Månad: november 2009

 

Det är alltid roligt när någon snubblar. Extra roligt blir det när någon av de stora elefanterna trasslar till benföringen. Att Jan Guillou la fällben för sig själv genom att inte berätta om sin affär med KGB i sina yrkesmemoarer är kul. Det hör ju inte till vardagen att han får huka sig eftersom hans taktik alltid är att anfalla. Näpet är också hans besvikelse över att få reda på att hans bäste vän angav honom för SÄPO. Silvio Berlusconis förtvivlade kamp för att hålla sig utanför diverse italienska domstolar är inte rolig alls sett ur ett demokratiskt perspektiv, ännu, men den kan bli gôrskojig senare om han blir fälld. Fast roligast hade varit om han fastnat på bild i en komprometterande situation med någon av alla de unga damer som han omgett sig med.

Kommunalrådet i Vellinge, Lars-Ingvar Ljungman, inte bara snubblade när han gav sig på mellanlagret av ensamkommande flyktingbarn i sin hemkommun. Han fick ordentligt med dask på fingrarna av moderater både i Skåne och på riksnivå. Dessutom bör det påpekas att det inte var invandrarverket som placerade barnen i Vellinge, utan det privata företaget Attendo Care som helt enkelt hyrde ett vandrarhem där. Och privatisering av offentlig verksamhet stöds ju kraftfullt av moderaterna. Alltså var placeringen en åtgärd som Ljungman vare sig kan eller skall lägga sig i. Jag undrar dessutom om det är så att moderater trots allt har humor. De har nämligen som straff utsett Ljungman till att leda Skånemoderaternas flyktingarbete. Det är faktiskt kul!

Men, roligast av allt är givetvis att någon snott Pirate Bays logga. Och bäst av allt är att de blivit sura och försöker ta till lagliga medel mot Sandryds Handel för att få tillbaka kontrollen över sin immateriella tillgång. Så låter det minsann inte när de talar om upphovsrätt till musik och texter som laddas ner med deras assistans. Sandryds Handel registrerade loggan med Piratskeppet som sin och eftersom ingen annan gjort det, så är det OK. Inte helt bra kanske men jag har svårt att göra annat än att garva åt piratnissarna.

Det är ungefär som i Frank Gunnarssons gamla historia om ockupationen av Asea-Skandias lampaffär på Östra Hamngatan. Det var då som revolutionärerna ropade efter polis när de blev slagna och utsläpade ur butiken av ordningsmakten. Sig själv är man närmast. Piraternas sanna inställning avslöjas brutalt och kan sammanfattas med den gamla goda kommunistiska uppfattningen att ”Allt ditt är mitt men du skall ge f…n i mina grejer”.

Tyvärr tycks marken inte darra under brunskjortorna i SD enligt senaste Sifo-undersökningen. Men förhoppningsvis snavar de på vägen mot riksdagen. Ta och lyssna på de små sakerna de säger, dessa bruna stollar som vill jaga iväg vår kompetensreserv från Sverige. Invandrarna idag och kvinnorna i morgon. Ja, för ni vet väl att de är emot fri abort.

Fast den gode partiordföranden Jimmie Åkesson försöker göra självmål genom att uttalat sig om Zlatan Ibrahimovic. Han tycker inte att Zlatan är en typisk svensk spelare, vare sig på plan eller utanför och att han inte passar i det svenska landslaget. Man frågar sig vad Jimmie jämför med då och hur typiska svenskar var Martin Dahlin och Henrik Larsson? SD vill nämligen också förhindra utländska adoptioner genom stora avgiftshöjningar!

Hemma hos ser det ut som vanligt och som vanligt tar vi en fredagspilsner där.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Jag var på Bokmässan för någon vecka sedan och lärde mig mycket nytt. P O Enqvist är till exempel väldigt lång, vilket inte gäller för Leif Pagrotsky. Min kära dotter Alexandra kunde handla på krita på mässan med orden ”Pappa är utställare och kommer och betalar sedan”, vilket han i och för sig gjorde. Service(!). Jan Guillou låter fruktansvärt snorkig när han konsekvent besvarar folks frågor med tre till fyra ord. Mest retar han folk för att de ställer dåliga frågor som kan besvaras med ja eller nej, för då svarar han så. Vår nuvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hänger med i svängarna lite grand. Hon stannade vid vår monter som låg vid en knutpunkt och såg sig om lite vilset. Jag gled snabbt fram och frågade om jag kunde få visa kulturministern den rätta vägen. Hon log och svarade att det inte var aktuellt och att hon hade för avsikt att fortsätta att följa den inslagna vägen. Lika avspisande trevlig som hennes man en gång var mot mig i början av 90-talet, vilket är en helt annan historia.

