Teknikerna klarar inte allt
Ett modernt Wasa
GP 930824

Små mäns vilja att driva stora projekt leder allt för ofta till nedslående resultat. Är sedan det tänkta slutresultatet en häftig leksak för äldre pojkar, gärna med en ansenlig prislapp, besannas alltför ofta tesen att entusiasm och bristande kompetens är en farlig kombination.

Nå, vill man försäkra sig om en god förutsägelse av framtiden, måste man lära känna sitt förflutna. Detta fastslog redan Machiavelli och det har god relevans ännu idag. Stora projekt har avlöst varandra allt sedan människan påbörjade sin urbanisering. Projekt som stått på olika grunder och som i olika grad varit framgångsrika. Låt oss fara på en odyssé genom historien och slumpmässigt välja ut några mindre lyckade projekt för en lekfull jämförelse med JAS.

Vi börjar hos de egyptiska pyramidbyggarna, som enligt metoden "försök och försök sedan igen" lärde sig konsten att nå upp till nästan himmelska höjder med sina verk. Det hände sig vid tiden för uppförandet av pyramiden vid Meidum, att man överskattade sina kunskaper och metoder. Pyramiden rasade och det anses troligt att detta ras påverkade slutförandet av den "brutna" pyramiden vid Dashur. Denna har från basen och upp till 50 meters höjd samma lutningsvinkel som pyramiden vid Meidum. Från 50 meters höjd och upp till toppen har den dock en flackare lutning. Denna förändring av byggnadsplanerna, som uppenbarligen skett under byggnationen, kan sammanfalla väl i tiden med raset vid Meidum. Man lärde sig således redan då av sina misstag. "Försök och försök sedan igen" -metoden är inte nödvändigtvis den gängse vid SAAB i Linköping, men man bör nog dra sig till minnes kommentaren, att haverier vid utprovning av flygplan ingår som en kalkylerad risk. Skall man sedan rensa ett oändligt datorprogram från fel med denna metod, kommer de 140 beställda planen inte att förslå särskilt länge.

Ur historien stiger regalskeppet Wasa fram. Egyptierna förde sin teknik framåt genom att extrapolera den kända tekniken. Om det rasade, försöka man sedan förstå varför. Wasa kapsejsade dock inte på grund av bristande kunskaper hos byggarna. Det finns bevittnat hur flera personer inom projektledningen för Wasas byggande, var medvetna om de brister som ledde fram till förlisningen. I själva verket var det så att det bestick som låg till grund för Wasas konstruktion hade utarbetats av Gustaf II Adolf själv. Inom det hierarkiska system som rådde, förmådde ingen att påverka projektet så att en ändring av förutsättningarna för bygget, kom till stånd. Att en liknande prestigefylld och hierarkisk situation kan föreligga inom och mellan Industrigruppen JAS, beställaren samt beställarens uppdragsgivare, är inte helt osannolikt. När vi sedan dessutom har en statsminister och en försvarsminister som båda bär en illa dold förtjusning över tekniskt avancerade militära leksaker, är det inte lätt för de klarsynta experterna att göra sig hörda.

Under industrialismens stora dagar var teknikutveckling något ytterst positivt och tilltron till utvecklingen och de som stod bakom den, tog sig olika uttryck. Detta ledde till många storslagna nedlagda projekt, men också till några gigantiska projekt, vars misslyckanden klart framstod, först när produkten var färdig. Den store ingenjören Brunel avslutade sin strålande karriär med, det för honom, yttersta misslyckandet. Han lät bygga världens dittills största fartyg, "Great Eastern". Detta skepp skulle kunna gå mellan Storbrittanien och Australien tur och retur utan att bunkra vare sig vatten eller kol. Brunel insåg att ju större ett fartyg var, desto större var också dess oberoende.

Vad Brunel inte insåg, var att fartyget inte kunde verka oberoende av den rådande infrastrukturen i världen. Bland annat kunde skeppet inte ta sig in i hamnarna på grund av djupgåendet, utan måste ankras upp på redden och lossas av skytteltrafikerande småbåtar. Brunel hade alltså underlåtit att analysera den omvärld som "Great Eastern" skulle verka i och att ta hänsyn till den industri den skulle tjäna. Brunel hade förblindats av sin tilltro till tekniken och projektet blev ett självändamål utan syfte. Att något liknande kan vara applicerbart på JAS-projektet blir tyvärr allt tydligare. Hur skall denna flygande dator hållas i luften under krigsförhållanden från svenska stridsbaser i skogen? Dessutom undrar vän av ordning var det strategiska och taktiska tänkandet kommer in i bilden. I dagens hotbild finns nämligen inte längre några potentiella fiender att slå ut som kräver JAS teknologiska förmågor, så tillvida man inte avser att jaga “myggor med luftvärnskanoner".

Under 1800-talet beslöt man i Sverige att en centralfästning skulle uppföras i Karlsborg där landet både skulle förvaras och försvaras. Konung, regering, riksdag och riksbankens tillgångar skulle i händelse av krig placeras där och en ointaglig fästning byggdes därför i landets mitt. Arbete påbörjades efter Napoleonkrigen. Där byggdes bland annat en tillsynes konventionell villa åt Hans Majestät med en storslagen utsikt, en villa som vid närmare granskning visar sig kunna motstå viss artillerield. Allt eftersom teknikutvecklingen förde vapentekniken framåt växte Karlsborgs fästning. Artilleriet sköt allt längre, varför murarna fick flyttas utåt i motsvarande grad. År 1909 stoppades projektet efter alltför lång tid och alltför många riksdaler. Tanken på en centralfästning var då sedan länge passé. JAS-projektet har redan dragit över budgeten på ett liknande sätt och modenycken med instabila stridsflygplan, har alla möjligheter att vara "förra årets grej" när man skall sätta punkt för projektet.

Vår sista anhalt blir Tacoma Bay Brigde, känd för sitt storslagna ras och för att olyckan filmades. Tacoma Bay Bridge var aerodynamiskt instabil, vilket ledde till raset. Detta var på intet sätt något nytt. Långa slanka konstruktioner hade rasat tidigare och några dokumenterade katastrofer visar hur aerodynamisk instabilitet, varit orsaken till att de störtat samman.

Konstruktörerna av Tacoma Bay Bridge hade alltså inte läst på sin läxa ordentligt, eller mera troligt, de hade inte läst den alls. De hade bara en alltför stor tilltro till sin teknik och till de instrument som fanns till deras förfogande.

Det måste vara vår förhoppning att Industrigruppen JAS har en mer verklighetsförankrad syn på sitt projekt, dess komponenter samt tillgängliga instrument och metoder. Låt oss också hoppas, att där inte finns en infantil övertro till teknikens möjligheter, liknande den som exempelvis förmådde starta projektet "Stjärnornas krig". Slutligen skall alla ha klart för sig att om den illa flygande kråkan JAS, liksom Tacoma Bay Bridge, inte haft det dåliga omdömet att dratta i backen inför världens kameror så hade kritiken mot den meningslösa miljardrullningen inte varit mediemässig och därför inte nått några löpsedlar och förstasidor utan stannat på börssidor och i vapenmagasin.