Vilka är ni?

Jag hör på nyheterna vilket får mig att undra: ”Vilka är ni? Ni som okritiskt anammar Vänsterpartiets populistiska och opportunistiska budskap. Ni som vurmar för historiens ljumma famn, nostalgins rosa skimmer och låter er omslutas av Gudrun Schymans löften, klingande från klara röda läppar, om att det åter skall bli som det var förut. Återigen skall det föras en reformpolitik som leder till guld, gröna skogar och ett land av mjölk och honung.

Det blir aldrig som det var förr, och det blev det inte då heller!

Vilka är ni som accepterar uttalanden från ett politiskt partis ledning som entydigt visar på förakt för demokratiska värden?

Kuba är ingen diktatur!
Aktieägandet skall upphöra och ägandet tas över av staten!
Lenins metoder var nödvändiga vid tiden för den ryska revolutionen!

I dagarna fick vi höra från en ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse att Kuba inte är en diktatur. Samtidigt utvisas tre svenska journalister från Kuba för att de samtalat med kubanska fristående journalister. Personer i ledande ställning inom Vänsterpartiet är således emot en fri press och fri information. I deras Sverige skulle jag inte få redogöra för detta utan troligen sättas i fängelse. Så gör de i Kuba och det är ju ett bra system enligt ledande personer inom Vänsterpartiet.

Jag undrar var den samlade svenska eliten av journalister finns som låter detta passera obemärkt.

När Vänsterpartiets ungdomsförbunds ordförande på sitt uppstudsiga sätt frankt förklarar att aktieägande inte passar in i hennes framtida samhälle, så hörs inget från alla er som sympatiserar med Vänsterpartiet och som samtidigt äger aktier. Och ni är många. Kommer ni lydigt att ställa er på ett led och tacksamt lämna över era besparingar till Vänsterpartiet?

Hur många av er tror att ett parti som har personer i ledande ställning som hävdar att aktieägandet skall överföras till staten, kan vinna ett demokratiskt val i Sverige? Var är ni alla Vänsterpartiets sympatisörer som äger aktier och som delar ungdomsförbundets ordförandes inställning? Det krävs en revolution för att genomföra detta. Med största säkerhet en blodig sådan, eftersom hon under alla omständigheter måste skjuta mig innan hon är färdig. Men eftersom ungdomsförbundets ordförande tycker att revolutioner kan vara bra, så vet jag vad jag har att vänta.

Frågan om inställningen till Sovjetunionen har runnit av teflonpolitikern Schyman. Men ytterligare en aspekt behöver tas upp. Även om Gudrun Schyman säger motsatsen, så vet alla i Sverige att många inom vänsterpartiet sympatiserar med de gamla kommunistiska partierna i Östeuropa. Dessa tidigare bröder från öst finns fortfarande kvar, om än med nya benämningar på sina organisationer. Vad har det då blivit av dessa nära vänner till många personer i ledande ställning inom Vänsterpartiet?

Dessa gamla kommunistpartier övergår alltmer till att bli nationalistiska partier med bruna själar. Många av dem definieras idag som fascistoida rörelser utan demokratiska ideal. Finns det anledning att tro att våra gamla svenska kommunister utvecklas på ett annat sätt än de östeuropeiska bröderna? Steget från extrem höger till extrem vänster har aldrig varit långt.

Det finns knäppgökar inom alla organisationer, men i de flesta fall sitter de inte i ledande ställning. Antingen så får man tro att Vänsterpartiet har en mycket öppen attityd till knäppgökar med fascistoida drag eller så finns den bruna själen där, liksom hos de forna broderpartierna i Östeuropa.

Fascismens propaganda har alltid varit av ”pytt i panna”-typ. Det innebör att man stör uttalanden omkring sig i en aldrig sinande ström och inom olika områden. Taktiken går ut på att alla skall gilla något och ta det till sitt hjärta och ignorera allt annat som kanske klingar falskt i öronen. Fascisterna har ju aldrig en tanke på att leva upp till sina löften, så en samlad analys av alla uttalanden tjänar ingenting till.

Om Gudrun Schyman vore statsminister så skulle hon utan tvekan skäras i mycket tunna skivor av en samlad svensk journalistkår. Idag uppfattas hon istället som ett pikant inslag i en annars oerhört grå och trist politisk miljö. Men tag er i akt för historien visar på föregångare till Gudrun Schyman som inte togs på allvar förrän det var för sent.

Anders Hägglin