Min blogg

Och så skådar vi åter förändringens timme. Den elakt sena våren visar tendenser till att bli en sommar. Kvaliteten på sagda årstid kommer i historiens ljus att falna för de flesta av oss. Endast några få utgör undantagen som kopplar sommaren 2015 till något minnesvärt som att någon föddes, några gifte sig och någon köpte en ny bil och kan därför i detalj senare redogöra för de meteorologiska händelserna, samt konsekvenserna av dessa.

I skenet av förändringarna och tidens gång så ikläder sig några av oss nya roller. Antalet i bekantskapskretsen som numer kan titulera sig farmor, farfar, mormor eller morfar ökar. För vissa blir denna upphöjelse en alldeles fantastisk och allt annat överskuggande händelse. Läs gärna ur Sven Stolpes bok ”Låt mig berätta mer”, om när Evert Taube blev morfar.

Några av våra juniora medarbetare på firman där jag arbetar erfor att åldersfascismen från Sverige inte finns i till exempel USA. Under den gångna veckans besök på den amerikanska östkusten blev de påtagligt överraskade över med vilket vördnad vår förre chefs åsikter mottogs. ”Något positivt skall väl komma ur min nya hårfärg”, kommenterade vår nye gråhårige senior adviser.

Undrar vilka av mina kunskaper som ännu inte passerat bäst före-datum?

Även skvallerpressen rapporterar om nya roller för ett par kändisar. Sålunda har den osnutne och välkammade snorgärsen Cristiano Ronaldo ertappats i Saint-Tropez och bötfällts för att ha urinerat offentligt. Så låga böter har han aldrig fått tidigare. Hans mor fick inga böter vid sin senaste gränspassage men förlorade 50 000 euro som tullen konfiskerade, eftersom hon bar på för mycket kontanter. Den summan ligger mer i paritet med vad sagde fotbollsspelare får i böter av Real Madrid när han uteblir från en träning eller har på sig fel kostym i offentliga sammanhang.

Några böter fick inte Brad Pitt och Angelina Jolie när de iklädde sig rollerna som ekonomiklasspassagerare på en flight från USA till Frankrike. De fick dock finna sig i att bli fotograferad och ett icke ringa antal filmsnuttar som visar Brad Pitt när han lägger upp väskor på därför avsedd plats, finns numer på Facebook och andra sociala medier.

Så har då även jag fått ikläda mig en ny roll, en som jag de facto aldrig spelat tidigare, vad jag vet eller minns, bör man kanske tillägga. Fråga min fru som kan ha en annan uppfattning. Nåväl vi besökte den senaste helgen Klädesholmen, vilken i min ungdom hette Klädesholmarna, i pluralis, en trixig språklig variant. På sagda ö firades Sillens dag och redan där vill jag protestera. Jag är sakligt konservativ och vill att saker och ting skall vara som de var. Sålunda äter man traditionell inlagd sill, mycket gott för övrigt. Här presenterades årets smak som ”Basilika & Citron”! Jag protesterar!! Denna årets sill är nämligen alldeles utmärkt och så långt från traditionell inlagd sill man kan komma. Så skall det verkligen inte vara.

Tillbaka till min nya roll. I glada vänners lag åt vi nyss nämnda sill och drack i huvudsak svensk sprit, förutom undertecknad som drack vatten, samt avsjöng oerhört traditionella snapsvisor, med några enstaka undantag. I samband med detta blev jag ett pittoreskt inslag i den turistiska gatubilden. Gatubilden på Klädesholmen är sådan att sitter man utomhus, vilket vi gjorde, så sitter man i gatubilden. Numer finns jag och alla vännerna runt bordet att beskåda och lyssna till i minst tre olika personers kameror/telefoner, varav i alla fall två var genuina utländska turister.

Vilken roll spelar detta? Ingen! Så då tar vi en pilsner istället, en sommarfredagspilsner.

Sommarfredagspilsner hos familjen Carlström, Klamparegatan 5, Masthugget, på fredag från 17.00

Jag var ensam på gymmet i morse. Det känns som det är vår där ute och alla andra joggar upp eller ner sig inför Göteborgsvarvet längs stadens trottoarer. Kan ni inte löpa på därför avsedda områden och låta de urbana områdena nyttjas för urbana ändamål! Inte ens den gnälliga kärringen var på gymmet. Hon som klagar på musiken och ber sin döve gubbe att stänga av den. Och kändes det inte lite som snö i luften i morse? Om kärringen och gubben är ute och går så hoppas jag att de har broddar på så att de inte faller och åsamkar oss kostnader för onödiga idrottsskador. Undrar vilken liknelse Åsa Romson skulle ta till då? ”Aldrig har så få tagit så mycket från så många”.

