Tänk vilka fel vi alla gör. Ofta är det fel i våra prioriteringar. Ni vet, vilket elbolag skall jag välja eller vilket taxibolag skall få köra just mig. Hos någon av er handlar det om vad som skall serveras på middagsbordet av princip, det vill säga bara grönsaker eller ett ägg därtill, kanske en sillbit men hur blev det egentligen med köttet. För att inte prata om Mac eller PC, iPad eller någon annan pekplatta. Mycket av vår beslutskraft och prioriteringar läggs på sådana riktigt viktiga saker!

När man som min familj gör just nu, befinner sig i ett skapande kaos sedan i oktober, tvingas man ibland att ta vissa saker på volley. Ni kan vår sekvens: köpa lägenhet, sälja hus, åka fyra veckor till Peru, flytta, fixa resa till Italien, åka skidor i Italien och sedan en ablation på det. Då tar man ibland vissa saker som de kommer, direkt på volley, utan massiv analytisk eftertanke, ja ni förstår säkert. Situationen innebär att man får kosta på sig att det kan bli fel i prioriteringarna och att allt inte görs i optimal ordning. Nya garderober och ny toalett/dusch är mycket viktigt men i hallen står ett par lådor som skall till loppmarknaden, några stenar ligger i vägen på terrassen och sorteringen av tavlor som kan säljas kan göras när som helst, så då fixar vi de grejerna liksom i förbifarten. Funkar bra i skalan ”Familjen Hägglin”. Funkar sämre i globala perspektiv.

Så, vilket är då viktigast, fräcka bilder på jättevågor i Japan eller den våg av uppror som drar genom Nordafrika och Mellersta Östern?

I den lokala tidningen känd som Hjörnes Mazarin är det absolut så att japaner har högst prio. I tisdagens pappersupplaga av GP fanns inte ett enda ord om Libyen men väldigt många ord om radioaktiv strålning. Det är tveklöst så att rädslan för radioaktiv strålning påtagligt påverkar journalisters och publicisters omdömen och prioriteringsförmågor. Och så är det ju så mycket roligare med stora vågor som slänger ut bilar i havet och båtar upp på land, jämfört med trötta upprorsmakare i öknen. För det är liksom bara öken.

Det e ju öken!
I öken!
Jag tänkte: Ni som livets mening söken,
försök i en öken!
(Robban)

På GP.se fanns i tisdags inte heller något om Libyen på förstasidan men väl ett referat från IFK Göteborgs träningsmatch i Turkiet mot det vitryska laget BATE Borisov. Den prioriteringen av nyheter skäms jag inför som blåvit supporter. Artikeln om träningsmatchen omfattade givetvis ingenting om diktaturens kreatur i Vitryssland, en diktatur som ju dessutom ligger på vår egen bakgård.

Personligen prioriterade jag under måndagen och tisdagen min fru och hennes hjärtoperation framför både libyska frihetskämpar och japanska kärnkraftverk. Det kan synas kortsiktigt av mig och förtjänar säkert kritik som ett inskränkt val sett ur en global synvinkel. Men jag hann med att skriva ett brev till Peter Hjörne. Och det brevet handlade inte om den stora kapacitet som ställdes till hustruns förfogande på Sahlgrenska. Jo, jag hann också med en hälsning till Rachel Corrie som dog under en israelisk bulldozer den 16 mars 2003.

Rätt prioritering ur vår synvinkel och vårt perspektiv är och förblir, en pilsner, faktiskt en fredagspilsner.
Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Mina barn har börjat bli skattebetalare. Det vill säga de betalar nu skatt på sina, via hårt arbete, surt förvärvade slantar, eller i alla fall arbete som simlärare. Tidigare betalade de kapitalskatt och moms dock utan att de hade någon som helst insyn i föräldrarnas hantering av deras tillgångar. Ledde bland annat till investeringar i Telia! Alexandra kommer därför att kunna utnyttja ett förlustavdrag i årets deklaration. Hade kanske varit roligare att betala skatt på en vinst?

(Fast en mycket förvånad men nöjd Christoffer ringde häromdagen och undrade vem som plötsligt slängt in 10 000 på hans konto. En aktieindexobligation som alla hade glömt.)

