Min blogg

Informationen kör över mig! Vem skall man tro på, vem skall man avvisa och på vad skall man basera sina bedömningar och omdömen?

 

I Ukraina och Ryssland forsar det fram storslagna lögner och överdrifter, men även subtila avsiktliga felaktigheter kan vara nog så viktiga att uppfatta. Här hemma börjar information från och om politiska partier inför supervalåret att stå en upp i halsen. Men kan man tro på det som sägs och kan vi lita på svenska journalister och deras tolkningar av budskapen?

 

Jag och Catharina besökte i helgen utställningen ”En målad historia” på konstmuseet. Den ger en mycket bra inblick i hur bilders budskap etsar sig fast i oss, hur felaktigt budskapet än är.

 

Journalisters roller blir viktiga och deras värde stort när propagandan väller in över oss. Det kan bli för lätt att välja sida och säga att allt från ena sidan är lögn och allt från den andra är sanning. Dock skäms jag inte över att jag litar mer på vissa journalister än andra. Sveriges Radios korrespondent i Ryssland, Maria Persson Löfgren, lämnade en god och trovärdig beskrivning av medieläget i konflikten i Ukraina härom dagen. Hon hade varit i en mindre stad där ryssvänliga separatister demonstrerade utanför stadshuset. Tillsammans med henne fanns flera ryska journalister på plats. Dagen efter såg och hörde hon när ett av rysk TVs kända nyhetsankare berättade om händelsen. Han hade varit med på platsen och blåljög rätt in i kameran. Han beskrev hur mellan 2000 och 3000 personer demonstrerat, när det i själva verket rört sig om 150-200 demonstranter.

 

När nu EBU redogör i detalj för omröstningen i Eurovision Song Contest så blir de ett unikum i transparens. Där visar de på hur politisk den omröstning är och vilka olika typer av fusk och oegentligheter som de kan avslöja. Plötsligt stiger Eurovisionsschlagerfestivalen från att vara ett jönsigt och tramsigt spektakel till att bli en demokratisk förebild. Vem hade väntat sig det!

 

Hur är det då med de svenska journalisternas bild av läget i Sverige? Låter de sin personlig politiska övertygelse styra rapporteringen? Alla politiker verkar inte få de svåra följdfrågorna, utan några släpps iväg av intervjuarna med en kärvänlig klapp på huvudet.

 

Och nu blev ni upprörda! Hu så hemsk han är!! Antyda något sådant!!! Om Sverige!!!!

 

Nja, hur många av er kan till exempel redogöra för Feministiskt Initiativs grundläggande politiska plattform och peka ut deras position på en skala från höger till vänster?

 

Hur många av er har under det gångna året läst om svenska kommunpolitiker som dömts för rattfylla, narkotikabrott och brott mot sexköpslagen i svenska tidningar och då fått reda på vilket parti de tillhör? Allihopa! Underbart, det finns således hopp, tror ni. Svenska journalister redogör alltså för sanningen, eller i alla fall för väl valda delar av den. De delar som passar.

 

Utan att googla, hur många av er känner till Mir Englund-Dusim? Inga! Underligt tycker jag eftersom det är en svensk kommunpolitiker som dömts för brott mot sexköpslagen. Törs jag påpeka att han är miljöpartist och enligt egen utsaga värnar om feminism samt kvinnors och mäns lika värde. Det sista satte han tydligen ett pris på.

 

Varför skall då ni känna till honom och varför är det konstigt att ni inte gör det? Mir Englund-Dusim är invald i kommunfullmäktige i Göteborg!

 

Så vad gör vi åt det? Vi tar en öl, en fredagspilsner.

 

OBS lokalen!

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Vink, Andra Långgatan 5.

Som ni märker så är det snart dags för val och vi måste återigen bestämma oss för något alternativ. I maj blir det val till EU-parlamentet och några dårar från någon missnöjesyttring kommer att få en månadslön på drygt 80000 kronor för jobbet i Bryssel, tack vare att tillräckligt många av er tror att det hjälper att missnöjesrösta och därmed stoppa upp ett finger i arslet på etablissemanget. Numer borde ni veta att det enda som händer är att ert finger luktar illa. För Marit Paulsen är lönen en rimlig ersättning vilket inte gäller för Piratpartiets delegater. Minns ni förresten Junilistan?

