God nivå på den svenska skolan
Publicerad: GP 991114

I en alltmer konkurrensutsatt värld måste vi inse och acceptera att marknadsmekanismerna även nått så traditionellt offentliga områden i Sverige som skola och vård. Vi är redan där och det tjänar ingenting till att vädja till lagstiftare och andra för att vrida tiden tillbaka. Eller som Odd Engström brukade säga: ”Det blir aldrig som det var förr och det blev det inte då heller.”

Skolan är idag under ständig debatt och kvaliteten i undervisningen synas kontinuerligt under lupp och från olika håll. Föräldrar klagar över att deras barn vistas i en bedrövlig miljö och att de lär sig för lite. Lärarna klagar på bristande resurser och okunniga politiker som inte förstår vidden av neddragningarna. Pedagogiska experter är oense om utfallet av alla de reformer som genomförts under senare år. Slutligen är eleverna oändligt trötta på allt tjafs, oklara ansvarsfördelningar och ogenomtänkta frekventa förändringar.

Sedan några år tillbaka har etableringen av friskolor ökat. Inledningsvis var det ofta ideologiska, pedagogiska eller religösa aspekter som låg till grund för de nystartade skolorna. Numer tycks ett allmänt missnöje med den kommunala skolan vara huvudorsaken till att friskolorna kan rekrytera intresserade föräldrar till att placera sina barn i dessa skolor.

Och det är givetvis inget fel med att det finns alternativ och valmöjligheter, det skall det finnas i ett fritt samhälle som vårt. Men friheten har alltid ett pris och prislappen blir i detta fall olika stor för barn med olika bakgrund. De som har föräldrar som kan och vill engagera sig har möjlighet att få en bra väg att gå mot framtiden medan barn med andra förutsättningar kanske kör i diket på ett tidigt stadium. Dessa barn blir då en ekonomisk belastning för alla oss andra. Detta kan i de flesta fall undvikas genom en kvalitativt hög skolgång som inte baseras på att man fötts till en studiemotiverande miljö av föräldrar som har motivation och kompetens att delta i formeringen och driften av skolor. Spänningar som byggs in i ett samhälle leder alltid till problem som kostar och som skall betalas och den betalningen kommer att ske via skattsedeln även om kostnaderna i dessa fall uppstår på helt andra konton än skolans.

I en marknadsekonomi skall enligt teorin en kund göra en oberoende bedömning av alternativ och utifrån kvalitets- och prismässiga grunder göra ett val. Eftersom kunden/föräldrarna ännu inte har någon kostnad för skolgången faller den prismässiga jämförelsen i analysen. Detta kan vara olyckligt i ett större ekonomiskt perspektiv, även om det inte behöver betyda något direkt för den enskilde.

Sålunda får föräldrarna nöja sig med att göra en jämförelse mellan kvaliteten hos de olika driftsformerna för skolor i Sverige, baserat på annat än deras prislapp. Möjligheterna att genomföra en trovärdig kvalitativ analys är ytterst begränsade beroende på det ringa material som finns att tillgå vad det gäller ekonomi, kvalitet och lyckandefrekvenser hos friskolor. Vad det däremot finns gott om är rykten och obekräftade omdömen om dessa faktorer. Det icke offentliga alternativet har för närvarande medvind i skolfrågan precis som Spendrups en gång hade mot Pripps när det gällde pilsner och Europolitian – Comviq mot Telia vad det gällde mobiltelefonabonnemang. Vi får alltså en emotionellt laddad argumentation som inte bygger på fakta.

I denna situation har vi en kommunal skola som inte klarar av att profilera och marknadsföra sig mot den betydelsefulla grupp av föräldrar som idag utgör, inte bara kärntruppen bland friskolornas medlemmar, utan utgör majoriteten i denna grupp. När dessutom de ekonomiska förutsättningarna de facto inte är lika mellan skolformarna, utan i analysen faller ut till friskolornas fördel, har vi en hopplös marknadssituation för den kommunala skolan. Idag har friskolan en garanterad skolpeng per elev, medan den kommunala skolan måste dela med sig av skolpengen till alla andra kommunala sektorer. Detta gör främst att friskolan har en bättre kontroll över sin totala ekonomiska situation jämfört med den kommunala. De vet helt enkelt hur mycket pengar de har att röra sig med över en längre tidsperiod, vilket är mycket viktigt när man driver alla sorters verksamheter.

Det målas nu upp katastrofbilder av förbudsivrarna. Inom en ganska snar framtid förefaller vi att riskera att alla potentiella universitetsstuderande kommer att gå på någon form av friskola medan övriga elever kommer att befinna sig i någon gettoliknande form av förvaring??

Kan det bli så?

Ja, om man jämför med skillnaden mellan skolformer i andra länder så är det inte helt osannolikt med en utveckling i den riktningen! I flera jämförbara länder finns väl förankrade klasskillnader mellan skolorna och vägen genom livet för ett barn styrs till mycket stor del av vilken skola man gått i. Så kan det bli i Sverige också, vi är inte immuna mot den sortens företeelser. Om andelen elever i friskolor ökar dramatiskt på kort tid kommer vi att få en kvalitetsskillnad på alla plan mellan kommunal- och friskola. En bidragande orsak kan bli lärarnas önskan att välja friskolor. Enligt en undersökning skall 75% av lärarna vilja börja på en friskola istället. Bland annat tror de att de skall få en högra lön där. Man undrar varifrån de pengarna skall komma som kan betala den ökade lönekostnaden. Den ekvationen går inte ihop annat än med ett externt tillskott av pengar.