Den kommunale överförmyndaren hann ikapp oss när vi trixade med Jonathans arv efter morsan. Skitjobbigt! Vi var tvungna att öppna ett nytt konto och föra över alla pengarna dit. Så numer sitter överförmyndaren och tittar på ett tomt konto på Handelsbanken. Det är att utnyttja modern teknik på rätt sätt. Nåväl, Jonte fyller 18 i april och då försvinner hans konton från min dator i en rökpuff.

Hur som helst så muttrar ungarna lite beskt när lönebeskeden kommer. Då håller jag ett brandtal om det svenska samhället och allt de får för sina skattekronor. Jag tar gärna ut svängarna lite och beskriver enkelheten i det svenska skattesystemet jämfört med de flesta andra jämförbara länders omfattande byråkrati. (Vissa system med ”Flat tax” kan anses vara enklare men definitivt inte utjämnande!) Och slutligen pekar jag på att skatteplanering är en tynande bransch i Sverige. (I en bisats nämner jag alltid svågern som numer är tipschef på skattemyndigheten och har egen personlig skyddsväst. Skvallra gärna hos den coolaste skattmasen i stan eller i alla fall han som drar störst storlek på skottsäker väst.)

Ingvar Kamprad?

Då reser jag mig upp igen och smashar till med Stefan Persson. Det är inget blaha blaha det inte. Han betalar en miljard i inkomstskatt per år utan knussel. Nja, rätt skall vara rätt. Han och hans syster betalar tillsammans över en miljard i skatt per år, men ändå!

Men ändå! Sig själv och sin egen plånbok är man närmast. Lite surt är det. Är på väg till banken för att göra en fyllnadsinbetalning av skatt efter fastighetsförsäljning. Skall det verkligen behöva vara så? Skatt för att vi bott?

Som ett jämförelsetal så har jag och Catharina haft en extra inkomst på 24000 per månad i 23 år bara genom att bo. Ruvat liksom. Kanske värt en miljon i skatt.

Men nästan precis som jag och Cath dribblat med våra ungars pengar har grabbarna Hosni, Muammar och Ben Ali gjort detsamma, fast i lite större skala, i sina respektive länder. Först gjorde de det kanske i vällovligt syfte men sedan sprack den övertygelsen. Det senare tillståndet kom vi aldrig till, vi stannade i det vällovliga, även om ungarna tvivlar.

Och precis som överförmyndaren inte ingrep så ingriper inte de som kan. De som håller diktatorerna under armarna. För dessa diktaturens kreatur kan inte klara sig själva. USA och Israel stödde Hosni, Berlusconi stödjer Muammar och fransmännen stödjer resten. Så när nu de korrumperade diktatorerna faller som käglor, försvinner inte det nedärvda beteendet bland folk att sko sig på andras bekostnad, över en natt. För mycket står på spel för männen i skuggorna.

”I want to know who the men in the shadows are. I want to hear somebody asking them why.”
(Jackson Browne)

Men så här har vi ju alltid gjort!

Precis, så har vi alltid gjort, en fredagspilsner nu igen!

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

/Häggan

Den som varit på en resa har alltid något att berätta. Så sant som det är sagt.

Om resan till Peru kan man berätta om svårigheter att röja snö från landningsbanor i Amsterdam och London. På grund av denna mellaneuropeiska brist på beredskap blev vi kvar i Göteborg i tre dagar. Sedan hamnade vi i Panama City och San Salvador innan vi lyckades landa i Lima. Ganska snurrigt blev det.

Det första man lär sig om Peru är att dess historia är mycket mer än Inca och att Incas främsta kompetens vid sidan om management var marknadsföring. Än i denna dag tror de flesta på de historier som Incas berättade för de spanska krönikörerna för drygt 500 år sedan. Det är en bedrift. Först i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet insåg arkeologerna att dessa historier enbart var sagor och att storartade högkulturer funnits på plats långt före Inca. Deras stora insats låg i att ta vara på de kunskaper som dessa folk skapat kring byggnadskonst, jordbruk, vävning och keramik.