En sak till som jag lärde mig på Bokmässan är att ”miljö-trenden” nu tar slut. Den tar död på sig själv och mosas under vikten av sin egen förträfflighet och brist på humor. Var enda föredragshållare på mässan hade minst ett litet inpass om ”miljö” och många hade ”miljö” som säljargument vare sig de pläderade för miljövänligt tryckta böcker eller små dekaler man skulle köpa som prisade det ena miljövänligare än det andra. Och då var jag på Bokmässan!

I början av 80-talet ebbade vänstervågen ut i Sverige. Ebba Grön blev Imperiet, privat verksamhet blev accepterad och modet med mjukisbyxor och näbbstövlar försvann.

Det som verkligen hände var att allt och alla framställde sig som något mjukare, mera eftertänksamma och även samhällstillvända. Det visade sig då att vara vänster och samhällstillvänd inte längre var revolutionärt, kulturelitiskt eller chict utanför medelfåran. Det var helt enkelt så alla var! Och vips befann vi oss i det individuella 80-talet! Mikael Wiehe surar ännu på grund av detta.

Nu når miljötrenden vägs ände. Alla politiska partier är numer miljöpartier. Föreningen för förbränningsmotorer drivna av tvåtaktsbränsle för en tynande tillvaro. Energin ur de två hålen i väggen kan mot en avgift låtsas vara från vindsnurror istället för kärnkraft. Vi behöver inte bry oss och får rent vatten ur en kran i väggen och avloppet försvinner i ett rör i golvet. Till och med våra glödlampor fasas ut och ersätts med kvicksilverstinna lågenergilampor. Men vi har begåvats med en medelklass som har ett tillräckligt stort miljöengagemang för att som kollektiv påverka marknadsförare och politiker att svänga åt miljöhållet. Och då är det plötsligt inte roligt längre. Vi vill inte vara som alla andra. Vi vill under alla omständigheter inte framstå som om vi är som alla andra.

Och allt ”miljö” kan idag köpas för pengar.

Vad gör vi då? Vi tar ett glas vin. Vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa?

Ursäkta, ursäkta, vi tar en öl, en fredagspilsner. Vissa saker viker inte för tillfälliga trender.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

”Jag säger då de'” eller ”vad va’ det jag sa'”. Det är två alltför vanliga uttryck i Sverige och annorstädes. Fast annorstädes både låter det annorlunda och heter säkert annorlunda också. Jag har på kort tid ställts inför dessa uttryck vid flera tillfällen och då kunnat konstatera att det är svårt att komma ihåg vad det var folk sa för ett par år sedan liksom att jag inte tänker lägga på minnet vad de säger idag. Det sista kanske inte är politiskt korrekt att framföra men ligger oftast närmast sanningen hos de flesta av oss. Detta gäller givetvis inte min fru eller det hon säger till mig.

Låt oss dra till med några utsagor och så får vi se om ni kommer ihåg dem då rannsakan randas.

Saab har inte gått med vinst på länge och kommer inte att göra det nu heller. Kinderegg eller Koenigsegg det kvittar, de dolda överraskningarna är inte fler sålda bilar utan några fåntrattar som poppar upp ut marken och uppträder som nyttiga idioter när alla ansvariga och alla pengar runnit iväg i små fåror för att återsamlas på okänd ort. Problemet med bilindustrin är tillverkningsländernas prestigefulla förhållande till den. Bilfabriker måste läggas ner, men inte våra! Det tillverkas för många bilar som ingen vill köpa och det problemet löser man inte genom att tillverka fler.

Bensinen kommer inte alls att ta slut och förbränningsmotorer kommer att dominera under överskådlig framtid! Priset på soppan kommer förvisso att stiga. Om regeringarna i USA, Kina och Indien kommer att våga låta dessa prisökningar slå igenom i konsumentledet återstår att se. Om subventionerna fortsätter ökar givetvis konsumtionen. Produktionen av olja minskar inte och i takt med prisökningarna blir allt mindre fält lönsamma att utvinna. Jag undrar vilken grad det blir på konflikten mellan inuiter och den kanadensiska staten när de enorma tillgångarna på oljesand blir lönsamma.

