Min blogg

Det är inte alltid lätt att tänka efter före. Om man tänker efter så är det inte alls vår bästa gren, att ens tänka efter alltså. I ett perspektiv så kan det understundom visa sig att lite eftertänksamhet hade varit på sin plats. Det sämsta beslut som fattats av ett demokratiskt valt parlament, anses vara beslutet av det brittiska parlamentet att gå med i första världskriget. De borde tänkt efter först.

När man kommer med nyheter av tekniskt slag, är det mycket sällan som man presenterar baksidan och de dåliga nyheterna först. Det händer nog aldrig. Till exempel så började mänskligheten att använda båtar för väldigt länge sedan. Det gick oftast bra och last, besättning och båt kom både fram och tillbaka. Men ibland försvann alltihop.

Det tog många år innan någon tänkte på att man kunde ta med ett par mindre extrabåtar ombord om det skulle behövas. Till slut har dessa livbåtar blivit ihopfällbara livflottar. Synd bara att de oftast hamnar upp och ner när de utlöses och att nödställda inte vet hur man vänder dem. Många fler hade nog överlevt på Estonia om de kunnat vända på flottarna.

På tal om flygplan så uppfann bröderna Wright inga fallskärmar. Det tog ganska många år innan fallskärmar kom att användas inom flyget. Att bröderna Wright inte uppfann fallskärmen berodde till största del att den redan var uppfunnen, dock inte av Leonardo da Vinci. En fransman som hette Louis-Sébastien Lenormand konstruerade på 1700-talet en fungerande fallskärm. Den skulle användas för att ge folk chansen att rädda sig från höga brinnande byggnader, genom att hoppa.

Det dog en hel del människor i bilolyckor innan man började fundera på säkerheten. Sedan tänkte man ett bra tag till medan fler dog. Svensk säkerhet blev omtalad, trepunktsbältet såg dagens ljus och säkerhetsbälte blev standard och lag. Men amerikaner kan inte använda säkerhetsbälte så därför åker vi omkring i skarpladdade bilar med krockkuddar som kan explodera i ansiktet på oss. Och ändå dör drygt 40000 i trafikolyckor i USA per år, vilket sett i relation till folkmängd är fyra gånger fler än här.

Men tänker vi efter för det? Cirka 20% av er förväntas rösta på Sverigedemokraterna i september. Var femte svensk! Var femte svensk vill alltså inskränka aborträtten, återinföra sambeskattningen och ta bort pappamånaderna ur föräldraförsäkringen.

Med tanke på att klimatet, miljön och terrorism är det som oroar svenskarna, så är jag orolig för förmågan att välja parti. På fjärde plats på oroslistan kommer antibiotikaresistens, men där kan jag faktiskt inte ange vilket svenskt parti som går i främsta ledet. Men det är långt ner till SDs paradfrågor.

Dessutom är det så att det även lokalt är illa ställt med eftertänksamheten. Göteborgs egen Donald Trump seglar upp bland favoriterna i kommunvalet. Martin Wannholt raljerar och slänger sig med halvsanningar och på frågan om hur han skall finansiera ett par miljarder i en större ofinansierad utgift för lag och ordning, så svarade han att de kommer att skicka en faktura till staten. På det sättet svarar och argumenterar män som Donald Trump och Martin Wannholt.

Och vad gör vi åt det?

Precis, vi tar en sommarfredagspilsner.

Ingenting är så dåligt, så att det blir bra.

Oftast dyker det dåliga upp som nytänkande i samband med revolutioner. Det sker när man skall göra något annat än de som bestämde tidigare. De som var äldre än oss, de som hade ett annat kön än oss, det som hade makten i samhälle och ekonomi, eller de som bara råkade befinna sig före oss kön. Det som var bra, blir dåligt. Det som ansågs vackert, skall man tycka är fult och de goda gärningarna man tyckte sig göra skall nu anses som onda. Det sista kan exemplifieras med att resa ut i världen och möta nya människor och få nya intryck. Det är numer en otrolig synd, i alla fall om man nyttjar flygplan för sitt resande.