 

Sedan blir det val till riksdag, landsting och kommuner i september. Innan dess får vi uppleva Almedalsveckan i Visby i all sin glans och med sedvanligt politiskt högmod. I år med Säpo i varje hörn eftersom de har utsett politikerveckan till ett högriskevenemang. Tänk att det finns andra sådana evenemang än fotbollsmatcher! Höger- och vänsterligister förväntas delta med exakt samma uppsättning av argument, vilket även kallas vapen i politiska sammanhang. Den största risken med Almedalsveckan tror jag blir att man riskerar skavsår i öronen av allt prat.

 

Och så skall vi som vanligt lägga energi på att välja elbolag, telebolag, pensionsvårdare och sedan vårdare av oss som pensionärer. Så det rör sig alltså om många olika val just nu. Men tro inte att du gör några självständiga val, för glöm inte att innerst inne så tror vi på allt som mamma och pappa har sagt!

 

Maten i Bamba smakar illa! Det gör den inte alls men det ingår i modersmjölken att vi skall klaga på maten i skolan. Personligen gick jag under hela min skolgång, ända upp till Chalmers, i skolor där maten lagades på plats. Den var oftast utmärkt även om jag inte gillade allt. Men många klagade ändå. Våra barn har bland annat gått i skolor som fått utmärkelser för att servera den bästa maten i regionen. Lik förbannat står föräldrar där och skanderar om brister som inte finns. Det gäller att välja sina krig så att de utkämpas över företeelser som inte betyder något, annars kan det bli farligt.

 

Matematik är svårt! Det är det inte alls och ärftligheten för att gilla matte har väldigt lite med genetik att göra, mer med bekvämlighet. Jag träffade en journalist för några år sedan som sa att ”Matte får det att kännas trångt i mitt huvud”. Det har ingenting med matte att göra svarade jag för siffror tar mindre plats än bokstäver, det beror på bristen på lagringskapacitet i ditt vindskontor. Han blev sur. Senast var det en bekant som ondgjorde sig över deklarationen och att fem siffror i rad gav honom ångest. Klaga inte utan sätt ett kryss och håll käften eller prova med att skriva siffrorna med bokstäver sa jag. Ett, två, tre, fyra, etc. Han blev också sur!

 

Man skall bo på rätt sida av stan! Min morsa fick ångest när hon passerade Redbergsplatsen på väg österut. Eftersom farsan var ifrån Mariestad, hade han inga egna förutfattade meningar utan köpte morsans, vilket blev problematiskt ibland då morsan definition av öster inte var helt igenom strikt geografisk utan till viss del emotionell. Heja Hisingen!

 

Lever är inte gott! Ni har inte smakat på min gryta gjord på kycklinglever, lök, bacon, grädde och äpple. Serveras gärna med färsk pasta.

 

IFK Göteborg är världens bästa fotbollslag!

 

Och så kan man ju alltid ta en pilsner, fast det innebär numer som sagt en ökad risk för ytterligare situationer av val. Dock skall en fredagspilsner på långfredagen vara ett säkert val.

 

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Vink, Andra Långgatan 5.

Jag tycker att vi skall hålla en folkomröstning om vad vi skall tillhöra för land eller region!

 

Detta är just nu en av de vanligaste politiska handlingarna i världen. Till exempel så röstar venetianarna (de som bor i Venedig) just nu när ni läser detta om att lämna Italien. Tyvärr är denna folkomröstning, (precis som alla svenska dito) endast rådgivande. Om regionen Veneto skall bilda eget eller om venetianarna skall flyta iväg och bilda union med någon annan, framgår inte för tillfället.

 

I september, strax efter vårt riksdagsval, röstar skottarna om utträde ut Storbritannien. Det är mera på riktigt, men ingen tror just nu att frihetskämparna kommer att segra även om gapet mellan de båda sidorna, enligt opinionsinstituten, minskar. Underskattning är en farlig inställning som fällt många stora lass genom åren. Engelsmännen har så smått börjat ta omröstningen på allvar. Riktigt allvarligt för skottarna blir det när förhandlingarna mellan Celtic FC och Premier League kommit så långt som till att Celtic FC lämnar den skotska ligan för den engelska. Då lär inga separatister vinna något val i Skotland. Fotbollen regerar och enar!

 

Katalonien röstar om sin självständighet i november i vad som kan bli en omvänd värld för alla numerologer. Valet hålls nämligen den 9 november vilket kan skrivas 9/11, en känd sifferkombination i datumsammanhang vad det gäller viktiga händelser, till exempel urpremiären av ”Skruven är lös” den 11 september för länge sedan. Alla katalaner, nästan, vill bilda eget eftersom de tror att de är den rike storebrodern som betalar räkningarna för de fattigare syskonen. Jämför gärna med när den fattige kusinen från landet, Slovakien, ville och genast fick lämna Tjeckoslovakien, eftersom den rike släktingen bara var glad för att bli av med dem.