Förra årets grej kommer att vara bloggvärldens inflytande. Redan när Reinfeldt blir omvald om ett år kommer bloggandets inflytande att vara noll. Fast Blondinbella kan fortfarande finnas kvar liksom undertecknad. Rotationspressen och dess möjlighet att massproducera tidningar skulle på sin tid demokratisera världen. Telegrafen, radion och TVn förutspåddes samma inverkan, men utan tydliga resultat. Faktum kvarstår att de flesta bloggar har fler skribenter än läsare. Att sedan bloggarna själva sätter sig på hästar avsevärt högre än vad som är nyttigt för dem, gör deras fall roligare och mer spektakulära. Och tro det eller ej, men det svenska folket kommer att komma till insikt om det absurda i att placera de gröna stollarna ihop med röde Ohly i Sahlins famn på Rosenbad.

Slutligen så kommer intresset för att se på korkade blondiner som gör bort sig i TV att minska. Den marknaden har just blivit mättad.

Mätta är vi inte och dessutom är vi törstiga.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Då är de flesta av oss tillbaka i ekorrhjulen. Vi arbetar, studerar, handlar, går på konsert, köper bensin, talar i mobiltelefon, passerar trafikräkningssystem mm. Och vi är därigenom kontinuerligt övervakade. Eller är vi det? Du som individ är inte övervakad alls, det sitter ingen person vid en skärm och följer dina förehavanden. Däremot samlas och lagras en helvetisk massa data om dig som kan plockas fram av myndigheter, företag och av okunniga men nyfikna personer med rätt inloggningsuppgifter. Det finns också en risk att elaka datorkunniga personer kan stjäla uppgifter ur ett och annat register.

I själva verket har vi aldrig varit mindre övervakade av våra myndigheter än idag. Deras grepp om oss krymper. För lite drygt hundra år sedan fick du inte flytta vart du ville i Sverige. Skulle du vilja flytta från en församling till en annan krävdes ett intyg från prästen i din hemförsamling som skulle överlämnas till pastorsexpeditionen på din nya hemvist. I intyget beskrev prästen vad han tyckte om dig och din familj. Snacka om godtycklig övervakning.

Att det sedan finns potential att missbruka data om dig är en annan historia.

För de av er som kan stava till Azerbajdzjan finns möjligheten att läsa om den påstådda övervakningen av röstningen i den senaste Eurovisionsschlageromröstningen. Ett antal innevånare i Azerbajdzjan skall ha röstat på bidraget från grannlandet Armenien och dessa är numer registrerade och förhörda av landets säkerhetspolis. Även om detta motsäger min tes vill jag i svepande ordalag och på ett politiskt inkorrekt sätt tillkännage att det råder skillnad på länder och länder, framförallt så svårstavade länder som Azerbajdzjan.

Jag hade också tänkt kommentera kammaråklagare Rolf Hillegrens klavertramp rörande våldtäkt inom fasta relationer i Svenska Dagbladet häromdagen, som han beskrev som en ”ordningsförseelse”. Som motvikt skulle jag hänvisa till en historia som berättades för mig av en kvinna för några år sedan. Den handlade om tiden då man inte var i någon parrelation men på grund av händelser som man inte styrde över själv och som ofta skapades av kompisar, hamnade i situationer där man ”Ångrade sig redan innan”!

På grund av det politiskt inkorrekta att hantera detta ämne utifrån ett annat perspektiv än den rådande könsmaktsordningen, avstår jag från den kommentaren.

En annan form av manlig maktutövning är att sätta på sin bil i stället för sin dam. Heter man dessutom Koenigsegg så kan det nog behövas lite extra förlängning för att tillfredsställa sitt ego. När nu grupp Koenigsegg försöker ta över SAAB så diskuteras det flitigt om finansieringen av det nya SAAB. Ingen har ännu tagit upp den för mig självklara finansieringen av en bilfabrik, nämligen att sälja bilar!

