hanterar sin agenda istället för att hanteras av den, stråla samman för Julfredagspilsner. Jag hoppas att inga agnar skräms från vettet, utan att de som kan dyker upp och övriga får knyta sin näve i fickan och lova: ”Nästa år, då kommer jag med!”

Julfredagspilsner ”Hos Pelle” från klockan 17.00 på fredag!

Eftersom vi i vårat gäng är lite speciella skiljer vi alltid agnarna från vetet i slutet av säsongerna. Ni minns säkert gliringar kring jul rörande ansträngda agendor eller krav på uppvisande, om inte av mod så i alla fall av kropp, i juni månad.

Då världen nu samlats till lekar i Grekland torde det vara på sin plats att pressa er även så här i höstupptakten. Det svenska kanotundrets tid är till exempel inte förbi, om ni nu eventuellt skulle tro det. Med en marginell tidsförskjutning gentemot OS kommer 9 pappor och femton ungdomar att avverka årets pappapaddling under sedvanligt stoj och jubel. Till alla mammors stora avundsjuka.

Kvinnor är ju avundsjuka. Margareta Winberg är avundsjuk på de dräkter som Beach Vollyboll-tjejerna får ha på sig offentligt. Något sådant får inte fru Winberg ha på sig ens under karnevalen i Rio. Det skulle leda till, inte enbart diplomatiska förvecklingar, utan troligen även till utslag på seismografen i Uppsala. Om fru Winberg dock bara tittade lite så skulle hon upptäcka en viss diskrepans mellan Kajsa Bergqvists dräkt och Stefan Holms. Och då tävlar ändå de i samma gren. Lätt och ledigt sitter det på Holm, tight som ett ålskinn på unga fröken Bergqvist. Kan bero på klädsponsorernas krav på att deltagarna skall visa upp den kollektion som gäller just nu. Men det skall man kanske inte tala med Winbergskan om. Hon kan ju få utslag av kommersialismen. Men hur var det nu med försäljningen av JAS till Brasilien? Kanske skall man försöka övertyga Svenska Freds om den goda saken som det trots allt ligger i att få in Margareta Winberg i en Beach Vollydress. Säkrare sätt att sänka flygplansaffären kan jag inte tänka mig.

Dopning är ju också viktigt. Vi är för dåliga på det. Jag har under flera år hoppats på att kamraternas strävan efter att på ålderns höst nå den svenska klassikern skulle introducera en effektiv dopning här på vår egen bakgård, men det har vi ännu inte sett röken av. Dopning gör ju oss och våra redskap större och bättre och det är förbjudet. Peter Erikson som är ett hel eller halvrör inom Miljöpartiets ledning har dopats på samma sett som Ludmilla när hon var ryska. Nämligen via sin fru, fast Ludmilla dopades inte av sin fru utan av sin man. Den gode Eriksson har basunerat ut att alla avgifter och skatter på stadsjeepar måste höjas dramatiskt eftersom de är för stora och drar för mycket soppa, dopning alltså!. Tänk så näpet det blev när han upptäckte att hans egen fru hade en stadsjeep i garaget. ”Vi kör alltid den lilla bilen” sa han, ”jeepen använder vi bara när det är snö och oplogat”. Tänker ni också på dopade, och som alltid, oskyldiga elitidrottsmän när ni hör det?

Själva har ni enligt tillgänglig statistik ägnat sommaren åt att slå nytt svenskt rekord i vindrickning ur papperskartong. Nu gäller det att kunna stå upp till bevis vad det gäller formen när allvaret stundar. Ledighetens slöa dagar är förbi och nu blir det inget mera blask. Vi kanske skall skippa inmätningen eftersom vi trots allt kommer att vistas i en offentlig lokal. (Om några för protokollets skull kräver att få mätas in så ber jag er meddela detta så att vederbörlig utrustning finns på plats).

För nu gäller det Fredagspilsner och inget annat!
Säsongen inleds Hos Pelle på fredag från kl 17.00.

Det händer mycket nu i hänryckningens tid. Ni vet att först sjunger vi ”Den blomstertid nu kommer” och sedan ”Idas sommarvisa” och det faktum att den senare låten skrevs av en djävla invandrare förtigs av alla lärare. Fast sedan den förste maj är ju tjecker i alla fall européer, riktiga européer. Alla vänds upp och ner!

Bladen slår ut på träden och gräset det gror. Allt blir så himla grönt. Bengt Sändhs gamla slagdänga ”Nu är den förbannade sommarn här” blir bara mera sann. För den som tar och tittar på ett flygfoto över kungliga huvudstaden och markerar vatten och grönområden finner att större delen av den centralorten är ett tillhåll befolkat av rådjur och fästingar. Var finns den urbana vardagen och verkligheten? Asfalten? Var är centrum och var är periferin?

