Hej,
Min fru är trött på att se och höra vad Donald ljugit om medan hon sovit, han ljuger mest om natten på grund av tidsskillnaderna på vår planet. C vill helt enkel inte höra mer om ”lögner”, ”fake news” och ”alternativa fakta”, hon vill inte ens läsa orden.
Donald är duktig på de stora lögnerna och ganska usel på de små. Stora lögner är de om två miljoner raderade röster av ett företag vars demokratiska sympatier finns bakom döljande draperier. Den lilla lögnen säger mätbara saker som att ”Barack Obama är inte född i USA”. Men precis som när du ställs inför frågan: ”Har du slutat slå din fru?”, så tvingades Obama ge ett erkännande till Donalds lögn, genom att bestrida den och publicera sin födelseattest.
Hitler skrev att det är lättare att få folk att tro på en stor lögn än på en liten, till exempel den om en judiska världsomspännande konspiration, eller att alla grannländer förbereder en attack, vilket samtidigt ger att alla pacifister saknar patriotism.
Svensk media kämpar med att hantera lögnens tidevarv. Hur undviker man att ge lögnarna och lögnerna trovärdighet? Orden har makt och när de upprepas hela tiden i rubriker, ingresser och intervjuer, så fastnar de. ”Valfusk”, ”Jag fick fram vaccinet”, ”det stulna valet”, kommentarerna till Donalds uttalanden blir en viktig del i spridningen av historierna som sprutar ur munnen på jättebabyn på andra sidan Atlanten.
På våra egna bakgårdar är det lite tvärtom. Den som skriker högst är inte den som är mest framgångsrik. De arga männen med järnrör, svastikor och en hundraprocentig avsaknad av kunskaper i elementär matematik och statistik, de kan man avfärda med svepande handrörelse. Vi kan och vi vet bättre.
Men de små orden, den vardaglig anpassning av det tillåtna, skämten, vi påverkas långsamt, vi kanske inte ens märker det, men bit för bit, med små, små steg. De vrålande rasisterna kan man hantera, men de tysta och smygande kommentarerna och föraktet utklätt till humor, det ständiga bruset, det som man inte kan värja sig emot.
Och vilka är det som talar i de små orden, som skämtar och som tar de små, små stegen, så små att de inte är mätbara i de digitala stegräknarna?
Donalds bästa gren i lögnernas rike är att styra vår uppmärksamhet bort från något känsligt och över till det som han vill få oss att prata om.
Hur många av oss var nervösa inför valdebatterna om Biden skulle visa senilitet, snubbla på orden, häva ur sig något tokigt? Men hallå, vem hade fått oss att tro något sådant, varifrån kom vår vision om Sleepy Joe?
Vi får ta rygg på Kristian Wedel (GP). Hans kåseri ”Jag skriver som Trump pratar”, borde få en större spridning i världen utanför 031-området.
Så låt oss vara varsamma med orden och inte slita ut dem.
Hälsningar från den sjunde våningen