Dessutom bör vi grabbar tydligen huka oss en aning. Till och med Mr Magic är petad! Hans fru Helen Alfredsson har lämnat honom hemma inför nästa golftävling, för att han ”inte orkar”. (Ni som inte hänger med får Googla). De av er som önskar veta om Kentas ersättare är något att ha kan fråga dennes fru Marie på fredagens fredagspilsner, då hon hälsar oss alla välkomna.

Fredagspilsner på fredag på restaurang Hemma hos på Haga Nygata 12 från kl 17.00

Det blåser nya vindar över Sverige och Europa. Dessutom sägs det att färska kvastar sopar bättre än gamla. Men etablerade och väl förankrade företeelser har större överlevnadschanser än dagsländor. Betongrövar är en bättre grund att bygga på än pilsnerbackar och att sätta sin tilltro till det föränderliga nätet förefaller något infantilt. Jag tänker i alla fall inte förutspå nästa års grej på Internet men har för avsikt redan nu döma ut pirattrenden som sänkt tillsammans med Johnny Depp och hans enterknapar beledsagade av Piratpartiets enter-knappar.

Vi har sett Juni-listan och Ny demokrati passera som stormvindar både in i och ut ur svensk politik, men som den gode Claes Eriksson diktade i ”Grisen i säcken”:

Hur gick det då för Rune och för Douglas undrar ni.
Jo, dom tröttnade rätt snart på politik och sitt parti.
Och fick istället jobb i TV:s storsuccé.
”Grisen i säcken” hette de’.

Så därför kan vi förutspå att den gris i säck som en stor mängd yngre män köpt åt oss, Piratpartiet, inom ett år har tröttnat både på sig själva och på sin verksamhet, det vill säga i lagom tid till nästa riksdagsval. Det enda som Piraten i Bryssel inte kommer att tröttna på är sin månadslön på 80000 spänn plus kostnadsersättningar. Att driva ett politiskt parti är ganska jobbigt och kräver uthålliga insatser av många frivilliga. Det räcker inte med ett parti bloggar som dessutom oftast har fler skribenter än läsare. Om ett år har minglarna på nätet hitta något nytt och kul att roa sig med.

Eller vad säger ni om Alf Svensson?

Fast priset för det mest unika och absolut mest politiskt inkorrekta nya partiet i EU-parlamentet går till det rumänska partiet ”Vi som tycker väldigt illa om romer”! Undrar vem som får jobbet i Bryssel att ta i dem med tång?

Om ni glömt Göteborgskravallerna, så dra er dem till minnes igen. Nästa halvår är Sverige ordförandeland i EU och lille Reinfeldt blir högsta hönset i ligan. De politiska vindarna kommer att friska i, men förhoppningsvis dukar vi inte borden åt buset den här gången.

På fotbollsfronten blåser det som vanligt och Lagerbäck regerar vidare. Alla klagar och Lagerbäck försöker leverera. Han är Sveriges genom tiderna främste förbundskapten sett till antalet slutspel vi kvalificerat oss till. Och ändå vill alla slänga ut honom. Varför då? Jo för att han är så himla tråkig och gör sig så dåligt i direktsänd TV. Tänk så mycket bättre det var med Olle Nordin i skräddarsydd kostym med vit t-shirt och 2-1, 2-1, 2-1 i baken. Och hoppsan, Malta slank ner, men det var bra nära att vi satte den ön i vrångstrupen den här gången.

Väderlekstjänsten lovar uppehåll mot fredagskvällen men jag vet inget om vindarna. Man kan lämpligast kontrollera vindriktning och vindhastighet från familjen Carlströms balkong där månadens fredagspilsner intages. Där utlovas det rikligt med tilltugg, öl och kanske även ett glas vin.
Fredagspilsner på fredag på Klamparegatan 5 från kl 17.00

Endast Sverige svenska klämdagar hava!

Och därmed är det bara i Sverige som man kan klämma en klämpilsner. Detta beror på samförståndslösningar i större grupper, så kallade kollektiv. Det är svårt att värdera hur effektiva de kollektiva lösningarna är i grunden. Mest effektiva är nämligen kollektivavtalen för de personer som förhandlar fram dessa lösningar, eftersom de bara behöver prata med en motpart och sedan kan gå hem till fru och barn eller partner om man nu skall vara sådan. Kort sagt är kollektivavtal inte marknadsmässiga utan monopolistiska och drivs i grunden fram av lättja hos förhandlarna!

