Kategori: Ska vi ta en öl?

Natten har just gått sina tunga fjät här utanför och enligt nyhetsutsändningarna har Luciafirandet gått lugnt till. Annat var det förr! Då var det en vit Lucia. Nästan heltäckande vitt, i alla fall var drivorna med berusade vitklädda tonåringar vita. Ja alla traditioner de tas bort. Helt säkert EUs fel att ungarna inte super skallen av sig på Lucia längre.

Nyhetssändningarna innehöll dessutom en intervju med min käre granne, han med hål i ryggen ni vet. Han som hävdar sin oskuld som stenkastare bara för att han missade. Jag undrar om man skall resonera på samma sätt om Hannes hade hållit i en AK-47. (En AK-47 är alla revolutionärers käraste leksak som också går under namnet Kalasjnikov. Världens utan jämförelse främsta automatiska handeldvapen). Om han stått där och missat sina första 30 skott eller varför inte stenar, hur skall man då reagera om han laddar om eller hämtar fler stenar? Hannes ångrar ingenting och anser att stenkastning är det enda sättet att komma till tals med samhället idag. Jag väntar ivrigt på Hannes fredsälskande och pacifistiske fars uttalande kring detta.

Alla vi andra blir blasé och bevärdigar bin Laden och hans grottor ett förstrött intresse medan vi jagar vidare i den accelererande helgyran. I år skall det inte bli så mycket av allt och vi skall hinna klart i rimlig tid utan att stressa ihjäl oss. Har ni hör den förut? Och hur kommer det att bli?
Jo, det blir fredagspilsner redan i morgon den 14 december. Att genomföra ett traditionsenligt pilsnerdrickande den 21 anses som ogenomförbart. Sålunda styckar vi traditionerna och samlas på restaurang Basement från kl 17.00 i morgon fredagen den 14 december.

I dessa tider av terror, katastrofer och oro blandad med konjunkturfall, skall man enligt historien fjärma sig från verkligheten och anlita flärden som tröst. Så gjorde man i bland annat Berlin på 20-talet och i Hollywood på 30-talet.

Flärd för mig handlar mycket om vad kvinnor har på sig för kläder. Ganska enkelt, ju mindre kläder (i både antal och storlek), gärna i glansiga material, desto mer flärd. Dock hävdar jag att det finns en gräns för hur små och få kläderna får vara. Enligt min forskning är det nämligen så att i princip hela den kvinnliga mänskligheten ser bättre ut med kläder på än utan!

Alltså har vi ett matematiskt problem som har som ytterligheter de talibanska kvinnornas burkas å ena sidan och de brasilianska kvinnornas stringtrosor av snören å den andra. Inte mycket flärd på något håll där inte. Men det finns alltid någon idiot i gänget som snabbt ger sig på att ta fram den differentialekvation som blir följden om man i detta max/min-problem tar med tiden som variabel. Det vill säga den tid som det tar att ta av kläderna. Samtidigt måste man dock klara av randvillkoret som styrs av flärden.

Kläderna skall för att representera flärd givetvis framhäva det kvinnliga hos kvinnorna. Historien ger oss olika exempel på vad olika epoker räknar som kvinnlighet. Dessutom är det så att flärden också omfattas av de kläder som inte syns, alltså kläderna som man har under. Att dessa kläder inte syns äger numer inte helt och hållet sin riktighet. Som alla sett är det numer populärt med mycket lågt skurna byxor där trosorna sticker upp över kanten. Saknar helt samband med flärd enligt mig!

Majoriteten av de typer av underkläder, som tills för en tid sedan bara såldes per postorder eller i skumma butiker på Andra Långgatan och som numer exponeras hos såväl Lindex som H&M, har sitt ursprung i det viktorianska London. Ni vet på den tiden när drottning Viktoria sa till sina kvinnliga undersåtar att de skulle lägga sig på rygg, blunda och tänka på imperiets väl. Då var det inte comme-il-faut att vara naken i några som helst sammanhang. Därför uppfanns då dessa damunderkläder som del i något nödvändigt ont och för att skyla så stor del av den kvinnliga kroppen som möjligt. Samma utstyrsel som idag sägs accentuera och framhäva kvinnlighet, var alltså den tidens sängkammarburka. De’ ni grabbar, att vi var så nära släkt med talibaner det visste vi inte!

