Min blogg

Om att betala skatt och att vara politiskt korrekt.

När vår minister Billström skulle berätta att 90% av alla gömda flyktingar vistas hos släktingar eller landsmän och inte hos blåögda, blonda gamla damer, så blev det fel. Det är inte politiskt korrekt att i något sammanhang använda adjektiven blåögd och blond längre, eftersom det alltid finns möjligheter att misstolka dessa ord. Dock tror jag att kombinationen ”gammal dam” kan passera obemärkt.

Att beskriva den rådande könsmaktsordningen (favorituttryck) och kvinnors och mäns olika inställning till den, innehåller en mängd fallgropar, varav många inte är kända förrän någon uppmärksam journalist ropar på krav om kastning i grop. Så blev vi därhemma något förundrade över skandalen när herrskapet Levengood-Gardell twittrade om scenpersonligheters uppträdande och utseende under Melodischlagerfestivalen. Detta då vi, ovetande om det skandalösa, skrattat hjärtligt åt kommentarerna i takt med att de flöt in i Christoffers uppställ av apparater som scannade de sociala medierna.

För att klara sig helskinnad runt grynnorna av politisk korrekthet får man ta till andra metoder i sitt historieberättande och argumenterande.

I naturen, som ofta ses som en god förebild av många stollar, händer det konstiga saker ibland. Ta till exempel den svartvita flugsnapparen. Hanarna i arten anstränger sig i princip uteslutande för att sjunga bäst och vara snyggast. Bland annat är långa stjärtar populärt hos honorna. En hona kan ibland medvetet välja den allra snyggaste hanen, väl medveten om att han inte hjälper till hemma utan att hon får ta hand om allt som rör ungarna och boet. Det är inte ovanligt bland svartvita flugsnappare att häckningen misslyckas för att honan dör genom att hon jobbar ihjäl sig.

Vidare är det numer konstaterat att det är vanligt med amorösa kontakter över artgränserna så att man hittar såväl honor som hanar av svartvit flugsnappare i säng med halsbandsflugsnappare. När är det således rätt att välja fel? För honan gäller det att välja snyggast hane för att få så snygga söner som möjligt!!

Detta kan näppeligen anses som politiskt korrekt beteende.

För att koppla evolutionsteori till beskattning får vi ta oss till Japan. Det föds för lite barn i Japan vilket leder till en så kallad demografisk förskjutning av ålderstrukturen i landet. För att öka på barnafödandet och därmed skatteunderlaget har japanerna studerat fenomenet i detalj.

Problemet har sitt ursprung i att japanska kvinnor hellre väljer snygga och coola män, istället för fula och tråkiga. Det har även framkommit ett samband mellan inkomst och utseende som starkt visar på en statistiskt säkerställd skillnad, där sålunda de snygga och coola männen tjänar mer pengar än de fula och tråkiga. Jämför gärna med flugsnapparsamhället.

Därför vill professor Morinaga Takuro att man i Japan inför en snyggeskatt för attraktiva män. En slumpvis utvald grupp kvinnor skall få bedöma vilka som ser tillräckligt bra ut för att betala snyggeskatt. I slutändan är det så att de fula männen blir snyggare om deras bankkonton sväller. Detta kommer att korrigera orättvisan så att fula och tråkiga män får möjlighet att fortplanta sig, vilket dramatiskt skulle öka födslotalen i Japan. En motsvarande aktion skulle gå åt helvete i flugsnapparsamhället. De snygga grabbarna skulle dra till andra jaktmarker och honorna skulle gå i kloster.

Detta skulle jag aldrig kunna skriva i dag, så vad göra? Jag tar en pilsner istället, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Det är intressant att iaktta hur en del förändringar sker. När samma företeelse utsätts för påverkan från nya användare, omständigheter eller ny teknik så kan uppfattningen om denna bli helt annorlunda fast det i grunden fortfarande är samma företeelse.

Fram till slutet av 1800-talet och inledningen av 1900-talet var den melankoliske mannen en ansedd individ med en unik egenskap och hade så varit sedan antiken. När vid tiden för det förförra sekelskiftet upptäcktes att det även fanns kvinnor i världen, så förändrades synen på melankoli. Det blev en medicinsk diagnos och den unike melankoliske mannen blev den alldagliga deprimerade kvinnan. Tillståndet tappade dramatiskt i status.

