Kategori: Ska vi ta en öl?

Nu närmar vi oss konsumtionens högtid framför alla andra. Julen smyger sig inte direkt på oss, utan julmust och adventskalendrar kastar sig som hungriga vargar efter våra stackars plånböcker. Man vänder och vrider på sin ekonomiska status för att fastställa hur mycket svärmor är värd att investera i i år. Kanske kan man använda lite av informationen man tog fram när man nyligen skulle lägga en skärv av sin inkomst i Padgrotskys apors händer?

Enligt skattemyndigheten är jag att betrakta som miljonär. Detta är en kostym som jag ogärna ikläder mig. Begreppet ”miljonär” har en klang som inte riktigt passar när man ser på vår Volvo, vårt påvra hem, min något beiga garderob och vårt husdjur i form av ett marsvin. Dessutom är tre barn allt annat än inkomstbefrämjande företeelser.

Hur skall man då bli miljonär på riktigt? I Sverige räcker, som ni alla vet, arbete inte till för att uppnå denna ekonomiska status. Lotto, idrottskarriär eller infantila spelprogram i TV godkänns av den tysta majoriteten som inkomstkälla. Men nu skådas en ny möjlighet i periferin. Den störste av samtida svenska uppfinnare, Håkan Lans, trakasseras av amerikanska datorföretags advokater, vilket har lett till att svenska dotterbolag till de stora drakarna upplever direkta försäljningssvackor. Svenskar ställer upp för en svensk! Allt enligt Ny Teknik. Äntligen en möjlighet för oss med universitetsstudier bakom oss och alla våra ändlösa timmar, dagar och veckor vid böcker med innehåll som sedan länge passerat bäst-före-datum.

Alltså, kom på något och bli uppfinnare! Men vad för något? Något med IT i förstås. Och det skall vara något nytt. Inte något gammalt i ny kostym. Utan något nytt med den nya tekniken. Det är först då som det klirrar rejält i kassan. Några exempel på sånt som var fel men blev rätt.

Alexander Graham Bell, vad uppfann han? Telefonen! Ja, den kallas så, men vad var det för något han uppfann? Vad var hans marknad? Ingen som vet? Bell uppfann ett hjälpmedel för döva. Hans marknad var teatrar och operahus som med hans uppfinning skulle underlätta njutandet av föreställningar för hörselskadade. Inget snack om kommunikation över några större avstånd där inte! Andra gubbar hade de tankarna

Edison uppfann bland annat fonografen, men han missade tåget, perrongen och hela spårsystemet vad det gäller det där med musik. Varför då? Edison uppfann en diktafon, det var hans grej. Helt andra personer med annan begåvning fattade galloppen med musikindustrin.

Marconi uppfann radion. (Fram till Sovjetunionens fall ansågs där att en ryss stått för denna uppfinning.) Men Marconi var liksom sina kollegor begränsad i sin uppfattning om vidden av sin uppfinning. Han uppfann en nödsändare för fartyg, alltså ett sätt att skicka signaler från båtar till lyssnarstationer i land. Inte mycket masskommunikation med reklam och dunkadunka sålunda.

Ta nu och sätt er ner och kom på något och det skall vara något som ingen annan kommit på! Det kan väl ändå inte vara så svårt. Måla era idéer i nya färger och försök att beskriva en traktor för en bonde på 1700-talet. Hästspring utan häst? Tänk på att vi andra inte heller begriper vad det är du pratar om.
Lite pilsner hjälper alltid till om kreativiteten brister och pilsnern intas på restaurang Bitter från kl 17.00 på fredag.

Inte mera sånt tjat nu!
Jo, bara lite. Det har varit mycket snack om kvinnans ställning i vårt samhälle på senare tid. Mest tack vara en välkänd pilsnerdrickarförening på en välkänd teknisk högskola och skolans problem med en felfokuserad rektor.
Det måste finnas viktigare saker för honom att göra och bättre sätt att sköta problem, än att presentera dem i pressen.