Nåväl, med eller utan flärd så är det pilsnerdags, till och med fredagspilsnerdags. Vi följer upp förra månadens succé på restaurang Basement på Götabergsgatan. Då räknade vi in 27 personer i vårt vuxenfritids. Blir vi fler i morgon?

Fredagspilsner på restaurang Basement på Götabergsgatan från klockan 17.00.

Vuxenfritids på Basement!

Tänk på vad du säger! Vuxenfritids, det begreppet kan allt uppfattas fel på många sätt, så tänk på vad du säger. Nu ligger just denna uppmaning inte så väl till för mig, men kanske för er. Jag är ju mer åt Arne Ankas håll.

I dessa dagar av korstågsnoja översvämmas vi av individer som helt utan självkritik slänger ur sig saker endast i syfte att väcka uppmärksamhet, vara märkvärdiga och få lov att komma i tidningen eller om det fullbordas, komma med i TV.

Detta bevisades till fulländning då TV visade en geografiskt okunnig meteorolog som hävdade att det dammoln som regnade ner över Västkusten härom dagen kunde härröra från sand som rivits upp av explosioner i Afghanistan. Frågan är vem man skall bli mest besviken på, TV-kanalen som spred budskapet eller meteorologen som sket ur sig det. (Ref till Arne Anka).

Och så är det ju roligt att skämta. Practical jokes står snart som spön i backen och mjältbrandsbranden sprider sig med oanad hastighet. Så enkelt det är att lägga lite damm i ett kuvert och skicka det till någon man uppskattar eller någon man inte uppskattar, beroende på humoristisk läggning. Jag väntar bara på att ett svensexegäng skall klä sig i förmodade arabiska kläder och på skoj ropa ”Allah akbar” och provkapa en buss eller ett flygplan med plastknivar som inledning på en trevlig kväll för att därefter skjutas i småbitar av svenska polisens specialstyrka.

Vi tar det lite lugnare och med överlägset jämnmod så revolutionerar vi vårt vuxenfritids genom att på fredag mötas på restaurang Basement på Götabergsgatan kl 17.00. Jag och Vispen inspekterade lokalerna i tisdags och fann dem ändamålsenliga Att vi också blev bjudna på var sin öl av restauratören själv påverkade oss inte det minsta. Vi har integritet!
Alltså, fredagspilsner på restaurang Basement på Götabergsgatan från 17.00.

Så står vi då där igen!

Var då någonstans och varför?
På 1252 och dricker fredagspilsner!

Men?

Det är givetvis Usamas fel och de knäppa tidningarna!

Va´ då knäppa tidningar?

Ja, Ding Bladen du vet!

Det där får du aldrig ihop!

Jo, eftersom det är förhöjd säkerhetsnivå just nu på svenska flygplatser (av kända skäl) så blev det förseningar som gjorde att jag och Vispen inte hann snacka och i Stockholmstidningarna (som är knäppa) så stod det inte om något annat än vilket lag som kanske vinner allsvenskan (som om det skulle vara svårt att förutse) och inget om pilsner på fredagar. Vilket skulle bevisas!

Dessutom hävdar Thomas som driver 1252 att det skulle vara jättetrevligt att se oss där igen. Så varför inte! Vi går dit imorgon och diskuterar vart vi skall gå sedan.

Vidare fick jag ett SMS igår från någon som löd: Alla är så arja på mej, får jag sova hos dej / Usama. Glömde kolla numret meddelandet kom ifrån. Hade kanske betalats bra hos FBI/CIA. Eller vad tror ni?

I morgon diskuteras annars även Vispens sjuknivå (synd om), svenska fartkontroller (det är något för våra engelsktalande vänner) samt vår egen roll i den träiga inåtvändhetens utveckling och vår till denna kopplade svaghet för rabatter! (Den hänger ni inte med på!)
Häng istället med på fredagspilsner 1252 i dag (fredag) från 17.00 så blir allt lite trevligare.

