Min blogg

Så står vi där igen, brännvin eller lastbilar? Det är bara att prioritera, man kan ju inte få allt, utan man måste då och då välja. Likt åsnan mellan hötapparna, fånigt leende: En pall brännvin eller en Volvo FL7 920 (kan givetvis också vara en Scania R113 360).

Och man kan inte tveka för länge för då blir man stående men en fot i luften utan att våga sätta ner den.

När svensken får välja då väljer han brännvin före lastbilar. Kanske inte det mest långsiktiga av beslut, men kom ihåg att värdet på varumärket ”Absolut” räknas som astronomiskt. Men det är ju konstigt att man först skeppar drickat till Danmark och sedan skaffar sig svensken ryggskott när han skall släpa hem spriten igen. Har någon som ansvarar för sjukförsäkringen räknat på det?

Och handen på hjärtat, det handlar kanske inte om att sälja lastbilar i framtiden utan om att kontrollera en transportfunktion. Vem transporterar mest brännvin till vem? Vem som tillverkar lastbilar (eller sprit) betyder inte så mycket. Inte heller vem som äger dem eller hyr dem (lastbilarna inte spriten, syftningsfascister!). Men de som tjänar pengar bara på att det rullar omkring pilsner som är på väg någonstans, de tjänar pengar. Det tickar i Telias nät när vi ringer! Hur konstruerar vi en tjänst som många vill köpa som bara baseras på att en lastbil rullar på en väg på väg till någon med pilsner?

Enligt våra vänner i Bryssel är det dessutom så att är brännvin mat. Med anledning av det kommer Birgitta E att leda en samtalsgrupp vid barens rundade hörn rörande kostens betydelse för hälsan.
Allt detta samtalar vi om på restaurang Bitter i morgon från kl 17.00. Det går också bra att diskutera vädret eller det senaste utvecklingssamtalet med barnens lärare.

Den store filosofen Graucho Marx sade: Dessa är mina principer och passar de
inte så har jag andra!

Jag vill med detta berätta att jag drack pilsner förra fredagen i en därför lämplig lokal i nära anslutning till Hundfjällets skidanläggning i Sälen. Ett fåtal starka hjältar gjorde mig sällskap.

Nu åter till principerna. Enligt principen skall kallelse till fredagspilsner gälla fredagen innan löning, det vill säga det skall vara så lite annat folk ute som möjligt. Av administrativa skäl blev det en anpassning av principen denna månad, vilket enligt Graucho Marx är helt i sin ordning.

Alltså står vi återigen i baren och utbyter konfidentiell och allmän information. Tänk om herrarna (det lär inte finnas några damer) som ljuger på VCW.se om sin insikt i olika företags aktiers utveckling, skulle få lov att smyglyssna på oss vid baren. Då skulle de kunna få info om barnens brutna ben under sportlovet, Häggans båtaffärer, när Stöten och Chrille förtöjde om en båt inne på båtmässan, en mängd relevant övrig semesterinformation samt hur fantastiska vi faktiskt är!! Det är något för den nerviga börsen.

Som ett intern samtalsämne för invigda rekommenderas norrmannen som hoppade från Preikestolen utan för Stavanger i förra veckan, men som var så feg att han var tvungen att ha någon att hålla i handen medan han föll mot evigheten. Vi som varit där kommer att ge en kärnfull beskrivning från platsen av hur det känns att sitta på en klipphylla och dingla med fötterna 800 meter upp i luften.

God tur!?

Vi möts på restaurang Bitter i morgon fredagen den 25/2 från kl 17.00.

Detta är en påminnelse om fredagspilsner och om vår egen dödlighet.

Olika situationer har olika underhållningsvärde för de direkt inblandade personerna respektive de som ser på eller bara hör talas om det inträffade. Ibland säger man ”Det här måste du bara vara med om”, eller så kan man säga ”Det här önskar jag inte ens att min värste ovän får uppleva”.

Eftersom det är min personliga åsikt att kärlek och hat är mycket närbesläktade tillstånd, så vill jag ta tillfället i akt att på mitt omisskännliga och mästrande sätt redogöra för hur man skall uttrycka sig i dessa sammanhang.

Ser man på historiens förlopp och söker efter det sinnestillstånd eller den egenskap som vållat mest lidande och död så finner man att det varken är hat, kärlek, girighet eller något annat klassiskt karaktärsdrag.

Vilken var den rådande attityden i Europa på 30- och 40 – talen, som gav Adolf möjlighet att skeppa 12 miljoner människor till deras egen undergång? Vad var det som fick tyska ingenjörer att konstruera den processindustri som Auschwich/Birkenau utgjorde? Hur kunde Europas industrielit medvetet låta sig utnyttjas av nazismens hejdukar? (Dessa kreatur utgjorde nämligen inte Europas begåvningsreserv utan förlitade sig på folks tysta medverkan)

Den samlande faktorn är likgiltighet!