Men, jag har den senaste tiden med oroväckande frekvens mött många män och förvånansvärt många kvinnor som inte tycker att det här är något att snacka om, vi är ju jämlika nu. Men ursäkta meej! Försök att använda huvudet till något annat än att ha hår på!

Låt oss stjäla en metafor. Tänk er en värld där ojämlikheten baseras längd i stället för kön. Det vill säga en värld där alla makthavare är under 155 cm och de mäktigaste sällan är längre än 150 cm. Och så inser de korta människorna att detta är en orättvis värld och att vissa korrigeringar måste göras.

Först så försöker de korta att lära de långa att agera som korta människor.
De bör böja sig ner när de passerar en dörr eller vika sig dubbla för att kunna sitta i de låga möblerna i konferensrummet.

Andra korta människor försöker att göra världen mer passande för långa människor. De bygger dörrar på baksidan av husen som är 180 cm höga eller köper större möbler åt de långa så att de inte slår knäna i borden.

Ett tredje sätt är poängtera de långas speciella egenskaper. Långa människor syns bra i stora folksamlingar och de kan nå saker på höga hyllor. Låt oss erkänna och hylla dessa egenskaper och använda dem väl. Och så skapar de korta människorna jämlikhet genom att ge de långa människorna jobb där deras längd är en fördel eller så utvecklar man varumärken som riktar sig mot långa personer.

Dessa tre metoder har alla använts i våra jämlikhetssträvanden, men de räcker liksom inte. Många kvinnliga tjänstemän spelar hyfsad golf numer och några badar till och med bastu, men inte får de en bättre position för det.

Att anpassa en ojämlik värld genom positiv särbehandling eller med speciella program, kan liknas vid att ge kvinnor styltor på ett ojämnt underlag istället för att jämna ut det. Mentorprogram ger kanske kvinnor möjlighet att träffa de rätta personerna i hierarkierna, men det ger dem inte tillträde till de informella nätverken som verkligen styr. Många av er känner till de 15 medelålders män (jag är en av dem) som för några veckor sedan umgicks i en genuint mannlig miljö fiskandes hummer. (Fiskekungar?) (Internt skämt!). Även detta är en del av det patriarkala systemet.

Den tredje möjligheten hyllar kvinnor för att de klarar av att hålla ihop teamet med sin sociala kompetens. Dessa mjuka kvinnliga kompetenser!

Drar jag då upp detta som presumtiv rödstrumpe (maskulin form av rödstrumpa)? Nej jag tänker i strikt marknadsekonomiska termer. Vi står inför en stor kompetens- och kapacitetsbrist inom svenskt näringsliv. Om jag skall få ut någon pension om x antal år och mina barn skall få rimliga levnadsförhållanden så krävs det fortsatt tillväxt. Kapacitets- och kompetensresurser finns på två håll, nära oss. Förutom Mohammed och Mustafa och alla deras kusiner, som vi förhoppningsvis kan lura hit, så är kvinnorna den återstående resursen att kultivera. Vårt manliga kapacitetstak har vi nått sedan länge.

Men vi män är bra på att dricka pilsner.
Detta pratas det om på restaurang Bitter i morgon från kl 17.00, samtidigt som det dricks pilsner och ett och annat glas vin, företrädesvis rött.

Vem är släkt med vem och vem känner man?

Har ni tänkt på att Bill Clinton bara är sex handskakningar ifrån er. Det vill säga att statistiskt sätt så räcker det med att känna sex personer som inte känner varandra, så känner du någon som känner Amerikas president. Inte riktigt så kanske, men nästan.

Lite besvärligare blir detta om vi adderar lite språkmissbruk. Då talar vi nämligen inte längre om sex handskakningar utan istället om sexhandskakningar med Amerikas president! Känt nöje bland yngre amerikanskor. Hur gick nu detta till? Problemet är känt som särskrivningar, något som blir mycket märkbart i det svenska språket, men som inte är fullt så påtagligt i till exempel engelskan. Håller ni med om att det är en väsentlig skillnad på en röd hårig kvinna och en rödhårig kvinna. De av er som inte gör det kan alltså utan vidare förväxla Gudrun Schyman med Nicole Kidman. Det misstaget skulle jag inte vilja göra.