Så var då frågan om han skulle kunna hålla sina datortangenter borta från terrorattacken mot World Trade Center. Tydligen inte.

Det känns verkligen som om majoriteten av er är genuint illa berörda av det som inträffat och med sann medkänsla deltar i de tysta minuter som i parti och minut genomförs i Sverige. Det gäller inte mig!

Men eftersom trycket är så stort på allt och alla från det stora landet i väster och dess president, så följer vi de stora elefanterna och ställer in morgondagens fredagspilsner och skjuter på evenemanget i en vecka.

Till de av er som blir ärligt upprörda och till och med ilskna över mitt raljerande kring vår sorg och kommenderade sorgmanifestationer, vill jag ge en hemläxa. Här följer några namn och till dem förknippade frågor. Mina frågor är; hur många och hur många? Namnen är Sabra, Satila och Alhabja.

Frågor om moral och etik är alltid intressanta, men faktum kvarstår att moral är ett ämne lösligt i alkohol. Kvarstår då etiken.

Den mest etiskt besvärliga frågan idag är var vi skall dricka vår fredagspilsner. Eftersom jag och Vispen bestämmer och samtidigt bor i Linnéstaden, så blir det gärna gångavstånd för oss. Inte vidare etiskt med tanke på våra kamrater som framlider sina liv i diverse mer eller mindre fabulösa förorter. Alltså, kom med förslag. Man kan föreslå ”Eggers bar” tycker Vispen och man kan föreslå ”Basement” tycker jag. Vad tycker ni?

Jag tycker att det är fantastiskt roligt och ger hopp om framtid och liv att Calle och Chatarina Schneider har fått sitt andra barn. Och jag tycker att vi skall få bestämma vad han skall heta!

Gör er hemläxa och kvalificera in till nästa veckas fredagspilsner så får ni vara med och bestämma vad grabben skall heta.
(George och W är uteslutna men Häggan är vackert, framförallt i moderna datorsammanhang)

Hej go vänner. Nu är det dags att planera igen. Planera liver under semestern. Livet ni vet , det som passerar medan vi gör upp andra planer. Det enda vi med säkerhet vet om alla våra planer är att de slår mer eller mindre fel.

Tänk på alla dem som planerade i slutet på 60-talet. Tror ni att de kunde förutse oljekrisen och dess effekter? Och tänk på dem som planerade på slutet av 80-talet. Tror ni att de kunde förutse Berlinmurens fall. Jag var själv i Berlin i oktober 1989 och såg då en mur som jag trodde skulle stå där för evigt. Två månader senare var den borta.

Så skall vi då planera för den ena eller den andra väderleken? Eller skall vi kanske planera för en rejäl getingsommar.

Nej, låt oss istället ta en öl.

Innan dess vill jag passa på och tacka er alla, det vill säga nätverket, för ert engagemang i mitt sökande efter nytt arbete. Ett stort antal kontakter och uppslag har resulterat i flera erbjudanden om anställning. Jag har gjort mitt val och återkommer till detta så snart nya telefonnummer och e-postadressen är klara.

Det är min fromma förhoppning att detta exklusiva och väl fungerande nätverk skall fortsätta att verka i framtiden. Bara inte vår finansminister i ivern att finna nya beskattningsbara tillgångar gör ett tillslag mot oss. När möjligheten att beskatta löner och kapital minskar så söker han och hans gelikar efter nya jaktmarker. Villaägandet beskattas hårt eftersom det är svårt att flytta villan till något skatteparadis. Så se upp med förmåner som kan knytas till nationen.

Värdet av medlemskap i exklusiva nätverk kan snart omräknas direkt till svenska kronor och då ligger vi riktigt risigt till. Personligen tror jag att vi därför kommer att övergå till kommunikation via brevduvor eftersom skattemyndighetens förföljande av dessa budbärare kommer att kunna klassas som djurplågeri och därför förbjudas.