Och om man gör något riktigt dåligt med avsikt, då kan det väl vara bra. Nej!

Även om filmen med Meryl Streep om den falsksjungande millionärskan Florence Forster Jenkins, var en bra film, så kan aldrig Jenkins framträdanden ha varit bra. Skrattretande, ja kanske, men inte bra. Glöm inte att snus är snus om än i gyllne dosor och att hyra Carnegie Hall för sin falsksång, gör inte sången bättre. Och ”Little shop of Horrors”, var ingen bra film i original, även om Jack Nicholson råkade spela birollen som den masochistiske tandläkarpatienten.

Fast visst kan man raljera om det med framgång. Det gjorde Frank Zappa:

”Cheepnis in the case of a monster movie has nothing to do with the budget of the film, although it helps.”

Andra dåliga saker som blivit bättre är våra bilar. En del av framgångssagan är enligt Sveriges Trafikskolors Riksförbund, att vi tack vare dem blivit bättre bilförare. Men främst är bilarna bättre och säkrare. Det gäller även bilar som Volvo 240-serien och Saab 900. Dagens fordon är bättre. 1966 dog 1313 personer i trafiken och 2017 var det 254 som omkom.

Men ändå finns det nördar som hävdar att även bilarna var bättre förr. Fel!

Den snabbast växande grenen inom skönhetskirurgin är borttagning av tatueringar. Det är bra. Hur och varför tatueringar fick sin position i dagens medievärld, borde någon undersöka. Att företeelsen förknippas med farliga människor, sexualitet och utanförskap, är givetvis grunden. Men hur kunde det få gå så långt?

Men, Horace Engdahl är en genuin patriarkal skitstövel. Han är inte bra. Carl den sextonde Gustav representerar den svenska monarkin. Den är en förlegad institution och därför en dålig del av vår samtid. Den Svenska Akademin är ett råtthål just nu. CG Sexton kan resa sig och kliva ner från sitt elfenbenstorn och be Horace Engdahl flyga och fara för att rädda Nobelpriset i litteratur. Lite långsökt, men en dålig sak som kan komma till nytta.

Det som det dåligas förespråkare främst kräver är folk som avskyr dem. Motstånd från etablissemanget är deras blod. Ingenting är värre för dem än likgiltighet. Så nu när vi står vid gränsernas gräns är det dags.

Inget är så dåligt att det blir bra, inte ens vädret!

Det är dags att samlas till fredagspilsner för att debattera hur varmt är varmt, hur kallt är kallt, hur blött är blött, hur blåsigt är blåsigt samt hitta och ställa några rebeller mot väggen som har fel uppfattningar om vädret som varit, det som är och om vädret som kanske kommer.

Tissel, tassel och Twitter.

Minns ni när vi sa brädgård? Det hade ni redan glömt alltså. I anglofieringens namn och för att verka coola säger vi numer hashtag. #metoo osv, hade nog inte fått samma grepp om oss alla om vi sagt ”brädgårdmetoo” eller på utrikiska ”lumberyardmetoo”. Fast lumberyard kanske aldrig fastnade som begrepp i engelskspråkiga länder.

Twitterrevolutionerna fortsätter dock att forsa över oss så att begreppet revolution känns aningen urvattnat. Det blir så, när det går tretton revolutioner på ett dussin.

#knytblus.

När Gutenberg tryckt biblar på latin och Luther spikat upp teser på kyrkporten, började vi utveckla våra förmågor att kommunicera med det skrivna ordet, i kontrast mot det talade. Grejen med att texten finns kvar, kan granskas och läsas igen, har haft större inverkan på oss än vad man kan tro. Bara en sådan sak som att man kan gå tillbaka och kontrollera vad den där personen egentligen skrev och fundera på det i efterhand. Det är väldigt viktigt, att kunna granska och tänka efter.

Nu gäller istället få, fort och fel! Fåtalet handlar om antalet bokstäver och ord man förmår använda och sedan läsa.