Är jag då motståndare till friskolor? Nej tvärtom, men de olika alternativen måste få samma förutsättningar. Jag är förespråkare för valfrihet. Det är i själva valet som man visar att man prioriterar skolarbete och undervisning. Och valfriheten skall finnas även inom den kommunala skolan. Denna valfrihet skall omfatta såväl engagemang i skolans drift som profilering av utbildningen och då förhoppningsvis omfatta mer än idrott och musik. Varför till exempel inte matematik och naturvetenskap?

Är då den kommunala skolan dömd till undergång? Nej, men där måste ske stora förändringar i attityd till att profilera sin verksamhet och att utveckla de former för lokalt föräldrainflytande som faktiskt finns redan idag. Försöken med skolstyrelser med föräldramajoritet och den enklare formen med skolråd är lovande initiativ. En skolstyrelse med föräldramajoritet kan ju till exempel inte avlägsnas, vilket är fullt möjligt att göra med en motsträvig rektor. Om sedan den politiska makten förmår att styra över tillräckligt med pengar till de enskilda skolorna, ja då är det bara en tydlig profil som skiljer den kommunala skolan från friskolan.

Det finns ypperliga exempel på kommunala skolor som lyckats med en profilering och etablerat en utbildning med hög kvalitativt, skapat en trivsam omgivning och integrerat barn och föräldrar från alla möjliga bakgrunder i sin verksamhet. En sådan skola är Flatåsskolan med sina miljö- och musikklasser. Skolan har klasser upp till nionde och profilerna finns från och med sjätte klass. Flatåsskolan ligger inom SDN Högsbo och har allt från villor till större flerfamiljshus inom sitt ordinarie upptagningsområde.

Under förra läsåret vann miljöklasserna ett prestigefyllt pris från tidningen ”Råd och Rön”, medan musikklasserna utöver alla konserter, spelade in en CD som förutom att den sålts till släkt och vänner, delas ut av stadsdelsnämnden till andra politiker och tjänstemän på studiebesök. På några år har nedklottrade väggar och ett trasigt pingisbord kunnat ersättas av tavlor på väggarna och ett biljardbord i uppehållsrummet.

Profileringarnas popularitet har lett till att barn från stadsdelarna runt om kring har börjat på skolan och nu hotas profilverksamheten vid Flatåsskolan av lokalbrist. Detta trots att det i omedelbar anslutning till skolan finns hundratals kvadratmeter skolyta som med kort varsel kan tas i bruk. Verksamheten har blivit så bra och så populär att tillströmningen till detta goda kommunala exempel på alternativ skolgång har blivit för stor. Tillströmningen har faktiskt den omfattningen att man skulle kunna starta dubbla musikklasser med bibehållen hög kvalitet. Den integration mellan barn och föräldrar från olika ekonomisk och etnisk bakgrund som detta skulle ge upphov till är något som ingen friskola kommer i närheten av.

Det gäller nu för politikerna i SDN Högsbo och centralt vid Gustaf Adolfs Torg i Göteborg att visa upp ett långsiktigt mod att genomföra profileringen i Flatåsskolan med konsekvens under ett stort antal år. Att ge lärarna och ledningen vid skolan den långsiktighet som en sådan verksamhet kräver och att inte riskera det stora som uppstått beroende på så små omständigheter som hanterbara lokalproblem. Måhända är det ett steg i rätt riktning för ekonomins skull att kommunen öronmärker skolpengarna så att de verkligen hamnar inom skolans ramar samt att man reformerar prissättningen på lokalerna.

Det finns inget som självklart säger att ett icke offentligt alternativ alltid är överlägset. Sett ur ett nationellt perspektiv måste alla barn få tillgång till en grundskola som ger dem en sådan start i livet att de kan gå vidare till högre studier om de vill. I dagens samhälle kan vi inte med en nackryckning kassera defekta komponenter, som vi gjorde under industrialismens glansdagar. Varje barn som inte når en tillräckligt hög kunskapsnivå måste ses som ett misslyckande av skolan. Och att alla skall kunna nå dit de kan och vill är ingen utopi, det är en nödvändighet.

Den framtida skolan måste kunna leva upp till många olika behov och därmed vara avsevärt mer flexibel än idag. Oavsett styrkan i kritiken mot dagens skola kvarstår det faktum att vi har kvar en utmärkt grund att bygga på. Nivån på den svenska grundutbildningen är hög men kan snabbt sjunka om skolan inte anpassas till den förändringsbenägna tid som vi lever i. En djupfryst lärare från förra sekelskiftet skulle efter upptining och uppdatering omedelbart kunna träda i tjänst då formerna för undervisningen är mycket snarlika.

Kravet måste slutligen bli att vi ger de kommande generationerna en framtidens skola baserat på barnens behov och inte på deras föräldrars nedärvda åsikter om den tid som var.



”När jag var ett litet barn

Såg jag allting som ni inte såg


Nu vet jag allting som ni vet

Nu gör jag allting som ni gör

Nu ser jag allting som ni ser

Nu är jag precis som ni är”

(Joakim Thåström)