Särskrivningar kan också locka till goda skratt. Häromdagen bevistade min vän och kollega Flottören, en inte fullt så lyckad demonstration av ett datorprogram. Vad leverantören än tryckte på för knappar så kom det upp olika tekniska felmeddelanden. Till slut bröt Flottören samman när skärmen visade ”fel meddelande”.

Åter till dagens ämne. Det gäller främst att hålla reda på vem man är släkt med. De man känner har man vanligtvis lite bättre koll på. Om man sedan som jag, med hyfsat hög svansföring, hävdar att släktingar det är blaha blaha, då kan man åka dit rejält. Till exempel så har ett viktigt kundämne för oss precis bytt IT-chef. Det visar sig då att den nye IT-chefen är min frus syssling. Och har jag gått på några av svärmors kusinträffar fast jag varit bjuden? Nej då. Undrar vad jag får för betyg av chefen för den kundvården.

Men vad värre är, är följande. Vet ni varför jag gör mig så bra på bild? Vet ni varför jag har ett så smittande skratt och tilltalande leende? Vet ni varför jag har ett så obesvärat förhållande till golf och en perfekt och naturlig sving. Inte det! Jag fick i veckan reda på att jag är syssling med Helene Alfredsson, svenskt golfproffs av det ytterst framgångsrika slaget. Och som jag utnyttjat det!
Vem är du släkt med? Detta avhandlas på restaurang Bitter på fredag från kl 17.00.

Vad är det för fel på mig?

Unge Borrling har köpt en Direktörsmercedes, min granne Pär har en Ferrari i garaget, två av våra juniora medarbetare på Bosnext har köpt var sin Camaro. Och i måndags eftermiddag fick jag se flera hundra hyfsat normalt funtade svenskar ur samhällets olika elitskikt göra vågen och tjuta extatiskt, bara för att de fick se en Volvo av senaste modell köra fram. Jag suckar. Och vem var det som sa att bensinpriset är för högt?

Och vännen Leif hävdar ännu vid 40 fyllda att det är gôtt att sitta och dra i spaken i bilen när det finns underlättande moderna hjälpmedel. Pubertetsfasoner! Det finns fler av er där ute som förtjänar att omnämnas i denna utgjutelse över dansen kring en modern guldkalv, men antalet bitar som får förorena era nät är begränsade.

En personbil är en komponent i ett system för persontransport från punkt A till punkt B. Det är inte något sexigt. Om du sätter stans snyggaste brud i en Porsche-cab så är hon kanske fortfarande sexig. Men en riktigt sexig kvinna är sexig även i en Volvo. Kolla bara på min fru!

Omgiven av dårar och rådgivare med påtagligt begränsade förmågor står jag där och kämpar mot mina väderkvarnar. Ni är förledda som en gång den gamle kejsaren, han med kläderna ni vet. Men lyssna till den ännu kloke företrädaren för den sorgliga skepnaden.

Se mig som en förebild! Jag har ännu vid snart 44 års ålder ännu inte ägt någon bil. Jag lånar min frus.

Så ta cykeln, men glöm för böveln inte hjälmen!!

Avprickning för fredagspilsner sker utanför restaurang Bitter i morgon fredag från klockan 17.00

Cyklister iförda hjälm har premier att vänta.

Hälsar Don Q

För ett antal år sedan började vi i Sverige att så sakta närma oss våra europeiska systrar och bröder. Vi var mycket duktiga på detta, vilket snabbt ledde till att vi blev det mest europeiskt anpassade landet i Europa.

