Vad hjältar får göra

Enligt all svensk media med ursprung i 08-området så är det kaos i Sverige. Snöovädret får helt enkelt Sverige att antingen blåsa bort eller stå still och de drabbade formerar köer på Stockholms olika redaktioner för att delge oss sina strapatser. På förekommen anledning vill jag informera att samma situation inte råder i 031-området men att symptomen trots det är partiellt snarlika. Således fungerade den nyinvigda Alependeln tyvärr inte under måndagen. Trots att bland andra Lasse Kronér stod för festligheterna vid söndagens invigning, så räckte det inte ända fram till startlinjen och absolut inte ända in i kaklet.

 

Men vi har andra saker i Göteborg som är riktigt rejält på tapeten även i ett nationellt perspektiv. Jan Troells film ”Dom över död man” har just haft premiär och plötsligt skriver och talar alla om ”vår” hjälte. Vi har ju ett monument över Torgny Segerstedt här med den berömda inskriptionen: ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.”

 

Ja, han till och med verkade här och gav ut tidningen ”Göteborg Handels- och Sjöfartstidning”. När Sveriges regering och samlade industri under Andra världskriget med alla medel, bland annat censur, försökte få Segerstedt att sluta häckla de tyska nazistiska horderna, då tog familjen Hjörne på GP glatt över alla annonsörerna som bojkottade den rakryggade Segerstedt. Så blev GP största tidning i stan.

 

Sålunda var Torgny Segerstedt en sann hjälte i historiens ljus fast hans tidning gick under och han själv dog innan kriget var slut.

 

Vi har ganska få svenska hjältar men en annan hade kvaliteter som liknar Segerstedts. Det var ”Den svarta nejlikan”, ambassadören Harald Edelstam. Han gick och han körde sin Mercedes runt om i Santiago i Chile under kuppen 1973 och räddade liv. ”Sverige, det är där jag går” sa han och svenska UD gjorde allt för att stoppa honom. Det lyckades de inte med förrän han kom hem till Sverige och de kunde stoppa undan honom någonstans.

 

Det skall vara kärvt att vara hjälte, då kan man bli omskriven på film. Det är en paradox att man just nu kan se dokumentären om Olof Palme samtidigt med filmen ”Call girl”. Det luktar spekulation om den senare filmen. Riktigt illa luktar det faktiskt. Man kan säga mycket om Olof Palme men han satte inte på prostituerade. Han var svår på fruntimmer och hans älskarinna satt med övriga familjen Palme på begravningen, men det är en helt annan sak.

 

Att vara svår på fruntimmer hade Palme faktiskt gemensamt med de två andra hjältarna ovan. Denna egenskap har dock inte lyckats fläcka ner deras rykte.

 

Men, hur är det då med kvinnor som är svåra på karlar? Hur skrivs deras eftermälen? Var är historiens alla kvinnliga hjältar som stod upp för frihet och rättvisa och som avverkade ett antal älskare i förbifarten? Inte här, inte där, borta!

 

När jag rannsakar historien så finner jag inga sådana hjältinnor, fast de givetvis finns. Det närmaste man kommer är historien om en kvinna som är hjältinna för många och som lyckades skapa historia, trots ett snedsteg. Hon hette Maria och var från Palestina. Jag tror hon var trolovad med en snickare som hette Josef. Lite olyckligt blev hon gravid med en annan snubbe men hon lyckades få ihop en tillräckligt bra historia som omgivningen köpte och snickaren tog ansvar även för den första ungen.

 

Min egen historia, den handlar i dag om julfredagspilsner och den hoppas jag att ni alla tror på.

 

Julfredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Åt den som har skall varda givet

”Åt den som har skall varda givet.”

 

Så står det i skriften, men det är långt ifrån endast de bekännande som tar detta till sig, och de andra som gör det, de tar till sig detta med råge.

 

Mina barn låter meddela ny kunskap i ärendet. Eftersom de under många år varit hamnkaptener med ansvar för gästbryggan, så har de kunnat iaktta ett särskilt fenomen. Det kostar 80 kr per natt att ligga i gästhamnen och med viss periodicitet så smiter båtägare från notan. Ett samband är klart. Ju större och dyrare båt man har, desto större är benägenheten att avstå från att betala! Att spara 80 pix för att finansiera ett båtköp för tre miljoner känns inte som ett övertygande argument. Min uppfattning är att det ligger människosyn bakom. Såsom i en spegel.