I vårt Världskulturmuseum i Göteborg finns det till exempel vackra textiler från Paracas i södra Peru. Det är faktiskt så att våra textiler från Paracas är finare än de som finns på museerna där. Omfattande stölder och gravplundring har spritt Perus kulturskatter över världen. Våra textiler kommer från svepningar av mumier och donerades till Göteborgs stad av en privatperson. Då det troligen föreligger oegentligheter i hur textilerna lämnade Peru och kom i sagde göteborgares ägo, kommer dessa med största sannolikhet att återbördas till Peru. En ovanligt vacker historia i dessa sammanhang. Kanske!

Lika vacker är inte historien om Yale University i USA som trots ett gällande avtal med den peruanska staten inte återlämnar de skatter som deras medarbetare Hiram Bingham tog med hem från Matchu Picchu. Ett riktigt skurkaktigt amerikansk universitet, bara så att ni vet.

Från Matchu Picchu, eller rättare sagt hotelstaden Aguas Calientes nedanför ruinstaden, kan vi berätta om en annan skurk. Denne kan vara undertecknad eller ägaren till restaurangen vars glasdörr råkade gå sönder när jag passerade den, beroende på vilken sida av dörren man står. Som brukligt pratade man med inkastare för olika restauranger när vi skulle äta. Jag hade sprungit in och ut på restaurangen några gånger och när vi bestämt oss för grannrestaurangen skulle jag hämta ungarna som jag trodde var där inne.

Då var plötsligt en glasdörr in till restaurangen stängd och när jag försökte öppna den gick den i två bitar vilken snabbt blev många fler allt eftersom delarna slog i stengolvet. Det visade sig att det var en skjutdörr, dock utan pilar eller annan anvisning om hur den skulle öppnas.

Restaurangägaren presenterade då sitt krav på mig, han skulle ha 2000 USD för dörren. Jag skrattade åt detta och sa att eftersom han framförde ett så orimligt krav så var mitt intresse för en förlikning lika med noll. Polisen hämtades och jag förklarade min sida av saken och sade mig vara beredd att gå med till polisstationen bara jag fick äta min middag först, på grannrestaurangen.

När jag inte visade upp den förväntade rädslan för polisen var priset för dörren snabbt nere i 700 USD. Jag log överseende och sa till den kvinnliga delen av ordningsmakten att han med dörren förefaller att pruta. Hon ville inte heller ha med mig till stationen och nu var priset nere i 100 USD. För att få slut på samtalet erbjöd jag 50 USD. När då restaurangägaren vill ha 75 USD blev polisen vass i både ton och blick och han fick nöja sig med 50.

Återstår att se hur jag passerar dörren till Hemma hos för att beställa en fredagspilsner på fredag. Då kan även fler skrönor från vår resa berättas.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

/Häggan

Det lackar! Lampor blinkar och glittret glittrar som sig bör. Andelen kulörta lampor förefaller minska i år även om en granne klätt in balkongen i blå ljusslingor. Kommersen satsar på nya rekord trots att familjen Hägglin i år lägger ner allt vad julklappar heter. Stämningen höjs av att det är både kallt och vitt ute även om vissa drivor redan börjat dra mot svart. Svart på vitt alltså, eller sanningen om man så vill, kanske. I årets juletider är det många som vill vara den som verkligen företräder det sanna ordet.

Mitt budskap till världen denna jul är att julfredagspilsnern blir lite tidigare än vanligt. För detta kommer jag kanske att få utstå en del spott och spe som det anstår varje budbärare av rang. För att vara budbäraren är alltför ofta mer riskabelt än att vara den som budskapet omfattar.

Mona Sahlin kämpar för att vara den som sätter dagordningen för tolkningen av sitt eget misslyckande. ”Det är de borgligas fel att vi inte vann valet!(?)”. Hallå eller, sicken briljant grej, först skjuter hon sig i foten genom att försöka baxa in de röda och gröna stollarna i Rosenbad, och avslutar sedan sin Golgata-vandring med att säga precis det som alla runt henne vill höra. Den budbäraren vet vad anpassning vill säga.

I häktet i London sitter budbäraren Julian Assange och han funderar kanske över läckande svenska damer. Vad han tänker vet vi inte men vi vet vad många tycker om honom. Vad som är sant är i detta sammanhang helt ointressant för de allra flesta. Det viktigaste är som vanligt att skjuta budbäraren. Vilket i detta fall är Assange och Wikileaks och inte de utsatta svenska kvinnorna.