 

Centralmakten i Madrid har givetvis varit snabba med att förklara omröstningen för olaglig eftersom den strider mot den spanska konstitutionen. Detta agerande känns ju även igen från Ukraina, men tvärtemot den spanska inställningen till konstitutioner, så bryr sig Vladimir Putin inte om sådant. Krim blir bara den första i raden av regioner som ansluts till Ryssland, med eller utan folkomröstningar. Lär er stava till och uttala Abchazien, Sydossetien och Transnistrien, för de står näst i tur.

 

Men var skall vi ha vår tillhörighet och varför skall vi byta?

 

Om det blir regeringsskifte efter riksdagsvalet i september kommer de gröna stollarna att få inflytande. Bland de stolligaste av stolpskotten finns Pernilla Hagberg som sitter i kommunstyrelsen i Vingåker och är därmed en framträdande miljöpartist. Hon tror att det finns en hemlig planet X i vårt solsystem. Hon hävdar att CIA sprider ut kemikalier från trafikflygplan från hemliga behållare på planen och ett av ämnena som sprids skall vara uran. Varför CIA skulle göra detta vet hon inte, men hon vet att de gör det. Hon anser att skolan fungerar bättre i Afrika än i Sverige eftersom föräldrarna där får undervisa barnen själva. Hon anser att fluor i tandkräm är giftigt och mycket farligt!

 

Pernilla Hagberg finns på riktigt, hon är inget påhitt!

 

Catharinas kollega föreslog härom dagen att vi borde ansluta oss till Frankrike. Då kan vi utan att skämmas ha högljudda koleriska diskussioner i korridorer och på parkeringsplatser. Vi får tillgång till både fin utförsåkning och medelhavsstränder. Och inte minst, i ett slag skulle all oro över vår nuvarande vinkonsumtion framstå som löjlig.

 

Jag tycker att vi tar en pilsner så länge, en fredagspilsner.

 

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

 

Om en ny bok tryckt på papper.

Jag får numer ofta frågan om jag inte skall ge ut en uppföljare till den gamla succén ”Ska’ vi ta en öl?”. En publikation som innehåller alla gamla pilsnerkåserier. Första upplagan kom hösten 2006. Om det är så att tillräckligt många av er inte bara vill att boken ges ut, utan även vill köpa ett eller flera exemplar, så fixar vi det. Tills vidare så finns det en upplaga på nätet. Läs gärna där och begrunda samt berätta om era bokhyllor har en plats över.

 

http://blogg.hagglin.nu/

Livet går obönhörligen vidare och snart så är det fredag och då försöker vi igen. Men vad vi tar oss för till helgen skiljer sig lite grand beroende på ålder, intresse och erfarenheter.

 

När man tänker på vad man gjort under fredagar genom åren kommer man att tänka på en del begrepp som blir svåra att förklara med tiden. Hur många ungdomar och unga vuxna vet till exempel varför en designad termos kallas för en TV-kanna?

 

Och hur länge kommer vi att ha klart för oss varför fula tofflor i materialet Croslite kallas för Foppa-tofflor? En god väns barn blev nyligen mycket överraskade när de kom på att Björn Borg var en person och inte ett par kalsonger!

 

I dessa quizzernas heta tidevarv kommer därför denna fråga. Vad hette den förste internationelle tennisspelaren som utnyttjade sitt namn för att sälja kläder och vilken var han logotype?  Rätt och rätt, vad duktiga ni är! René Lacoste och hans tröjor hade en krokodil som märke, även om många nördar än idag hävdar att logotypen föreställer en alligator.

 

Snart kommer även begreppet glödlampa att vara historia när LED- och halogenlampor har tagit över i alla våra rum. Då kan vi också sammanfatta skadorna på miljön av den av de gröna stollarna framtvingade parentesen och kvicksilverbomben, lågenergilampan. Det är en nåd att stilla bedja om att de gröna marscherar ut ur historien samtidigt med den.

 

Fast glödlampan kommer att finnas kvar som företeelse i undervisning och industridesign under sekler framåt. Den var nämligen den första produkt där producenterna kom överens om att bygga in planerat åldrande i en produkt för att säkerställa att den gick sönder inom en given tidsram så att konsumenterna därmed tvingades att köpa en ny. Det är faktiskt inte så svårt att tillverka en glödlampa som håller i hundra år.