Nej då, jag är inte bitter, mår inte ens illa av det blå strecket.

På Facebook valsar det runt en bild på en penna och ett kassettband. Hur hänger dessa två substantiv ihop för yngre medborgare? Ja jösses så utvecklingen springer ifrån oss. Men jag har personligen blivit lovad av artistynglet Emmy Sophie (Englund) att få ett exemplar av hennes nya album på en rund plastskiva med hål i mitten och med små etsade gropar på ena sidan som markerar ettor och nollor. Ni andra är hänvisade till modernare sätt att hämta hem (ladda ner) och konsumera hennes musik.

Vad värre är att även verben drabbas av den dramatiska utvecklingen. Så var skall nu Clark Kent byta om till Stålmannen. De sista telefonkioskerna tas bort under året, ett kulturmord utan dess like. Men inte hör jag några sirener som berättar om flashmobbar som ockuperar dessa sista bastioner av serietidningskultur. Hur många iPhones ryms det i en telefonkiosk?

Kom just nu på det pedagogiska problemet att om något år förklara för en yngre generation om Stålmannen, Clark Kent och byte till uniform, visavi provrum, offentliga toaletter eller varför inte sopcontainrar.

Och ibland hänger inte utvecklingen med. Inget Google-translate live direkt. Men skam den som ger sig. Mest trägen var den engelske journalisten Ben Bloom som glad i hågen gick på presskonferens i Dortmund. Han skolkade från lektionerna i tyska när han gick i skolan. Sålunda begrep han inte ett ord av vad som sades när Borussia Dortmunds tränare Jürgen Klopp berättade om sin framtid. ”Jag förstår inte vad han säger men här är en bild på när han häller upp vatten”, var ett inlägg i Blooms live-rapportering. Han fick uppmuntrande tillrop under tiden från bland annat den tyska ambassaden i London.

Och inte har jag Twitter heller. Men det har professor Agnes Wold, en kvinna som lätt tar sig genom glastak, men som även kan sparka på fanatikerna. Detta är riktigt bra. ”Folk vars ”samvete” säger åt dem att obstruera aborträtten bör lämpligen skola om sig från barnmorskor och läkare till parkeringsvakter”.

Undrar hur pass kränkta kåren av parkeringsvakter blev av detta twitter?

Trots vår tids snabba kommunikationer och möjligheter till meningsutbyten på sociala medier, så hänger en del ämnen envist kvar. Nyligen avverkades 70-årsjubileet av slutet av det andra världskriget, vilket har fått de historielösa personerna att återigen försöka hävda att amerikanarna stod för avgörandet i segern och inte ryssarna. Ungefär lika trovärdiga som det kvicktänkta justitierådet Göran Lambertz och troligen med samma källkritik som honom. Priset för bästa rubriksättning, eller om hon skrev rubriken själv, går till Åsa Linderborg i Aftonbladet för ”När Lambertz tystnar”.

Tystnar, det gör inte vi, vi tar en fredagspilsner istället.

Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.

Det spritter visst i grenarna och bland ekrarna. Cyklarna från ”Styr och Ställ” finns tillgängliga och är utan jämförelse Göteborgs bästa och billigaste kommunala transportmedel. Kort sagt är många cyklar på banan igen och elmotorcyklarna i form av eldrivna cyklar är markant fler till antalet jämfört med förra året.

Enligt säkra källor skall Harley Davidson sälja en elektrisk motorcykel med inbyggt orginalljud via högtalare. Kan passa eftersom elektriska fordon inte låter alls och elakt smyger sig på gångtrafikanterna bakifrån. Dessutom var den enda bensindrivna motorcykel som vi såg i Bejing härförleden just av märket HD. Den behövde inga högtalare.

Men det var inte det som detta skulle handla om, utan om cykler. Saker tenderar att komma igen. En del välkomna, andra mindre så.

Ni vet att nu blir det vår och saker spirar och det faller snö i april. Sedan blir det kanske sommar och om man har tur är det varmare på midsommarafton än på julafton. ”Sommaren är kort” och sedan blir det en färgsprakande höst och djävligt deppigt eftersom allts undergång i form av vintern lurar bak hörnet. Och efter det beklämmande mellanspelet, blir det vår igen! Det vete faan hur det går till, men på något sätt fungerar det.