Tänk er själva hur det skulle gå om LO försökte sluta ett avtal med arbetsgivarna om t ex årsarbetstid och så kommer det ett nytt gäng gubbar och säger: ”Vi jobbar gärna på Kristi Flygare bara vi är lediga dagen efter finalen i Champions League!” Marknadsmässiga förhandlingar, då blir det dåligt med klämpilsner tror jag. Och säkert inte lika samordnat. Och säkert inte lika tråkigt.

Men traditionens makt är stor och vanans makt är nog till och med större. Fast nya vanor dyker upp då och då och gamla kommer tillbaka i nya kostymer. Ni minns kanske hysterin kring NHLs ishockeybilder för massor av år sedan som försöket att återintroducera filmstjärnebilderna från vår barndom. Den senaste dyra flugan heter studentexamen. När det fanns studentexamen på riktigt så kostade det nog en hel del för föräldrar med en student, men de var så försvinnande få och var dessutom välbeställda. Idag har vi ett helt gäng föräldrar med studenter, nästan dubbelt så många som antalet studenter och här kan vi snacka om skillnad i storlek på plånböcker.

Genom traditionell påtryckarmarknadsföring ökas omsättningen i detta spektakel. Företagen hyr in unga säljare, gärna de som tog studenten förra året, för att sälja in sitt tingel tangel till våra ungdomar. Hattar med namn på, pennor med namn på för att skriva namn i hattarna och sedan champagneglas med namn på för att de skall komma ihåg vad de heter när de blivit riktigt i hatten! Dessa våra ungdomar kommer sedan hem och berättar om alla andra kamrater som minsann får! Eller så får man bara en räkning, det fick jag, flera stycken dessutom.

Omsättningen i studentfirarbranschen är 1500000000 kronor. Detta uttyds enochenhalvmiljard skrivet med bokstäver. Det blir lika mycket pengar som med siffror. Väldigt mycke’ blir det! För de som är kunniga i division och känner till storleken på en årskull gymnasister är det inga problem att räkna vidare. För er andra kan jag berätta att snittkostnaden för en student ligger på mellan 15000 och 20000 kronor inklusive allt! Och detta på en tradition som inte finns! Det skall fan va’ studentförälder!

Om någon av er funderar på olika nya affärsidéer baserat på återkommande traditionella evenemang, så kan jag berätta att i Sverige så kostar en begravning ungefär som en månadslön. I regionen Toraja på ön Sulavesi i Indonesien kostar en liten begravning en årslön. Här finns sålunda tillfället för den händige entreprenören att importera och popularisera denna nya tradition. Sedan är det bara att räkna, fast den här gången är det multiplikation. Som ingångsvärde bör ni veta att det dör ungefär lika många personer per år i Sverige som tar studenten. Väldigt mycke’ blir det!

Men den viktigaste frågan är väl egentligen hur mycket klämpilsner vi får i oss på en klämdag. Vi får helt enkelt göra ett storskaligt prov.

Kom och kläm några fredagspilsner på restaurang Ritz på fredag från kl 17.00

Familjen har en något häktisk period bakom sig. De senaste veckorna har omfattat rockkonsert och loppmarknad på Nordhemsskolan, nio föreställningar av musikalen ”Intet nytt under solen” på Porthälla, sex föreställningar av Handelsspexet ”Anna Nicole Smith”, Jonathans födelsedag med släktmiddag, Södalhs 50-årskalas, ett 60-årskalas, städdag på Delsjö golfklubb, påskhelg samt IFK Göteborg-Djurgården 6-0.

Efter den senare aktiviteten har det intervjuats en mängd fäder som stolt deklarerat att de aldrig mer skall gå på Ullevi med sina barn eftersom de blev rädda för buset. Inget har intervjuat mig. Jag såg matchen med hela min familj, konstaterade att göteborgspolisen är inkompetent och avser se nästa hemmamatch, IFK-Öis, med samma familj, plus tre öisare! Det kallas anpassning till den rådande situationen. Man kan inte vika ner sig bara för att olika skockar av trähattar försöker stjäla våra tillställningar. Dessutom gillar säkert många pappor att lämna barnen hemma och ta en öl istället och flera av dem blir säkert riktigt bra trähattar de också, bara de petar i sig tillräckligt med pilsner.