Galileo Galilei skrev att jorden snurrar runt solen vilket fick den katolska kyrkan att bannlysa honom. Inte för att det han sa var fel utan för att det stred mot den rådande världsordningen. Daniel Ellsberg berättade 1971 för världen att den amerikanska armén ansåg att den amerikanska armén inte kunde vinna kriget i Vietnam. För detta ville den amerikanska staten röja Ellsberg ur vägen. Inte för att det han sa var fel utan för att det var fel sak att säga. Skjut budbäraren! Idag är både Galilei och Ellsberg erkända hjältar.

Men nu samlar sig stödjarna av den rådande världsordningen, det vill säga den amerikanska världsordningen, och vill rikta vårt fokus mot ännu en budbärare. Ramaskrin hörs från det svenska folkdjupet om det vidriga i att avslöja svenska tjänstemän med byxorna nere och handen i kakburken. Hur vore det om vi tittade lite på budskapet istället. Det är återigen det amerikanska försvaret som skapar information om sin egen verksamhet. Denna information ställer Wikileaks till vårt förfogande. Och den är omvälvande. Men den informationen har i sig inget att göra med budbäraren.

Den gamla ordningen är död, leve den nya. Det är inte längre John Waynes ordning som gäller. Kavalleriet kommer inte ridande för att i sista stund vara ”the good guys” som räddar världen. Kavalleriet kommer fortfarande ridande titt som tätt men de är från och med nu definitivt ”the bad guys”!

Så de goaste av gubbar samlas istället lite tidigare på fredag för att spisa det som dagen bjuder och prova vilka sanningar som för dagen är mest ifrågasättande eller politiskt korrekta. Därefter möts vi alla Hemma hos för att se om vi kan komma överens om hur stort världens behov i själva verket är.

Julfredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

/Häggan

Det har varit en hel del regn och rusk nyligen. Temperaturen ute varslar om förändringar i årstidsflödet. Det blev höst även i år! Men precis som förfallet börjar i den yttersta blomningen så reser sig fågel Fenix ur askan och vi börjar alla fundera på att ta nya tag, sedan.

Ur askan kan man också roa sig med att kratta fram gamla historiska reliker och företeelser, men måste jag tillägga, det är skillnad på reliker, skräp samt övermogna till halvruttna mediaformat.

Är det nostalgi att köpa och lyssna in sig på Bruce Springsteens box om skapandet av albumet ”Darkness on the edge ot town” från 1978? Är man fast i det förgångna när man njuter av att se Dweezil Zappa framföra sin fars, Frank Zappas, musik på konserthuset. (Han till och med spelade mot sin far som framträdde på videoinspelning). Är man framåtsträvande när man beklagar sig över att TV-formatet ”Eurovisionsschlagerfestivalen på turné” kommit till vägs ände?

Om man jämför Springsteen med annat som såg dagens ljus 1978 och låter det speglas i vår tid så vinner nog Springsteen. För svensk del fick vi för första gången höra Cornelis sjunga ”Turistens klagan”, Nationalteatern framföra ”Kolla kolla” samt uppleva något som vi glömt och då inte kunde se det kommande stora i, nämligen Abbas minimusikal ”The Girl with the Golden Hair”.

Trots att Dire Straits gav ut sitt debutalbum, Rolling Stones satsade på disco på albumet ”Some Girls” (minns ni ”Miss You”?) och ett av de mest säljande albumen var Foreigners ”Double Vision”, så blir det som helhet mer intressant att kolla in hur Springsteen formade och formades av skapelsen av Darkness. Stackars Bruce, han har blivit kultur!

Zappa har alltid varit kultur och 1978 gav han ut ”Zappa in New York” som innehöll låten ”I promise not to come in your mouth” som inte fick spelas i amerikansk radio. Det fick däremot hans låt ”Bobby Brown” göra som kom ett par år senare. Då bör man påpeka att det förstnämnda stycket är instrumentalt! Men det är som det heter en helt annan kul tur genom historien.