Sålunda tycks vi vara på väg mot en era där vår förmåga att använda skrivna texter förringas och minskar. Istället översköljs vi av bilder och ljud. Som ersättning till poetiska omskrivningar och emotionella gestaltningar får vi emojis och videosnuttar, som än så länge förefaller ha lika många olika innebörder och tolkningar, som de har avsändare.

Jag tror personligen inte alls att en bild säger mer än tusen ord. En bild säger något helt annat, jämfört med en påse med ord. Om jag törs ta ett steg till, så vill jag påstå att vi blir mer emotionellt förblindade av en bild, jämfört med en text. Alltså blir det lättare att förleda oss med bilder än med ord.

Och Lajka är inte längre namnet på en rysk blandrastik som skickades ut i omloppsbana!

I september är det val i Sverige och vi kommer att utsättas för propaganda och illasinnade påtryckningar. Taktiskt så vinner trollen när de lyckas tvinga en politiker att dementera det som inte hänt. ”Har du slutat att slå din fru”?

Men när vi nu förfasas över Facebook, Twitter och ryska troll, så skall vi inte glömma att vi själva främst söker bekräftelse på det vi redan tror på. Det är inte de ryska trollfabrikerna som står för spridningen av lögnerna till jordens alla hörn. Det gör vi så bra själva, genom några klickningar på nätet.

Och jag har personligen fått motta flera kommentarer från mina vänner, om att jag borde få eller se till att det byggs en moské utanför mitt fönster, där jag kan lyssna till böneutroparens kallelse till bön.

Istället för fredagsbön tänker jag be er komma och ta en pilsner, en fredagspilsner.

Två saker att tänka på; algoritmer och ”Nyttiga idioter”.

En algoritm är en begränsad serie instruktioner som krävs för att lösa en uppgift. En klassisk sådan övningsuppgift från vår utbildningstid var ”kör in bilen i garaget”. Då lärde man sig också att det är viktigt att sekvensen kommer i en viss ordning. Det är bra om man öppnar porten innan man kör in bilen.

En algoritm är inte farlig, även om företeelsen namngivits efter en persisk matematiker. Men om algoritmen beskriver en process som samlar in information, så blir den möjliga användningen av den informationen, något man kan diskutera. Man behöver inte diskutera socialsekreterarna i Kungsbacka och deras rädsla för algoritmen som visade hur man automatiskt hämtar information ur svenska register om personer som söker kommunala bidrag. Funktionen fattade inga beslut i Trelleborg, där den ursprungligen användes. Den bara samlade in data på 30 sekunder som det tog en socialsekreterare flera timmar att ta reda på, via telefon och annat.

En ”nyttig idiot” är en person som utan att vara medveten om det, går andras ärenden, men som fortfarande tror att hen värnar om de egna intressena. De elaka planterar information, som sedan sprids utan tanke på dess verkliga innehåll eller varifrån det kommer.

Vår senaste ”nyttiga idiot” heter Hanif Bali och han satt tills i måndags i moderaternas partistyrelse. Det gör han inte längre och han har dessutom lovat moderaterna att han skall sluta twittra. Han spred gladeligen material som han tyckte låg i linje med M’s uppfattningar, men som i själva verket gjorde honom till en nyttig idiot i den ryska statens tjänst.

Hur klarar vi oss då i allmänhet i detta sammanhang? Ganska dåligt är jag rädd. Vi är alldeles för dåliga på källkritik och för glada i att klicka och dela saker på nätet. Om dessutom en person som står över oss i den sociala hierarkin lägger ut eller delar något, då är vi ännu snabbare på att klicka, för att om möjligt sola oss i någons glans.

Tillbaka till algoritmerna.

På Youtube och Facebook styrs innehållet med hjälp av olika algoritmer. Om vi söker på något så får vi genast förslag på annat material, som vi borde vara intresserade av. Dessa förslag gör oss snabbt till ”nyttiga idioter”.