Under den nyss avverkade sportlovsveckan befann jag mig i Italien, detta fantastiska land som är mer korrumperat än många afrikanska stater. Dock var vårt enskilt största intresse under veckan att studera snön och dess användningsmöjligheter. Som god tvåa bland företeelser kom att sitta och knappa på moderna digitala kommunikationsmakapärer. Dessa är numer små, mindre eller fortfarande datorlika apparater. De används antagligen mest för att kontrollera om det hänt något i någon av de många världar som man i dag lever i.

För inte så länge sedan var detta fenomen och dessa aktiviteter strikt förknippade med manliga nördar och hade därför olika status beroende på var man placerar manliga nördar på den sociala hackkycklingskalan och på hur intresserad man är av nya tekniska gadgets. I skenet från snön i Italien var de flesta användarna kvinnor. Att det var så kunde man nämligen se då mottagningen av datasignalerna inte räckte längre än till receptionen på hotellet. Personligen kopplade jag inte upp mig en enda gång under skidresan.

Alltså, ser vi nu en trend där den oerhört viktiga kommunikationen mellan människor som det senaste decenniet så starkt omhuldats av mobiltelefontillverkare, telekombolag och Apple, denna företeelse som skall förändra världen och skrota alla krig, som en gång radion skulle göra, ser vi nu denna företeelse reduceras till skvaller?

Vi ser också hur miljö- och energifrågor tappar i popularitet i mediaflödet i takt med att det inte längre går att torgföra fler teorier och undergångsscenarios. Du som eventuellt investerat i dyra politiskt korrekta tekniska lösningar kan får elaka överraskningar när tekniken inte längre underhålls och endast räkningarna finns kvar. Minns ni rörbolaget som Göteborgs kommun gav stort stöd för att de skulle utveckla en miljövänlig isoleringsteknik. Det bolaget gick sedan i konkurs eftersom Göteborgs kommun inte ville köpa så dyra rör!

En viktig fråga här i Sverige är hur vår syn på CSN skall förändras. Företeelsen CSN är ju populär så länge de betalar ut pengar till den enskilde individen, men det föreligger en diametralt skild uppfattning hos dem som betalar till systemet. De enskilda mottagarnas andra inkomster granskas av skattemyndigheten i samarbete med CSN så att inga oegentligheter uppstår. Från och med nu kommer säkerligen även SÄPO att delta i granskningen av utbetalningar från CSN. Vi hoppas då att det snabbt tas fram rimlighetsbedömningar i beloppens storlek och när rättsliga åtgärder bör sättas in. Sålunda betalade CSN cirka 750 000 kronor till den sk Självmordbombaren i Stockholm vilket inte ledde till någon lagföring medan hans skotske finansiär fick sex års fängelse för sina 60 000 kronor.

Slutligen undrar jag om Israels premiärministers faiblesse för dyr vaniljglass kommer att påverka de israeliska väljarnas syn på Netanyahu och vad han sätter upp på skattebetalarnas nota (motsvarande 17000 SEK) eller om det blir vaniljglassen som kommer att brännmärkas.

Själv tar jag mig en lätt subventionerad pilsner, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

När man som jag visstats några veckor i södra Afrika, undrar man gärna över några saker som kan tänkas ha anknytning till området. Lite kan detta ha att göra med att vi under vår resa bland annat lyssnade på en lång berättelse om upptäcksresande Livingstons och entreprenören Stanleys bravader i området för 150 år sedan.

Sålunda har jag funderat över mina fördomar eller som jag brukar kalla dem, väl grundade förutfattade meningar. Vidare har jag också tänkt på min egen förträfflighet.

Jag kan inte låta bli att ha en egen bild av en kategori resenärer utan att ha en aning om deras karaktär. Detta rör vita män i åldern +50 som reser runt i sällskap med svarta damer i 20-25 års åldern. Det kan ju vara släkt på något sätt. Som de två boer vi stötte på i Mocambique. Konventionella sydafrikaner med överkroppar som bufflar (och säkert pannben som bufflar också), klädda i kortärmade skjortor och kakishorts. Deras sällskap hade fräcka kläder vars totala yta var ungefär densamma som ett av herrarnas byxben på shortsen. Kanske var kvinnorna deras kusinbarn!

