Så har då tidens läkande tand börjat mala ner de värsta taggarna från

julhelgens tsunamikatastrof i Sydostasien. Turisterna åker dit igen, antalet

döda svenskar verkar hamna strax över 500 vilket är fantastiskt mycket

mindre än de 5000 som först befarades och hölls minnesstunder över. 500 är

mycket mindre än 5000. Hallå, visst är det så men 500 är fortfarande väldigt

många. Cirka lika många svenskar som dog på Estonia och en standardskörd för

liemannen i den svenska trafiken på årsbasis.



Till och med gerillan i Aceh, med högkvarter i Stockholm och med cirka 80000

döda i hemlandet, den så kallade GAM-gerillan, har återtagit hög svansföring

och kräver att den Indonesiska armén skall lämna området. Det är lite mycket

svenskhet över den musens rytande. Vi har nog tyvärr dåligt inflytande över

våra invandrare.



Det känns faktiskt väldigt bra att ha sluppit att utsättas för denna

veritabla mangling som ni hemmavarande fick utså under ett par veckor. Och

det är en tröst att svensk media inte längre skyller tsunamin på Göran

Persson och Laila Freivalds.



Dock har flodvågskatastrofen i Sydostasien återigen visat att

regeringskansliets handlingsförmåga är otillräcklig. I grunden är problemet

att organisationen är uppbyggd för att hantera återkommande vardagshändelser

och inte incidenter som sker utomordentligt sällan. Vidare tänker och

handlar Göran Persson genomgående utifrån politiska hänsyn, vilket är mycket

bra i en repetitiv vardag men förkastligt vid katastrofer av

engångskaraktär. Det verkar som om Persson inte förmår agera utan att först

löpa igenom alla politiska implikationer hans agerande kan få. Och därmed

blir han stående med en fot i luften utan kraft att konstruktivt röra sig

och sitt handlande framåt.



Bristen på erfarenhet måste kompenseras med analytisk förmåga och kapacitet.

När nu Göran Persson vill bygga upp grupper och organisationer som kan

hantera nästa tsunamikatastrof där många svenska drabbas, gör han sig

skyldig till samma misstag som många civila och militära ledare före honom,

han bygger en beredskap för att klara den förra händelsen och inte nästa!



Problemet med svåra händelser är just att de händer sällan, i princip aldrig

är likartade samt att man inte kan bygga en specifik beredskap inför dem.

Exempel från Sverige är Palmemordet där inga riktiga poliser fick sköta den

känsliga inledningen av utredningen eftersom regeringen inte förstod vad som

pågick. När Estonia sjönk var handfallenheten åter det mest tongivande

draget i regeringens agerande.



Handfallenhet kan man inte beskylla alla givande företag och personer som

skänkt ofantliga summor i katastrofhjälp. Däremot har givarländernas

regeringars ursprungligen väl tilltagna utlovade gåvor krympt betänkligt.

Vidare skulle de pengar som har samlats in till tsunamikatastrofen och dess

över 200000 dödsoffer, räcka till att rädda majoriteten av de två miljoner

människor som årligen dör i malaria. Det finns sannerligen en hel del att

tänka på om man bara tar sig tid samt har förmågan att göra det!



Tänk på en pilsner på Lorens bar på fredag från kl 17.00. Eller förresten,

gör mer än tänk, kom dit!