Förutom vår natur som sakta förgås i dess normala cykler så är det just nu mest neråt för två historiska föreningar som majoriteten av er som läser detta inte har så mycket till övers för. Bägge har det gemensamt att de inte förmår lämna det glorifierade förflutna, att de har allt för höga tankar om sig själva samt lever i en tid som inte längre finns. Skall ni då vara glada?

Jag talar givetvis om SAP och AIK, det vill säga Socialdemokratiska arbetarpartiet samt en fotbollsklubb med säte i Solna strax norr om Stockholm. Men jubla inte för tidigt när något du ogillar försvinner för du vet inget om vad som kommer i dess ställe!

Och hur kommer då ”Eurovisionsschlagerfestivalen på turné” in i detta resonemang? Ja f..n vet ”but it smells funny” och befinner sig liksom inte längre i blomning utan bärs upp av knastertorra kvistar. Tacka vet jag de gamla omröstningarna med jurygrupper runt om i Sverige som hela tiden röstade fram fel låt, till exempel ”Det börjar verka kärlek banne mig”!!

Inget varar sålunda för evigt men en fredagspilsner slinker alltid ner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Så skall vi då flytta från vårt hus där vi bott i 23 år och barnen vuxit upp. Huset är deras historia fram tills idag och en rejäl bit av min och Catharinas likaså. Det har varit ett bra hus som framförallt visade sig ligga på rätt ställe. När ungarna var tonåringar så kunde de alltid ta sig hem eller så var de redan hemma, med en hel del kompisar. Det var gott om folk på vinden och vid middagsbordet var det ofta yngre gäster.

Det kräver dock sin tribut att bo på fyra våningar och att ha över 200 kvadratmeter att ta hand om. Man tröttnar på gräsklippning, hängrännor och ”att göra”-listan. Vidare känns det lite udda när man nu oftast är tre personer som bor där och man springer runt i flera dagar utan att träffa någon, fast alla är hemma.

Flytten innebär en markant minskning i tillgänglig lageryta för oss, vilket leder till att gamla saker och minnen får förpassas till hävderna. Många prylar har lagrats bara för att det var möjligt, medan andra bevarats av mer eller mindre goda skäl. Situationen ställs lite på sin spets och man får välja vad som i historiens ljus förtjänar att sparas och vad som får försvinna i förgängligheten.

Blocket blir en ventil där klenoder förhoppningsvis kan få ett fortsatt liv hos någon annan utan att omedelbart hamna på tippen. Och Nordhemsskolans loppisförråd blir näst sista steg innan kosan ställs till Högsbo Återvinningscentral, ett namn som den institutionen inte riktigt förtjänar, då våra utensilier nog brinner upp eller blir deponi.

Vissa saker lyfts även fram ut historiens dunkel till förvåning för vissa och till stor glädje för andra. Sålunda fann jag sönerna djupt engagerade i att sortera ”Starwars-gubbar” häromdagen. Det jag förväntade mig skulle slängas, blev plötsligt något oerhört viktigt.

Andra som i dessa tider på samma sätt anstränger sig för att lyfta fram dunkla saker ur historien är utbildningsminister Jan Björklund och hans medarbetare. Kristendom, det är viktigt, det skall vi ha! Min uppfattning är att vi trots allt lever i ett sekulärt land och skall slippa hokuspokus, framförallt i utbildningssituationer. Eller är det dags för Björklund att damma av åderlåtning, rasbiologi och att jorden är allts centrum. Och glöm för allt i världen inte astrologin. Alla svenska tidningar med självaktning publicerar dagligen dessa utsagor om framtiden och cirka 20% av oss tycker i undersökningar att detta är ”vetenskapligt”. Varför finns inte det ämnet i läroplanen? Björklund själv är Vädur, bara så att ni vet.

Visst kan de gamla andarna vara intressanta. I Nya Zeeland utfärdades i veckan en officiell varning där gravida och menstruerande kvinnor avråddes från att besöka deras nationalmuseum, Te Papa. Detta för att slippa besvär med Maoriandar. Hur länge dröjer det innan sagde Björklund hittar lika kul varningar som kringskär kvinnors rörelsefrihet för att vara den parlamentariska situationen till lags? Mest intressant att följa blir hur Björklund hanterar bibelns 2:a Mosebok 21:7 och instruktionerna om hur man säljer sin dotter som slav.