Leve den absurda svenska förkärleken för djur framför människor

Pilsner på fredag på 1252 från 17.00

Förblivande eders ödmjuke inbjudare

Som ni alla vet går popularitet i vågor. Just nu är till exempel Dubbel Trap inte lika populärt som för snart ett år sedan. Detta trots att Sveriges bästa Dubbel Trap-skytt även är sångerska i ett amatördansband, vilket såpa-läge! Vad hör jag, kommer ni inte ihåg vad Dubbel Trap är för något? Dess popularitet falnade nog med den olympiska elden.

Nåväl, ni kommer i alla fall ihåg ”Framtids-Birger”, han med fabriken ni vet. Han är inte särskilt populär ändå, fast ni kommer ihåg honom. Kanske tycker han att det vore bäst om ni inte kom ihåg honom. Så olika det kan vara.

Internet är inte heller särskilt populärt i dessa dagar, inte bland aktieägare och investerare åtminstone. Man har större framgång om man sysslar med att lura folk på pengar och kallar sig bank eller om man lurar på folk erektion och kallar sig för läkemedelsbolag. Svängningarna i världen, den västra alltså, är liksom lite större än vad verkligenheten, den reella alltså, kräver just nu, men journalisternas och analytikernas självuppfyllande profetior måste givetvis uppfyllas.

Det hela handlar ganska mycket om pedagogik. Det är lättare att sälja erektion på burk till en slak man än att övertyga honom om behovet av spetsteknologiska digitala tjänster. Det första behovet är nog lite tydligare i jämförelse med det behov han inte ens vet om att han har. (Fast så slak är tydligen inte den svenske mannen. Men han är sur i magen enligt försäljningsstatistiken rörande Losec och Viagra.)

Vi har alla tydliga behov av att dricka pilsner med varandra. Detta gör vi i morgon fredag på restaurang 1252 från klockan 17.00.

Frank Zappa varnade det amerikanska folket inför nationens 200-årsjubileum
1976 för att: ”People will try to sell you things that you may not ought to buy”. I vår tid av upplysning och högt stående moral försöker människor fortfarande att sälja saker och tjänster till er som intimt knyts till vissa begrepp och händelser och gärna dessa begrepps inneboende moralvärderingar (t ex ”eko” och ”miljö”) och händelsernas pseudoaktualitet (t ex ”millennieskiften”). En stunds eftertanke och analys är alltid på sin plats när charlatanerna dyker upp för att lura er.

Jag minns till exempel en person som försökte skrämma mig med att vårt hus var ett radonhus. När jag påpekade för honom att huset, trots den putsade fasaden, är helt byggt i trä och grundlagt på lera så dröp han iväg. En annan miljöskurk ville bärga olja från ett vrak utanför Lidingö och fick nästan ett kontrakt av kommunen innan undertecknad råkade dyka upp och meddela att ångpannan på den båten eldats med kol. ”I de mörkaste vatten…”

Och vad slängde du i komposten i morse? Kompostpolisen ser dig! I dagarna har begreppet ”kompost” nämligen fått sig en rejäl törn av forskarvärlden, men budskapet vill inte riktigt tränga in i den ”gröna” delen av vårt samhälle. Storskaliga komposter är i princip omöjliga att hålla fria från skadliga mikroorganismer och giftiga ämnen. Man kan inte jaga varje individ och kolla vad som slängs i komposten och dessutom blir kunskapskraven på individerna om vad som får och inte får slängas orimliga. Och blir man förbannad på samhället en fredagskväll så är den revolutionära handlingen att slänga något förbjudet i komposten inte långt borta.

För massor av år sedan introducerades bilder av glada delfiner på tonfiskburkarna för att påvisa det miljövänliga i fångstmetoderna. Detta fick ett snabbt genomslag bland konsumenterna. Nu skall det därför till informativa bilder på all vår mat om hur kul djuren haft det, innan de blev just mat. Och ju gladare djuren varit, dess bättre blir vår mat, eller hur var det nu! Ja ni trodde väl inget annat om mig. Alla frigående kycklingar har visat sig bära på bakterien campylobakter. Om ni inte tillagar den glada kycklingen riktigt och håller ordning på knivar och skärbrädor så får den fart på er mage så det dånar och sprutar, riktigt obehagligt blir det.

