Jag pratade men en kompis för en tid sedan. Hon ville att jag skulle lyssna på en låt hon skapat med en AI-app speciellt för musik. Det var en text hon skrivit som var ett ode till en ort. Från hennes telefon hördes kvinnlig sång och musik från en orkester med lite rockstuk.
”Beställde du en mollstämd powerballad”, frågade jag.
”Nej, jag skrev kvinnlig sång och akustisk gitarr”, svarade hon.
Sångrösten var kvinnlig men arrangemanget långt från akustisk gitarr. Det visade sig också att hon fått lägga en hel del tid på att fixa med texten, stavningar, lägga till stavelser, och hitta på ord som lät rätt när de sjöngs.
Resultatet var bra, helt godtagbart för en hemmaproduktion.
Betyder detta slutet på det svenska musikundret?
Nej, lurade har vi varit länge. Vilka sjöng i Milli Vanilli?
I början av 1900-talet vände sig delar av etablissemanget mot fonografrullar och självspelande pianon. Det kallades ”Konservmusik”. Den stora invändningen var att musicerandet hos familjer i hemmen skulle upphöra. Man ansåg att om amatörspelandet försvann eroderades rekryteringsbasen för nya musiker och musiklärare.
Alltså, vi är rädda för att den nya tekniken ska rubba de cirklar som råder.
Musik i hemmet, har ni lyssnat på en person som repar på en ny låt? Att höra någon som spelar samma sexton takter hundra gånger. Min kära fru fick i början av vårt förhållande stå ut med ljudet från mina grammofonskivor när jag lyfte pickupen och spelade om sekvensen alltför många gånger.
Vi är fortfarande ihop!
Time changes och vi med den.
Jag pryade på GP på 70talet. På redaktionen skrev journalister och texterna levererades i ett rörpostsystem i huset vid Polhemsplatsen. I tryckeriet fanns det sättare som satte. Stora skrivmaskiner matade fram bokstäver för hela tidningssidor, men delar sattes för hand med typer man plockade ur fack. Gravörer skar ut för bilder och andra jobbade med klichéerna, det gjordes avdrag för korrektur och säkert någon ytterligare yrkestitel som jag glömt.
En hel industri har ersatts och nu sitter jag hemma och skriver, redigerar och får snabbt ut det på min printer. Jag är nöjd.
Men AI då?
Min skrivare från Brother krånglade. Jag ringde Kula. Han har en maskin av samma fabrikat, men inga förslag på åtgärder. Chattade med Brother och fick en instruktion skickad. Rappakalja. Frågade min frus AI-kompis och fick direkt en korrekt och lättförståelig instruktion för hur man nollställer räkneverket.
Jag har ingen aning om hur detta med AI slutar, men misstror som vanligt alla som säger sig veta.
När man gör nya grejer med den nya tekniken, det är då det händer saker. Yrkeskårer kommer och går. Lykttändarna av gatljus försvann, men poeter skaldar ännu om denna grupp och det romantiska skimmer som omgav den.
Vad gör vi åt det? Vissa saker är eviga. Vi tar en öl, en fredagspilsner.