Så åter till dagens ämne. Underhållningsvärdet i njurstensanfall är begränsat. Och efter gårdagens sejour på Sahlgrenska sjukhuset så tillåter jag mig att säga ”Detta önskar jag inte ens den människa som jag är mest likgiltig inför”. (För dem av er som vill ha en adekvat beskrivning av mitt tillstånd så kan jag säga att de 90 minuter som Sverige och Turkiet använde för att spela fotboll var utan jämförelse gårdagens bästa minuter.)

Boten mot njursten är vätskeintag. Låt oss därför genomföra en samlad manifestation mot
förekomsten av njursten.

Detta görs med fördel på restaurang Bitter på Linnégatan från 17.00.
Den uppmärksamme märker att jag delat upp sändlistan. Den är numer i två delar och den har i demokratins namn delats i bokstavsordning. Om någon har några andra krystade förslag till uppdelning finns det säkert någon ni kan diskutera det med. Orsaken till listdelningen är att listan blivit för stor för några storföretag som inte släpper in så stora listor i sina system.

”Planering är allt, planer är inget”, sade Ike Eisenhower. Han lyckades ju rimligt bra i sin roll som planeringschef för Operation Overlord i juni 1944, hur han sedermera lyckades i det civila som chef i Vita Huset, vet jag inte. (Någon som läst på?)

Nåväl, för cirka en månad sedan hörde jag många glada röster som ropade: ”Fredagspilsner den 17 december”. Nu är det upp till bevis. Hur det är med planeringen? Eller drar eftertankens kranka blekhet sin skugga över eventuella överord? Hänger den annalkande helgen med sina infernoliknande löften som en våt tångruska utmed ryggen?

Trots allt, en lucka i agendan skall man alltid kunna hitta annars är man inte bra på planering. Så nu skall ni bara hitta en lucka fredag den 17 december vid cirka 17.00 och en stund framåt.

Vidare är det enligt vanligtvis välunderrättade källor så att en paus för att dra tre djupa andetag innan helvetet brakar löst, är att rekommendera. Dessa tre andetag bör dras på restaurang Bitter på Linnégatan efter 17.00 på fredag i sällskap med likasinnade. Alla dessa likasinnade kamrater saknar i princip tid för detta, men genom en väl övervägd, erfarenhetsmässigt baserad och helt riktig prioritering kommer alla att kunna komma loss från sina respektive ”balls and chains” (saknar bra översättning på denna anglo-saxiska referens till forna dagars fångars släpande på kula i kedja) (förslag emottages gärna).

Läste ni förresten debattsidan i söndagens GP. Där var det en som jämförde debatten om friskolor – kommunala skolor med striden mellan offentlig (Pripps) och privat (Spendrups) pilsner. Tänk att blanda något så viktigt som pilsner med något så banalt som skolan. Undrar vad det var för en?
http://www.hagglin.nu/page24803.html
Träffa honom på fredag!

Goda anledningar växer inte på träd. Därför måste man ta vara på dem som ges. Idag cyklade jag till jobbet och det snöade och vem vet om det blir enda gången i vinter som det blir så. Alltså en god anledning att kalla till fredagspilsner på restaurang Bitter från 17.00. Det finns givetvis fler goda anledningar, som till exempel att detta kan vara årets, decenniets, seklets och millenniets sista kollektiva fredagspilsner. Det bör markeras!

Visa din ekvilibristiska planeringskompetens genom att dyka upp på restaurang Bitter efter 17.00 på fredag!

Har just lärt mig att Marx fick rätt till slut, Karl inte Graucho, för Graucho har alltid haft rätt. Arbetarna äger till slut produktionsmedlen. De viktigaste produktionsmedlen idag är kunskap och den mänskliga hjärnan. Slaveri förekommer inte inom traditionell verksamhet i någon större omfattning. Alltså äger vi själva produktionsmedlen.

Undrar hur våra arbetsgivare tycker att vi skall sköta dessa produktionsmedel? Jag har ett förslag!

Fredagspilsner!

Lite lagom vård och omsorg på egen bekostnad (Göran Persson har inte fattat vare sig innebörden av eller nyttan med vård och omsorg så han betalar inte) Slink in för en dos materielvård eller utbyte av erfarenheter om bruket av produktionsmedlen. Eller varför inte bara lite prat?

Vi ses från 17.00 på restaurang Bitter på Linnégatan

Hälsar
Häggan