Youtube och Facebook lever på trafik i näten och på annonser. Konflikter är väldigt bra för att skapa uppmärksamhet. Uppmärksamhet genererar trafik. Detta är inga onda algoritmer, det är marknadsekonomi.

Och då måste vi förstå att högerpopulister och antisemiter inte på något sätt är bra på att använda sociala medier. Det är de sociala medierna som är onödigt bra på att lyfta fram högerextremism!

Dagen efter att sjutton personer dödats i Parkland, Florida, kunde man få fram material på nätet som misskrediterade de som överlevt och förklarade att de bara var skådespelare som fått betalt av organisationer som motarbetade republikanerna och vapenlobbyn i USA. En forskare på Columbia University konstaterade att nio av tio inlägg stödde sådana konspirationsteorier.

Förhoppningsvis finns det anledning att lägga namnet Cambridge Analytica på minnet, för om det fastnar, lär vi kunna se Donald Trump lämna Vita huset i förtid. Ni får googla Cambridge Analytica och läsa på, men var noga med vem som är avsändaren.

Avsändaren av denna betraktelse, vill bara att vi tar en pilsner på fredag, en fredagspilsner.

Det är riksdagsval i Sverige i september. Det märks redan. Jag är fortfarande motståndare till personbilstrafik i stadskärnor, oavsett hur dessa bilar drivs. Vill man verkligen ändra på inställningen till bilar, måste man ändra på folks beteende och uppfattningar. Det gör man inte genom att göra bilägarna förbannade.

Efter en veckas skidåkning i Italien så trampar man åter svensk mark under fötterna och ser i bladet att inte mycket förändrats under vår frånvaro. Det är verkligen konstigt att man inte förbjuder bussresor till alperna i dieselbussar. Men nu vill Miljöpartiet att det efter 2030, inte får säljas en droppe fossila bränslen i Sverige.

Det är lätt att säga, men omöjligt att göra i ett land som Sverige. I Kina går det att genomföra sådana åtgärder eftersom lagstiftningen där inte tar särskilt mycket hänsyn till den personliga äganderätten.

Personbilsflottan i Sverige består av cirka fem miljoner fordon. En ytterst liten del av denna (ca 1%) är idag elbilar eller hybrider. Förra året nyregistrerades ca 380000 bilar, varav cirka 15000 var elbilar. Ett utbyte i samma takt som nu ger en rimlig andel elbilar på 25% år 2030, alltså cirka 1,2 miljoner bilar. Oavsett, så kommer att rulla en avsevärd mängd bilar som drivs med fossila bränslen i Sverige efter 2030.

Förbättringarna av de moderna explosionsmotorerna har minskat utsläppen. Den berömda dieselskandalen ändrar inte på det. Den dieseldrivna Volvo som vi kör drar en liter milen i stadstrafik. Vår förra Volvo drog över två liter milen i blandad körning. De japanska bilföretagen jobbar hårt med att ytterligare förbättra sina motorers prestanda, för att förlänga livslängden på den teknik som används nu och de har enligt ryktena skapat motorer som ger över 50% verkningsgrad.

I veckan tankade jag vår bil med 65 liter diesel. Det tog cirka 2 minuter. Det kör jag på i två veckor. Elbilen kommer inte att slå igenom på bred front förrän tiden att ”tanka” den ligger på samma nivå. Det förutsätter att man byter batteriet. En standardisering där en automat byter ut din battaripack på två minuter är inte science fiction. Det som krävs är en gemensam standard.

En annan intressant sak som man bör ha lite kolla på är att när utsläppen från motorerna minskar, är att då blir andra utsläpp i våra städer viktigare, eftersom deras del av föroreningarna då ökar. Den mest påtagliga är de så kallade lättflyktiga organiska ämnena (VOC på engelska). Förutom från bilar kommer dessa utsläpp från en mängd källor, främst från våra hem i form av rengöringsmedel, färger, skrivarbläck, parfymer, etc.

I västerländska storstäder anses de senare utsläppskällorna redan stå för upp till 50% av dessa utsläpp (källa University of Colorado).