 

En omvänd situation finns också vad det gäller att betala för sig vid gästbryggan. Det står tydligt angivet att man skall ligga på dragg med fören mot bryggan. Då och då anländer större båtar med ägare som inte orkar eller vill lägga dragg. Som svar på hamnkaptenens uppmaning att lägga om förtöjningen kommer frågan: ”Vad kostar det att hyra hela bryggan? Och så betalar de gladeligen 240 kr för en natt längs med.

 

Jag vidhåller att det är en attityd hos de välbärgade som stinker. I denna stad och även i kungliga huvudstaden så betalar man numer per kilo för sin sophämtning i villakvarteren. Detta har snabbt lett till att det luktar från offentliga papperskorgar i dessa kommuner. De sparsamma villaägarna tar sig omaket att greppa soppåsen i hemmet, stoppa den i en papperskorg någonstans på staden för att njuta av dessa ören de sparar. Men jag tror att de känner sig som revolutionärer som modigt motarbetar myndigheterna!

 

Vidare så försöker familjer med omfattande bankkonton att se till att beteenden ärvs ner i åldrarna. Vid misshandelsutredningen på internatskolan Lundsberg så hävdade de anklagade pojkarna och deras föräldrar att allt var påhitt och möjligen någon form av pojkstreck som missförståtts. Trots denna överslätande rubricering från föräldrarnas sida så försökte de kalla in flera av Sveriges mest kända brottsmålsadvokater för att försvara de oskyldiga gossarna. Tingsrätten godtog advokaterna men detta överklagades av justitiekanslern till hovrätten som fann dessa advokater orimligt dyra för denna process.

 

Och den gynnsamt lottade skall gynnas. Som ni alla hör så skriks det just nu om finansieringen av det Västsvenska paketet för infrastruktursatsningar, som oftast benämns trängselskatt. Personligen har jag stämt in ostämt i denna sång och bland annat hävdat att avdragsrätten för resor till och från jobbet är orättvis i sammanhanget. Varför skall vi subventionera detta självvalda boende i Kungsbacka, Stenungsund eller Alingsås? Det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt att gynna medelålders högavlönade män som åker ensamma till jobbet i bil.

 

Gynnandet har också modevariationer. Just nu skall det vara grönt! En del räknande forskare upptäcker att de statliga subventionerna av förnybara energikällor motarbetar mijömålen. Men det kommer att ta tid innan beslutande organ slutar att med automatik godta projekt med orden ”grön” och ”förnybar” i ingressen. Allvarligt talat, hur smart är det med solceller på villatak i ett land där det under det halvår då energin behövs råder mörker?

 

Mörkt är det dock inte Hemma hos, så därför blir det trots placeringen innanför skatteringen, fredagspilsner i lätt subventionerad anda.

 

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Nya tramp i klaver

Dottern Alexandra har köpt lägenhet på Räntmästaregatan och flyttar om några veckor. Det besvärligaste med flytten blir pianot som skall bäras upp fyra trappor utan hiss. Som tur är för min och de flesta andras ryggar så har hon beställt flytten av pianot hos Hjorts Piano. Vilket osökt får mig att tänka på klaver och på att trampa. Tänk om alla andra också lät Hjorts ta hand situationen istället för att trampa runt med och i sina respektive klaver.

 

Roligast är när riktiga rebeller visar sig från sin egen egocentriska och helt självupptagna sida. Ni minns väl när Piratpartiets logga snoddes av ett företag och den egna egendomen plötsligt fick en ny dimension för piraterna som så beredvilligt bjöd ut andras immateriella tillgångar. Den tyska stjärnan i piratpartisammanhang Julia Schramm, har nu skrivit en bok om sitt liv på nätet som getts ut av ett vanligt förlag. Hon och förlaget spenderar just nu all sin energi på att jaga de personer på nätet som gjort hennes bok tillgänglig för nedladdning. Det är otroligt hur nära sig själv man kan komma ibland.

 

Det kan också bli uppenbart korkat när man utan att blygas säger A i ett sammanhang för att sedan företräda motsatsen B i ett annat. Men det värsta är när vi tysta ser på när något sådant händer. Det utsatte journalisten Martin Schibbye som så hjältemodigt agerade i Etiopien och där hävdade journalistens rätt att ta reda på sanningen, vilket förpassade honom i fängsligt förvar, han har egentligen helt motsatt uppfattning, nämligen den att journalister som skriver fel saker skall sättas i fängelse.

 

Schibbye har bland annat kallat fängslade kubanska journalister för ”utländska spioner”, hyllat Hugo Chavez i Venezuela samt uttryckt sig uppskattande om Nordkorea. Kanske borde det ha ställts frågor till honom om pressfriheten i dessa länder istället för om hur illa den stackars Schibbye behandlats?