Nåväl, tillbaka till den stockade agendan. Jag har faktiskt arbetat full tid och under denna period även varit på utvecklingssamtal med Jonathan, tagit morsan till tandläkaren (två gånger), besiktigat bilen, rivit den gamla komposten (den som Catharina fick i 10-årig bröllopspresent) och satt ihop en ny kompostmakapär (en som snurrar!), ordnat förrätten till middagen hemma hos Torbjörn och Marianne (tack för senast), bjudit Kula på söndagsmiddag på en måndag så att han fick en anledning att laga ett trasigt vägguttag hos oss, plockat fram trädgårdsmöblerna samt varit på körkortsutbildning för handledare (tusen spänn i sjön).

Under det senare evenemanget blev jag mest upprörd när instruktören för tionde gången påpekade att det var riksdagen som bestämt att vi skulle sitta där i tre timmar och betala tusen kronor och inte han. Förvisso formellt rätt, men glöm inte att STR, Sveriges Trafikskolors Riksförbund är en mycket stark lobbyorganisation som genom detta lilla påfund, som de pådyvlat oss och vår riksdag, skapat en nischutbildning med en omsättningspotential på cirka 100 miljoner kronor per år. Pengar som kommer direkt ur våra plånböcker. Glöm inte heller att STR vill totalförbjuda privat övningskörning i Sverige.

Jag hann också med lite extra småpyssel under veckorna som att fixa Catharinas och Alexandras cyklar (tack Cykelakuten), rigga Alexandras musikalensembles avslutningsfest på Ritz (tack Bülling), se Liverpool mot Chelsea två gånger (tack Champions League), skriva och skicka ut en skidenkät till Italienresenärerna (tack alla som åker med), träna fem pass löpning sammanlagt cirka fem mil (vem tackar mig för det?) samt icke att förglömma fixa biljetter till de ovan omtalade fotbollsmatcherna på Ullevi och några matcher till (tack Pustervik).

Några matcher till innebär något pinsamt även matchen Gais-IFK som ju skall bojkottas av alla ”riktiga” blåvita supportrar på grund av gaisarnas hutlösa prispolitik. Jag och hustrun skall gå dit utan barn var det tänkt. Min gode vän Henry i Madrid föreslog att jag skulle pissa på biljetterna innan jag lämnar över dem men jag förstår inte riktigt hur det drabbar Gais. Bojkotter fungerar ju bra ibland och ibland sämre. När jag bojkottade franska viner på grund av atombombsmällning i Stilla havet blev jag avslöjad av samme Henry som ovan när jag serverade en Sauternes. Men jag pissade ut den efteråt!

Ingen bojkottar en fredagspilsner oavsett pris. Dessutom rekommenderar min dotter restaurang Ritz oavsett ålder.

Fredagspilsner på restaurang Ritz från 17.00 på fredag.

Ibland räcker den goda viljan liksom inte riktigt till. Man vill så förfärligt gärna visa att man har rätt och att alla andra, om än bara så lite, skall förstå detta. Många har stått upp på mången barrikad och mer eller mindre artikulerat framfört sina ofta felaktiga idéer. Många av dem som haft riktiga och goda idéer har mera smugit fram dem som till exempel Darwin, Newton och Flemming.

Ta en så pass gemytlig gutt som Thor Heyerdahl. Han hade fel men det vägrade han att tro på till den dag han dog. Han bara skulle visa att Polynesien befolkades från Sydamerika eftersom han hade fått idén att balsaflottar kan styras och nå långt. Så han satte sig på en sådan flotte, döpte den till Kon-Tiki och reste iväg. Och han kom fram. Vad visade han med det? Jo, att om man bogserar ut en balsaflotte tillräckligt långt från land så undviker man alla strömmarna längs Sydamerikas västkust. De som försökt göra om Heyerdahls bedrift har nämligen alla startat från land och inte kommit så långt.

Vidare är det så att alla på de isolerade öarna i östra Polynesien talar besläktade språk fast de inte sett röken av varandra på flera hundra år ibland. Och dessa språk är alla besläktade med språken borta i trakterna av Asien. Alltså befolkades Polynesien från öst mot väst.