 

Vad värre är för vårt fredagsfirande är att formuleringen ”En stor stark” snart endast är synonym med Kjell Höglunds fantastiska slagdänga från 80-talet. Finkulturen inom öldrickandet tar sig allt mer påträngande former och det finns krogar på stan där man inte serveras om man inte in absurdum preciserar sin beställning till i det närmaste molekylär nivå. Tänk när våra barnbarn hör Kjell Höglund sjunga ”En stor stark, är vad min kropp behöver”, hur skall de då tolka den strofen?

 

Nej jag blir kränkt! Inte nog med att jag blir kränkt av att inte kunna beställa en stor stark längre, jag måste dessutom numer med fingertoppkänsla manövrera genom livet för att ha kolla på när jag verkligen blir kränkt.

 

I Livigno under sportlovet kränktes jag av mina skidkamrater när de åkte iväg i en sittlift med sexplatser och jag blev stående kvar för att ensam ta nästa soffa som kom farande. Så kränkte till exempel också min dotter Alexandra mig djupt tillsammans med Peter W när de avvisade mig och sa att jag inte fick åka skidor med dem i Hemsedal. Skall man behöva tåla sådant? Fick inte åka med, fick lufsa tillbaka ensam till pisten när de försvann i snöröken. Bara för att jag inte hade någon lavinsändare.

 

Ensam i världen är också Petter Northug och när han inte vinner så blir hela norska folket kränkt och hittar på mängder med undanflykter till debaclet. Men minns då att ingen norsk manlig åkare förutom Northug har vunnit ett distansguld – 15, 30 eller 50 kilometer sedan 2007 på VM eller OS. Så brett var det norska skidundret.

 

Hur breda är då vi? Låt oss träffas för att utreda detta.

 

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

Det är inte alltid så bra att vara rädd. Det är inte heller så bra att låta sin rädsla dra iväg med en själv och inte ta någon del av sitt sunda förnuft med sig. Beatrice Ask är justitieminister och hon är rädd för knark. I samband med den amerikanska delstaten Colorados liberalisering av lagarna kring hantering av marijuana klev Beatrice i klaveret. Hon föll pladask för en ”nyhet” från en amerikansk satirnyhetssajt som skrev att 37 personer dött första dagen som ”gräset” släpptes fritt.

 

Att vara källkritisk är ett oeftergivligt krav på en justitieminister. Sedan bör man ha koll på att marijuana inte ”släppts fritt” i Colorado samt att det nog inte går att överdosera på det sättet. Man dör av långvarigt bruk men man kan inte som med alkohol supa sig till döds på en dag. Vidare bör en svensk minister veta att de som varit för den nya lagen inte är övervintrade hippies utan kristna konservativa politiker. De agerar eftersom USA har den högsta andelen medborgare i fängelse i världen och att kostnaderna för fängelseindustrin skenar. En viktig del är också det faktum att unga svarta och latinamerikanska män är starkt överrepresenterade bland dem som döms på grund av marijuanabrott, vilket leder till att familjer bryter samman.

 

Men man kan vara rädd för så mycket. Dock har 2013 varit ett riktigt svart år för orosindustrin, den kan bli nästa krisbransch. Så lyssna noga på vad de politiker, journalister, kulturpersonligheter, aktivister etc, som försöker skrämma er, verkligen säger.

 

Tänk att det under 2013 dog färre människor i naturkatastrofer i världen och att kostnaderna var lägre, än det årliga genomsnittet! Hur många av orosindustrins förespråkare berättar det? En ovidkommande detalj i sammanhanget är att ingen omkom i Sverige under förra året på grund av elolyckor. Och tänk på Catharina som just hittat vår gamla jordfelsbrytare som skulle rädda mig när jag körde den elektriska gräsklipparen över kabeln. Nu kördes aldrig kabeln över, men på vår terrass skall det finnas jordfelsbrytare även om allt grönt växer i krukor. Det är lag på det i konungariket Sverige.

 

Jag brukar alltid ställa mig på små pallar, för att inte falla för långt, och säga att trafiken är det farligaste som finns, var än du befinner dig. Det gäller nog fortfarande för de flesta svenska turister som rör sig i länder med en något vildare trafikkultur än den här hemma. Men här hemma börjar det bli jobbigt för trafikdöden. Under 2013 dog endast 264 personer i trafiken i Sverige. Under samma tid omkom cirka 1200 svenskar i fallolyckor. Vi får gå tillbaka till 60-talet för att matcha det antalet trafikdöda i Sverige.