 

Riktigt duktiga journalister som vet och kan allt och bara skriver utan eftertanke är alltid roliga. Det är ju så vissa historier kan färdas jorden runt som varande sanningar. Mest uppskattad denna vecka är Fredrik Hagdahl på Expressen, som till råga på allt är specialist och skriver om bilar på sidan Allt om bilar i getingtidningen. Han senaste bedrift är att sammanställa en lista på lyxbilarna i det över prissegmentet som nyligen sålts i Sverige och vilka som köpt dem. Hagdahls journalistiska kompetens borde ha signalerat i hans huvud när han skrev om två bilar i miljonklassen av märket Lamborghini som sålts i Övertorneå. ”Jaha, Lamborghini tillverkar traktorer också” blev hans kommentar till sitt klavertramp.

 

Problem med sin självbild leder alltid till avslöjande situationer. På Västbanken har en grupp beduinska barn fått en ny skola sedan den israeliska barriären skurit av dem från deras gamla. En italiensk hjälporganisation såg till att bygga en ny skola åt barnen. Italienarna kom på en billig och bra lösning som passar det varma klimatet. Skolan byggdes av uttjänta bildäck som snabbt kom på plats och som med lite puts gav god isolering mot värme och kyla samt tak över huvudet på eleverna. Om deras grannar i den olagliga judiska bosättningen har tak över sina huvuden eller om de helt enkelt gått varma, det vet vi inte, men vi vet att bosättarna anmält skolan som svartbygge!

 

Min favorithistoria när fel personer gör fel sak är trots allt när revolutionärerna i Göteborg ockuperade Asea Skandias lampbutik på Östra Hamngatan. Vittnen till när poliserna lite bryskt bar ut rödvinsvänstern har förvånat berättat om hur flera av ockupanterna ropade på polis(?).

 

Själva ropar vi på fredagspilsner trots att hösten nu jagar ut modiga älgjägare i den mörka skogen och dito hummerjägare på det farliga havet. Må de alla återvända helskinnade.

 

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Höst i både stugan och längs gatorna

Höstfanatikerna talar om att det blivit friskt ute och att höstens fina färger sprider sig i fonden. I klädbutikerna har kläderna blivit bruna. Ute i markerna hävdar höstmänniskorna att det mellan alla de gula bladen på marken finns kantareller. Faan trot!

 

Det regnar ute, i alla fall gör det det ganska ofta. Det lackar således mot höst. Den skämtsamme ordföranden i vår bostadsrättsförening sa skämtsamt till mig häromdagen att det är dags för mig att köpa en ny tröja, med tanke på värmesystemets dimension och funktion i våra fastigheter. Catharina vill istället installera en braskamin, något som de facto inte kräver bygglov! Och jag vill köpa en ny motorsåg! Kanske finns det en öppning för kompromiss där. Någon frivillig till klyvning av ved?

 

Braskaminen kräver inget tillstånd, men det gör så mycket annat. I stället för att fråga löparkamraterna, som brukligt är, så letade jag på nätet efter lämpliga ställen att löpträna på och om lämpliga apparater (inte appar) att mäta mina resultat och framsteg i löparspåret. Då dök det upp, information om den frånsprungna lagen, och det är inte vilken lag som helst.

 

Det är således olagligt att spara geografiska uppgifter om lämpliga löpspår och kantarellställen i sin dator. Ni som joggar och sparar sådan information om era rundor, kan få upp till ett års fängelse! Denna drygt 20 år gamla lag stiftades av män utan någon som helst kännedom om smartphones. Jag känner på mig att det finns en hel del lagar, förordningar och religiösa förställningar som grundas på mäns inskränkta kunskapsbas. En bas som inte sträcker sig längre än näsan räcker och som inte rättas till i takt med att sagda näsa växer.

 

Det dyker faktiskt upp nya grejer ibland och våra vanor förändras då och då.

 

I GP kunde man nyligen läsa om Smlileys, hur begreppet uppstod och om hur man kan använda grafiska hjälpmedel i texter för att framföra budskap och ange tonen i det man vill förmedla med hjälp av bilder. Är det allvar eller är det på skoj? Först var det universitetsfolk som brukade Smileys sedan spred det sig mycket snabbt bland de yngre generationerna och nu har det fått fäste även bland dinosaurierna.

 

Några av dinosaurierna har kanske humor eller vad är det som får utvecklare av datorsystem att hålla fast vid en viss ikon för funktionen ”Spara”? En ikon som folk under 20 års ålder måste ha en spännande relation till. Kanske funderar även personer äldre än så på detta. Under alla omständigheter så identifieras ”Spara” med en diskett!