En annan vit man i 60-årsåldern hade minutiöst trimmat vitt skägg och gav ett kulturellt intryck, vilket kan ha berott på att han hade glasögon. Hans damsällskap hade enligt Catharina god klädsmak. Här är jag mer osäker på ett närmare släktskap då hon var huvudet längre än honom.

Jag är lite inskränkt i mitt umgänge med alla människor man möter som vill ha pengar av mig eftersom de tycker det är synd om dem. De är alla lögnare eller i olika grad goda historieberättare. Priset för bästa historia går till killen som fattat posto utanför ett stängt apotek med en tom inhalator i näven. Han undrade om vi kunde köpa astmamedicin åt honom. Synd att apoteket var stängt. Han tyckte att vi kunde går med honom till sjukhuset som låg 5 km bort där det fanns ett öppet apotek, eller så kunde vi ge honom pengar som han kunde handla för senare!

Att vistas sex personer, nästan i knät på varandra i fyra veckor ger upphov till små skärmytslingar, som för min egen del kan tolkas som att omgivningen inte har tillräckligt höga tankar om mina förmågor och egenskaper. I detta sammanhang kommer jag inte ens att kommentera fyra av resenärernas uppfattning om min bilkörning då deras sammanlagda erfarenhet näppeligen överstiger den sträcka vi körde sammanlagt under Afrika-turnén.

Dock vill jag lyfta fram mina gymnastikskor. Efter en kampanj från hustrun fick de fortsätta resan placerade på takräcket. Detta finner jag småaktigt och ett direkt felaktigt beslut. Att jag kan svettas saltsyra som lätt fräter sönder läderremmar på klockor är ett känt fenomen. Vad det gäller doften från mina skor så är den utan tvekan att likna vid gorgonzola. Man skulle säkert vid ett avkok kunna framställa en utsökt fond.

Även mitt adonisliknande yttre uppskattades inte till fullo. Gossarna i vårt sällskap samtalade vid ett tillfälle frejdigt med en gränsvakt i Zimbabwe som var chickt iklädd bland annat en AK 47. Jag deltog inte i samtalet utan stod strax bredvid. När de fyra unga männen plötsligt började utbyta information om sin respektive ålder räckte jag fram handen och angav min ålder till 56 år. Den trevlige gränsvakten brast genast ut i komplimanger rörande min kropps form och han antog att jag nog tränade en del på gym. Christoffer kommenterade vågen av komplimanger med ”Oh no, he just doesn’t eat!”

Men i morgon fredag tar jag mig i alla fall en pilsner, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Enligt all svensk media med ursprung i 08-området så är det kaos i Sverige. Snöovädret får helt enkelt Sverige att antingen blåsa bort eller stå still och de drabbade formerar köer på Stockholms olika redaktioner för att delge oss sina strapatser. På förekommen anledning vill jag informera att samma situation inte råder i 031-området men att symptomen trots det är partiellt snarlika. Således fungerade den nyinvigda Alependeln tyvärr inte under måndagen. Trots att bland andra Lasse Kronér stod för festligheterna vid söndagens invigning, så räckte det inte ända fram till startlinjen och absolut inte ända in i kaklet.

Men vi har andra saker i Göteborg som är riktigt rejält på tapeten även i ett nationellt perspektiv. Jan Troells film ”Dom över död man” har just haft premiär och plötsligt skriver och talar alla om ”vår” hjälte. Vi har ju ett monument över Torgny Segerstedt här med den berömda inskriptionen: ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.”

Ja, han till och med verkade här och gav ut tidningen ”Göteborg Handels- och Sjöfartstidning”. När Sveriges regering och samlade industri under Andra världskriget med alla medel, bland annat censur, försökte få Segerstedt att sluta häckla de tyska nazistiska horderna, då tog familjen Hjörne på GP glatt över alla annonsörerna som bojkottade den rakryggade Segerstedt. Så blev GP största tidning i stan.