 

Det är dock dramatiskt farligare att flyga runt om i världen än att åka bil i Sverige. I alla fall om man är dålig på matte och statistik. Ni som är flygrädda borde ha flugit under förra året. Preliminärt omkom hela 265 personer i olyckor med kommersiellt flyg, cirka en tredjedelar av det normala utfallet på årsbasis.

 

Men tyvärr ökar antalet personer som drunknar. De som drunknar har inte längre öppen gylf, men de är fortfarande främst medelålders män som skall visa att de kan. Vilket de inte kunde.

 

Viktigast av allt vad det gäller vår rädsla och varför vi skall konfrontera den är att den göder Sverigedemokrater och annat ålrens genom att de utnyttjar vår nedärvda skepsis mot allt som är främmande och annorlunda.

 

Låt oss därför göra något annorlunda. Låt oss samlas och ta en fredagspilsner denna helg som är kommersialismens lågvattenmärke omsättningsmässigt.

 

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

Vet ni vad? Det lackar igen.

 

Inte nog med att den första snön återigen lackar igen spårvägens växlar, detta år så att det till och med blev en notis i riksnyheterna, nej folk, fä och företag av alla de slag inkräktar på den lilla julfria zon som jag försöker att omge mig med. Borde kanske lacka igen zonen också, men då blir det jobbigt att röra sig.

 

Precis som det är jobbigt att ta sig ut på vår terrass eftersom byggföretaget som gör fasadreparationerna hemma har lackat igen våra dörrar dit ut för att försvåra fria hopp från sjunde våningen. Lackat rejält med reglar och spik. Därför sprids det ännu inte något adventsljus därifrån vilket snart kan få hustrun att lacka ur.

 

Och ja, jag spelar julmusik på grammofon. Jag uttrycker mig fortfarande på det sättet när det gäller lagrad musik. Helst ljuder The Pogues – Fairytale Of New York, som den gemytliga julskildring den är.

 

Jag vet inte hur många gånger en företeelse skall genomföras för att bli tradition men Musikhjälpens glasbur kan nog snart börja se sig om efter traditionell bevarandestämpel såsom varande en kulturyttring med många år på nacken. En ny jultradition har fötts kring juletid, sicken grej. Han som föddes för sådär 2000 år sedan föddes ju inte kring nyår utan på våren. De marknadsansvariga för den nya religionen ville dock förlägga eventet vid en populärare tid på året för riktiga fester, så då fick man ljuga ihop en ny historia. Dessa marknadsförare!

 

Flera år på nacken har också adventskalendern i SVT och i år förefaller den falla i goda gamla gropar från 70-talet med samhällstillvänt manus. Trevligt med traditionella kulturyttringar som återigen tar folkbildning som en del av sitt uppdrag.

 

Det finns andra yttringar kring lackandet mot jul som är utseendemässigt motbjudande. När man reser runt i Sydostasien ser man de mest gräsliga krubbor i makroformat på balkonger och i trädgårdar. Omfattande kreationer i bjärta färger som utan vidare skulle skrämma livet ur vilken kameleont som helst. (Jag vet att kameleonter inte dör på randiga stänger!) Några sådana julkrubbor har jag aldrig sett i Sverige. I år verkar dessutom förekomsten av kulörta lampor bland de utvändiga juldekorationerna lysa med sin frånvaro, åtminstone i Linnéstaden och de andra områden som jag rör mig i. Det traditionella vita ljuset är förhärskande.

 

Det lyser även kraftigt och vitt från taket på Gamla Ullevi sedan några dagar. Vi har något förundrade tittat på detta och undrat vem som glömde att släcka ljuset när fotbollssäsongen tog slut. Efter några dagars näst intill förargat tittande på strålkastarna sa jag till hustrun att hon nog borde gå dit och be dem släcka. Så förvånade de som bygger ishockeyrink på arenan hade blivit om ett par fotbollsentusiaster resolut klivit in och släkt ljuset.

 

Vi hoppas att ingen släcker ljuset på fredag och att inte någon blir på lyset. Om allt fungerar som det skall så kommer skockar av julbordsfirare att sammanstråla framemot eftermiddagen.

 

Julfredagspilsner!

 

Julfredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

 

Jag börjar känna mig lite gnällig. Plus 57 år gammal, men fortfarande ett drygt år yngre än farsan var när han dog. Mest gnäller jag på hustrun för att hon missköter sig (fysiologiskt). Nu skall det sägas till hennes försvar att när hon nyligen blev sjukskriven till 50% så gick hon faktiskt ner i arbetstid från 200% till 100%. Så egentligen borde jag kanske jubla.