 

Enligt sägnen är det svårt att lära gamla hundar att sitta. Den rådande trafiksituationen runt Linnéplatsen visar på den direkta motsatsen vad det gäller invant beteende. Under 18 månader skall det byggas bussfiler hit och dit. Om man planerat rätt hade den ombyggnaden fixats på 3 månader, fast det är en helt annan historia.

 

I princip borde hela Masthugget, Linnéstaden och Haga korkas igen totalt varje morgon. Men, antalet bilar som tar sig genom Linnéplatsen på morgonen har minskat dramatiskt. Istället finner man bilar som på ett pragmatiskt sätt tar andra vägar för att undvika köerna. Alltså, en hel uppsjö av gamla hundar har lärt sig ett nytt trick av enkla skäl och utan pekpinnar.

 

Vi ändrar dock inte på våra vanor.

 

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Utsikt från en terrass

Utsikt från en bro kan jag inte erbjuda, men väl lite skådande från vår terrass över en stad som sakta vaknar ur sommarslummern. Det syns nya byggkranar överallt som skvallrar om att verksamhet pågår och ser ni inga kranar så känner ni säkert av alla gropar i gatorna. Hoppas allt blir klart tills jag skall börja cykla.

 

Dagiset på vår gård låter nu för fulla muggar igen och ungarna förefaller oberörda av den asbests som sanerats av astronautliknande gubbar. Är mödrar och fäder lika oberörda? Att döma av kommentarer på Facebook från musiklärare som jag känner så pågår det också gryende verksamhet bakom Nordhemsskolans massiva murar. Staden vaknar och snart korkas infarterna igen på morgonen av föräldrar som kör sina skolbarn till alla skolors gemensamma dagliga öppnande.

 

Rörande grönskan så skall jag skörda min malört här uppe om någon vecka. Den blir till bäsk så småningom. Kring Skansen Kronan är det grönt så det förslår och enstaka individer på picknick syns tydligt på gräsplättarna mellan träden. På berget upp mot Raketgatan är det riktigt lummigt och spanar man lite åt vänster syns Allén som något riktigt parkliknande och tilldragande, eftersom inget av trafiken där, märks här uppe.

 

Historiskt så kan vi konstatera att vårt hushåll nu består av två personer efter det att Jonathan dragit i österled till Östergötland och intagit Linköping med tillhörande utbildningsanstalter. Det enda han saknar är en lägenhet att bo i. När vi höjde ett glas vin härom kvällen påpekade Catharina att sonens avfärd inte var något att fira.

 

Som ni kanske märkt så är de Olympiska spelen i London över. Mest minns jag att britterna har en hyfsat stor bägare med artister och låtar att ösa ur. Och jag minns, i alla fall ett tag, att SVT är strålande bra på att leverera bra sportsändningar till sina tittare. Bojkotta TV4 och alla dess annonsörer!

 

I radion bakom mig berättas att några statliga verk, företag och institutioner har slösat med pengarna på personalfester. Roligast är att Annie Lööf först sparkade ”vad hon nu hette” som var chef för Tillväxtverket, för att sedan avslöjas med hela armen i syltburken och en räkning på 600 000 för ett kalas som i bokföringen kallas seminarium. Kan vi få in en ny minister, tack.

 

I en avslutande bisats påpekas att en stiftelse, som journalisten glömt vad den heter, bränt nio miljoner på tre år genom att hyra in Bindefeld som festarrangör. Inte ens en promille av vårt kapital sa VDn och styrelseordföranden kom undan genom att vända på frågan och erkänna att upphandlingen inte gått rätt till.

 

Ett stycke PR-byrå i södra Sverige meddelar vidare att de inte tänker åka till Vitrysslands huvudstad Minsk för att förhöras av KGB, men bjuder samtidigt artigt in dem till samtal här hemma. Det handlar om nallebjörnar och var de landade och troligen också varför.

 

Jag hoppas att Bildt, EU och kompani kan bygga upp den Vitryska historien så långsamt att Lukasjenko inte fattar biffen utan tar i så han skiter på sig och sedan kastar allt det han gjort i byxorna på oss. Med lite flyt hinner han porta allt svenskt från Vitryssland utan att kunna vända innan det internationella ishockeyförbundet tvingas flytta VM till ett annat land. Det vore riktigt kul.

 

Något annat som vore riktigt kul är att träffa er och ljuga lite över en pilsner eller två.

 

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Förväntningarnas tid

Den ljusnande framtid är vår. Kanske om man är svensk student, men inte så ljus om man är dito spansk. Det där med förväntningar är svårt. Kan bli till självuppfyllande profetior och utan vilja att gå framåt blir man gärna stillastående.