En sak som var mycket svår att ändra på var det faktum att AB Sverige av tradition från bondesamhället stängde all verksamhet under juli månad. Detta gjorde vi för att kunna vara behjälpliga med skörden. Att de flesta av oss skolkade från skördearbetet under den senare delen av förra seklet, förändrar inte det faktum att grundorsaken till det långa svenska sommarlovet, var behovet av billig barnarbetskraft under högsäsongen inom jordbruket. Hur bra låter det i dagens velour-samhälle, på en skala mellan 1 och 10?

Nåväl, AB Sverige stängde i fyra veckor. Det var inte vidare bra som integrationsgrund. Speciellt inte som de flesta européer har semester i augusti. Sålunda satte vi oss ut att anpassa oss till Europa även i detta avseende. Den fasta semesterperioden började att lösas upp i konturerna. Dock inte hos delar av den offentliga sektorn. Jag kan berätta om sommaren 1993. Då hade jag av någon obskyr anledning som uppgift att ringa till samtliga kommuner i Västsverige. I princip fick jag tag på alla de uppgifter jag sökte. Det trodde ni inte om den svenska ofantliga sektorn. (Det finns lagstiftning som styr detta i Sverige. Samma lagstiftning finns också i till exempel Italien, men där får man inte tag på någon även om det är mars månad. Så olika europeisk man kan vara!)

Idag har integrationen med det europeiska näringslivet nått ganska långt, vilket medför att AB Sverige inte längre stänger under de fyra veckorna i juli. Nu stänger istället AB Sverige i mitten på juni och öppnar butiken fram emot slutet på augusti. Fyra veckor blev på integrationens altare 10 veckor.

Augusti, denna alla konsulters avgrund av låg beläggning har därmed försvunnit. Istället har vi fått september, med motsvarande epitet.

Låtom oss därför samlas för att falskt och i alltför många tonarter besjunga att blommorna redan har blommat klart men att kall pilsner kan ersätta det mesta.

Säsongens sista fredagspilsner dricks på restaurang Bitter på Linnégatan från cirka 17.00.

Det lackar mot jul i!? Vi står inför stora händelser och viktiga beslut, men ett ämne är viktigare än alla andra tillsammans. Skall jag köpa Teliaaktier, har Göran Person för hög lön, skall förlorare tillåtas att spela hockey-VM, vem vinner Sverige över i EM-finalen, vem bröt vad och varför under Göteborgsvarvet? Intet mot den avgörande frågan:

Vad skall vi ha för väder i sommar?

Vilka risker skall man ta? Att värdera risker och riskera värden är något vi gör varje dag. Oftast utan att tänka på vad vi gör och ibland som ett aktivt beslut. Man kan cykla utan hjälm eller man kan välja att köpa aktier i något obskyrt bolag. Och tänk att oftast blir det fel. Man är rädd för att flyga, men åker gärna bil. Man gillar inte genmodifierad mat, men trycker utan tvekan i sina ungar medicin framställd via genmodifiering. Man är rädd för strålningen från en mobiltelefon och kör med dumsnodd, men stoppar själva telefonen i fickan nära något kärt. (damer kan kanske stava lite fel i föregående mening och så blir det roligt för er också).

Men skall man riskera att inte få ta del av oron inför semesterspektaklet.
Nej! Ta inte risken att missa något. Hör, se på och ta del av tugget!! Vem oroar sig för vilken opåverkbar faktor och varför?

Fredagspilsner på restaurang Bitter på Linnégatan. Om någon fixar vädret så har Bitter slagit upp sin uteservering. Och om ingen fixar vädret så har Bitter slagit upp sin uteservering lik förbannat.

Så står vi där igen, brännvin eller lastbilar? Det är bara att prioritera, man kan ju inte få allt, utan man måste då och då välja. Likt åsnan mellan hötapparna, fånigt leende: En pall brännvin eller en Volvo FL7 920 (kan givetvis också vara en Scania R113 360).

Och man kan inte tveka för länge för då blir man stående men en fot i luften utan att våga sätta ner den.