Hur skall vi då se på de här problem? Jag skall personligen se bättre på dem eftersom läkarvetenskapen bestämt att jag skall ha glasögon hela tiden. Nu är det alltså inte bara min hustru som vill att jag skall se bra ut.

Men, när jag i veckan besökte optikern för andra gången för att mätas, så blev jag oändligt besviken på ungdomen. Jag tog en nummerlapp, fast det bara fanns ytterligare en besökare i butiken. Den unga damen vid kassan kallade på mig, varvid jag klev fram med bestämda maskulina steg och sa med oövervinnelig stämma, samtidigt som jag visade henne min nummerlapp, ”Det är jag som är 007”.

Den unga damen hade ingen aning om vad jag insinuerade på. Vad skall det bliva av dessa okunniga ungdomar och vad skall vi göra åt det?

Precis, vi tar en fredagspilsner.

Så förefaller då vår civilisation ha överlevt ännu ett av marknadsekonomins storartade rekord. Fast jag vet faktiskt inte om det slogs något omsättningsrekord i julhandeln 2017.

Men tänk så bra det är med ohejdad marknadsekonomi. Det tycker ju alla. I alla fall alla i Sverige, eftersom vi har en av världens mest liberala lagstiftningar och inställningar till marknadens överlägsenhet.

Eller?

Personligen köper jag inga julklappar, men jag köpte en massa mat inför julhelgen. Det blev en del som hamnade i soporna, eftersom efter själva julafton så var vi bara två som fortsatte att tugga i oss resterna.

Men tänk så många bra saker som inköptes under julhandeln. Bra saker som gör det som förväntas av dem och som håller hög kvalitet. Men hur var det nu med kvaliteten. Håller grejerna och håller de vad de lovar?

Vår gamla CD-spelare håller och den är över 25 år vid det här laget. Men under samma tid har vi avverkat flera tvättmaskiner, diskmaskiner och torktumlare. Programmerad död eller som det officiellt heter, planerat åldrande.

Det är inget svårt att tillverka en glödlampa som håller i hundra år, men det var inte marknadsekonomiskt hållbart. Därför skapades den berömda kartellen mellan tillverkare av glödlampor, där medlemmarna fick betala böter om lamporna höll mer än ett år.

Gullegullföretaget Apple har nu tagit detta koncept ett steg längre. Via de utskickade uppdateringarna skjuter de helt enkelt sina egna prylar i sank, så att ägarna måste gå och köpa nya dyra fina grejer, eftersom de gamla blev nästan obrukbara vid den senaste uppdateringen.

Här förväntas jag nu basunera ut mitt kända budskap mot privata skolor, skattefinansierade privata verksamheter och vinster i välfärden. Heja Ilmar Reepalu.

Istället pratar vi om söta lejonungar i Borås djurpark. Det är också marknadsekonomi. Bra marknadsföringsobjekt som lockar familjer och som ger ökade intäkter till parken. Det kostar inte så mycket att producera dessa ungar och under deras första tid i livet är de också billiga i drift. Kort sagt är det en bra affär.

Sedan växer problemen i takt med ungarna. Det går inte att ha hur många lejon som helst i Borås djurpark och marknaden för att sälja dessa djur vidare till andra djurparker är begränsad. Så då återstår endast en lösning och det är att avliva lejonungarna. Att jämföra detta med glödlampor som håller i ett år eller Apple som förstör sina egna produkter, är givetvis olämpligt. Så kan man inte resonera. Vi pratar faktiskt om levande djur här.

Men låt oss ta marknadsekonomin ett steg till, så här i januari då konsumtionen är på en årslägsta nivå beroende på säsongen. Eutanasi, eller aktiv dödshjälp, är något som allt fler argumenterar för. Då vill jag inflika att marknadsekonomin kan ta sig in där också. Och när livet inte längre har något värde, då får döden sitt pris.

Och vad gör vi åt detta?

Jo, vi tar årets första fredagspilsner.