Ett sådant ämne avhandlas här:

http://www.youtube.com/watch?v=OLQUpOuaWyU

Så är allt sagt som behövs i denna stund om detta! Men det kommer fler stunder!!

Det som ni alla har mest förväntningar kring och ångest inför är vädret. SMHI var länge ensamma på marknaden och deras prognoser ansågs statligt grå och undermåliga. När världen förändrades gavs möjligheter att finna ny information om det kommande vädret. Åsikterna om de fantastiska väderspåmännen på olika platser på Internet formligen stormade fram och blåste nästan omkull oss likt en gång mannen i norr som skådade i abborrar. Faktum kvarstår att prognosen ”Det blir samma väder i morgon som i dag”, är den säkraste statistiskt sett.

Som en liten passus vill jag berätta hemligheten att seglarna på västkusten i ”alla” år förlitat sig på danskarna vad det gäller väder. Denna avvikelse från det politiskt korrekta torde nu vara preskriberad. Till yttermera visso bör det framföras att ingen av prognosmakarna klarar mer än 48 timmars förutsägningar med någon större precision och att SMHIs förutsägelser på kort sikt är helt OK. Då snackar vi mindre än 24 timmar. Dock kan man framföra åsikter om hur prognoserna presenteras. Bor man som vi på norra Orust på somrarna blir DMI överlägsna av strikt meteorologiska, geografiska och geometriska skäl. Kolla på kartan vart spetsen på Jylland pekar så fattar ni att vi får nöja oss med resterna av det danska vädret. Förra sommaren fick vi även lite polskt väder under ett par veckor, det var riktigt läskigt.

Nåväl, förväntningarna från studenter och studenternas finansiärer, i regel deras föräldrar, kom nog inte på skam. Det blev dyrt, cirka 2 000 000 000 SEK. Det ger i genomsnitt 20 000 kronor per student. Värt priset? Givetvis inte, men föreställningen hjälper till att hålla hjulen i rullning.

Att köpa sig nya och bättre förväntningar likt grisen i säcken, pågår för tillfället i Grekland och Frankrike. Företeelsen kallas även allmänna val till politiska poster och församlingar. Våra egna valda ombud pratar just nu om hur vår egen ankdamm ser ut. Att det kan finnas så olika bilder av samma sak? Det låter precis som när religiösa personer av olika uppfattningar redogör för samma omständighet.

Förväntningar kan se lite olika ut beroende på bland annat vilken ålder man är i. ”Snart så är det fredag, då försöker vi igen” är kanske inte den rådande inställningen bland alla 50-åriga män, men de som är på jakt beter sig nog allt som oftast som 18-åringar. Hur det tänkta bytet i den övre ålderskategorin beter sig vet jag faktiskt inte.

Vad jag vet är att något av det roligaste som finns är att stå på scen med ungdomarna i bandet och de förväntningarna går utanpå det mesta. Dock har de den fördelen att man är en aktiv del i uppfyllandet av de samma. Nästa gig blir i Kungsviken i Rassys skjul. Då blir det förväntningar att leva upp till.

På liknande sätt avser Lars och Barbro Carlström att leva upp till våra förväntningar på sommarfredagspilsner på Klamparegatan 5. Som vanligt bjuder de på dricka och tilltugg och alla på listan som får detta utskick är mycket välkomna.

Vänlig i vackra våren

Våren tar stora steg framåt och grönskan spirar, tänk så trevligt det kan vara. Nästan alla människor känns positiva till framtid och framsteg och man förväntas i denna hänryckningens tid önska alla lycka och välgång i deras värv utan kritik eller någon som helst avundsjuka.

Ett stort gäng som behöver allas stöd just nu är våra vänner de grekiska politikerna. Ett sådant Sisyfos-arbete de fått på sina axlar eller om de lagt dit jobbet själva, vad vet jag. Och inte skyller de på varandra heller, fast det verkar som om de alla vet att detta i grunden är någon annans fel och att någon annan därför skall betala räkningen. De har liksom grävt en egen grop som de sedan glatt hoppat i med övertygelsen att någon annan skall rädda dem. Sålunda blev de överraskade av djupet på gropen, att den var fylld av vatten samt att de glömt såväl flytväst som livbåt samt att de inte kan simma.