På samma sätt bara skulle den fantastiske ingenjören Isambard Brunel bygga världens största båt, Great Eastern, för att uppnå för frakten största möjliga frihet och flexibilitet. Synd att han glömde resten av världen och att hans båt inte kunde komma in i befintliga hamnar utan måste lossa och lastas med små skyttelbåtar. Så gick det med den friheten.

Vare sig Brunel eller Heyerdahl kunde eller ville tänkta tillräckligt långt.

Och nu har vi kris och vad skall vi, industrins företrädare och våra politiker göra då? Ja man kan antingen mildra symptomen eller kurera sjukdomen. Eftersom mildrandet av symptom alltid ger fler röster i nästa val så vet vi vad som gäller.

Om man ställer sig frågan varför vi har en finansiell kris så är svaret ganska enkelt och faktiskt helt accepterat. Bankerna litar inte på varandra längre och lånar inte ut pengar till vardagskrediter. Hjälper det då att bygga vägar? Nej!

I Sverige jobbar den absoluta majoriteten av alla löntagare inom offentlig sektor eller i små och medelstora företag. Hjälper det då att hålla storföretag i överetablerade branscher under armarna? Nej!

Men varför vill då industrimännen och politikerna göra det som så uppenbart är fel? Det är inte så konstigt som det låter. De utkämpar helt enkelt fel krig. De tror att denna kris löser vi med gamla beprövade metoder från det förra kriget. De har helt enkelt fel övertygelse för den rådande situationen. Och så har de dessutom inte läst på om den ekonomiska historien.

Främst är det enklare att prata med journalister i enkla fraser och om okomplicerade samband. Dessutom så blir det tydligare om man häller biståndet i ett hål i stället för flera. Man slipper åka till så många ställen och prata, man slipper förklara mer än ett samband och det är enklare att skylla på en stygg varg jämfört med en flock råttor.

Så vad gör vi då åt detta. Jo, spara mindre, konsumera mer och framför allt, drick mer pilsner, gärna fredagspilsner på Ritz.
Fredagspilsner på restaurang Ritz från kl 17.00 på fredag.

Mycket kommer och går, det mesta verkar försvinna, något blir kvar och ur askan reser sig återigen fågel Fenix.

Jag är skeptisk!

Merklin går i konkurs och många män gråter. Saab försvinner och några manliga nördar blir ännu nördigare över resterna och gamla reliker. Vilka varumärken gråter kvinnor över när de försvinner?

Esso, BP och Texaco försvann för att inte tala om den snygga loggan från Mobil. Samma soppa fast med olika namn, den kom till och med från samma raffinaderier. Inte så konstigt att den näringsgrenen konsoliderats och lärt sig att ta ut överpris för samma gamla soppa.

Vem minns Armerad Betong, Vägförbättringar och Scandiakonsult? Ingen skillnad på spik, betong och ritningar och korrumperade mellanchefer samt mängder med byggfusk högt och lågt.

Tänk om vi kunde bli av med kronan på samma sätt som vi slapp riksdalern för drygt hundra år sedan. Kronan är för övrigt född i en valutaunion mellan de nordiska länderna. Bort med den och sedan kan man åka till Italien utan olika högar med mynt och med en bättre uppfattning om vad priset på liftkort egentligen innebär för den egna svenska plånboken. Dessa liftkortspriser som är den cementerade resten av alla svenska devalveringar de senaste 40 åren!

Isbolagen dog ut när Elektrolux levererade frysboxar och kylskåp till såväl hushåll som närbutiker. Det fanns inget annat än butiker som låg nära då. Facit, finmekaniken och räknemaskinerna försvann när japanerna försåg oss med små eländiga miniräknare som dessutom konstant räknade fel.

Och nu hoppas vi att de multinationella skivbolagen skall falla på eget grepp och dunsta i den kommande vårvärmen. En CD kostar tre gånger så mycket som en gammal LP-skiva och tillverkningskostnaden för den är tio procent av vad vinylen kostade att tillverka. Och så undrar bolagen varför folk kopierar. Musikindustrin har klagat i drygt hundra år på kopierade noter, fonografer, radio, rullbandspelare, kassettbandspelare, ja faan vet allt, men klagat har de gjort och proklamerat musikens död var och varannan vecka.

