Fredagen den 26 september spelar jag och delar av coverbandet Two Generations på Chalmers. Vi lirar på Wijkanders vid ett arrangemang av Chalmerska Ingenjörsföreningen.
Varför då?
Välkommen hem!
Alumndagen på Chalmers! Högskolan uppmärksammar sina cirka 70000 alumner lördag den 27 och CING mjukstartar med vårt gig kvällen innan. (Ni kommer väl!)
Dagen den 27 har aktiviteter med guidade turer som blandas med föredrag och allt avslutas givetvis med en sedvanlig traditionell sittning. Är du där, missa inte föredraget med min favorit Julia Ravanis!
Chalmers vill aktivera oss alumner så att vi inte bara dricker öl ihop, brygger eget hemma eller startar mikrobryggerier. Vi utgör en underutnyttjad resurs, för annat än att bidra ekonomiskt med donationer, utan som ansiktet utåt. Högskolan vill se alumnerna ta del i utveckling av både utbildning och forskning.
Vad kan man uppnå med detta?
För en tid sedan reste sig Harvards rektor Alan Garber upp och tog ställning mot Donald Trump på ett sätt som få andra vågar. Hur kunde han göra det? Jo, han leder världens rikaste universitet och mot den kassan kan inte ens USAs president slåss.
Och så har Alan Garber; Harvard Alumni Association. Idag har den 420 000 medlemmar spridda över världen som betalar medlemsavgift. Chalmerska Ingenjörsföreningen har drygt 12000 medlemmar, men i CING finns inga statsöverhuvuden, nobelpristagare, men väl ett par välrenommerade företagsledare och flera framgångsrika uppfinnare. På Harvard är de examinerade studenterna en integrerad del av verksamheten sedan 1866.
Nyss försökte europeiska universitet locka forskare från USA för att undvika Trumps okunnighetskampanj. Om alumnverksamheten fungerat bättre hade det funnits många personer som tillsammans kunde ha sträckt ut sina inbjudande händer till vänner och kollegor på andra sidan Atlanten. I Europa är vi fragmenterade som alumner. I Uppsala sköts allt av nationerna och i Storbritannien liknar det mest exklusiva klubbar och informella nätverk. Så det hela resulterade i ett kivande av sandlådekaraktär mellan lärosäten och länder.
I Sverige doneras pengar till opera, ballett och konst samt till behandling av svåra specifika medicinska diagnoser, i takt med att mecenaterna eller deras närmaste insjuknar. Ingen rock’n’roll och för lite teknik (Heja Rune A).
Man borde kanske införa pant på studenter. Våra högre lärosäten skulle betala in en slant för varje antagen student. Den fås i retur när personen avlagt examen och blivit betalande medlem i skolans alumnsektion.
Och så låter man Returpack hantera det administrativa, de har ju färdiga rutiner för både pant och returer. Förra året gjorde Returpack en vinst på 400 miljoner för burkar och flaskor som belagts med pant som inte betalats ut och betalda streckkoder som inte använts. Det blir ett skäl så gott som något för Chalmers och andra att höja examinationsfrekvensen!
Så vad gör vi då åt detta?
Rätt igen! Vi tar en öl, en fredagspilsner, utan pant.