Utbilda bättre än lagstifta
Publicerad: GP 981021

När socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister reser sig och ropar unisont ”nu skall vi lagstifta mot övertid och om en sänkning av arbetstiden så att alla får jobb”, då avslöjar de avgrunder av okunnighet om den tid vi lever i och om det arbetsliv som den moderna informationstekniken ger upphov till. De visar också att de med näbbar och klor kämpar för att leva kvar i det gamla, att leva i det som var. Men det blir aldrig som det var förr och det, det blev det inte då heller.

Det arbetstidstänkande som avses är en rest från det industrisamhälle som vi nu lämnat. Denna mall passade när arbetskraften främst stod vid maskiner och löpandebandprinciper var viktiga. Företeelsen industriarbete är trots allt mycket ung sett ur ett historiskt perspektiv och passar som bekant inte in i till exempel ett jordbrukssamhälles ojämna arbetsbelastning. Bondesamhället ersattes av företag och fabriker och nu kommer dessa i sin tur att ersättas av människor som i mer eller mindre permanenta nätverk samverkar för att åstadkomma ett säljbart mervärde.

Vi lever dock fortfarande som om industrisamhället fanns. Skolor och sjukhus är alla byggda som fabriker för att producera under en arbetsdag från nio till fem. Men i den nya tjänsteproduktionen behövs inga stora samlingar av produktionsenheter i samma lokal. Man kan ju få idéer när och var man vill. Man kanske kommer på sina bästa idéer på nätterna och tycker om att jobba på kvällstid. Då går det inte att styras av arbetstider och krav på att vara på en arbetsplats. Det mesta av arbetet är dessutom tänkande och kan man med lagstiftning bestämma när, var och vad jag skall tänka?

Att skapa lagar om övertid och förkortad arbetstid är traditionellt socialdemokratisk totalitärt styrande. ”Nu får du bara tänka mellan nio och fem sedan är det övertid”. Detta är en lika bra idé som när socialdemokraterna för några år sedan ville förbjuda parabolantenner för att skydda det svenska folket från satellitkanalernas fördärv. Hur många av er minns det och hur skulle ni reagera på någon som föreslog något sådant idag? Det var samma människor då, som idag vill lagstifta om arbetstider och stänga av fullt fungerande kraftverk till mycket stora kostnader. Jag undrar vad historien har att säga om dagens förslag om några år?

Hela det socialdemokratiska tankesättet är sprunget ur och djupt förankrat i industrisamhället. Det är därför naturligt att de kämpar för dess fortsatta existens oavsett kostnaderna för detta, eftersom deras egen fortsatta existens är beroende av en enkel bild av det arbetande folket vid sina maskiner och med en arbetsgivare som motståndare. Men industrisamhället började försvinna redan på femtiotalet, det är bara det att då ville ingen se det.

Idag har vi en stor arbetslöshet som politiker brottas med, med stor vånda. En arbetslöshet som till stor del beror på de mycket stora förändringar som vi just nu befinner oss mitt i och på det nya samhälle som börjar ta form. Samma sak skedde när industrialismen ersatte jordbrukssamhället. Och då liksom nu kommer de som strävade bakåt att gå under. Man försöker nu åtgärda denna arbetslöshet med verktyg och metoder som passade för industrisamhället. Det är synd för de arbetslösa att industrisamhället inte längre finns. Socialdemokraterna försöker alltså styra en värld som inte längre finns med verktyg som för länge sedan är passé.

Problemet är inte att de som har arbete jobbar övertid. Problemet är att de som inte har arbete inte har den kunskap och den kompetens som krävs för de jobb som finns idag och att de som skapar de nya jobben ännu inte förstått att man inte måste kunna allt inom den nya tekniken för att producera något. De arbetslösa kan inte gå in och ta några jobb hur mycket man än delar på dagens arbetstillfällen, för om de hade klarat av det så hade de redan varit anställda idag. Lösenordet för detta är idag utbildning. Problemet med utbildning är att den tar tid och att det i den turbulenta tid som vi befinner oss i inte är självklart vad man skall utbilda folk i. Tidshorisonten är kort och specialistutbildningar blir snabbt värdelösa. Vem vill ha en HTML-programmerare idag?

Situationen försvåras ytterligare av att vi i Sverige slösar med den befintliga kompetensen på ett uppenbart sätt. Detta leder i sin tur till att man ställer orimliga utbildningskrav på rutinmässiga arbetsuppgifter och att minst 50% av de civilingenjörer som jobbar inom till exempel Ericsson, har arbetsuppgifter som de är överkvalificerade för. Slutresultatet blir att eftersom Ericsson skall ha civilingenjörer, då skall alla andra ha det också.

Mycket av det produktiva arbete som utförs i Sverige idag går ut på att skapa kunskap som ger mervärde till produkter och tjänster som sedan säljs. Eftersom detta är något nytt som allt för få kan, tror vi också med automatik att det är svårt att utföra. Vi får då föreställningen att alla nu måste kunna allt om IT för att kunna vara produktiva. Det är lika dumt som att tro att alla måste vara ingenjörer för att ta en plats i industrisamhället.

Det är alltså viktigt att förändra attityden och inställningen till dagens arbetsmarknad och dess IT-arbete. Det behövs inte bara civilingenjörer. Många av dagens arbetsuppgifter kan med fördel utföras av personer som har ”rätt sätt att tänka” utan att de behöver ha gått på teknisk högskola. När den upptrissade stämningen kring den modern informationstekniken lagt sig och blivit mer vardagligt grå, så kommer man att finna att där finns produktiva och utvecklande arbeten även för dem som inte kan tänka sig att satsa ytterligare fem år av sitt liv på en skolbänk. Det kommer sålunda att gå att dela upp delar av produktionen inom informationstekniken i enklare delar, men det gör man inte med lagstiftning, det är andra processer som styr sådan utveckling.

Det vi ser hos socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är ett opportunistiskt motstånd mot den förändring som vårt globala samhället befinner sig i och den rädsla inför det okända som förändringen för med sig. För de som är rädda och vill stanna kvar på den gamla kyrkbacken finns det inte mycket hopp men för de som är rädda och ändå tar steget mot det okända, för dem finns en framtid. För vi är alla rädda för det okända och när förändringens vindar blåser finns det de som bygger vindskydd men det finns som väl är också de som bygger väderkvarnar.

Det svåra är inte att anamma det som är nytt. Det svåra är att glömma det gamla.