Sålunda var Torgny Segerstedt en sann hjälte i historiens ljus fast hans tidning gick under och han själv dog innan kriget var slut.

Vi har ganska få svenska hjältar men en annan hade kvaliteter som liknar Segerstedts. Det var ”Den svarta nejlikan”, ambassadören Harald Edelstam. Han gick och han körde sin Mercedes runt om i Santiago i Chile under kuppen 1973 och räddade liv. ”Sverige, det är där jag går” sa han och svenska UD gjorde allt för att stoppa honom. Det lyckades de inte med förrän han kom hem till Sverige och de kunde stoppa undan honom någonstans.

Det skall vara kärvt att vara hjälte, då kan man bli omskriven på film. Det är en paradox att man just nu kan se dokumentären om Olof Palme samtidigt med filmen ”Call girl”. Det luktar spekulation om den senare filmen. Riktigt illa luktar det faktiskt. Man kan säga mycket om Olof Palme men han satte inte på prostituerade. Han var svår på fruntimmer och hans älskarinna satt med övriga familjen Palme på begravningen, men det är en helt annan sak.

Att vara svår på fruntimmer hade Palme faktiskt gemensamt med de två andra hjältarna ovan. Denna egenskap har dock inte lyckats fläcka ner deras rykte.

Men, hur är det då med kvinnor som är svåra på karlar? Hur skrivs deras eftermälen? Var är historiens alla kvinnliga hjältar som stod upp för frihet och rättvisa och som avverkade ett antal älskare i förbifarten? Inte här, inte där, borta!

När jag rannsakar historien så finner jag inga sådana hjältinnor, fast de givetvis finns. Det närmaste man kommer är historien om en kvinna som är hjältinna för många och som lyckades skapa historia, trots ett snedsteg. Hon hette Maria och var från Palestina. Jag tror hon var trolovad med en snickare som hette Josef. Lite olyckligt blev hon gravid med en annan snubbe men hon lyckades få ihop en tillräckligt bra historia som omgivningen köpte och snickaren tog ansvar även för den första ungen.

Min egen historia, den handlar i dag om julfredagspilsner och den hoppas jag att ni alla tror på.

Julfredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

”Åt den som har skall varda givet.”

Så står det i skriften, men det är långt ifrån endast de bekännande som tar detta till sig, och de andra som gör det, de tar till sig detta med råge.

Mina barn låter meddela ny kunskap i ärendet. Eftersom de under många år varit hamnkaptener med ansvar för gästbryggan, så har de kunnat iaktta ett särskilt fenomen. Det kostar 80 kr per natt att ligga i gästhamnen och med viss periodicitet så smiter båtägare från notan. Ett samband är klart. Ju större och dyrare båt man har, desto större är benägenheten att avstå från att betala! Att spara 80 pix för att finansiera ett båtköp för tre miljoner känns inte som ett övertygande argument. Min uppfattning är att det ligger människosyn bakom. Såsom i en spegel.

En omvänd situation finns också vad det gäller att betala för sig vid gästbryggan. Det står tydligt angivet att man skall ligga på dragg med fören mot bryggan. Då och då anländer större båtar med ägare som inte orkar eller vill lägga dragg. Som svar på hamnkaptenens uppmaning att lägga om förtöjningen kommer frågan: ”Vad kostar det att hyra hela bryggan? Och så betalar de gladeligen 240 kr för en natt längs med.

Jag vidhåller att det är en attityd hos de välbärgade som stinker. I denna stad och även i kungliga huvudstaden så betalar man numer per kilo för sin sophämtning i villakvarteren. Detta har snabbt lett till att det luktar från offentliga papperskorgar i dessa kommuner. De sparsamma villaägarna tar sig omaket att greppa soppåsen i hemmet, stoppa den i en papperskorg någonstans på staden för att njuta av dessa ören de sparar. Men jag tror att de känner sig som revolutionärer som modigt motarbetar myndigheterna!