När svensken får välja då väljer han brännvin före lastbilar. Kanske inte det mest långsiktiga av beslut, men kom ihåg att värdet på varumärket ”Absolut” räknas som astronomiskt. Men det är ju konstigt att man först skeppar drickat till Danmark och sedan skaffar sig svensken ryggskott när han skall släpa hem spriten igen. Har någon som ansvarar för sjukförsäkringen räknat på det?

Och handen på hjärtat, det handlar kanske inte om att sälja lastbilar i framtiden utan om att kontrollera en transportfunktion. Vem transporterar mest brännvin till vem? Vem som tillverkar lastbilar (eller sprit) betyder inte så mycket. Inte heller vem som äger dem eller hyr dem (lastbilarna inte spriten, syftningsfascister!). Men de som tjänar pengar bara på att det rullar omkring pilsner som är på väg någonstans, de tjänar pengar. Det tickar i Telias nät när vi ringer! Hur konstruerar vi en tjänst som många vill köpa som bara baseras på att en lastbil rullar på en väg på väg till någon med pilsner?

Enligt våra vänner i Bryssel är det dessutom så att är brännvin mat. Med anledning av det kommer Birgitta E att leda en samtalsgrupp vid barens rundade hörn rörande kostens betydelse för hälsan.
Allt detta samtalar vi om på restaurang Bitter i morgon från kl 17.00. Det går också bra att diskutera vädret eller det senaste utvecklingssamtalet med barnens lärare.

Den store filosofen Graucho Marx sade: Dessa är mina principer och passar de
inte så har jag andra!

Jag vill med detta berätta att jag drack pilsner förra fredagen i en därför lämplig lokal i nära anslutning till Hundfjällets skidanläggning i Sälen. Ett fåtal starka hjältar gjorde mig sällskap.

Nu åter till principerna. Enligt principen skall kallelse till fredagspilsner gälla fredagen innan löning, det vill säga det skall vara så lite annat folk ute som möjligt. Av administrativa skäl blev det en anpassning av principen denna månad, vilket enligt Graucho Marx är helt i sin ordning.

Alltså står vi återigen i baren och utbyter konfidentiell och allmän information. Tänk om herrarna (det lär inte finnas några damer) som ljuger på VCW.se om sin insikt i olika företags aktiers utveckling, skulle få lov att smyglyssna på oss vid baren. Då skulle de kunna få info om barnens brutna ben under sportlovet, Häggans båtaffärer, när Stöten och Chrille förtöjde om en båt inne på båtmässan, en mängd relevant övrig semesterinformation samt hur fantastiska vi faktiskt är!! Det är något för den nerviga börsen.

Som ett intern samtalsämne för invigda rekommenderas norrmannen som hoppade från Preikestolen utan för Stavanger i förra veckan, men som var så feg att han var tvungen att ha någon att hålla i handen medan han föll mot evigheten. Vi som varit där kommer att ge en kärnfull beskrivning från platsen av hur det känns att sitta på en klipphylla och dingla med fötterna 800 meter upp i luften.

God tur!?

Vi möts på restaurang Bitter i morgon fredagen den 25/2 från kl 17.00.

Detta är en påminnelse om fredagspilsner och om vår egen dödlighet.

Olika situationer har olika underhållningsvärde för de direkt inblandade personerna respektive de som ser på eller bara hör talas om det inträffade. Ibland säger man ”Det här måste du bara vara med om”, eller så kan man säga ”Det här önskar jag inte ens att min värste ovän får uppleva”.

Eftersom det är min personliga åsikt att kärlek och hat är mycket närbesläktade tillstånd, så vill jag ta tillfället i akt att på mitt omisskännliga och mästrande sätt redogöra för hur man skall uttrycka sig i dessa sammanhang.

Ser man på historiens förlopp och söker efter det sinnestillstånd eller den egenskap som vållat mest lidande och död så finner man att det varken är hat, kärlek, girighet eller något annat klassiskt karaktärsdrag.

