Den förutfattade meningens dilemma

Att med stort högmod och bristande förståelse annonsera sin förutfattade mening om en ikon med stor publik och hans nuvarande förmågor, får nog bedömas som ett avsiktligt självmål eller en provokation. Vad det gäller Johan Lindqvists relation till Paul McCartneys musik och hans jämförelser med Metallica och Gyllene Tider, är det oklart vilket som de facto gäller. Antingen så försöker han provocera fram en reaktion där han vill visa på sin egen storhet i det att han insett att Paul McCartney är 62 år gammal eller så saknar han förmåga att förstå och känna för den relation som råder mellan McCartney och hans stora publik samt yrkesmässig kompetens att bedöma konserten utifrån dess förutsättningar.

Det är ett oeftergivligt krav på en recensent att analysera och att inte tycka. Vissa företeelser är svårare än andra att analysera och klarar man inte av det skall man avstå, hellre än att tycka. Populärmusik, vare sig det rör Paul McCartney eller Metallica går att analysera, till och med på akademisk nivå och definitivt i GP:s spalter, där kraven inte är lika stora på stringens och relevans.

Den förutfattade meningen leder alltid fel. Vare sig man är fotbollspelare som nedvärderar sina motståndare, lärare som anser att matematik är svårt och ovidkommande eller en fartblind företagsledare som vägrar inse att det är dags att anpassa riktningen på verksamheten, så hamnar man i diket när man halsstarrigt hävdar sin position i lång tid före en viktig händelse.

Vad skiljer då till exempel Metallicakonserten från McCartneys? Jo det är nog främst fansens förhållande till musik, text och framförande. Hos Paul McCartneys fans har varje åskådare sin helt egna personliga relation till musiken och dess historia är länkad till dem själva som individer och deras egna upplevelser under livet. Det finns också nya McCartneyfans, till exempel min14-åriga dotter. Men även om hennes direkta förståelse av McCartneys musik visar på stor uppskattning, blir den samtidigt ytlig och mest kopplad till genialiteten i melodiskapandet. Metallicas publik har en mer gemensam hållning till konsert och till musik. På samma sätt har Metallica själva en större personlig bindning till sin musik och sina texter, medan Paul McCartney är en av världens främsta popkompositörer och kanske världens främste diktare av rytmisk text till populärmusik.

“So close no matter how far, Couldn’t be much more from the heart, Forever trusting who we are, And nothing else matters” ( Metallicas tolkning av saknaden efter någon)

”Well she was just seventeen, You know what I mean, And the way she looked, Was way beyond compare” (McCartneys förmåga till beskrivning av längtan efter någon)

När Paul McCartneys publik skapar sina egna tolkningar av och får sina egna bilder till musiken, blir Metallicas publiks uppfattning gemensam och mer fäst vid kompositörerna och deras tankar och framförande, än vid var man var någonstans och med vem, när man först hörde musiken. Man får därför mer stöd i sin personliga vandring genom livet av James Hetfields texter, medan Paul McCartney ger ett kraftfullt stöd i minnenas irrgångar, ty det finns inget som stöder minnet bättre än rytmen av hans sånger. Texterna och musikens värde blir ur en kulturell och filosofisk synvinkel högre och mer genuint hos Metallica än hos Paul McCartney för gruppen av lyssnare. Detta utesluter givetvis inte att en enskild persons kärlek till en sång av Paul McCartney blir genuin, äkta och viktig för vederbörande.

I sin förutfattade blindhet underlåter Johan Lindqvist att ens försöka att på något sätt analysera vad som får 40000 personer att betala för att se Paul McCartney annat än i skändande kommentarer om nostalgi.

Att sedan som Johan Lindqvist tala om Paul McCartney och Gyllene Tider på samma dag är patetiskt och vittnar om den infantilitet som ofta är grogrunden till den förutfattade meningens dilemma. Eller som Per Gessle själv uttryckte det: ”Jämförelsen oss emellan haltar eftersom McCartney säljer mycket mer i hela Europa”. Och sedan späder Johan Lindqvist själv på med ”Så egentligen begriper jag inte vad ni är upprörda över” i GP den 19 juni.

Detta var en onödig kommentar eftersom alla redan vet att Johan Lindqvist inte begriper vad Paul McCartneys fans är upprörda över.

Anders Hägglin
Åskådare på både Metallicas och Paul McCartneys konserter i Göteborg.