Nu har de konstant satsat på fel häst de senaste 15 åren och med glatt mod sågat av den gren de satt på. Just nu faller de mot marken men det har de inte fattat ännu. På samma sätt som isbolagen aldrig fattade att de inte var isbolag utan transportföretag och liksom oljebolagen vägrar att inse att de inte är oljebolag utan energileverantörer.

Men säg mig vart tog de vägen och vart försvann smaken av Medaljölet, Royal och märket som jag inte kommer ihåg namnet på som smällchefen bryggde så bra. Tänk det var tider det! Det var riktigt öl och riktiga dimmor man for in i.

Fast Fredrik har hyfsad pilsner och yrseln är densamma bara man ser till att peta i sig tillräckligt många.

Intet nytt under solen.

Fredagspilsner på restaurang Rits på fredag från kl 17.00

Den som varit på en resa har alltid något att berätta. Vi har just kommit hem från vår jul- och nyårsresa till Indonesien och mycket av det man vill berätta kommer ifrån olika möten som sker längs resans väg.

Indonesien ligger långt bort och är världen största muslimska land. Sverige är ett litet land som i de flesta avseenden ligger en bra bit utanför. När vi anlänt till Jakarta satt vi i taxin på väg in till stan och vårt hotell. En sedvanlig konversation med chauffören utspann sig med en oväntad punsch-line.
”Is this your first visit to Indonesia?”
”No it’s the second.”
”How long will you stay?”
”We will travel around different islands for four weeks.”
”Where are you from?”
”Sweden.”
”Sweden, aha, Zlatan Ibrahimovic!”
Och då är Indonesien en av de minsta fotbollsnationerna i världen.

En kväll skulle vi på traditionell indonesisk dansuppvisning. Alexandra var ansvarig från vår sida och hon blev upprörd när resten av familjen inte var klara i tid. Vi marscherade iväg med dottern i spetsen. Hennes steg var furiöst kraftfulla och man ville helst inte komma i hennes väg. Till saken hör att hon var klädd i en för dagen ny klänning. Den är orange och av indonesiskt snitt. När dottern stampade fram längs gatan inträffad det. Med drygt tio meters mellanrum och oberoende av varandra kommenterade två kvinnor klänningen.
”What a nice dress!”
”Oh, thank you!”
Alexandras steg blev gradvis mer prinsesslika och hon svävade lätt fram över marken.

På postkontoret i staden Ubud stod jag och Christoffer och köpte frimärken. Frimärken, vykort och vår traditionella julhälsning är viktiga men kostnadskrävande inslag i våra resor. Bredvid Christoffer står en man i en rödaktig mundering. Mannen är uppenbarligen kines och pratar med sitt betydligt yngre damsällskap. Det visar sig senare att han kommenterar såväl Christoffers längd som Alexandras utseende. Han vänder sig till Christoffer och frågar:
”And where are you from?”
”Oh we’re from Sweden.”
Christoffer frågar sedan ganska medvetet:
”And you?”
”Oh we’re Chinese.”
Christoffer kontrar på kinesiska
”Zhende ma!” Vilket blir ungefär ”Säger du det”.
Mannen börjar vända sig bort och säger:
”Yes we a…..”. Han gör sedan en mycket komisk vridning tillbaka minst en tiondels sekund för sent. Han stirrar på Christoffer med blandade känslor.
”Ni hui shuo hanyu ma?! (Du talar kinesiska?!)
”Dang ran!” (Självklart!)
En sådan straffspark får man sällan chansen att slå. Christoffer blev lätt den dagens vinnare.

Möten sker också mellan kulturer, ibland frivilligt och ibland under tvång. Alla forna kolonier har till viss del formats av kolonisatörerna och Indonesien är dessutom ett land som finns endast på grund av sin forna kolonialmakt, först det holländska ostindiska kompaniet som sedan gradvis ersattes av den holländska staten. Inflytandet från Holland är idag mycket begränsat. Vi såg en tyllgardin på en restaurang med väderkvarnar som motiv som det mest holländska på hela resan. I den indonesiska övärlden finns malarian på ett flertal ställen. Trots detta är den konventionella medicineringen inte tillgänglig. Vi har spenderat fyra veckor i malariaområden utan tillgång till en anständig gin&tonic. Det skulle aldrig kunna ske i en före detta brittisk koloni!

Som tur är serverar Fredrik det som behövs, fredagspilsner.

Fredagspilsner på restaurang Ritz från kl 17.00