Som ni vet så var vi på ”ekoturistresa” i Belize över jul och nyår. Och det mesta är faktiskt ”eko” i Belize. De vet att naturen är den resurs som de har för att locka turisterna och det är turisterna som betalar deras löner. Inga naturupplevelser att visa upp, inga inkomster, ganska enkelt.

Men, när vi bodde i indianbyn San Pedro Columbia blev det lite för mycket. De sex familjerna på vår resa bodde hos var sin indianfamilj. Vi fick gå på utedass, bli bitna av deras hundar och sova i hängmattor, kort sagt leva väldigt nära indianerna. Men vi fick också tillaga tortillias över öppen eld. All mat tillagades för övrigt över öppen eld. När vi var där! Den lokale arrangören hade nämligen sagt till våra värdfamiljer att ställa undan sina gasolspisar för att ge oss ett genuinare ”eko-intryck” av vår vistelse.

Lurade igen!

I morgon tycker jag att vi skall visa upp alla prylar som någon lurade på oss i samband med millennieskiftet. De där nödvändiga minnesprylarna över vår livstids största pseudohändelse.

Detta gör vi på restaurang 1252 på Linnégatan från kl 17.00, som återigen slår upp sina portar bara för oss, nu även med uteservering!

Men,

I dessa dagar med sprickande bubblor och fallande kurser kan man fundera lite över våra begrepp och hur de förändras med omständigheterna. Det är också viktigt att tänka på vad vi egentligen menar innerst inne, när vi slänger oss med vissa benämningar.

Före den 6 mars 2000 hade begreppet ”IT-entreprenör” en viss klang. Det låg mycket av framtid, ekonomisk utveckling och överdriven personlig förmögenhet i den termen. Efter den 6 mars 2000 förändrades klangen, för att idag mera betyda ”looser”. För de av er som inte hänger med i de inre svängarna kan jag meddela att den 6 mars 2000 var det senaste datumet för ATH på Stockholmsbörsen. ATH utläses ”All Time High” och betyder att det var det senaste tillfället när alla börsmäklare var riktigt höga samtidigt.

Tänk så det kan bli. Själv är jag mest sur för att jag inte levde upp till mina egna paroller om aktiehandel och skomakare som skall bliva vid sin läst. Därför sitter jag på en hög Teliaaktier, som med en till visshet gränsande sannolikhet kommer att mögla i någon gammal dator utan att ge någon avkastning, vare sig av ekonomisk art eller av ansvariga ministrar.

Om jag sedan säger ”EU-byråkrat” då dras era slemhinnor samman som om jag sprejat er med vinäger. Dessa överbetalda, högfärdiga och ryggradslösa gråzonsmänniskor som utan skrupler slösar bort våra pengar på meningslösa och ibland obefintliga projekt. Var det så det skulle gå med fredsprojektet EU? EU skall förhindra krig mellan medlemsstaterna, men ingen sa något om kriget mellan medborgarna och den ogenomträngliga byråkratin!

Andra begrepp som ni alla har reflexmässiga förhållanden till är ”tysk turist”, ”norrman” och ”dörrvakt”. Reflektera något över detta medan jag drar till med ”AIKare”. Anstränger ni er att summera innebörden av de tre första begreppen, så kommer ni i närheten av den fotbollskunniga delen av mänsklighetens uppfattning om idrottskulturella attribut med ursprung i Solna.

Kul, inte sant? Att få le åt våra ofarliga fördomar och förutfattade meningar. Vi, de demokratiska värdenas främsta försvarare och förespråkare. Och hur reagerar vi inför begreppet ”invandrarkille”? Hur många av oss tänker på en duktig, studiemotiverad och målmedveten representant för vår framtid? Eller varför inte ”muslimsk man”. Ni vet en sådan som sätter sina barn i främsta rummet, som älskar sin fru och som med en aldrig sinande entusiasm sliter för att dra ihop till en bättre framtid för familjen, än den som han själv upplevde som barn. Och om jag säger ”afrikansk ledare”, hur många ser då framför sig en överviktig, motbjudande och korrumperad äldre svart man som just dör i hjärtattack med minst två alltför unga afrikanskor samt en tom Viagraförpackning vid sin sida? Hur står det till med era förutfattade meningar egentligen, bra eller dåligt??