Vidare så försöker familjer med omfattande bankkonton att se till att beteenden ärvs ner i åldrarna. Vid misshandelsutredningen på internatskolan Lundsberg så hävdade de anklagade pojkarna och deras föräldrar att allt var påhitt och möjligen någon form av pojkstreck som missförståtts. Trots denna överslätande rubricering från föräldrarnas sida så försökte de kalla in flera av Sveriges mest kända brottsmålsadvokater för att försvara de oskyldiga gossarna. Tingsrätten godtog advokaterna men detta överklagades av justitiekanslern till hovrätten som fann dessa advokater orimligt dyra för denna process.

Och den gynnsamt lottade skall gynnas. Som ni alla hör så skriks det just nu om finansieringen av det Västsvenska paketet för infrastruktursatsningar, som oftast benämns trängselskatt. Personligen har jag stämt in ostämt i denna sång och bland annat hävdat att avdragsrätten för resor till och från jobbet är orättvis i sammanhanget. Varför skall vi subventionera detta självvalda boende i Kungsbacka, Stenungsund eller Alingsås? Det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt att gynna medelålders högavlönade män som åker ensamma till jobbet i bil.

Gynnandet har också modevariationer. Just nu skall det vara grönt! En del räknande forskare upptäcker att de statliga subventionerna av förnybara energikällor motarbetar mijömålen. Men det kommer att ta tid innan beslutande organ slutar att med automatik godta projekt med orden ”grön” och ”förnybar” i ingressen. Allvarligt talat, hur smart är det med solceller på villatak i ett land där det under det halvår då energin behövs råder mörker?

Mörkt är det dock inte Hemma hos, så därför blir det trots placeringen innanför skatteringen, fredagspilsner i lätt subventionerad anda.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Dottern Alexandra har köpt lägenhet på Räntmästaregatan och flyttar om några veckor. Det besvärligaste med flytten blir pianot som skall bäras upp fyra trappor utan hiss. Som tur är för min och de flesta andras ryggar så har hon beställt flytten av pianot hos Hjorts Piano. Vilket osökt får mig att tänka på klaver och på att trampa. Tänk om alla andra också lät Hjorts ta hand situationen istället för att trampa runt med och i sina respektive klaver.

Roligast är när riktiga rebeller visar sig från sin egen egocentriska och helt självupptagna sida. Ni minns väl när Piratpartiets logga snoddes av ett företag och den egna egendomen plötsligt fick en ny dimension för piraterna som så beredvilligt bjöd ut andras immateriella tillgångar. Den tyska stjärnan i piratpartisammanhang Julia Schramm, har nu skrivit en bok om sitt liv på nätet som getts ut av ett vanligt förlag. Hon och förlaget spenderar just nu all sin energi på att jaga de personer på nätet som gjort hennes bok tillgänglig för nedladdning. Det är otroligt hur nära sig själv man kan komma ibland.

Det kan också bli uppenbart korkat när man utan att blygas säger A i ett sammanhang för att sedan företräda motsatsen B i ett annat. Men det värsta är när vi tysta ser på när något sådant händer. Det utsatte journalisten Martin Schibbye som så hjältemodigt agerade i Etiopien och där hävdade journalistens rätt att ta reda på sanningen, vilket förpassade honom i fängsligt förvar, han har egentligen helt motsatt uppfattning, nämligen den att journalister som skriver fel saker skall sättas i fängelse.

Schibbye har bland annat kallat fängslade kubanska journalister för ”utländska spioner”, hyllat Hugo Chavez i Venezuela samt uttryckt sig uppskattande om Nordkorea. Kanske borde det ha ställts frågor till honom om pressfriheten i dessa länder istället för om hur illa den stackars Schibbye behandlats?

Riktigt duktiga journalister som vet och kan allt och bara skriver utan eftertanke är alltid roliga. Det är ju så vissa historier kan färdas jorden runt som varande sanningar. Mest uppskattad denna vecka är Fredrik Hagdahl på Expressen, som till råga på allt är specialist och skriver om bilar på sidan Allt om bilar i getingtidningen. Han senaste bedrift är att sammanställa en lista på lyxbilarna i det över prissegmentet som nyligen sålts i Sverige och vilka som köpt dem. Hagdahls journalistiska kompetens borde ha signalerat i hans huvud när han skrev om två bilar i miljonklassen av märket Lamborghini som sålts i Övertorneå. ”Jaha, Lamborghini tillverkar traktorer också” blev hans kommentar till sitt klavertramp.

