Vi lämnar strax ett alltför händelserikt år bakom oss. Det kommande lär inte vara lika överraskande. Trots allt så har vi vant oss vid den återkommande rapporteringen av otrevligheter på många olika plan. Dessutom är den svenska ankdammen förutsägbar inför 2026, det är nämligen valår. Se med tillförsikt fram emot den andra söndagen i september, som nästa år infaller den 13 september.
Smygstarten har redan skett och viktiga händelser och löften kommer att blandas med ännu viktigare evenemang och förutsägelser.
Det gäller också att sparka där det känns. Alltså fick Stadsbiblioteket i Göteborg kritik för att de bjudit in Magdalena Andersson (partiledare för S) för att prata om sin nyutgivna bok ”Helhjärtat”. Detta fick en lokal politiker från KD att kräva att författarsamtalet skulle ställas in. Att samma stadsbibliotek bjudit in även Carl Bildt (före detta partiledare M) verkade inte bekymra KD.
Det som oroar mig personligen är att i dessa allvarsamma dagar se leende svenska politiker. Prislappen på att vinna ett val är väl tilltagen. Men om man kan skjuta betalningen en eller ett par generationer framåt, så gör man ju det. Då hamnar räkningen hos ännu icke röstberättigade och till och med ofödda.
Om ni hör ett monotont hamrande som ackompanjerar alla presskonferenser som genomförs, så är det alldeles normalt för tillfället. Det är våra folkvaldas respektive tankesmedjor som hamrar ut förslag och idéer i en aldrig sinande ström. Som jämförelse så bankade högersidans verkstad Timbro fram ett program för Tidelagets möjliga valseger. Den listan omfattade 132 punkter. Det är enklare att ha med Donald Trump att göra. Han tillåter inte fler punkter (bullits) än nio (9) vid en föredragning. Fast elaka tungor hävdar att Timbro snott det mesta från Donalds ”Project 2025”.
De båda sidorna är snara att peka ut alla felaktigheter, överdrifter och lögner, i motståndarnas löftesbank. Självkritiken lyser med sin frånvaro. Den store analytikern Glenn Strömberg ansattes av radiolyssnare en gång i tiden. Många tyckte att Glenn, som var så bra på att påpeka allt som var fel i spelet på plan, borde bli tränare. Han kontrade med att påpeka att det är väsensskilt att å ens sidan hitta felen och å den andra, att rätta till och göra något åt dem.
Det blir lustigt för några och olustigt för andra när löftena om reformer slår tillbaka. Om man torgför något som ”alla vet” och glömmer att kontrollera hur det står till i själva verket, så uppstår situationer som skall bekräftas och dementeras från alla håll och kanter. Det är till exempel så att den vanligaste profilen på en svensk mottagare av försörjningsstöd (tidigare kallat socialhjälp), är en barnlös ensamstående man. Vart tog de ensamstående mödrarna vägen? Var är de barnrika nyanlända?
I takt med att frågornas vikt inför riksdagsvalet ökar, så ställs allt högre krav på oss väljare. Vi ska sätta oss in i vad det hela gäller, var vi själva passar in i de presenterade förslagen, samt bestämma vad vi tycker om de båda sidornas uppfattningar. Slutligen gäller det som alltid kostnaden, är det värt pengarna?
Vår sittande regering har beslutat att narkotikaklassa röd flugsvamp! ”Klassificeringen är ett nödvändigt steg för att minska riskerna och värna folkhälsan.”
Så var gör vi åt det, hur ska vi ta oss an detta. Vi tar en öl.
Julfredagspilsner på John Scott’s på Linnégatan 38, från 17.00.