Listan på saker som folk väljer att tro på är lång. Elaka siffror och dess kombinationer, kristaller med magiska ”new age”-egenskaper eller varför inte klassiska tomtar och troll. Politiskt inflytelserika personer har agerat tidigare i frågor av skrockfull karaktär. Mest berömd är kanske den numerologiska incidenten då Nancy Reagan fick myndigheterna i Carlifonien att ändra numret på deras gatuadress från 666 till 668.

Problemet med religionskunskap löser vi på det sätt Alexander den stora löste den Gordiska knuten. Han högg av den! Alltså, stryk religionskunskap från läroplanen helt och hållet och stoppa in nödvändiga delar bland ämnena historia och samhällskunskap.

På samma drastiska sätt marscherar vi mangrant mot Hemma hos och visar med fasthet att vår historia ändra man inte på. Fredagspilsner med gänget!

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Det är inte alltid lätt att räkna och framförallt är det inte alltid så lätt att räkna rätt. Fast i den svenska skolan av idag är det ju viktigare att förstå vad man gör, hellre än att få rätt svar. Men extra svårt blir det visst med procenträkning.

”Pocenten Helge, pocenten!”

Det stackars svenska folket utsattes för en svårartad konspiration från makthavarna under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Och allt grundlades med svårgenomtränglig procenträkning. Målet var att öka statens uttaxering av alkoholskatt utan att folket märkte något. Sålunda introducerades det märkliga mellanölet vars alkoholstyrka mättes i viktprocent. Dess mått var, om ni är så gamla att ni kommer ihåg det och inte drack för många flaskor Medaljöl, 3,6 viktprocent alkohol. Samtidigt höll det hemska starkölet, som benämndes exportöl för att lyfta fram dess konserverande effekt, 4,5 viktprocent alkohol.

I en lömsk process avskaffades mellanölet och med samtidig stor förslagenhet ändrades måttet alkoholhalt från viktprocent till volymprocent. Det törstiga och sönderbeskattade svenska folket fattade som vanligt ingenting utan tog en öl till, en starköl trodde de!

Men, de blev lurade. För tänk, 3,6 viktprocent alkohol motsvarar exakt 4,5 volymprocent alkohol! De korkade svenskarna hällde i sig ofantliga mängder av pilsner med styrka som endast satt i beskattningen.

Så småningom späddes komplotten ut, yrselfaktorn försköts i någon riktning och ölbackarna ersattes av vin i plastinklädda fyraliterslådor, men beskattarna finns kvar.

Och nu räknar de igen. Den här gången sitter de med ett valsystem som är konstruerat för fem partier men som plötsligt skall fungera för åtta stycken. För de av er som inte tycker att det är någon vidare ökning så vänder sig era matematiklärare om i vänstervarv. Det motsvarar en ökning på 60 %. Det är djävligt mycke’. Speciellt när man avrundar och alla åtta parterna skall dela på felen som avrundningen ger upphov till när de 39 utjämningsmandaten delas ut. En given delmängd rättvisa som skall fördelas proportionerligt blir mindre om man delar rättvisan i åtta delar jämfört med om man delar den i fem olika delar. Och dessutom delas dessa mandat endast ut som heltal. Hänger ni med?

Bry er inte så mycket om vad ni inte förstår av matematiken, det som är viktigare är vår reaktion inför detta. Runt om på länsstyrelserna i Sverige sitter folk och räknar röster och kollar röstsedlar. Vilka är de som räknar och kan de personerna påverka slutresultatet? Vem kollar dem och vem kollar kollarna? Och vad tycker ni egentligen om att valresultatet inte kommer förrän på torsdag? Vad är det som händer? Hallå eller!

Handen på hjärtat, vad skulle ni säga om samma sak inträffat i Azerbajdzjan? Eller om det skedde i Haiti? Eller varför inte vid ett val i Polen? Eller som just nu i Afghanistan? Hade det trots allt inte behövts danska valobservatörer i det svenska kungarikets demokratiska val?

Jösses så fördomsfria vi är!

Mest fördomsfria är vi när vi får ta en fredagspilsner med nästan valfri alkoholhalt.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00