Problem med sin självbild leder alltid till avslöjande situationer. På Västbanken har en grupp beduinska barn fått en ny skola sedan den israeliska barriären skurit av dem från deras gamla. En italiensk hjälporganisation såg till att bygga en ny skola åt barnen. Italienarna kom på en billig och bra lösning som passar det varma klimatet. Skolan byggdes av uttjänta bildäck som snabbt kom på plats och som med lite puts gav god isolering mot värme och kyla samt tak över huvudet på eleverna. Om deras grannar i den olagliga judiska bosättningen har tak över sina huvuden eller om de helt enkelt gått varma, det vet vi inte, men vi vet att bosättarna anmält skolan som svartbygge!

Min favorithistoria när fel personer gör fel sak är trots allt när revolutionärerna i Göteborg ockuperade Asea Skandias lampbutik på Östra Hamngatan. Vittnen till när poliserna lite bryskt bar ut rödvinsvänstern har förvånat berättat om hur flera av ockupanterna ropade på polis(?).

Själva ropar vi på fredagspilsner trots att hösten nu jagar ut modiga älgjägare i den mörka skogen och dito hummerjägare på det farliga havet. Må de alla återvända helskinnade.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Höstfanatikerna talar om att det blivit friskt ute och att höstens fina färger sprider sig i fonden. I klädbutikerna har kläderna blivit bruna. Ute i markerna hävdar höstmänniskorna att det mellan alla de gula bladen på marken finns kantareller. Faan trot!

Det regnar ute, i alla fall gör det det ganska ofta. Det lackar således mot höst. Den skämtsamme ordföranden i vår bostadsrättsförening sa skämtsamt till mig häromdagen att det är dags för mig att köpa en ny tröja, med tanke på värmesystemets dimension och funktion i våra fastigheter. Catharina vill istället installera en braskamin, något som de facto inte kräver bygglov! Och jag vill köpa en ny motorsåg! Kanske finns det en öppning för kompromiss där. Någon frivillig till klyvning av ved?

Braskaminen kräver inget tillstånd, men det gör så mycket annat. I stället för att fråga löparkamraterna, som brukligt är, så letade jag på nätet efter lämpliga ställen att löpträna på och om lämpliga apparater (inte appar) att mäta mina resultat och framsteg i löparspåret. Då dök det upp, information om den frånsprungna lagen, och det är inte vilken lag som helst.

Det är således olagligt att spara geografiska uppgifter om lämpliga löpspår och kantarellställen i sin dator. Ni som joggar och sparar sådan information om era rundor, kan få upp till ett års fängelse! Denna drygt 20 år gamla lag stiftades av män utan någon som helst kännedom om smartphones. Jag känner på mig att det finns en hel del lagar, förordningar och religiösa förställningar som grundas på mäns inskränkta kunskapsbas. En bas som inte sträcker sig längre än näsan räcker och som inte rättas till i takt med att sagda näsa växer.

Det dyker faktiskt upp nya grejer ibland och våra vanor förändras då och då.

I GP kunde man nyligen läsa om Smlileys, hur begreppet uppstod och om hur man kan använda grafiska hjälpmedel i texter för att framföra budskap och ange tonen i det man vill förmedla med hjälp av bilder. Är det allvar eller är det på skoj? Först var det universitetsfolk som brukade Smileys sedan spred det sig mycket snabbt bland de yngre generationerna och nu har det fått fäste även bland dinosaurierna.

Några av dinosaurierna har kanske humor eller vad är det som får utvecklare av datorsystem att hålla fast vid en viss ikon för funktionen ”Spara”? En ikon som folk under 20 års ålder måste ha en spännande relation till. Kanske funderar även personer äldre än så på detta. Under alla omständigheter så identifieras ”Spara” med en diskett!