Ungefär som att det blir fredagspilsner på fredagar med hyfsade intervaller.

Och ungefär som att vi har en alltför stor del av det svenska folket som inte gillar invandrare utan är främlingsfientliga. På 90-talet hette de Ny Demokrati och var redan då alldeles för många. Under andra världskriget hette de något med nationell och var nazister, i alla fall i Göteborg. Strax innan dess var de studenter i Uppsala som gav Hitler idén om att märka judarna med gula stjärnor. Och så fortsätter det via upplysningstiden, medeltiden, vikingatiden och ända till stenåldern. För ni vet väl att då slog man ihjäl alla främlingar i preventivt syfte. Intet nytt under solen.

Ett av de senast pacificerade områdena i världen är Papau-Nya Guinea. Det skedde under 1930-talet. Det är inte särskilt länge sedan. Det lever fortfarande människor som kan berätta historien om dödandet på ön. När man befinner sig på flygplatsen i Port Morseby, som är Papaus huvudstad, och tittar ut över alla människor som rör sig där och jämför med cirka 80 år sedan, så är den största skillnaden att då skulle flygplatsen blivit till ett blodbad eftersom man utan tvekan slog ihjäl alla främlingar man mötte. Kort sagt det har blivit bättre och vi har lärt oss att inte slå ihjäl varandra. Ja, nästan alla har lärt sig det. Och vi har lärt oss att inte instinktivt tycka illa om främlingar. Ja, nästan alla har lärt sig det.

Ett inte ringa antal av oss befinner sig fortfarande på stenåldersstadiet. Och tro nu inte att vi i vår lilla grupp utan undantag bara omger oss med goda medborgare. Stenåldersmaffian är inte bara 15 % SD, det finns tyvärr fler med andra bokstavsbeteckningar. Gemensamt för dem är att de inte kan räkna och förstå enkla matematiska samband. Som att vi är för få i det här landet för att hålla igång verksamheten på lång sikt.

Hur det blir i Norge när svenskjävlarna tvingas hem av ekonomiska realiteter och några andra skall ta hand om serviceyrkena där står skrivet i stjärnorna.

Men precis som vi utan problem klarar av att ta en fredagspilsner då och då skall vi nog klara det också. ”There is no danger on the roof” som vi säger här.

Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.

Vilka intressanta tider vi lever i. Fantastiskt oerhörda nyheter strömmar till oss genom alla upptänkliga kanaler.

Den största nyheten har givetvis varit att Vladimir Putin tagit bondpermis och schappat i två veckor utan att lämna vare sig adress eller namn på personen han umgicks med till världspressen eller sina medarbetare. Den förre franske presidenten Valéry Giscard d’Estaing hade i alla fall för vana att lämna ett förslutet kuvert på sitt skrivbord med numret till den dam han spenderade natten med, om världen skulle råka gå under i hans frånvaro. (Detta var innan mobiltelefonerna gjorde världen tråkigare). Nu vet vi ju att Putin dejtar en rysk OS-medaljör i gymnastik så det är väl tur att han är i såpass form som han ser ut att vara. Annars skulle han nog kunna bryta ett och annat ben i kroppen efter ett rejält pass med en sådan dam.

Från Ryssland meddelas också att vårt vänsterpartis sovjetnostalgiska ådra frodas ännu. De har gladeligen skeppat iväg nästan 300000 kronor till en organisation som står på Putins sida i kriget i Ukraina. Att man skall behöva kontrollera vad som sägs från en rysk organisation om deras egen verksamhet. Inte ljuger väl ryssar! Nej det hade vänsterpartiet ingen aning om. Till på köpet visade det sig att hälften av pengarna satts in på organisationen ledares flickväns bankkonto. Undrar hur det rimmar med vinster i välfärden?

Vår samtida konstnär Lars Vilks vandrar runt i Sverige med sina livvakter i släptåg och säger sig studera konsten och yttrandefriheten. Det hade varit trevligt att tro på honom och hans intentioner, att med konsten som verktyg driva vårt samhälle framåt, som andra konstnärer gjort tidigare. Men tyvärr måste jag be om ursäkt och säga att jag inte tror på ett ord karln säger. Han tycker om att stå i centrum och han utnyttjar uppståndelsen för att marknadsföra sig.