 

Vi var på middag i helgen med massor av folk, mycket trevligt. När jag då fick frågan hur jag mår så berättade jag det, eftersom de flesta av middagsdeltagarna visste att det är sådär med min fysiska status. När jag redogjorde för detta för fjärde gången samma kväll började det känns som om jag hakat upp mig eller fastnat på ”repeat”. Har vi/jag hamnat i någon form av återvändsgränd eller finns det något ljus i tunneln för någon av oss? Just nu är det så mörkt ute att jag inte ens hittar någon tunnel, vilket i och för sig, till en icke ringa del, beror på att lägenheten omges av byggnadsställningar och presenningar. De av er som är riktigt gnälliga och lider av svindel kan testa att stå på vår terrass just nu när muren är ca 60 cm hög, sju våningar rätt upp i luften!

 

Ni och många andra gnäller som vanligt över politiker som inte gör som ni vill eller tycker. I vanliga fall är jag alltid tvärsemot och säger till er att använda huvudet till annat än att ha hår på och fundera över vad det egentligen är ni klagar på. Så när en stolla, vars man jag kanske känner (hon har ett ovanligt efternamn), tyckte till om övervakningen som amerikanarna genomför tillsammans med vårt FRA, så tänkte jag en kort stund att det där var väl bra. Undrar om inte jag sagt något åt det hållet någon gång.

 

Damen tyckte att man skulle passa på och jaga pedofiler och knarklangare på samma gång som man söker efter al Qaida, deras kompisar och copycats som hungrar efter uppmärksamhet. Jag vill påminna mig att jag framfört åsikten att Säpo i stället för spioner som de aldrig får tag på, borde jaga militanta veganer, varghatare och de autonoma bråkstakarna som älskar att skrämma vettet ur oskyldiga anställda på banker och McDonalds. Lättfångade byten med stora egon som gärna uttrycker sig när de tror att ingen hör. Hmmm, börjar faan bli gammal eller hinner någon annan del av historien i fatt honom?

 

Hallå eller! Antingen tycker man illa om storebrors övervakning eller så gillar man den. Det finns inget mellanting att gnälla på! Jösses, sån otur jag hade när jag tänkte.

 

Och mitt i allt detta försöker man konstruktivt gnälla på Zlatan, han som skulle rädda oss och frälsa oss från den portugisiska ondskan i form av en välkammad snorgärs. Det gick sådär och det var inte Zlatans fel. Vad skall man då gnälla på istället?

 

När jag snabbt bläddrar genom tidningar på nätet finner jag att det finns många som gnäller. Och många gnällare har sin läggning gemensamt, men om man nämner det fastnar man i FRAs svep och hamnar på diskrimineringsombudsmannen svarta lista. Och allt detta för att jag tillhör något i dag så sällsynt som den sexuella majoriteten.

 

Så vad göra? Låt oss ta en öl, en fredagspilsner! Inget gnäll här inte!

”Inget hat är så våldsamt som okunnighetens hat mot kunnigheten.”
Galileo Galilei

Det är så enkelt att raljera mot det man inte förstår genom att förringa det. I dessa dagar av utdelande av större pris, även pris av nobelt slag, blir de okunniga avslöjade i sitt raljerade.

Journalister och nuförtiden även något ännu värre, okunniga amatörmässiga bloggare, gör sig i dessa dagar lustiga över fenomen som de inte förstår och gärna missförstår. För inte så länge sedan pekade jag på en motorjournalists bristande kännedom om bilmärken, minns ni?

-Jaha, Lamborghini tillverkar traktor också, sa en förvånad Fredrik Hagdahl, som jobbar på Allt om bilar på Expressen, när han skrivit om den stora lyxbilsnärvaron i Övertorneå.

Min favorit i ämnet är en doktorsavhandling från 1980-talet som handlade om städning av badrum och våtutrymmen. Denna avhandling behandlades av den malligaste av morgontidningar (DN) som något som katten släpat in. Doktoranden och arbetet var inte vatten värt och det frågades hur man kunde doktorera i ett sådant ämne. Stora delar av Mediasverige tog glatt del i det okunnighetsrally som följde.

Tyvärr har morgontidningen som gav ut, journalisterna som skrev och läsarna som läste aldrig tagit sig tid att förstå att detta var en utmärkt avhandling som med åren fått stort inflytande på utformningen av våtutrymmen i Sverige.

Att presentera ett forskningsresultat i två till tre meningar kan det bli lite knepigt. När vinnarna av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels Minne 2013 tillkännagavs i måndags följde man Svenska Akademins trend med en motivation på bara en rad, ”för deras empiriska analys av tillgångspriser”.