Vilken var den rådande attityden i Europa på 30- och 40 – talen, som gav Adolf möjlighet att skeppa 12 miljoner människor till deras egen undergång? Vad var det som fick tyska ingenjörer att konstruera den processindustri som Auschwich/Birkenau utgjorde? Hur kunde Europas industrielit medvetet låta sig utnyttjas av nazismens hejdukar? (Dessa kreatur utgjorde nämligen inte Europas begåvningsreserv utan förlitade sig på folks tysta medverkan)

Den samlande faktorn är likgiltighet!

Så åter till dagens ämne. Underhållningsvärdet i njurstensanfall är begränsat. Och efter gårdagens sejour på Sahlgrenska sjukhuset så tillåter jag mig att säga ”Detta önskar jag inte ens den människa som jag är mest likgiltig inför”. (För dem av er som vill ha en adekvat beskrivning av mitt tillstånd så kan jag säga att de 90 minuter som Sverige och Turkiet använde för att spela fotboll var utan jämförelse gårdagens bästa minuter.)

Boten mot njursten är vätskeintag. Låt oss därför genomföra en samlad manifestation mot
förekomsten av njursten.

Detta görs med fördel på restaurang Bitter på Linnégatan från 17.00.
Den uppmärksamme märker att jag delat upp sändlistan. Den är numer i två delar och den har i demokratins namn delats i bokstavsordning. Om någon har några andra krystade förslag till uppdelning finns det säkert någon ni kan diskutera det med. Orsaken till listdelningen är att listan blivit för stor för några storföretag som inte släpper in så stora listor i sina system.

”Planering är allt, planer är inget”, sade Ike Eisenhower. Han lyckades ju rimligt bra i sin roll som planeringschef för Operation Overlord i juni 1944, hur han sedermera lyckades i det civila som chef i Vita Huset, vet jag inte. (Någon som läst på?)

Nåväl, för cirka en månad sedan hörde jag många glada röster som ropade: ”Fredagspilsner den 17 december”. Nu är det upp till bevis. Hur det är med planeringen? Eller drar eftertankens kranka blekhet sin skugga över eventuella överord? Hänger den annalkande helgen med sina infernoliknande löften som en våt tångruska utmed ryggen?

Trots allt, en lucka i agendan skall man alltid kunna hitta annars är man inte bra på planering. Så nu skall ni bara hitta en lucka fredag den 17 december vid cirka 17.00 och en stund framåt.

Vidare är det enligt vanligtvis välunderrättade källor så att en paus för att dra tre djupa andetag innan helvetet brakar löst, är att rekommendera. Dessa tre andetag bör dras på restaurang Bitter på Linnégatan efter 17.00 på fredag i sällskap med likasinnade. Alla dessa likasinnade kamrater saknar i princip tid för detta, men genom en väl övervägd, erfarenhetsmässigt baserad och helt riktig prioritering kommer alla att kunna komma loss från sina respektive ”balls and chains” (saknar bra översättning på denna anglo-saxiska referens till forna dagars fångars släpande på kula i kedja) (förslag emottages gärna).

Läste ni förresten debattsidan i söndagens GP. Där var det en som jämförde debatten om friskolor – kommunala skolor med striden mellan offentlig (Pripps) och privat (Spendrups) pilsner. Tänk att blanda något så viktigt som pilsner med något så banalt som skolan. Undrar vad det var för en?
http://www.hagglin.nu/page24803.html
Träffa honom på fredag!

Goda anledningar växer inte på träd. Därför måste man ta vara på dem som ges. Idag cyklade jag till jobbet och det snöade och vem vet om det blir enda gången i vinter som det blir så. Alltså en god anledning att kalla till fredagspilsner på restaurang Bitter från 17.00. Det finns givetvis fler goda anledningar, som till exempel att detta kan vara årets, decenniets, seklets och millenniets sista kollektiva fredagspilsner. Det bör markeras!

Visa din ekvilibristiska planeringskompetens genom att dyka upp på restaurang Bitter efter 17.00 på fredag!