Dotterns kamrat grät när familjen flyttade till förorten Grimmered härom veckan. När vi strax därefter färdades i bil mot själarnas vård i flickornas konfirmationsläger, tvingade hon fram ett leende när jag påpekade att vi just passerade genom en förort som heter Ytterby. Det finns alltid något som är värre.

Och så lämnar ungarna skolan, för en tid i alla fall. ”Varför slösa tid med att lära sig saker när okunnighet kommer utan att man behöver anstränga sig!” Kalle och Hobbe vet vad som krävs. Förhoppningsvis finns det en skola att återvända till i höst. Men Stadsdelsnämnderna finns kvar och det är ju alltid en tröst. Statistiken visar dock tyvärr att andelen underkända elever ökar i grundskolan och på gymnasiet. Det beror i och för sig främst på att det tidigare inte fanns något underkänt betyg i den svenska skolan. Men eftersom de underkända ökar och andelen högpresterande är konstant så finns det en mycket tydlig negativ trend.

Fakta slutar inte att existera bara för att man ignorerar dem!

Och ungarna vet hur man fixar det även med de målrelaterade betygen. ”Jag skall välja Göteborgs sämsta gymnasieskola och där skall jag bli bäst”, så låter en programförklaring inför gymnasievalet.

Ytterligare en känga till SDN, denna gigantiska generator av inkompetens: Det finns inget mer meningslöst än att göras något effektivt, som inte behöver göras alls.

Men en pilsner går alltid ner.

Säsongens sista fredagspilsner dricks på restaurang + (Plus) på Linnégatan på fredag från klockan 17.00.

Vad är du för en bit i livets pussel? Själv har jag den senaste tiden upplevt mig som om jag inte passar in i mallen riktigt. Tänk dig som en åttakantig bit i ett fyrkantigt hål. Det vill säga att om tvärsnittet mellan två motstående sidor bara är rätt så passar den åttakantiga biten ganska bra in i det fyrkantiga hålet. Men om någon bestämmer att här skall det vara fyrkantiga bitar i fyrkantiga hål, då blir det värre.

Om man inte är så noga med passformen i pusslet så behöver man inte lägga ner så mycket tid på att anpassa sina bitar. För du får nog anpassa dem lite. Att konstant hitta precis rätt bit, det går faktiskt, men då gör du heller inget annat än letar efter fyrkantiga bitar till fyrkantiga hål med exakt rätt passform. Det kanske är smartare att hitta ganska bra bitar, stå ut med lite glapp och lägga tid på bättre saker. Bitarna som slipper anpassas blir nog lite gladare också.

Tänk om man istället för specifika hål med given geometri kunde ha en ram där man ställer in en massa olika bitar, ”fan va kul”. Då kan det fortfarande bli bra och de lite annorlunda bitarna kan användas. Och tänk, då kan det hända saker som man inte tänkt på innan och det kanske blir lite bättre. Men då ropar alltid någon geometriker på verkstadsfolket som snabbt dyker upp och med sina verktyg ser till att var bit sitter på sin plats utan glapp.

De förutfattade meningarnas tyranni, de kan representeras av fyrkantiga bitar som skall passa i fyrkantiga hål och därmed basta!

En sådan kategori tyranner är undersysselsatta kommunala småpåvar. I vår fantastiska stad Göteborg finns de inom Stadsdelsnämnderna. För att försvara sin egen roll skapar de organisationer där andra får slita ut sig för att ständigt fylla de geometriskt uträknade kraven. Dessa krav har småpåvarna hittat på själva för att verka duktiga. Eftersom SDN inte är något annat än en gigantisk generator av inkompetens så finns det inga rutiner för att hitta och avlägsna vare sig småpåvarna eller dessa onödiga geometrier. Och allt detta betalar vi för!

Till exempel så fick vi höra att våra omhuldade musikklasser i Flatåsskolan var dyra. Vi försöka övertyga småpåven, den onde belgiske ståthållaren De Gustus (namnet härrör från det nya julevangeliet om uttåget ur Flatåsskolan och Högsbo stadsdelnämnd) om att verksamheten inte var dyr. Han vägrade att lyssna. Men det viktigaste var nog att vi inte var en fyrkantig bit som passade perfekt i det fyrkantiga hål som han bestämt åt oss. Så nu flyttar verksamheten och Flatåsskolan som fram tills nu varit Göteborgs främsta kommunal grundskola kommer att falla som en sten.

Så vad var då kostnadsskillnaden undrar ni. Och givetvis har vi räknat ut den i detalj. En normal högstadieelev går numer på högstadiet mellan 6:an och 9:an. Eleven har då totalt cirka 3400 lärarledda lektioner. En elev i musikklasserna har sammanlagt under dessa fyra år 17 lärarledda timmar mer än sina kamrater i normklassen. Det motsvarar 5 promille!

Detta var en lång utvikning för att nå fram till det väsentliga, nämligen promille. I morgon onsdag plussar vi på vår promillehalt på restaurang Plus (+) på Linnégatan från kl 17.00.

Onsdagspilsner är också fredagspilsner, vid klämdagar