Enligt sägnen är det svårt att lära gamla hundar att sitta. Den rådande trafiksituationen runt Linnéplatsen visar på den direkta motsatsen vad det gäller invant beteende. Under 18 månader skall det byggas bussfiler hit och dit. Om man planerat rätt hade den ombyggnaden fixats på 3 månader, fast det är en helt annan historia.

I princip borde hela Masthugget, Linnéstaden och Haga korkas igen totalt varje morgon. Men, antalet bilar som tar sig genom Linnéplatsen på morgonen har minskat dramatiskt. Istället finner man bilar som på ett pragmatiskt sätt tar andra vägar för att undvika köerna. Alltså, en hel uppsjö av gamla hundar har lärt sig ett nytt trick av enkla skäl och utan pekpinnar.

Vi ändrar dock inte på våra vanor.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Utsikt från en bro kan jag inte erbjuda, men väl lite skådande från vår terrass över en stad som sakta vaknar ur sommarslummern. Det syns nya byggkranar överallt som skvallrar om att verksamhet pågår och ser ni inga kranar så känner ni säkert av alla gropar i gatorna. Hoppas allt blir klart tills jag skall börja cykla.

Dagiset på vår gård låter nu för fulla muggar igen och ungarna förefaller oberörda av den asbests som sanerats av astronautliknande gubbar. Är mödrar och fäder lika oberörda? Att döma av kommentarer på Facebook från musiklärare som jag känner så pågår det också gryende verksamhet bakom Nordhemsskolans massiva murar. Staden vaknar och snart korkas infarterna igen på morgonen av föräldrar som kör sina skolbarn till alla skolors gemensamma dagliga öppnande.

Rörande grönskan så skall jag skörda min malört här uppe om någon vecka. Den blir till bäsk så småningom. Kring Skansen Kronan är det grönt så det förslår och enstaka individer på picknick syns tydligt på gräsplättarna mellan träden. På berget upp mot Raketgatan är det riktigt lummigt och spanar man lite åt vänster syns Allén som något riktigt parkliknande och tilldragande, eftersom inget av trafiken där, märks här uppe.

Historiskt så kan vi konstatera att vårt hushåll nu består av två personer efter det att Jonathan dragit i österled till Östergötland och intagit Linköping med tillhörande utbildningsanstalter. Det enda han saknar är en lägenhet att bo i. När vi höjde ett glas vin härom kvällen påpekade Catharina att sonens avfärd inte var något att fira.

Som ni kanske märkt så är de Olympiska spelen i London över. Mest minns jag att britterna har en hyfsat stor bägare med artister och låtar att ösa ur. Och jag minns, i alla fall ett tag, att SVT är strålande bra på att leverera bra sportsändningar till sina tittare. Bojkotta TV4 och alla dess annonsörer!

I radion bakom mig berättas att några statliga verk, företag och institutioner har slösat med pengarna på personalfester. Roligast är att Annie Lööf först sparkade ”vad hon nu hette” som var chef för Tillväxtverket, för att sedan avslöjas med hela armen i syltburken och en räkning på 600 000 för ett kalas som i bokföringen kallas seminarium. Kan vi få in en ny minister, tack.

I en avslutande bisats påpekas att en stiftelse, som journalisten glömt vad den heter, bränt nio miljoner på tre år genom att hyra in Bindefeld som festarrangör. Inte ens en promille av vårt kapital sa VDn och styrelseordföranden kom undan genom att vända på frågan och erkänna att upphandlingen inte gått rätt till.

Ett stycke PR-byrå i södra Sverige meddelar vidare att de inte tänker åka till Vitrysslands huvudstad Minsk för att förhöras av KGB, men bjuder samtidigt artigt in dem till samtal här hemma. Det handlar om nallebjörnar och var de landade och troligen också varför.

Jag hoppas att Bildt, EU och kompani kan bygga upp den Vitryska historien så långsamt att Lukasjenko inte fattar biffen utan tar i så han skiter på sig och sedan kastar allt det han gjort i byxorna på oss. Med lite flyt hinner han porta allt svenskt från Vitryssland utan att kunna vända innan det internationella ishockeyförbundet tvingas flytta VM till ett annat land. Det vore riktigt kul.

Något annat som vore riktigt kul är att träffa er och ljuga lite över en pilsner eller två.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00