Gräver gör även Göteborgs stad i sedvanlig stil, det är säsong för hål i gatan i 031-området! Att anlägga bussfiler på Övre Husargatan skall enligt skylten vara snabbt avklarat, färdigt december 2013 (!). Förutom anläggning av ett stort antal rondeller, pågår dessutom jobbet med betalstationerna för avgifterna för finansieringen av trafiklösningar i Göteborg, spännande. Jag undrar hur lång tid det tar innan alla kostnaderna för att få klart anläggningar och betalningsrutinerna har betalts av trafikanterna. När vi bodde i Trondheim gick det lokala ”Bom-sellskapet” som finansierade motorvägen till flygplatsen i konkurs. Sånt kan också hända.

Mitt i allt detta grävande skall jag stå och le och säga ”duktigt” till diverse fotbollslag i den svenska eliten. Duktigt Elfsborg, ni sköt ett riktigt skott på mål och det tog i ribban men det löste ju linjedomaren galant eftersom han dömde en straff för er. Och något mål gjorde ju inte IFK fast de försökte flera gånger. Duktiga Malmö, med två göteborgare på topp, har allsvenskans fulaste bortadräkter, men vad hjälper det. Tre mål gjorde de fast de bara hade två målchanser. Som tur var gjorde de ett i det egna målet. Och IFK försökte och gjorde ett mål men de övriga elva försöken hamnade inte där de skulle. Unge Niklas Hult i Elfsborg sammanfattade det väl när han fick frågan om vad som är skillnaden mellan IFK och Elfsborg just nu, ”Vi vinner våra matcher”.

I dagarna skall vi se på hur Facebook-grundaren Mark Zuckerberg och hans kollegor blir miljardärer då företaget introduceras på börsen i USA. En mycket stor mängd nya och ovana investerare har anmält intresse för att köpa aktier och de varnas nu av experterna för vara för entusiastiska. Precis som vid börsintroduktionen av Telia, fast utan varningen förstås. Hoppas för deras egen del att grundarna snabbt säljer sina andelar och cashar in vinsten. Facebook har alla möjligheter att bli gårdagens grej när de sociala nätverken utvecklas åt håll som vi inte vet ett dugg om i dag. Och då gäller det som vanligt att inte bli sittande med Svarte Petter. Vem minns Lunarstorm idag?

Vid det nyss avlöpta Göteborgsvarvet deltog jag inte trots att jag fått lovord och uppskattning för en sådan insats från hela världen. Jag hade en konsult vid namn Jonathan som löpte åt mig, vilket han gjorde med bravur.

Men, samma sak kan man inte säga om hans äldre bror. Christoffer sprang för sin systers räkning då hon fått ont i ett knä. Detta hade han den dåliga smaken att göra på en timme, fyrtioen minuter och tjugofyra sekunder. Denna tid råkar händelsevis vara fem sekunder snabbare än gossens faders personliga rekord på sträckan. Då räcker vårens goda inflytande inte till för att dämpa humörsvängningar eller ge positiva utbrott. Jag reserverar mig! Men nästa år, då skall ni få se!!

Dock reserverar vi oss inte för malt, utan klämmer en klämpilsner på fredag.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Att se saker som de är

Första intrycket av och uppfattningen om något man ser eller möter kan vara fel även om man har stor erfarenhet av det som hänt eller händer. I måndags bytte jag till sommardäck, tvingad till detta av miljönissarna eftersom de fått igenom det som lag i Sverige. Och när man vaknade i tisdags morse var det snö och halt då man tog sig över höga berg och djupa dalar i temperatur runt noll mellan Masthugget och Mölndal. Sedan var det tydligen så att det var hagel som lagt sig över tvillingstäderna. Men halt var det lik förbannat.

 

På nästan samma sätt är det inte när man tittar in hos ICA Kvantum. Där finns det mängder med olika varor att köpa och tanken är att vi skall slås av detta magnifika stora utbud. Tänk hur det var i den lokala livsmedelsbutiken för bara 50 år sedan. Lite torftigt jämfört med i dag och ibland var det till och med slut på en del saker och andra fanns bara när det var säsong för dem. Det är ofta slut på enstaka delar av utbudet hos såväl ICA Kvantum som Hemköp men tanken är att överflödets magi skall få oss att inte märka detta. Sett i ett globalt perspektiv minskar nämligen varuutbudet starkt i takt med att de multinationella drakarna sprider sina varumärken över planeten och konkurrerar ut det lokala.

 

Personligen är jag väldigt nyfiken på vad den socialdemokratiska valberedningen såg hos Håkan Juholt när han utsågs till kandidat till partiledarposten, innan han visade sig vara den störste pajas svensk politik sett. Där ligger till och med Ian Wachtmeister i lä.