Själv fick jag igår en (troligen) självbiografisk betraktelse med e-post från en blondin. Den beskriver en annan blondins mödor vid isfiske och förklarar varför skomakarens barn äter gammalt bröd, samtidigt som den med oemotsäglig självinsikt visar att vi i vår analys av vissa benämningar, till exempel ”blondin”, trots allt, alltid har rätt!

Häggan lynchas av blondiner från kl 17.00 på restaurang 1252, Linnégatan 52

Ps
Bara för att skaka om er uppfattning om er själva och era potentiella rasistiska åsikter så vill jag berätta följande:

Nigerias förre president, Sani Abacha, dog faktiskt under svårt komprometterande förhållanden, tillsammans med tre unga damer. Och enligt vanligtvis välunderrättade källor så fanns Viagra med i bilden.

Jag skäller på mina barn! Det gör mig inte särskilt unik. De får skäll för lite av varje. Mest för att de gör något som de inte skall och för att de inte gör något som jag anser att de skall göra. Mycket handlar om datorer och TV-spel av olika slag. För mycket tid till datorspel och Nintendo, men för lite tid till skolans läxor, att städa rummet, att öva på spelläxan och till att läsa Strindberg. På något sätt måste man få de nya generationerna att på ett naturligt sätt ta till sig de äldres erfarenheter, annars går det givetvis åt skogen. Jag menar att Strindberg läser väl alla!

Och vi måste alla ställa upp på att våra tillrättavisningar är vällovliga, nödvändiga och har en uteslutande positiv grundton. De skapar ju en så god stämning mellan generationerna. Minns ni själva hur trevligt det var i er barndom när era föräldrar tillrättavisade er? Och tänk så mycket bättre individer ni har blivit på grund av just det stödet. Lite ”Röda rummet” har väl aldrig skadat någon.

Problemet kanske ligger kanske i att vi strävar efter att lära våra barn Luthersk ärlighet istället för Brysselsk smidighet. Det senare innebär att man syns göra något som man inte gör. Man gör således det man skall när någon ser på och kan kolla och sedan gör man det man vill när situationen så tillåter. Men det är nog lite magstarkt för de flesta av oss att lära barnen hur det är, istället för hur det förväntas vara enligt traditionen. Det vill säga skola in dem i grottekvarnen från början och lära dem lismandets taktik.

Men varför skäller jag då på mina barn, egentligen. Jo, jag skäller på dem för att de spelar för mycket dataspel. På samma sätt som mina föräldrar skällde på mig för att jag läste för mycket serietidningar. Och mina mor- och farföräldrar skällde på mina föräldrar för att de lyssnade på amerikansk jazzmusik. Generationen innan skällde för att ungdomarna gick på bio. Vad tidigare generationer skällde på vet jag inte, men jag vet att de skällde. Och alla hade det gemensamt att de skällde för att ungdomarna gjorde något som de äldre inte förstod vitsen med. Redan de gamla grekerna hävdade då och då att just de måste vara den sista civiliserade generationen med tanke på ungdomens brist på respekt för de äldre och deras förmodade visdom.

”I do on to them like they did on to me”, en evigt malande maskin för mänsklig manipulation.

Det var bättre förr! Men det blir aldrig som det var förr och det blev det inte då heller! Och glöm för allt i världen inte att Arvid Falk (Röda rummet) till slut gjorde, om inte uppror mot, så i alla fall en ståtlig sorti från systemet som hotade att bryta ner honom och hans ambitioner. Det gör våra barn också till slut, sorti alltså. Troligen visare än sina föregångare, men med vilka minnen och uppfattningar om den tid som flytt.

Så se till så att era barn inte läser Strindberg, de kan bli revolutionärer!

Kanske får jag skäll av er för bytet av lokal, men generationsproblemen diskuteras på Karlssons Garage, Linnégatan 54 från 17.00 i morgon fredag.