Dessutom har Vilks för vana att omge sig med genuint islamofobiska organisationer och personer, till exempel Trykkefrihedsselskabet som dessutom gav honom ett tryckfrihetspris i förra veckan. Det ger honom ingen ökad trovärdighet.

Forskningsfronten har nu hunnit ifatt mig och konstaterar att man inte lär sig något när man läser ifrån skärmen, men läser man från papper då händer det grejer i huvudet. Det har troligen med beröring, understrykningar, noteringar och överblick att göra säger jag och lägger fyra papper på bordet så att jag kan se alla samtidigt. Samtidigt visar det sig att mina kollegor också kan se flera sidor samtidigt, men det ser lite jobbigt ut när de omger sig med tre datorskärmar.

Det är vidare lika beroendeframkallande att snutta med sin smart phone som att missbruka kokain. Det betyder inte mycket för mig som använder en mobiltelefon från tiden strax innan Luther dog. Men det är kul att höra era olika historier om andras överdrivna användande av mobiler, och sedan ser er själva i aktion med paddor, iPhones och allt vad det heter där ni begraver er i mail, facebook, twitter samt söker svaren på diverse triviala frågor.

Priset till veckans idiot som uttalade sig innan han tänkte på vad han sa, går till Australiens premiärminister Tony Abbott. Han hävdade att Australiens urbefolkning, aboriginernas sätt att leva, är ett livsstilsval, som han och de förhållandevis nyanlända ättlingarna till alla bovar och banditer som britterna skeppade dit, inte kan tänka sig att betala för. Med tanke på att aboriginerna bott där i cirka 40000 år och Abbott och hans ättlingar vistats där i 250 år, så undrar man vem som har tolkningsföreträde.

Till dessa besked tar vi en pilsner, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.

Och nu skall vi vara rädda igen. Våra vänner journalisterna målar fan på väggen och beskriver hela tiden ett ”worst case scenario”, annars säljer de ju inga lösnummer, får inga tittare eller lyssnare. Detta skrämmer tyvärr många av dem som läser, lyssnar och tittar.

En stackars italienare som blev överkörd av mig i backen i Cortina åker säkert runt och är rädd för svenskar och berättar för alla sina landsmän om de skrämmande männen från norden som utan hänsyn mejar ner alla de ser. Trots att det var jag som blev skadade och inte han. Men sådana detaljer bryr sig inte de om som slår på den stora trumman.

En av de trångsinta pretendenterna på posten som ny ledare för KD skrämde oss härom dagen med att islamisterna är den största faran mot demokratin i Sverige. Hon beskrev dock inte hur ett hundratal tossiga nötter i skägg skall klara av att avskaffa den svenska demokratin. Däremot krävde hon lagstiftning mot grundlagsfientliga organisationer. Vad jag vet finns det inga sådana muslimska organisationer i Sverige, men vi har ju å andra sidan de nazistiska Nationaldemokraterna som är öppet odemokratiska. Och glöm inte Vänsterpartiet som också är fientligt inställda mot den svenska grundlagen, eftersom de vill avskaffa monarkin.

Enskilda terrorister och grupper av sådana kan utföra hemska dåd men de kan inte skada vår inhemska demokrati. Demokratin är vårt bästa försvar mot dessa angrepp och vår demokrati den kan vi bara förstöra själva. Låt oss avstå från det.

Som en bisats till allt ovan kan nämnas att samtliga svenska högre polistjänstemän, som tillfrågats efter attentatet i Köpenhamn, samstämmigt varit tydliga med att polisen klarar den högre säkerhetsnivån, bara de får lite mer stålar att röra sig med.

Sedan skall gärningsmännens beteende förklaras på än det ena än det andra sättet. Ofta plockas det fram psykologer som utifrån forskningsfronten inom sitt ämne placerar stollarna i olika fack. Att Anders Behring Breivik var galen och dömdes till förvaring kom inte som någon överraskning, dock blir man överraskad när man kollar in vad psykforskarna har på fötterna när de analyserar oss.

Om ni skulle läsa de medicinska tidningarna som presenterar forskningsartiklar om psykologi så skulle ni finna att 96% av de personer som studerats i undersökningarna är från industrialiserade västländer. Kanske inte så konstigt med tanke på var majoriteten av dessa universitet ligger. Men vad som är lite oroväckande är att 80% av försökspersonerna var studenter vid dessa universitet. Låter inte riktigt som ett representativt urval. Men man tager vad man haver.