 

På jobbet samarbetar vi med alla större företag som hanterar pengar på nätet, bland dem finns Paypal. Kompisen som hjälper till att fixa betalningar på nätet. Företaget som bland annat ordnar betalningar till ”vällovliga ändamål”. Det ser väl bra ut! Om man blir godkänd av Paypal får man använda deras ”donera-knapp” för sitt eget högst speciella syfte. Men säg den polerade yta som inte har fläckar. Det betyder att allmän välgörenhet som att samla in pengar till fattiga barn inte får förekomma. Inte heller till verksamhet som kan misstänkas ha det minsta att göra med sjukvård som gäller kvinnlig reproduktion och dess följder och komplikationer. Dock går det utmärkt att samla in pengar till sitt sjuka husdjur eller till Ku Klux Klan, vilka båda enligt Paypal är vällovliga ändamål.

 

I våra ungdomsdagar blev den ryska automatkarbinen AK47, känd som Kalasjnikov, den mest framträdande revolutionära symbolen. Bland diverse beväpnade grupper tog AK47.an plats som mer än verktyget som skulle leda fram till just deras önskade samhällsförändring. Den gavs näst intill religiösa egenskaper. I takt med att antalet tillverkade AK 47.or ökade dramatiskt i världen spreds också användandet av vapnet och glorian hamnade på sned och magin späddes ut. Usama bin Laden försökte att ge AlQaidas aktioner revolutionärt innehåll genom att posera med sin Kalasjnikov, till föga nytta. Via drogade barnsoldater i Afrikas krig, standardgangsters i USA till överspända gängaspiranter i Malmö, har AK 47 Kalasjnikov till slut blivit det den alltid varit, en effektiv mordmaskin.

 

Och allsvensk fotboll är en annan verksamhet där allt inte är vad det ser ut att vara, i alla fall inte i ögonen på vissa funktionärer som deltar i spelet.

 

För alla av er som skådar in i framtiden och tror sig se något nytt där, vill jag bara påpeka våra fredagspilsnerträffar kommer att hållas Hemma hos tills vi får en vink om motsatsen. (internt skämt)

 

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Allting går att sälja med mördande reklam

Allting går att sälja med mördande reklam

Kom och köp konserverad gröt

 

Han hette Ulf Peder Olrog som skaldade dessa rader för rätt så länge sedan. Och nog har han fortfarande rätt alltid. Dock förefaller vissa tjänster väldigt lättsålda utan någon som helst marknadsföring, i alla fall har inte jag lagt märke till till några specifika marknadsaktiviteter. I tinget i Göteborg avgörs första steget av en av de mest omfattande trafficinghärvorna hittills i Sverige. Ett gäng rumäner har försörjt sig och sina hemmavarande familjer genom att skeppa rumänska flickor till Sverige för prostitution. Hemskt eller hur?

 

Nja, frågan är nog vad som är mest moralisk förkastligt, vad som är hemskast. Det mest hemska är nog att det, trots all mediauppståndelse och beskrivningar av omänskliga förhållanden, lönar sig och att det finns kunder, en marknad, gubbar som är villiga att betala för tjänsterna. För utan den markanden, ingen trafficing! Ursäkta min icke könsneutrala anspelning.

 

Skall det jagas torskar eller kräver de gröna fortfarande att man skall freda alla torskarnas lekplatser?

 

Förutom marknadsföringen så krävs numer ofta också en ”hype”. Denna kan komma från marknadsförings- och PR-avdelningar hos företag som man skulle kunna tro säljer äpplen. Den kan också komma från obetänksamma rum med stollar i som tror för mycket och vet för lite. I det senare fallet landar hajpen ofta lite fel.

 

Etanol! Jag eldar nu för tiden litervis av etanol som jag importerar från Tyskland. Dock brinner den inte i en förbränningsmotor, men väl i vår inomhuseldningsgrej, som är riktigt cool. I förbränningsmotorer brinner det ganska lite etanol numera, i alla fall i Sverige. Dock krävde de gröna stollarna att alla bensinstationer måste kunna sälja etanol senast vi hade en socialdemokratisk regering. Och så blev det. Tråkigt att tekniken sprungit ifrån beslutet, men räkningarna för installationer och pumpar blev kvar. Räkningar som ägarna till bensinstationerna får betala. Och de är oftast egna företagare. (Numer kör svenska bilister moderna dieselbilar.) Hur smart är det att stifta lagar som styr teknikval?

 

Mest hajpad för tillfället är givetvis ”paddan”. En helt igenom onödig pryl vars alla funktioner redan finns i tillgängliga produkter. Att många funktioner saknas i prylen, vilket till stor del gör den oanvändbar, är en annan historia. Roligast är genomslaget hos svenska politiker som tror att de minskar energiförbrukningen genom att få sina protokoll, underlag och kallelser direkt till sin iPad. Det krävs enorma mängder outnyttjat papper för att kompensera för produktionen och transporten av alla iPads. (50 sidor papper per dag, sju dagar i veckan, 52 veckor per år!)