Därefter gjordes försök att berätta varför herrarna belönats. Det gick sådär. Men i stället för att ge sig på budbärarnas bristande pedagogiska förmåga så försökte amatörerna snabbt sabla ner priset och pristagarna utifrån sina egna obefintliga kunskaper.

”Priser går upp och ner”, var en tolkning av pristagarnas arbete, vilken givetvis följdes av webbifierade skrattsalvor. Sett över en månads tidshorisont så kanske skribenterna har en uppfattning om prisutveckling. Dock handlade årets pris om förutsägbarheten hos prisutveckling på tre till fem år. Det tidsperspektivet saknas definitivt hos dessa självutnämnda vetenskapliga granskare.

Roligast av allt är när journalister och delar av kultureliten skall förklara händelser utifrån sin egen övertygelse. Bland annat sa Mikael Wiehe efter kravallerna i Göteborg att dessa var en protest mot fattigdom och nyliberalism i Europa. Göteborg var inte det enda stället som drabbades av liknande kravaller vid denna tid. När man granskat dem som lagförts i Europa och USA för dessa händelser ser man endast ett mycket tydligt samband, det mellan dessa individer och deras föräldrars bankkonton.

Sålunda såg vi ett missriktat uppror mot föräldrarna från en grupp unga personer ur medelklassen med alltför mycket fritid. De som Wiehe trodde stod för kravallerna var upptagna med att jobba för att kunna försörja sig.

Och på fredag har bråkstakarna inga pengar kvar på sina konton så vi kan i lugn och ro förhäva oss och berätta om våra gommars uppfattning om fluidum med ursprung i såväl malt som druvor.

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

Tänk så överraskade ni blir ibland och då är det ändå inte nyheter som dyker upp utan det är ofta gammal skåpmat eller väl förutsägbara händelser som gör er upprörda, rörda eller rörande överens.

 

Vädret! Tänk sådant enastående väder vi haft i juli, augusti och delar av september och ingen har behövt lyssna till någon som tjoat om klimatförändringar. (Har ni tänkt på det?) Vi njöt alla av utomhusaktiviteter ända tills häromdagen. Då slog hösten till med regn, rusk och rödaktiga blad på träden. Bladen hade nog de flesta av oss missat under senaste veckorna och vad som är torka och vad som är säsong i detta sammanhang, det vet jag inte. Men det blir alltså höst i år också, en sådan överraskning, nästan i klass med den utdragna sommaren.

 

Hösten kommer också i sedvanlig ordning att överraska alla företag som bedriver spårbunden trafik i Sverige. Tänk att alla dessa blad som i år förbereder sitt fall genom att färgas i höstkulörer, gör det för första gången. Men hur var det nu med deras föregångare, förra året och året innan dess? Kan vi dra oss till minnes halkande tåg och spårvagnar? Det kan vara så att vi förväxlar dessa fallande hala löv med likaledes fallande och hala, men oftast vita, flingor. Hur överraskade blir de igenfrusna växlarna i vinter?

 

I Västra Götaland skall vi få ett nytt biljettsystem till kollektivtrafiken inom en icke avlägsen framtid. Undrar om man skall bli överraskad av det? Vi borde inte bli överraskade om även det nya systemet havererar. Det blir nämligen världens första system i sitt slag! Dyrt blir det också. Tänk så överraskade vi blir om det fungerar.

 

För två veckor sedan skrev flera skribenter i våra rikstidningar att SDs inflytande i kyrkovalet inte skulle bli så stort eftersom deras medlemmar inte är intresserade av de frågorna. Som om det var religion den här saken handlade om. Jimmie Åkessons telefonkampanj till alla hans medlemmar gjorde allt sitt till. Jag undrar vilket man skall vara mest överraskad av, att SD dubblade sitt röstetal eller att Centern gjorde det. Ringde Annie Lööf och överraskade?

 

Fredrik Reinfeldt och moderaterna blir inte så överraskade. Deras religion fungerar inte alltid och de vet att även om resultatet oftast inte blir så bra, så är de nöjda bara de får följa sin religion och det borde vi andra vara också. Nu är den moderata privatiseringsreligionen inte längre så populär i Sverige. Den är faktiskt inte ens särskilt populär bland moderata väljare enligt opinionsmätningar! När nu apotekskedjorna börjar köpa upp varandra, klipparna tjänar hundratals miljoner och tillgängligheten minskar, så är det ingenting särskilt med det. Ingen blev ju överraskad.