Grunderna för att förstå mänsklighetens beteende kan alltså sammanfattas som WEIRD, (western, educated, industrialized, rich and democratic). Kanske skall grunderna för att förstå vår mänskliga natur baseras på något annat än amerikanska studenter.

Bra och slagfärdiga namn och förkortningar är något jag uppskattar. De är nästan alltid omöjliga att översätta, så ett bra namn på engelska blir sällan bra på svenska och ibland kan ett svenskt namn på en engelsk företeelse bli bättre än originalet. Priset för månadens bästa namn går till Sahlgrenska Akademins namn på det nya spelprogrammet för strokepatienter, ”World of vårdkraft”!

Så vad gör vi åt det? Vi tar en pilsner, en fredagspilsner.

Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.

Vissa samband är alltid roliga, spännande och intressanta. Förvisso kan man ibland bli lite nördig, men det finns ju inte så många av er som tycker att geometri och trigonometri inte är roligt. Tänk på den räta linjens ekvation, triangelns alla samband samt förhållandet mellan en cirkels diameter och dess yta och omkrets, fascinerande!

Så var ligger då centrum och var ligger periferin? Om man tar sig till Mittens Rike så finner man givetvis en mittpunkt där och ett stort antal periferier som ligger lite varstans. Men det finns absolut fler mittpunkter. Och man slås då av det något futtiga i Sverigedemokraternas energiska hävdande att Sverige är alltings medelpunkt. Men redan de gamla uppsalaborna ansåg ju att Edens lustgård, Atlantis och några fler kul ställen med säkerhet legat i deras närområde. Inte nytt under solen, trots att tiden går.

För som ni alla vet så är också tiden en del i detta och även om vissa fysiker hävdar att den vare sig är linjär eller rät, så gör jag oftast approximationen att så är fallet. Vår kinesiske värdshusvärd i staden Dali hade ett helt eget tidsmått vars ursprung jag inte känner till. Han försökte applicera detta på Catharina och den första uppfattning om att hon var grabbarnas äldre syster slog han ur hågen. Men den följande uppfattningen att hon nog var lite väl ung för att ha så gamla söner var det värre med. Catharinas försök att bevisa sin ålder gavs upp och hon tog istället den lokala tidsuppfattningen som en komplimang.

Kinesiska städer är ofta uppbygga kring rutnät av gator och kvarter. Inne i hutongerna kan det vara si och så med den geometriska stringensen, men hittar man bara ut igen så finner man åter sin stig. Det kan ses som ett smärre problem eller en större möjlighet, att de flesta kineser inte talar engelska och att deras tecken är något besvärliga att tolka. Så om man har ett bestämt mål då har man problem men om man bara spankulerar så kan man hamna lite var som helst.

När man sedan ger sig ut på guideböckernas föreslagna rutter, i små som stora städer, så visar det sig till min stora besvikelse att modern teknik är användbar. Trots att papper är en stark informationsbärare så uppdateras Christoffers eländiga telefonmaskin fortare än gamla kartor. Fast vad vore en GPS utan trigonometri? Intet!

Geometri kan också röra till exempel sovbussar i Mittens Rike. Om man pressar in ett par män som i rät linje mäter sådär mellan 198 och 190 cm så blir det problem om sovplatserna utformats efter 160 cm långa kineser. Då får man böja fullängdsmännen. Den kinesiska bussen, med de omsorgsfullt vikta fullängdsmännen på plats, rullade dessutom bort från centrum och in i den yttersta periferin i Laos. När vi klev av vid en korsväg längst bort i periferin så visste vi nästan var vi var, vi hade en aning om vart vi skulle, men vi visste nästan inte när vi var. Tre olika tidsangivelser fick synkas till en. Plötsligt fick livsandarna full fart och spänningen steg, allt på grund av några okända storheter i våra ekvationer.

Och där vid korsningen kom vår kinesiske parlör till stor nytta, fast vi var i Laos. Den långe parlören vandrade runt i byn och det var en nöjd sådan som i mitten av ingenstans fann ett ställe för oss att sova, ett ställe att äta och en bil att fara vidare med dagen efter. Geometrin var åter känd i alla relevanta beståndsdelar tack vare lite kunskaper i kinesiska.

Så vad gör man då? Man tar en fredagspilsner och den vetgirige kan får veta lite om pilsner i Kina och i Laos samt få reda på att vi hittade en pub med ett kinesiskt mikrobryggeri.

Fredagspilsner på Brewers Beer Bar på Tredje Långgatan 8, från 17.00.