 

Priset för bästa marknadsföringsinsats går, med tanke på rumänerna ovan, till det ryska telefonbolaget CBOSS som lyckades med bedriften att bli utslängda från ”World Mobile Congress” sedan de erbjudit eskortflickor till dem som bokade affärsmöten med företaget i samband med kongressen i Barcelona nyligen. Eller som det stod att läsa i engelskspråkig press ”According to reports, the behaviour of CBOSS at the show did not generate a single complaint from the male-dominated delegates.” E’ vi goa eller?

 

Vilka fantastiska marknadsföringsinsatser får vi nu se från de moraliskt högtstående svenskarna när det vankas försäljning av både Gripen och Carl Gustaf? Jag tar en pilsner så länge, en fredagspilsner.

 

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Nya förbud blir som gamla

En del gamla hederliga förbud är frånsprungna av den rasande farten i vår utveckling. Jag hoppas att ingen busschaufför därför kör med rasande fart inne i stan utan tar det riktigt lugnt. I alla fall om han samtidigt SMSar eller surfar på sin smartphone. Förr i tiden var det förbjudet att samtala med chauffören under färd för att inte störa honom i hans känsliga yrkesutövning. Nu är det förbjudet att prata med chauffören för att inte störa honom när han skickar ett viktigt mail.

Ett EU-direktiv säger att man skall förbjuda chaufförer och vanliga bilförare att SMSa, surfa och skicka mail medan de kör. I Sverige har vi stor förståelse för direktivet men vi vill av en för mig okänd anledning för allt i världen inte förbjuda bilförare att prata i telefon när de kör. Därför är vi inte odelat positiva till direktivet. Skrivningen kan nämligen kanske leda till att vi måste förbjuda samtal i mobiltelefon när man kör bil. Det är något galet i denna argumentation!

Förbud kan ju få långtgående effekter som man inte kan förutse. Så har till exempel kulturyttringen att barn täljer barkbåtar helt försvunnit. Det kan delvis bero på att furor med lämplig bark blir allt svårare att finna på grund av det moderna skogsbruket, men främst vill jag påstå beror det på förbudet att bära kniv. Det innebär vissa svårigheter att få till en barkbåt med till buds stående medel om dessa medel inskränker sig till någon som är mindre vasst än en Foppatoffel.

Polisen insatser mot barkbåtsbyggarna har ännu inte slagit igenom i statistiken men det kommer, var så säkra. I veckan var det för övrigt några som vill utöka knivförbudet till att också gälla hantverkare. Mycket förståligt förslag då denna kategori är ytterst farlig på väg till och från sina arbetsplatser. Deras knivar skall givetvis förvaras isärtagna med den aktiva delen i en särskild säkerhetsväska som det krävs två koder för att öppna varav hantverkaren endast har den ena.

Och när hörde ni en barnorkester spela på sina, med egna knivar, täljda sälgpipor senast? Precis, knivförbudet har blivit till ett kulturmord.

Det bästa med bra förbud är att de kräver bra övervakning för att kunna genomdrivas och upprätthållas. Det tragiska med de nya sociala medierna är att nästan all övervakning snabbt blir meningslös eftersom alla ändå berättar allt på Facebook. Det är bara att tråla igenom databaserna med någon smart programsnutt och sedan sätta sig och sortera fångsten.

Jag måste dock medge att jag numer är övervakad på ett sätt som är ytterst integritetskränkande. Detta har inget att göra med några som helst insatser eller missuppfattade uttalanden som jag gjort. På det hela taget vill jag påstå att jag är förföljd och att det inte verkar finnas något lagrum som jag kan ta min tillflykt till. Och detta sker näst intill dagligen även om jag undslapp registreringen av mina förehavanden under sportlovsveckan i Italien. Kanske var det följden av ett annat EU-direktiv som omöjliggjorde registrering över gränserna.

Sålunda sitter det numer en mätare i badrummet hemma som kollar hur länge jag borstar tänderna! När man borstat tänderna i över två minuter byter mätaren skepnad och blir en glad mun istället för en elak klocka. Vilken myndighet som sedan lagrar och kollar detta det vet jag inte. Dock blev jag något överraskad när min personliga tandläkare avslöjades med att låta tandborsten ligga på bänken och gå medan hon kammade sig!

Sådant kan hända hemma hos oss men aldrig Hemma hos!

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00