 

Överraskad blir man dock när Reinfeldt gör självmål och tillsätter en minister som är abortmotståndare, som röstat emot könsneutrala äktenskap och pappamånad i Riksdagen. Damen är dessutom medlem i en församling i Örebro som är en karbonkopia av Livets ord, den församling som hon var mycket noga med att tala om att hon lämnat. Det är ett överraskande stort inslag av religion i politiken i det sekulära Sverige i dessa dagar.

 

Minst överraskad blir jag av att den snabbast växande nischen inom skönhetsbranschen är att avlägsna tatueringar!

 

Och att det blir fredagspilsner är bara ett led i att vagga in er i förvissningen att vi har en stabil situation utan större överraskningar. Vi ses därför på restaurang Stearin på Tredje Långgatan.

 

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin, Tredje Långgatan 8.

OBS! lokalen

Jag har en mobiltelefon. Den heter SonyEricsson. Man kan prata i den med andra människor som också har någon form av telefon och så kan man skicka korta textmeddelanden, så kallade SMS. Den fungerar utmärkt till det den är avsedd för.

 

Min telefon har ingen WoW-faktor alls. (WoW har inget med festivalen Way Out West i Göteborg att göra, det är en helt annan grej). Telefonen kommer nog att dö sotdöden snart när batteriet upphör att fungera. Jag märker redan att det måste laddas allt oftare och jag tror inte att det säljs några nya.

 

Min fru börjar oroa sig för mig och att jag kommer att hamna ohjälpligt på efterkälken på grund av min gamla telefon. Den har inga ”appar”. Hon är rädd att jag skall bli kvar på kyrkbacken på samma sätt som de som inte såg den industriella revolutionen komma för sådär 150 år sedan. De stannade kvar och försvann som företeelse.

 

Ingen blir imponerad av min telefon. Det finns gamla mobiltelefoner som folk blir imponerade av, men det gäller inte min. Det handlar ju om att imponera på andra även om det inte är den främsta egenskapen hos en ny pryl, så är den väsentlig. Vi gillar grejer som imponerar på andra. Tänk bara på alla mer eller mindre fantastiska ”appar” som ni redan både höjt till skyarna som omöjliga att vara utan, upptäckt vara onödiga och de som ni redan glömt att de någonsin fanns! Ett tag tror jag det fanns fler ”appar” än användare.

 

En egenskap som blir mycket tydlig när det gäller nya hippa prylar med hög WoW-faktor, är med hur glatt humör folk tar sig an de allt annat än användarvänliga gränssnitten som erbjuds inledningsvis. I andra sammanhang lägger man mycket stor vikt vid att få tjänster och produkter att vara lätta att använda och ta till sig. Det behöver man inte tänka på när WoW-faktorn är hög, då har användarna överseende!

 

Tänk bara när TV fortfarande var viktigt och parabolerna dök upp. Vad gjorde man inte för att kunna visa Eurosport och MTV för bekantskapskretsen. Jag är övertygad om att det förekom dödsfall när folk föll från tak och träd i sin iver att fånga Astras strålar. Apple-TV blir aldrig lika hippt.

 

Ibland går det utmärkt att vänta ut tekniken och hoppa över ett par steg. Man slipper nya prylar, lära sig nya ord och funktioner och man hinner med annat, som att läsa en god bok tryckt på papper. Papper är en stark informationsbärare som inte behöver laddas då och då.

 

Jag tillbringade en tid för några år sedan med att skapa min nya digitala musikåtergivningsmiljö. Jag köpte en CD-spelare som hanterade 101 CD-skivor. Kommer ni ihåg CD-skivan? En rund sak som man etsade gropar i som betydde ett eller noll. Därefter digitaliserade jag cirka 1600 LP-skivor och lagrade resultatet som knappt 1 TB data! LP-skivan vet jag att ni kommer ihåg för den är nämligen retro just nu. Arbetet tog nästan ett år. Sedan kom Daniel Ek och hans anhang och erbjöd all världens musik för 99 spänn i månaden via Spotify.

 

Nu har hustrun avsatt en försvarlig budget för en ny musikanläggning i lägenheten. En musikanläggning som hon kan kontrollera från sin iPhone och som lirar allt från MP3 till gamla lack.

 

Allt skall alltså vara nytt!

 

Därför provar vi ett nytt vattenhål för vår fredagspilsner.

 

Fredagspilsner på fredag från kl 17.00 på restaurang Stearin 3:e Långgatan 8, OBS! Ny lokal